Utsmyckning: Kan vara en selbåge eller en ring i näsan

 

Att smycka sig själv, sin käraste eller sina ägodelar är nog en egenhet som funnits hos människan ända sedan vi lämnade träden och klev ner på marken. Det är bara sättet att smycka sig som ändrats. För 25 år sedan var det bara sjömän, förbrytare och luffare som var tatuerade. Har man ingen tatuering i dag är man endera feg eller så gammal att man har samma åsikter om tatuering i dag som gällde för 25 år sedan. Piercing ses som något ganska nytt men är urgammalt. Någonstans i Gamla Testamentet står det att man skall pryda sin käraste med en guldring i näsan. Efter som jag är ganska försynt har jag aldrig förslagit att min fru skulle ha ring i näsan. Jag vågar knappt tänka tanken vad som skulle hända mig om jag föreslog det. I det gamla bondesamhället fanns det inga möjligheter att pryda sig själv eller sin familj med ring i näsan eller något annat. Nej då prydde man möjligtvis sina hus med snickarglädje. Selbågen till hästen kunde prydas med fina sniderier och lite målarglädje. Ring i näsan var det bara tjuren som hade, han hade inte ringen som prydnad.

 

Selbågen på bilden prydde nog sin häst. Selbågen kommer från början från S:t Nicolai socken och finns nu på Raspen.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0