Tomtens belöning - Nya träskor


Så här efter jul är tomten trött, mycket trött, mest i fötterna. Han visade mig nyss sina svulna vrister och alla skavsår. Oj, oj, oj. Som han har sprungit runt bland snälla och stygga barn i höghus, villor och stugor! Hur många steg det blivit är osäkert, han saknar stegmätare, men skorna är i alla fall helt nedslitna.

Min tomte, som vanligtvis vaktar gårdar och husdjur, bär inga moderna springskor. Han travar helst runt i gamla av trä, de som en gång fanns i det antika Rom och för flera hundra år sedan var typiska för Skåne och Halland. Där tillverkades de i alträ, med hjälp av särskilda håljärn. Under 1700-talet blev träskorna populära i resten av landet. (Fler exempel på folklig tillverkning av skodon är skinnmockasiner i Särna och näverskor i finnbygderna.)

Jag ska ge tomten nya träskor. Visst kommer julklappen lite sent men ändå… Han har länge drömt om ett par från Nederländerna.

Vilken lycka när jag fann det här begagnade på Raspen, just holländska! På den svarta ovansidan syns en stiliserad blomma och över vristen finns ett mässingsband. Skorna har använts vid folkdansuppvisningar och finns säkert inte att köpa nya.

Tomten är värd dem! (Kan det vara en förmildrande omständighet när stölden uppdagas?)


Tomtens belöning - Ett glas öl


Det är jobbigt att vara tomte på julafton. Varma röda kläder, tung packning och långa sträckor att köra. Dessutom ska ju kvällstidningen inköpas, medan barnen väntar med glittrande ögon vid granen (numera kanske vid datorskärmen eller mobilen).

Sedan 1930-talet är den fryntlige anglosaxiske jultomten (Santa Claus) iförd röda kläder och bär en Coca-Cola-flaska i handen. Svenskättlingen Haddon Sundblom stod för formgivningen, sannolikt rikligt belönad för denna prestation. Inte bara med gratis Coca-Cola resten av livet.

Den svenske, gråklädde tomten fnyser säkert åt sådant blask. Nej, starkare grejer ska det vara, åtminstone synes så ibland vara fallet med de gatutomtar som pinar omgivningen med illalåtande julmusik. Och även mer modesta hemmatomtar på vår breddgrad tar sig säkerligen hellre ett glas öl som belöning efter dagens värv. Om de har riktig tur serveras den ädla brygden  i en grön bukig sejdel, som efter hertig Karls modell från 1580-talet rekonstruerats och kopierats på Reijmyre glasbruk – och kan inhandlas på Nyköpingshus.

Hasse Alfredson sjöng att han hoppades att ”barna ändå får ett glas öl”. Vi instämmer, och utökar denna önskan till att omfatta även tomten. Han är i regel värd denna belöning.


God Jul!

God Jul önskar Seniorbloggen!

Snart tar seniorbloggen två veckors semester, 9 januari är vi igång igen. Håll utkik!
Missa inte årets två sista inlägg. Vad blir det för belöning till tomten?


Julfest på F 11, Nyköping, 1964. Gösta Gustafsson med dotter Eva-Karin får en julklapp av tomten.




Tomtens belöning - God sömn


Tomten har ju som bekant en hel del att styra med i juletider. Hög arbetsbelastning, inte bara under julaftonen utan även all planering som ska fungera. Det är därför han tvingas till att börja allt tidigare för varje år.
Han får sätta igång redan i september, oktober. Vet inte om han har så mycket hjälp av Nissarna heller, de flesta människor sätter sin tilltro till Tomtefar och litar bara på honom.

Personligen så är jag nära nog att bojkotta nästan allt vad julen är, men om det kan vi tala en annan
gång, kanske.

Åter till den stackars Tomten, när han på julafton är klar med jobbet, är den största belöningen till honom att han får krypa ner i en skön säng och vila ordentligt. Denna rödmålade utdragssäng med uppsvängd rygg, raka gavlar, avsmalnande benen. Ryggens kant skulpterad, målad i grönt, kant med horisontella snitt i två rader. Blomstergirland målade på ryggen i grönt, vitt rött och gult. Bäddad med mjuka bolstrar, kuddar och täcken blir det skönt att vila ut.

God Natt kära Tomten. Vila Dej riktigt ordenligt, för nästa år är det samma slit som väntar.

Sov Gott. GOD JUL.


Tomtens belöning - En tomtes funderingar


Jag går i strejk om jag som belöning för slitet med julklappar och allt det andra enbart skall få en karott med kall gröt. Disneys tomtar har förstört för oss verkliga och overkliga tomtar. Visst har vi en verkstad men den är så omodern att vi inte ens har rutig färg. Inte har vi några flygande renar, vi svenska tomtar får bära vår säck själva. Vi har i alla fall en fördel framför Disneys tomtar, vi slipper att rutscha ner genom skorstenen.

Jag älskar varm gröt tänk om man satte ut en gryta och gjorde upp en liten eld då skulle det ju vara möjligt att värma gröten. Nu är det väl någon som säger att en stor belöning är att se alla glittrande barnaögon, jodå det är en belöning, men gråtande ungar då deras ögon glittrar inte av någon glädje. Det var bättre förr innan man hade uppfunnit de här dumheterna med julklappar. Då kunde man hålla sig vaken, se månen rullande över taken. Sitta och fundera på en gåta, nu är man trött så man vill gråta.

Grytan på bilden skulle passa åt en tomte. Den är trebent och av koppar och kan sättas över en brasa. Någon dokumentation om när, var och hur grytan kom till muséet finns inte. Om någon skulle vara intresserad av trebent gjutjärnsgryta kan man rekommendera en afrikansk potjiegryta. Grytan kan användas till både kok och bak.


Tomtens belöning - Klassisk gröt

Idag får vi besök av en ny bloggare! Siv Carlsson följde med till en av seniorbloggens träffar i Sörmlands museums föremålsmagasin "Raspen". Här kommer hennes premiärinlägg! Vem vet, hon kanske dyker upp fler gånger?



Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara,
en liten tid vi leva här med mycket möda och stort besvär.
 
Att ställa ut en skål med gröt till tomten, är något han blir glad för. Kanske har han blivit bjuden på gröt ur denna skål som är tillverkad av björkträ med yxa och stämjärn. Denna skål är skänkt av Karolina Kristina Lagerbielke Lästringe Södermanland född 1865.
 
Tomten har lämnat ut sitt recept på risgrynsgröt som han vill ha den: 
 
Risgrynsgröt
 
1/2 liter ris
1 1/2 liter mjölk
1/2 liter grädde
 
Häll riset och mjölken i en stor grötgryta och koka på svag värme ungefär en halvtimme. Rör sedan ner grädden och koka ytterligare en halvtimme.
Servera med en stor smörklick i mitten och en näve socker och mycket kanel.

Den här gröten ger extra mycket kraft. Glöm ej smöret för annars kan tomten bli vred och ställa till med en massa hyss.

/Siv Carlsson

Tomtens belöning - Nykterhetslöfte på skön kudde

Jultomten är en figur som enligt traditionen även har lekamliga behov.

Efter väl förrättat värv ska jultomten belönas med gröt. Det ska vara sötgröt vilket innebär risgrynsgröt med mycket socker och en klick smör. Inom olika kulturformer inkl media skildras också jultomtens dryckesvanor. Här beskrivs ofta hur jultomten dricker alkohol före, under och efter sin tjänsteutövning. Verkligen inte lämpligt med tanke på alla barn som tomten förväntas lyckliggöra. Naturligtvis kan berusningen även leda till vissa svårigheter att utföra uppdragen som julklappsutdelare. Nu får vi hoppas att supandet är säsongsrelaterat. Annars är det många tomtar som har ett tydligt riskbruk av alkohol.

När Viktor Rydberg i april1881 publicerade dikten ”Tomten” med illustrationer av Jenny Nyström var det äldre tiders ”skuggbonde” som var förebild. Ett gråhårigt väsen som vakade över gård, människor och djur och med bostad på höskullen. Någon gröt- eller brännvinsbelöning nämns inte i den dikt vars text och illustrationer är en svensk klassiker.

Med tanke på jultomtens intensiva säsongsarbete behöver han en lång viloperiod innan det blir dags att starta förberedelserna inför nästa jul. Jag tänkte då att en vacker kudde med röd bård skulle bli en lämplig belöning att luta huvudet mot. I förrådet gjorde jag fyndet som kommer från oscarianska rummet i Gamla Residenset. Motivet är en flicka som sitter på en stol framför ett bord. Kudden är handbroderad i korssöm. Materialet är ylle och silke.

Dessvärre är kudden inte i bästa skick. ”Blekt. Flera ulltrådar helt bortnötta. Påsytt rött linne på baksidan, en stor reva som är lagad med rött kläde och textillim” – så beskrivs tillståndet.

Mot denna bakgrund tänker jag uppvakta jultomten med en sprillans ny dunkudde.

Så får han nöja sig med att ligga och beundra den gamla kudden, avge nykterhetslöften och sväva ut i egostärkande tankar och drömmar kring framtida stordåd.

/Lars-Eric Antonsson


Tomtens belöning - Lutfisk?

Nu är det inte många dagar kvar till julafton! Det är hög tid att planera för tomtens belöning. Kanske får du några bra tips i veckans inlägg, temat är tomtens belöning. Har du några egna tips? Kommentera gärna!

Senare i veckan får seniorbloggen besök av en ny bloggare. Håll utkik!



Jag satte ut några gäddryssjor i Axalaviken i Likstammen under gäddleken för några år sedan. Jag har tillgång till fiskevatten där. Det gick bra. Varje dag under en veckas tid fick jag ett par tre stora gäddor. Det blev nästan för mycket och då kom jag på att göra ett försök med att torka gäddorna. Jag tog bort ryggbenet och spilade upp dem och hängde dem ute på en södervägg. Inga problem med flugor. Gäddorna torkade och blev som hårda flak.

När det lackade mot jul det året gjorde jag lutfisk av de torkade gäddorna. Jag lade dem i blöt i början på december och behandlade dem sedan med soda och kalk med efterföljande urvattning. Men vad har det här med tomtens belöning att göra? Jo, under många år agerade jag tomte på julafton i några granngårdar här i trakten. Barnen blev glada men lite skrämda också. Jag hade fått låna en tomtedräkt från min granne. Den var från Amerika och var stor och pompös. Barna tyckte nog att det var lite för mycket tomte!

Enligt Wikipedia tillverkas lutfisk av långa och sej, men tidigare gjorde man lutfisk på torsk, gädda, gös, braxen, lake och sik.

Själv är jag mycket förtjust i lutfisk. Så när jag kuskat runt på julafton kring granngårdarna och skrämt barn så fick jag njuta av min egenhändigt tillverkade lutfisk på gädda. Jättegott! Det var tomtens belöning!

Det föremål jag valt i samlingarna är en dubbelryssja som skänkts av Karin Ögren, Högskär, och som använts av Karl Jonsson, Oxelösund.


Kväll - upplagd för romantik



Kväll har inte alltid betytt kvällsmat, slöande i TV-soffan och godnatt. Ungdomens kvällar kunde betyda romantik. Även om temperaturen stod på minus så stod förväntningarna på mycket plus. I vissa delar av Skåne, ja även i en del andra delar av vårt land, finns det fält med flygsand. När det är barmark och rejäl kyla samt en stadig vind från väst kan sanden börja röra sig. Om det nu har varit kallt innan så att isen hunnit lägga sig blir den här sanden ett otroligt polermedel. Alla ojämnheter poleras bort och isen blir nästan svart och på något sätt verkar den också hårdare än förut. Om man skall åka skridsko på sådan här is måste det vara med alldeles nyslipade skridskor annars påminner man mer om en Bambi på hal is än en skridskoåkare. Skulle den här sandstormen blåsa upp när det är tö blir isen istället som femmans sandpapper. Det blir då omöjligt att åka, man kan vandra omkring utan minsta halkrisk. Hoppas att ni märker hur scenen för romantiska möten på stålskodd fot ökar för varje ord.

Det är kväll. Himlen är alldeles full med stjärnor. En måne som ser ut som en kräftskivslykta börjar visa sig. Isen är så där hård och alldeles slät. Fullt med ungdomar på isen. Någon har tagit med sig en resegrammofon. Rocken var ännu inte uppfunnen utan det är melodiös musik man hör.

Jösses nu kommer flickorna, Britt, Maggan och Ragnhild. Stunden har kommit. Hjälp dem på med skridskorna och berätta hur mycket man längtat efter att just de skulle komma. Man ligger på knä och knyter snörningen.

Skall vi två åka tillsammans till musiken?

De kan vi väl.

Katastrof när man skall resa sig planterar man rova nummer ett. Väl uppkommen kommer den knölen Leif och tacklar en, rova nummer två.

Den romantiska skridskokvällen tar slut nästan innan den börjat. Där åker Maggan och Leif iväg. Varför skall en 16-årig knöl förstöra allt för oss fjortisar?

Skridskorna på bilden skulle ha kunnat var med denna romantiska kväll som kunde varit ännu mer romantisk om inte Leif hade förstört allt.


Kväll - Ett ljus i mörkret



Den här rektangulära, platta ficklampan från Kabi-Fermenta i Strängnäs liknar de enkla lampor som var vanliga i min barndom i början av 1940-talet. De gav ett svagt ljus som underlättade vandringen i mörker till vedboden på andra sidan den mörka gården, eller sökandet efter prylar som förvarades nere i källaren. När det var mörkläggningsövningar under kriget fick man dock inte använda den utan försöka famla sig fram i kolmörkret.

Några år senare fick jag min första egna stavlampa, laddad med två batterier, som stolt togs fram ur ryggsäcken när scoutpatrullen hade nattövning. Den klassades också som ficklampa, enligt nutidens Wikipedia ett samlingsbegrepp för ”bärbara belysningsverktyg”. De må vara centimeterstora eller halvmeterlånga, vara utrustade med standardbatterier eller lysdioder eller vad nu den senaste tekniken försett dem med. Även pannlampor, placerade flera decimeter norr om byxfickorna, kan alltså anses tillhöra familjen ficklampor.

I många yrken är ficklampan en nödvändig pryl under kvälls- och nattpassen. Ingen väktare eller polis ger sig ut i skymningen utan att ha kollat att ficklampan fungerar. Detsamma borde gälla alla bilägare som glatt drar iväg – för att vid motorstopp finna att ficklampans batterier för länge sedan passerat bäst-före-datum.

Tänkte inte på att det ofta är mörkt om kvällarna i vårt land…


Kväll - Kura skymning


När jag var liten på 1940-talet var jag lite mörkrädd. Det var läskigt att vara ensam när mörkret fallit. Så när mamma gav sig iväg till ladugården för att mjölka korna så där vid 6-tiden och höstkvällen var mörk då var det inte roligt. Men det var inget att göra åt. Hon gick trots att jag gnydde. På torsdagskvällarna var det inget problem för då kunde jag lyssna på ”Barnens brevlåda” med Farbror Sven – Sven Jerring – för han var trevlig. Men de andra kvällarna var det värre. Ibland brukade jag plocka undan i köket. Alla småprylar lade jag på plats och så sopade jag golvet och torkade bord och bänkar. När mamma kom in från ladugården frågade jag om hon såg något särskilt i köket och då blev hon glad att jag gjort så fint.

Som barn minns jag också att vi ibland kurade skymning. I skymningen satte vi oss i köket, mamma, pappa och jag, utan att tända några lampor. Vi gjorde i övrigt ingenting utan bara satt och tittade på det svaga ljuset från vedspisen. Ibland hände det att någon av oss berättade någon historia men oftast var det tyst.

När jag googlade på ”kura skymning” fick jag 133 000 resultat på 0,26 sekunder! Föreningen Norden engagerar sig i aktiviteter under den rubriken. Folk samlas kring levande ljus och berättar historier för varandra. Mycket trevlig samvaro.

Nu tycker jag själv det är trevligt med mörka kvällar. Och nu i advent får man ju tända en massa ljus både ute och inne och mysa. Vilken lycka att vi har den här högtiden! Jag tänder gärna de elektriska lamporna som lyser upp. Eftersom vi bor mitt i skogen är det ju helt mörkt om man själv inte tänder några lampor.

Det föremål jag valde i samlingarna är en kandelaber i mässing för två ljus. Den är använd och skänkt av Gwendolen Fleetwood i Stockholm (ovanligt namn).


Kväll - framför radion?


Stockholm-----------Motala.
Nyheter från TT.
Radioteatern ger....

Något sådant kunde det låta när radion sattes på på kvällskvisten när jag var barn. En del program ville man absolut höra, till exempel Barnens brevlåda. Om jag inte missminner mig totalt så började den kl. 18 torsdagar. Kan ha fel, rätta mig i så fall. Det var ett mycket viktigt program för mig. Karusellen ett annat, kanske inte så viktigt för mig som för mina föräldrar, tänk när "Snoddas" sjöng i radion för första gången, 1952-01-26.

Har tidigare talat om att jag var uppväxt på landet. Mina bröder var mycket äldre och utflugna. Så det var Far, Mor och jag som var själva när kvällen kom, då satt vi vid radion. Mottagningen var bra, vad jag minns. Lyssnade andäktigt. När det var något "roligt" vet jag att min pappa sa "det är tusan att man inte kan få se dom". Han fick aldrig uppleva TV:n, han avled 1957.

Bilden visar en radiogrammofon, det hade vi en. Märke och dyligt minns jag inte, men den såg nästan ut som den på bilden. När det inte var något program på radion som passade, vet jag att vi spelade på grammofonen. 

Ibland tog pappa fram sin fiol och spelade till någon skiva och det tyckte jag var roligt. Det var oftast på vinterkvällar som sådant förekom, för sommarkvällar var man ute. Vad gör jag numera om kvällen?? Är en kvällsmänniska och har tyvärr blivit lite beroende av vad som visas på TV, på radion lyssnar jag på Karlavagnen så gott som varje kväll, ett bra program. Radiogrammofonen på bilden är en Philips och tillverkad 1973, alltså yngre än den som fanns i mitt barndomshem. Givare är Ingemar Andersson från Katrineholm. Det var ganska högtidligt på något sätt när kvällen kom och vi placerade oss i stora rummet och satte på radion och fick nyheter och underhållning från när och fjärran. Vi tänker inte likadant nu som då, märker det under tiden jag skriver, vi tar allt så för givet numera.


Kväll - i mysig flanell


Nattskjorta och nattlinne i flanell, visst låter det skönt! Tyget värmer så gott och är så mjukt att röra vid - och se på. Jag minns tiden då syrran och jag sov skavfötters hos mormor och morfar. Varje kväll, ett par timmar sedan vi lagt oss, hördes tassande steg i köket, en skåpdörr knarrade och så stod morfar där i stjärnljuset, iförd randig nattskjorta och knaprande på hårt bröd. Allt andades ro och trygghet.

En annan flanellmjukis var Beppe Wolgers med sin godnattstund, som gick i Sveriges Television under åren 1968-74. Mina små söner satt i sina pyjamaser och lyssnade när Beppe i nattmössan pratade med dockorna Hungran, Busan, Gäspan och Kraman.

Nu ska det vara mera fart. Nattdräkten blir festplagg när flickor i 8-9-årsåldern dansar kvällen lång och sedan fnittrar hela sova-över-natten.

Undrar om någon vill gå på pyjamaspartaj i ett sådant här nattlinne från 50-talet? Det lär ha fått en negativ ”tantstämpel” - hur konstigt det än är. Plagget borde passa det bakåtblickande retro-modet!

 


Årets julklapp? – Tankar kring en komplementär produkt


Sedan 1988 har Handelns Utredningsinstitut, numera benämnt HUI Research, utsett Årets Julklapp. Premiäråret var det visst den berömda bakmaskinen. Ett val som gav en del publicitet men som inte blev någon större konsumentsuccé.

I år tar krämarorganisationen fasta på den ”tjänstifieringstrend” som man uppmärksammat i detaljhandeln. HUI Research meddelar på sin webbplats:

- Årets vinnare hjälper stressade konsumenter med en del i det omtalade vardagspusslet. Årets Julklapp 2011 är den färdigpackade matkassen.

Innan MUT-avdrag, dvs avdrag för Mat Utan egna Tankar, dyker upp i ”skattefieringsdebatten” vill jag påpeka att matkassen kräver sitt kylskåp. Nu för tiden är det en självklarhet att den del av innehållet som ska förvaras svalt snabbt förpassas till kylskåpet. Annat var det 1948 när kylskåpet inte var allmän egendom. Museets kylskåp ”blev en symbol för föräldrarnas familjebildande och första egentliga bosättning”, som det står i beskrivningen av föremålet. Skåpet fanns fristående i en lägenhet i Ystad. På landet där jag växte upp var kylskåp ovanliga då för tiden. Kalla källare i husen och separata jordkällare fungerade hjälpligt som svala förvaringsutrymmen.

En särskild finess med det museala kylskåpet av märket Elektrolux är att det är försett med nyckelhandtag. Med tanke på folkhälsan borde även dagens kylskåp vara låsbara. Alltför många medburgare har redan övervikt efter frekventa besök i kylskåp. För egen del funderar jag starkt på att utrusta mitt kylskåp med tidlås. Preliminärt kommer tillträdesförbudet att omfatta halva dygnet – kl.18.00 – 06.00.

Men först ska det firas en lagom jul!  

/Lars-Eric Antonsson


Årets julklapp? - Lycka


Årets julklapp skulle kunna vara en hästsko. Varför? När jag valde den här vackra hästskon i samlingarna var det för att jag ville sprida lite lycka i juletid. För det är ju vida känt att upphittade hästskor bringar lycka. Jag tror att det går bra om man får den som julklapp också. Hästskon ska sedan hängas över husdörren – dock inte hur som helst. Det är mycket viktigt att skon hängs med rundningen nedåt och skalmarna uppåt så som jag håller den på bilden ovan. Hängs den med rundningen uppåt så rinner lyckan ut.

Den här hästskon är mycket speciell. Den är kraftig och gjuten i järn. Den är tillverkad av Carl Viktor Eriksson i Ingelsby och har tjänat som förlaga till de hästskor som smiddes av bysmeder i Lerbäcks socken för tyska statens räkning under första världskriget. Den är sedan försilvrad av tillverkarens sonson, Sigurd Eriksson i Nyköping, som också är givare.

Själv äger jag inte mindre än fyra gamla hästskor. Det räcker ju förresten till en hel häst! De hänger ovanför dörren till ett uthus här som kallas för ”Delsbo”. Och de hänger alldeles rätt. Kanske skulle man ge bort två av dem till våra två barn att hängas över dörren till deras respektive hus.

Jag minns när min far skodde våran häst. Han var sin egen hovslagare. Det var ett styvt arbete att sko hästen. Den gamla skon skulle först brytas loss sedan de nitade sömmarna rätats ut. Sedan skulle hoven verkas det vill säga vissa delar av hoven skulle huggas bort med ett speciellt verktyg varefter den nya skon spikades fast i hoven med hästskosöm. Hästskosöm var också bra att ha när jag skulle tillverka pilspetsar till pilbågen min men det är en annan historia.


Årets julklapp? - En matkasse?


Årets julklapp 2011 är färdigpackad matkasse. Handelns utredningsinstitut utser årets julklapp och har så gjort sedan år 1988.

Kriterier:
- Produkten ska vara en nyhet eller ha fått ett nyväckt intresse för året.
- Produkten ska svara för ett högt försäljningsvärde eller säljas i stort antal.
- Produkten ska representera den tid vi lever i.

Den färdigpackade matkassen lever upp till kriterierna tydligen och har blivit utsedd till årets julklapp 2011.

Personligen vet jag inte riktigt vad jag tycker. Det är kanske både bra och mindre bra. För stressade arbetande småbarnsfamiljer, varför inte. För ensamstående karriärmänniskor, varför inte. För ensamboende pensionärer, nej. Tror det skulle bli för dyrbart. Introduktionpriset är lågt, men sedan då. Dessutom är det ganska kul att laga mat, svårigheten är att laga rätt mängd, det blir alltid för mycket och jag kan inte slänga mat, då halva världen svälter, det blir att äter jag upp allt med viktuppgång som följd.
Det som är bra, att det nog blir en mer varierande matsedel, för man kör ju fast ibland med fantasin. Förmodar att matkassen lever upp till det som den här planchen om vår föda visar. Det är ett pedagogiskt hjälpmedel föreställande olika typer av födoämnen. Titeln är "Vår föda. Oorganiska eller icke brännbara näringsämnen". Bilden föreställer mat som innehåller "Mineralämnen eller närsalter. Kalk, järn, fosfor, jod, koksalt och vatten".
Tidigare ägare är Vårdskolan Eskilstuna och givare är Landstinget Sörmland.

Önskar alla som får årets julklapp en riktigt smaklig måltid!


Årets julklapp? - En hund för julstök


Allt fler vänner köper, beställer eller pratar om att skaffa hund. Antalet jyckar, 728 972 enligt Statistiska Centralbyrån (2006), kommer alltså att stiga nu kring nyår.

Andra får en fyrbent vän som gåva, som julklapp. Årets bästa, var så säker! Men hur ska man rimma på ett gläfsande och rörligt paket. Här ett förslag i klassen grötrim, tänkt till en vuxen som stressas av helgens alla ”måsten”.

Husets alla råttor av ludd och gråvitt damm
ligger där, men jycken så lätt dem jagar fram.
Silvret som med tiden har mist sin forna glans
poleras allra bäst med vift av livlig svans
En hög av disk från baket blir ren på litet kick,
resterna försvinner - det räcker med en slick.
En fyrbent väljer kunnigt bland julträd, gran och tall,
och fixar både dina och sina egna ”skall”.

Leksakshunden, som syns på bilden är av ylleväv stoppad med krollsplint och från 1950 . Den fick en gång vara en ringa ersättning för ett levande husdjur, enligt Roger Alderstrand, som skänkt den till Sörmlands museum.


Årets julklapp? - Stoppa regnet!


I skrivande stund  - 27 november 2011, (tillika första advent) har Tomtarnas Riksförbund sammanträtt på hemlig ort (täcknamn Raspen) för att utse ett värdigt och tidstypiskt alternativ till den fåniga matkasse som Handelns Utredningsinstitut korat till Årets Julklapp.

Ett kriterium (av tre) för denna fina titel är enligt institutet att produkten ska representera den tid vi lever i. Den samlade tomteskaran fann att ett Paraply i högsta grad kan anses representera den rekordvarma hösten 2011. Tomtarnas snöslädar torde få stanna kvar i sina garage ett bra tag till, och på de färder som väntar är ett paraply en nödvändig följeslagare. Det finns åtskilliga modeller att välja på, från de mycket små som ryms i rockfickan till gigantiska skärmar för spelgalna golfare i ösregn.  Bilden ovan visar den senare kategorin.

Det bästa sättet att framkalla regn brukar vara att tvätta bilen. Omvänt borde inköp av paraplyer förmå vädergudarna att stänga av vattenkranen. Må vi därför alla inhandla denna årets julklapp till såväl oss själva som nära och kära, för att åtminstone få nederbörden att omvandlas till snöflingor!


Årets julklapp? - Den jag aldrig fick

Vad som blir årets julklapp är en stående fråga varje år. Det kan vara elektronik eller annan leksak, eller något för hemmet. 1988 hette årets julklapp bakmaskin. Alla pratade om maskinen. Det var bara att röra ihop degen, ställa in en klocka och så kunde man ha nygräddat bröd på morgonen. En stilla undran är hur många oanvända bakmaskiner finns det i dag i svenska hem?


Årets julklapp för mig julen 1938 eller 1939 skulle ha varit att få en gunghäst liknande den på bilden. Det blev istället julklappen jag aldrig fick. Det jag fick var en gunghäst som var gjord av bräder, sadeln var bara målad och inte fanns det några stigbyglar heller. När jag läste vad som muséet har skrivit om hästen förstår jag varför jag inte fick en sådan här gunghäst.

Gunghästen var en riktig statussymbol som förekom i högreståndsmiljöer, enligt museets databas. Även om mina förhållanden inte var dåliga så inte var det något högrestånd.

Modellen till den här hästen sägs vara gjord av en bildhuggare som satt inne på fängelset Långholmen. Korsordsmakaren Hans Christian Nygårds gamla vän, den underfundige Enzendo Vaddoro, skulle ha kommit med en lång och ordrik förklaring som slutat med något liknande, ”det är inte bara bovar som kommer ut från holmen”.

Dottern Pia var en riktig julklapp, det årets julklapp. Men som det ofta är med tjejer kunde hon inte passa tiden. Hon kommer den 23 när alla vet att det är julafton den 24.


Vasst - Varning för slöfockar


Ett aldrig så flitigt studium av den pedagogiska planschen ”Huru en oxe styckas” är till föga hjälp om man inte har en för ändamålet gjord och väl slipad kniv vid det praktiska genomförandet.  Upplysningen i planschens underkant om att ”Fileten ligger inuti kreaturet under rostbiffen” kan kännas som ett hån för den som sett fram mot en gourmetmiddag, men får nöja sig med köttslamsor på grund av en slö kniv.

Trots det stora utbudet av kokböcker och matprogram i radio och TV har jag en känsla av att hemmakockarna skulle behöva bättre och framför allt vassare knivar. Man kan sakna forna dagars skärslipare, som cyklade omkring med sina slipstenar och erbjöd hemmafruarna att skärpa såväl knivar som saxar för en billig penning. Många är nog idag mer angelägna om  att ha knivar för olika ändamål – filé, grönsaker, bröd, skalning, sushi, tranchering etc –än att bevara och bevaka skärpan i dem. Ska man kalla dem för slöfockar?

En grundläggande lektion ”Så slipar du en kniv” av Lukas Loughram fann jag på Youtube.

Men det bästa fyndet där var Fred Åkerströms härliga visa ”Den gamle skärsliparen” sjungen av Rolle Trubadur. Lyssna på den – en riktigt vass tolkning!


Vasst - Det ska slipas i tid det som vasst ska bli.


Det här var fel men eftersom jag tycker att det är roligt att vända på uttryck så får det stå där. En vass replik kan såra så in vassen. Speciellt om det är en replik som beskriver mitt handlande. Nordanvinden kan var hemskt vass. Men vassast av allt är, var, nog farsgubbens rakkniv. När fjunet började att växa på kind och haka. Då försökte man att själv sig raka.

Jösses det gick ju på rim.

Men försöket med rakkniven gick inte på rim. Handduken blev rödrimmad eller det heter kanske rödstrimmig. Att komma ut från badrummet och mötas av ett, Har du försökt att begå självmord, hakan är ju lika fjunig ännu. Om du förstört eggen får du strigla kniven. Jag tror förresten att det är dags att köpa en rakhyvel åt dig. Det blir inte så vasst. Omtänksamheten var välmenad men det hjälpte inte så mycket när föräldrarna sa att man skulle gnida in lite Aqua Vera i såren så att det inte blev någon infektion. Försöket gjordes aldrig om med kniv, det var för vasst.

Gotlandsbryne, 1960-tal.


Vasst - hattnål, mordredskap?


Se på bilden.
Hattnål.

Med stort klotformat huvud av keramik, dekorerad med blått band och blommotiv.
Se på den lilla bilden, där är det vasst. 220 mm lång, tunn, och vass.

Hattnål är en lång dekorerad nål som användes för att fästa en damhatt i håret. Det var under hela
1800 - talet en mycket viktig del i damers klädsel och fortsatte så in på 1900 - talet. Någon information om vem som ägt hattnålen och vem som skänkt den finns inte i arkivet, men visst ser det vasst ut och det var det också säkert att använda den. Vem som ägt hatten kan jag inte upplysa om men visst passar hattnålen där. Riktigt VASST.
Det lär finnas någon detektivroman där en hattnål förekommit vid ett mord, men jag har inte hittat någon uppgift om vem som skrivit om det, ej heller läst. Agatha Christie skulle säkert kunnat skriva något sådant vasst, jag kan inte.


RSS 2.0