Tema Ljud: "Tro eller vetande om åska"



”– Jo tack, det knallar och går”. En vanlig replik på frågan om hur det står till med hälsan och kärleken och allt annat.

  Om den som svarar råkar heta Tor bör man nog se upp. För det kan ju röra sig om en sentida släkting till den gamle vikingaguden, som enligt asatron i vredesmod slungade sin hammare Mjölner mot molnen så att åska uppstod. Det är en avbildning av denna torshammare i tenn som har föremålsarkivets inventarienummer 24882.

  Nutidens upplysta medborgare tror förstås inte på dylik vidskepelse. Med stöd av åskforskare hävdar de att åska egentligen är elektriska urladdningar som ger blixt och dunder. Under bråkdelen av en sekund alstras mycket stor värme. Fast man kan ju undra hur den forskningen går till. För att hinna fram till platsen för undersökningen måste forskaren åtminstone vara snabbare än blixten.

   För övrigt är den avbildade torshammaren egentligen en flasköppnare. Då ligger det nog i farans riktning att innehavaren efter inmundigandet av innehållet blir som man brukar säga – KNALL.


Tema Ljud: "Larm"



Den här informationstavlan hittade jag bland föremålen i arkivet. Tavlan kommer från Kabi-Fermenta i Strängnäs och texten innehåller instruktioner för skötare av korn- och maltputsning samt transporter av korn och malt vid flyglarm.

Då dök ett obehagligt minne från barndomen upp.

1939 började jag i första klass i folkskolan. Det år då första världskriget bröt ut. Jag förstod nog inte riktigt hur allvarligt det var men insåg att det kunde vara något farligt. Föräldrarnas röster vittnade om det.

I skolan fick vi barn noggranna instruktioner om hur vi skulle bete oss vid flyglarm. Vi skulle öva tillsammans med vår fröken. Det gick till så att skolans klocka ringde och då sprang vi tillsammans med fröken till en skogsbacke en bit bort från skolan. Där fanns en liten fördjupning i marken och där skulle vi krypa ner.

Den här övningen var skrämmande för en liten sjuåring. Så skrämmande att den stannade kvar i minnet som en återkommande dröm. En dröm som dök upp lite då och då. Vi sprang och sprang men skogsdungen var långt borta och så vaknade jag alldeles kallsvettig. Så sent som i trettioårsåldern kunde jag vakna efter denna mardröm.

Så kom det kalla kriget och då väcktes minnen till liv genom broschyren ”Om kriget kommer”. Den förvarades i en låda i förhoppning att den inte skulle behöva användas. Den dök upp varje gång när lådorna städades och den fick ligga kvar – i fall att…

Numera får vi uppleva ljudet av flyglarm kl 15 första helgfria måndagen i mars, juni, september och december. Det ljudet betyder numera ”Viktigt meddelande” och vi behöver inte springa med fröken till skogs eller gömma oss i skyddsrum och vara rädda för flyganfall. Bara invänta signalen ”Faran över”. Och så var det inte mer med det.


Tema Ljud: "Slå nollan till polisen!"



Det ljud som en telefon frambringar då någon i andra ändan söker kontakt är en ringsignal. Den utlöser olika beteenden hos exempelvis djur och människor.

En hund jag känner kunde, redan innan det mänskliga örat inregistrerat att ”det ringer”, sätta igång att skälla intensivt och med detta ljud påvisa att ”det ringer”!

Man var då tvungen att omedelbart fatta luren och inleda ett förvirrat samtal med den uppringande som med ljudet av den intensivt skällande vovven inte fattade vad som stod på. Hunden gav sig inte med mindre än att man stängde in den i ett rum för att få tyst!

Numera är den hunden i stort sätt stendöv och reagerar därför inte på vad ljud det vara må. Telefonsignal eller inkallning – han lever i en tyst värld och bryr sig inte. Ser bara helt förvirrad ut om något mycket starkt ljud kommer från ett håll han inte kan lokalisera.

Om den avbildade telefonen står att den är tillverkad 1940, av trä, metall och bakelit. Lägg märke till att den har en präktigt stor ”lur” med taltratt och hörsnäcka. Luren ligger i en ”klyka”.

Instruktionen var följande: ”Lyft luren från klykan - veva på det svarvade handtaget på sidan så etableras kontakt med telegrafstationen. Tala lugnt och begär det nummer du vill ringa till så kopplar telefonisten fram dig”.

Under bottenplattan är klistrat en vit lapp som visar att telefonen reparerats 1952 – märkligt! Då hade ju redan automatiseringen pågått i hela landet och ”petmojen” kommit. Den med sifferskiva som man kunde slå numret själv med. Och som filmmakarna så suggestivt använde sig av då ljudet sifferskivan avgav växlade med siffrorna 0-9. Slå nollan till polisen!

 


Tema Ljud: "Har en metartäfsa något ljud?"

(Egon kunde inte vara med sist Seniorbloggen träffades i föremålsarkivet. Vi valde därför ut ett föremål åt honom att skriva om. Trevlig läsning!/Red)

 

Vilket ord metartäfsa är och vad har jag gjort den människa som valde detta föremål åt mig för att beskriva ljud?

Enligt Svenskt dialektlexikon från 1867 är en metartäfsa, som ni själva kan se på bilden, en liten kälke. Den skall vara utrustad med ett flak av korg gärna med en överbyggnad med lock.

Den används vid ismete eller dragning av isnot. Fångad fisk lägges i korgen och eftersom korgen är en korg rinner allt vatten ut med ett stilla plask, ljud 1.

Med hjälp av två ispikar kan den glade fiskaren färdas sittande mellan sina isvakar. Om han ramlar av täfsen uppkommer ljud 2.

Skulle han köra ner i en vak uppkommer ljud 3: ”HJÄÄÄLP”.

Om ingen finns i närheten och kan hjälpa vinterbadaren uppkommer ej fler ljud. Har fisket gått bra kommer ljud 4 när han närmar sig hemmet: ”Sätt på kaffe, jag är hemma nu och jag är genomfrusen!”.

Ljud 5
uppkommer om man inte fått någon fisk, men det får inte skrivas men är folkligt och talande.

Metartäfsa är ett sörmländskt ord. I dialektlexikonet har man till och med kunnat placera ordet i Björkvik. Från början trodde jag i min enfald att kälken på bilden var något som man fraktade mindre barn i.


Tema Ljud: "Läderstövlar"



Förr ansågs det fint och förnämt att ha knarrljud i sina läderstövlar. Jag undrar om Carl Petter Brunfelt här nedan byggde in knarr i sina nya stövlar?

Året var 1856 och skomakare Brunfelt hade flyttat till Tibble sågstuga nära Tibble i Björnlunda med fru och två små barn. Skomakeriet gick dåligt och familjen svalt. En dag strax före påsk kom en ung, vandrande dalkulla vid namn Dölhed Anna Larsdotter från Ytter-Malung på besök. Hon hade en hel del saker med sig till försäljning i sin ränsel. Hon visade upp sina saker och då råkade en välfylld penningpåse ramla ut på bordet. Det blev för mycket för Bundfelt så han tog livet av dalkullan för att komma åt pengarna.

För dessa pengar köpte han bl a mat och skomakarmaterial. Han tillverkade också ett par fina läderstövlar åt sig. Men så småningom saknades dalkullan och det uppdagades att Brunfelt hade rånmördat henne vilket han också erkände. Det blev rättegång och skomakaren dömdes till avrättning genom halshuggning. Avrättningen skedde den 17 mars 1858 vid avrättningsplatsen i den så kallade Axala-skogen på gränsen mellan Daga och Rönö härader.

Enligt sägnen hade han sina fina stövlar på sig vid avrättningen. På natten efter gick ”rackaren”, bödelns medhjälpare, och grävde upp liket och tog stövlarna.

Denna förfärliga händelse skildrades av vår nuvarande revymakare i Gnesta i ett teaterstycke för ett tjugotal år sedan att spelas på skolan där han var lärare. Detta spel skrevs om till ett bygdespel av vår kyrkvaktmästare i Björnlunda. Han satte helt på egen hand upp pjäsen till vår hemvändardag på Björnlunda hembygdsgård i juli 1993. Jag hade då det något tvivelaktiga nöjet att spela rollen som skomakare Brunfelt med mord, gripande, rättegång och avrättning.

Den 13 maj 2006, 150 år efter mordet, kom dalkullans släkt, ett femtiotal personer av släkten Dölhed, på besök till Björnlunda och då spelades bygdespelet upp igen. Vid det tillfället hade jag i min roll avancerat från mördare till skarprättare.

Dalkullan blev begravd på Björnlunda kyrkogård 1856 på okänd plats eftersom någon gravsten inte blev ordnad. Vid släkten Dölheds besök 2006 hade de med sig en mycket fin gravsten från Malung. Den restes strax till vänster om kyrkdörren där den nu kan beskådas.



 


Tema Ljud: "Gnisslande gångjärn"



För tjugo år sedan hade maken och jag en stor fest på Nyköpingshus. Ja, den blev lyckad.

Efteråt funderade jag på vad Kristina av Holstein-Gottorp skulle ha tyckt om den och alla andra stora kalas som arrangerades vid den tiden. De kunde förstås inte mäta sig med hennes eget bröllop, som varade i 10 dagar och tog emot 635 gäster. Då 1592 gifte hon sig, bara 19 år gammal, med en 41-årig hertig, sedermera Karl IX:e.

  Kristina var enligt historikern Carl Grimberg ”en passande maka åt konung Karl. I hushållning liknade, om ej överträffade hon sin herre. Man berättar, att hon åt pigorna med aln utmätte den tråd varmed hennes linnen skulle sömmas.”

  Man vill tro att Kristina trivdes med både Karl och slottet, då en riktigt praktfull renässansbyggnad. Men det måste ha varit tyst i de stora salarna, särskilt under kvällar och nätter. Kungen hade sitt Sverige att sköta och var borta långa tider. Kristina fick lyssna till egna steg och säkert också gnisslande gångjärn när hon under sömnlösa nätter gick runt i sitt hem.

  Men varför skriva gick, det borde vara går… Från säker källa har jag hört att hon styr och ställer också idag. Hon lär ogilla stängda och låsta dörrar. De mot Drottningsalen kan vara hur tillslutna som helst – på morgonen är de öppna!

  Den som är rädd för andeväsen kan dock utan oro besöka Sörmlands Museums övriga lokaler. På föremålsarkivet finns det här gångjärnet med vackert beslag på ett skåp från Aspö och det har stått orört under lång tid.


God fortsättning önskar Seniorbloggen!

Seniorbloggen tar en kort och välbehövlig paus i bloggandet och återkommer vid månadsskiftet januari/februari. Välkomna tillbaka då!

Det är nu över ett år sen första inlägget publicerades i Seniorbloggen. Vill du veta mer om personerna som skriver? Klicka på bilden nedan.



Vi passar också på att publicera ett inlägg som fallit mellan stolarna. Egon Tofts text på tema "Nyår" skulle ni egentligen fått läsa den 1 januari 2011.

Ursäkta dröjsmålet, men nu kan ni äntligen läsa den nedan!

Trevlig läsning & God fortsättning,
/Pär Jonsson, Sörmlands museum


'

Tema Nyår: "Festandets följder"

Hör du Sture jag skall inte hålla någon moralpredikan för dig med anledning av ditt uppförande i går kväll och natt. Men det finns en del man kan undra över.

Ja, jag vet att du är glad över att du sluppit ut från lasarettet efter 25 år, men du kunde väl ha firat nyårsafton lite mer stillsamt.

Om du hade roligt? Ja, jag tror det. Du har alltid sagt att du inte kunde dansa. Men vad var det då som du höll på med, med den stackars Gittan.

Jaså, du var inte nykter? Du är ju absolutist enligt vad du sagt.

Champagne är inte en läskedryck, det är Champis som serveras på barnkalas. Du som sagt att ingen dansar nykter. Nu förstår jag, du var packad och det var därför du dansade.

Dricka Champagne ur en damsko? Har jag aldrig försökt. Men Gittans sko var ju tålös. Jag såg det när du trampade henne.

Så hon tog av sig skon och då hällde du skumpa i den och drack genom hålet längst fram i skon? Sådan dryck skall inte drickas så.

Frågar du vilken dag det är? Det är den första januari och klockan är sen eftermiddag och du har inte kommit ur sängen ännu.

Kan du inte stå på benen? Snurrar det i huvudet? Nu förstår jag varför du ligger och stirrar upp i taket.

Ja, jag vet om man kan hitta något att fästa blicken på så snurrar det inte så mycket.

Skall du följa med och ta en drink? Men herregud du behöver väl inte bli ljusgrön i ansiktet bara för att jag frågar.

The same procedure next year?


RSS 2.0