Hemma hos oss - ur mitt egna museum

 

Den här gången bestämdes temat till ”Hemma hos”… Vi skulle välja något föremål hemma och skriva vår blogg med utgångspunkt från detta. För egen del så råkade jag i grubblerier. Vad skulle jag välja? Jag har ju under årens lopp samlat på mig en hel massa prylar som jag sparat bland annat i ett litet museum på vinden. Jag tänkte på mina träslöjdalster från folkskolan från mitten av 1940-talet, exempelvis en liten blomsterhylla och en liten leksakskärra med hjul av runda solettaskar i trä. Skulle jag välja linbråkan från 1800-talet eller min isupptagningsutrustning med issåg, isgrind, istång och iskrokar. Kanske skulle jag välja min hästdragna vagn, en så kallad nämndemansdroska som jag fick i present för en massa år sedan efter att ha rustat en annan hästvagn åt min trevlige granne. Ett tag tänkte jag åka till bankfacket och ta hem den brudkrona i silver som jag gjorde till vårt bröllop. Den har använts av flera brudar! Till slut valde jag mina vevgrammofoner.

 

 Trattgrammofonen på bilden köpte jag på en antikhandel i Örebro i mitten av 1970-talet. Jag fick närmare 100 ”stenkakor” på köpet och dem har jag också kvar. Resegrammofonen till höger på bilden är en liten behändig sak också den inköpt i Örebro. Nedpackad i fodralet är den 28 gånger 12 gånger 5 centimeter och väger knappt 2 kg. På bilden är den uppmonterad med en stenkaka på med Bertil Boo som sjunger ”Drömmar av silver, drömmar av guld” till Åke Jelvings Ensemble. Skivtallriken är bara 6 centimeter i diameter så grammofonskivan måste skruvas fast vid spelning. På en liten oval mässingsskylt på grammofonen står det PATENTED – SWISS MADE.

 

Båda grammofonerna är fullt spelbara. Jag kommer att vårda dem ömt. Så har jag inte alltid gjort. Vi hade en vevgrammofon inbyggd i en fin trälåda i mitt föräldrahem. Jag spelade på den ibland men det fanns bara skivor med klassisk musik på och det tyckte jag var trist. Så jag plockade sönder grammofonen och gjorde en båtmotor av den till min egenhändigt ihopsnickrade träleksaksbåt. Tänk så tokig man kunde vara! En annan gång plockade jag sönder en fin liten bordsklocka med en speldosa i. Vid varje hel timma spelade klockan en liten fin melodi som jag fortfarande minns hur den gick. Vad jag sörjer den klockan!

 

 
Denna vecka skriver seniorbloggarna utifrån sina egna föremålsgömmor. Vad finns det för skatter och historier hemma hos de själva? Vad skulle kunna bli framtidens museiföremål från vår tid?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0