Jämna årtal: Hjärtats hjältar

 

 

 

1984, för 30 år sedan, genomförde Eva Berglin, Göran William-Olsson och ett skickligt läkarlag den första svenska hjärttransplantationen på Sahlgrenska i Göteborg. Patienten var 49 år och det nya hjärtat hämtades nedkylt i rekordfart från Tyskland. Själva operationen gick bra, men efter en del komplikationer avled mannen.  

 

Själv har jag bättre kom-i-håg vad gäller världens allra första hjärtbyte utfört av sydafrikanen Christiaan Barnard 1967. Också hans patient dog efter några dagar - i lunginflammation.

 

I dag är överlevnadsprocenten rätt hög. Ca 90 procent av alla som fått ett nytt organ lever efter ett år och 60 procent efter tio. På bilden finns ett hjärta, som håller nästan hur länge som helst, trots att det till viss del redan brustit. Modellen är i gips och från vårdskolan i Eskilstuna. 

 

Hjärtbyten kan ta många timmar. Betydligt snabbare gick det att klubba igenom Simborgarmärket, det som visar att du klarar en simtur på 200 meter. 1934 fick Dagens Nyheters sportchef David Jonason, Mr Jones, en idé om hur man skulle minska antalet drunkningsolyckor. Han ringde Svenska simförbundets ordförande, som ordnade ett möte med arbetsutskottet redan samma dag. Efter två minuter var allt klart. Ett årligt prov lockar oss att motionera (inte minst för hjärtats skull), bli simkunniga och dessutom bära ett märke som bevis för bedriften.

 

 
 

Jämna årtal: Jubileum för pet-flaskans återvinning

 

 

Ett cykelbud i en storstad som vevar runt sådär en tio mil om dagen behöver kontinuerlig tillförsel av vätska och energi. Pet-flaskan med energidryck är då en självklarhet i utrustningen. Extra vätskeintag är också vanligt i samband med sportutövning eller andra fritidsaktiviteter men också under arbete.  Glasbuteljer har funnits sedan 1800-talet, men den lätta flaskan i plast innebar ett skutt framåt i bekvämligheten. Det oömma materialet gör användningen enkel, man kan okomplicerat placera den snart sagt var som helst och plastflaskor tillsammans med aluminiumburkar dominerar nu vid hushållens dryckinköp.

 

 Baksidan är att flaskorna -tillsammans med allsköns plastförpackningar - bidragit till de växande sopbergen. Men från och med 1994 återvinns plastmaterialet som bl.a. blir till nya flaskor. Således ett 20-års jubileum i år! 

 

Det handlar också om att få människorna att lämna till retur vid affärernas pantställen eller till återvinningsplatser och för detta driver man kampanjer. Förra året gjordes en satsning på reklamvideo med en hiphoptrio från Norrköping som sjöng på temat ”pantamera”.  Och det går faktiskt ganska bra. Omkring 90 procent av de 600 miljoner flaskor som årligen slussas ut på marknaden återvinns.

 

Under premiäråret 2007 för Andra chansen i Melodifestivalen fick Nyköping stå som värd för evenemanget. Kommunen passade på att göra reklam för boende på orten via en text på en vattenflaska, som delades ut till journalister (se bilden). Den var tillverkad hos Rostiprimpac AB i Norrköping. I samma stad ligger Returpack AB, det största företaget i Europa i sitt slag för denna återvinning. Dit ska alla plastflaskor levereras! Museet kan väl förstås få behålla sitt exemplar.

 

 
 

Jämna årtal: Tove Jansson

 

 

Den 9 augusti blir det 100 år sedan Tove Jansson föddes. Tove Jansson, ”Muminmamman”, är känd över hela världen för sina teckningar och berättelser om Mumintrollen och deras vänner i Mumindalen. Här i Sverige betraktas hon som barnboksförfattare, sagoberättare, men det höll hon inte med om själv. Hennes berättelser var till för alla, oavsett vilken ålder läsaren har uppnått. Figurerna är ganska lika oss, om man bortser från mumintrollens stora näsor. Mumin nyfiken, Muminpappan självupptagen, Muminmamman lugn och omtänksam, vagabonden Snusmumrik, Mumins flickvän Snorkfröken och den busiga kompromisslösa Lilla My. De är som de flesta av oss människor och det tyder väl på att Tove Jansson var en fin betraktare. Min egen favorit är Lilla My. Tänk er att ta My med sig in på Ullared. Vad skulle det sluta med? Blev hon en shopaholic eller skulle hon välta omkull köpcentret? Som tur är behöver jag nog inte se vad det blev, mina vägar går sällan förbi Ullared.

 

Att Tove Jansson var en av Finlands finaste konstnärer i efterkrigsgenerationen är det nog inte så många svenskar som vet. Jag visste det inte förrän jag läste en artikel i SvD för en tid sedan. Mycket av sin konstnärlighet hade hon nog fått med sig i generna. Pappa Jansson var skulptör och mamma Signe var tecknare. Hennes bröder är också verksamma inom konstnärliga områden.

 

På Raspen fanns inte något med anknytning till Mumin. Jag fick välja den höga hatten. Den påminner lite om Muminpappans hatt så det blir lite anknytning till figurerna i Mumindalen. Hatten är en Chapeau-claque som tillverkades 1854. När hatten är monterad på dockhuvudet är det nästan Muminskt.

 
 

Jämna årtal: Bondetåget 6 februari 1914

Seniorbloggen har fått en ny skribent, Eva Sandström! Vi hälsar Eva välkommen till seniorbloggsredaktionen. Här är Evas första inlägg på temna jämna årtal. 

 

 
 

En blå bondetågsfana från Hölebo härad finns bevarad. Den har märken efter spikhål i kanterna, kanske har den suttit på ett standar. Nu är den monterad på en vitmålad stång med förgylld topp. Dekoren är målad med silver och sepia (en färg som kom från bläckfisken). På fanan är en lax målad och texten HÖLEBO HÄRAD. Silverplåten, märkt BONDETÅGET 1914, har gjorts i Nyköping av J G Kihlberg.

 

1914 hade 32 000 bönder från hela Sverige åkt till Stockholm för att demonstrera. De krävde att försvarsfrågan skulle lösas. Den liberala regeringen under ledning av Karl Staaff förde en försvarspolitik som bönderna tyckte var för dålig. De hade sympatier för Konung Gustaf V och hans strävan att bygga ut både armén och flottan. Demonstrationen var ”Till Fosterlandets försvar”. Landstormen, en samlad krigsmakt i åldern 33-40 år, hade föreslagits 1865 och bildades senare 1885. Värnplikt infördes först 1901. Landstormen kom så under sommaren 1914 att mobiliseras vid första världskrigets utbrott. 

 

Idén till bondetåget kom från godsägare Uno Nyberg i Uppland och grosshandlare Jarl Frykberg i Uppsala. Stockholmarna visade gästfrihet och bönderna inkvarterades hos stadens borgare och även på hotell. Många blev bjudna på både mat och husrum. Den 6 februari samlades man och gick från Gustaf Adolfs torg till slottet där kungen tog emot på borggården. Samlingen skedde landskapsvis och tåget var välorganiserat. En film finns från tillfället att se på webben, Filmarkivet, Svenska Filminstitutet. 

 

Nyberg talade inför Gustaf V. Kungen höll sedan svarstal, det s k borggårdstalet. På grund av kungens tal, i vilket han uttryckte sympati för demonstranterna, avgick senare regeringen. 

 

Kl 6 på kvällen hölls sedan en fest på Skansen. Där var tal och musik samt enligt ett bevarat programblad; ”serveras smörgåsar å inhägnade områden vid Blekingestugan, Bollnässtugan, å öfre och nedre Solliden för de deltagare i Bondetåget, som ej äro inbjudna till landskapsgillena eller andra festligheter”. Kvällen avslutades med fyrverkeri och illumination på Orsakullen samt musik och avslutningsvis sjöng man ”Du gamla du fria”.

 

 

Detta är mitt första inlägg på bloggen. Gamla föremål har alltid fascinerat mig. De bär alla på en historia. Bara genom att gräva fram fakta om denna fana har jag lärt mig en massa om året då bl a min farfar var med i Landstormen. Ett foto finns bevarat från den tiden. Männen hade alla olika ”uniformer eller uniformsliknande klädsel”. De flesta bar dock den trekantiga hatten. På mitt foto finns också en häst med samt en kalv. Om kalven var en slags levande proviant kanske?

 

Eva Sandström

 

Jämna årtal: Kalle Anka Jubilerar

 
 

 

År 1934, alltså för jämnt 80 år sedan, föddes bl a Sven-Bertil Taube, P-O Enqvist och Sven Wollter – samt Kalle Anka.  Med det engelska namnet Donald Duck gjorde Walt Disneys genom åren kanske populäraste figur filmdebut den 9 juni detta år.  Ungefär samtidigt lanserades han i serieform. Den som höll i ritstiftet, ända fram till 1969, hette Al Taliaferro.

 

För att uppmärksamma detta celebra jubileum sökte jag febrilt men förgäves i Föremålsarkivet efter serietidningen Kalle Anka & Co. Inte ens avdelningen Eskilstunahemmet hade något att erbjuda.

 

Jag fick då improvisera och associera till Kalle Anka Cup, en stor svensk längdskidtävling som lockat tusentals ungdomar i Sverige under 37 år. De blå barnskidorna på bilden får symbolisera denna, även om just detta par som tillhört Christina Johansson från Vingåker knappast deltagit i tävlingen (vilken för övrigt just bytt namn till ICA Cup).

 

Tyvärr tycks intresset för seriefiguren Kalle Anka vara på tillbakagång. Seriemagasinets upplaga sjunker stadigt, precis som för andra tryckta tidningar. År 2004 var den 133 000 exemplar, men hade sju år senare (2011) dalat till 63 400. Däremot håller uppenbarligen Kalle och hans kompisar ställningen som oslagbar julaftonstradition i Sveriges Television. Så vid 80 års ålder är han alltjämt en aktiv pensionär.

 

Årsbarn med Kalle Anka


Seniorbloggen tar semester

 
 
Nu tar Seniorbloggen välförtjänt vinterledighet. Den 27 januari är vi tillbaka med nya spännande och tankeväckande inlägg!
 
 
 
 
Under tiden kan ni gå på skattjakt i museets databaser efter foton och föremål >>
 
 
Hur var det att strida i Finska fortsättningskriget? Hur såg Sörmlands första bussar ut? Och hur kom det sig att orten Ripsa blev ett modecentrum?
 
 
Läs mer i utvalda samlingar på museets hemsida>>

Trettondagen: Äventyr på skidor

 

 

Det kunde ha varit omkring trettondagen år 1944. Jag var åtta år och hade fått ett par skidor till julklapp av mina föräldrar. Skidorna var så fina med bindningar av remmar kring foten. En bred rem gick över tårna och kring hälen var en annan rem dragen. Jag tyckte så mycket om mina skidor och började åka och öva mig kring boningshuset och ladugården. Efterhand utökades mina utflykter och den här dagen ville jag prova den fina backen vid Österlund, vår nuvarande bostad. Där bodde ett äldre par, farbror Kalle och tant Hildur. Tant Hildur var snäll och henna tyckte jag mycket om men farbror Kalle var lite butter så honom var jag nästan lite rädd för.

 

Jag satte av utför backen men kom inte så långt – några tiotal meter kanske. Där ramlade jag huvudstupa ned i den djupa snön. Jag försökte förstås komma upp men stavarna var för korta, skidorna gick inte att få loss från fötterna och jag var för liten. Jag började naturligtvis skrika på hjälp och efter en stund kom farbror Kalle. Han var en ganska bastant herre med rejäl kulmage och han kom pulsande i den djupa snön som räcket honom nästan till midjan. Oj vad han stånkade och stönade. Det tog en god stund att få loss grabben från skidorna och farbror Kalle jobbade utan att komma med några bannor eller förebråelser. Jag var förstås väldigt glad när jag kom loss och efter den dagen tyckte jag mycket bättre om farbror Kalle.  

 

Sommaren efter mitt äventyr i skidbacken byggde farbror Kalle en liten vagn till mig. Han hade fyra stycken stora barvagnshjul med axlar och på dem snickrade han till den här vagnen. Den var försedd med en låda att lasta saker i samt en dragstång. Efter den dagen tyckte jag nästan lika mycket om farbror Kalle som om tant Hildur.

 

 

Trettondagen: Trettonhelgshockey på Svandammen

 

 

God fortsättning på det nya året!

 

Mitt lätt raljanta/antidansanta inlägg om en nyårsbal på Gamla residenset formade sig till en riktig gnällvals. Den här gången har jag en klar ambition att försöka kvalificera mig för medlemskap i positiva klubben. Och det har jag i dag ingen större svårighet att leva upp till.

 

”Pojkar spelar ishockey på Svandammen vid Nyköpingshus”, lyder bildtexten. Den ingick i en utställning om leksaker ur museet förråd, som visades 2006 – 2007. Någon datering finns inte i mitt underlag. Målvaktens hjälm ger dock viss vägledning och får mig att tro att bilden är tagen i slutet av 1950-talet eller något senare.

 

Det som gör mig på gott humör är att miljön och aktiviteten framkallar nostalgiska vibbar.Här har jag åkt skridsko och spelat ishockey med mina barn. Den unge målvakten iförd vacker tröja, benskydd och JOFA-hjälm har just gjort en kanonräddning. Säkert är han omåttligt stolt, såväl över sin utrustning som över sin prestation. Notera också de gummistövlar som utgör målstolpar.

 

Detta mina vänner är ett tidstypiskt exempel på spontanidrott i toppklass!

 

 

 

 


Trettondagen: Ut i skidspåret!

 

 

”Jag tyckte aldrig att det var särskilt roligt. Den känslan har dessvärre stått i sig” var Gudrun Anshelms kommentar när hon år 2006 tittade på denna bild av sig själv på skidtur som 7-åring  vid Perioden år 1958.

 

Kring trettonhelgen brukar det på sörmländska breddgrader var läge att prova julklappsskidorna. Huruvida detta kommer att vara möjligt år 2014 är svårt att bedöma när detta skrivs (19 december) och temperaturen stadigt parkerat en bra bit över nollstrecket.

 

Men om det skulle råda hyggligt skidföre torde mängden sjuåringar som drar ut i längdspåren vara liten. Numera gäller i första hand utförsåkning och snowboard, alternativt snowracer för de yngre årgångarna. Däremot tycks telningarnas föräldrar, ja till och med dessas föräldrar, i allt högre grad lockas av längdskidåkningens allsidiga motion och minimala skaderisk.  Ett faktum som bland annat är till glädje för stadens sporthandlare. Så enkla grejer som på Anselm-bilden duger ju inte längre.  Kanske skulle hon nu finna större glädje i spåren om hon investerade i modern utrustning. 

 

 

 


Trettondagen: Trettondagen avslutar julhögtiden

 

 

Enligt den kristna historien fann de tre vise männen med ledning av Betlehemsstjärnan stallet med Jesusbarnet i krubban den 6 januari och det är grunden till helgdagens firande. Trettondagen är tolfte dagar efter julafton och utgör avslut på julhögtiden.  Männen var visa och lämnade gåvor till barnet.

 

I min barndom följdes traditionen med gåvor under julhögtiden. Julklappar förstås men till trettonhelgen - den sista extra lediga helgdagen för arbetare före oxveckornas tid till påsken- fick man också sedvanligt godispåsen. I den hade lagts kvarblivna kakor från julen och konfekt från julgranen. I riktigt gynnsamma fall kunde man finna en inköpt chokladbit. Det var spännande att kolla innehållet!

 

Jag undrar just hur den här avbildade ”chokladasken” användes och vad den kunde innehålla. Den är tillverkad av järnbleck och utformad som renässanskista med beslag. Museets identifikation innehåller två tillverkningsår, nämligen 1897 och 1919. I botten står: Ericsson & Rabenius Gefle; Cacao, dragee, Konfekt & Lakkritsfabrik. På Googles finner man uppgifter om företaget som bildades i slutet av 1800-talet och blev känt bl.a för tillverkningen och försäljning av Pixkarameller. Lådor eller askar i bleck från samma företag finns att köpa över nätet.

 

Museets plåtask har lämnats som gåva år 2011 av Sonja Klangestam, Taffnäs gård i Gnesta. Den rymmer ett godisförråd  för en hel  julhelg.

 

 

Trettondagen: Vantar värmer

 

 

 

En ukrainskt folksaga handlar om en borttappad vante. Den liggger i snön och hittas av en liten mus. Han kryper in och får ett nytt varmt hem. Men det är fler djur som fryser. Först kommer grodan, så haren, räven och vargen. Och som inte vore nog så vill också vildsvinet och björnen få plats… Sagovanten var förstås magisk. Hur skulle annars alla kunna rymmas i den! 

 

Tumvantarna på bilden har mer verklighetsförankring. De ägdes en gång av  folkskolelärarinnan Anna Johansson, som levde 1903 till -93. Många av hennes tillhörigheter har skänkts till museet av Arne Blomberg, hennes sommargranne i Lid. 

 

Bloggämnet denna gång är alltså trettonhelgen, den vi firar till minne av de tre vise män som besökte Jesusbarnet och skänkte honom guld, rökelse och myrra. Caspar, Melchior och Balthasar kom från Österlandet och hade färdats många, många mil, förhoppningsvis i behagligt väder. De bar inga vantar.  Men om Jesus fötts här i Norden…? Hade järnåldersmänniskorna då lånat ut några varma handbeklädnader? Utetemperaturen då var ungefär som den är hos oss idag, så vantar, lika Annas, hade varken funnits eller skyddat mot kyla. De är av bomull.

 

 
 

Trettondagen: Julhelgen och talet tretton, varför?

 

 

Trettonde januari åker julgranen ut, med eller utan barr. I äldre tider kom Knutsgubbar och körde ut julen. Knutsgubbarna var inte bara män utan även flickor deltog i detta. Knutsgubbarna var sminkade och utklädda, de sjöng och spelade lite teater, gaget som de tiggde sig till skulle användas till en fest för sällskapet. Jag kommer bara ihåg att vi fick besök av Knutsgubbarna två gånger när jag var barn. Sedan försvann denna sedvana från Ängelholms förort Rebbelberga. Jag tror att en av de drivande krafterna kom in på Dramatens elevskola.

 

Nästa tretton är dagen som inträffar trettondagar efter juldagen. I vissa delar av Sverige kom utklädda gubbar den här dagen och gjorde samma saker som Knutsgubbarna i Ängelholm. Den här helgen var en kyrklig helg. Innan julafton och juldagen blev den stora helgen var trettondagshelgen den stora helgen, den är det ännu inom den Grekisk ortodoxka kyrkan. Trettondags afton fanns det Trettondagsbaler, trevliga saker när man suttit mer eller mindre inlåst tidigare. Kyrkan var väl inte helt överens med detta men det fanns fler festglada än ärkekonservativa så festerna fortlevde.

 

I mitt hem fanns det mycket heliga regler för vilken mat som skulle serveras på helgdagar. Här var det farsgubben som kom med beställningen och eftersom mor inte hade mycket att invända mot gubbens val så blev det så. Julafton skulle det finnas långkål, skinka och den heliga gröten. På juldagen gärna en gädda. Trettondagsafton stekta saltade revben, jag hatade dem när jag var barn. Som vuxen älskade jag dem. På trettondagens kväll nygräddade munkar. Munkar gräddade i ett munkjärn, serverade med sylt och vispad grädde. Dessa munkar har jag alltid älskat.

 

Nå dammsugaren på bilden då? Den är helt OK, och kan användas 13 januari för att suga upp alla granbarr som fallit av.

 

 

 

 


RSS 2.0