Gott nytt år!

Nu gör vi uppehåll i Seniorbloggen under några veckor! Vi önskar er alla sköna dagar och kanske lite snö!
 
 
 
“SLM M029937 - Offentliga byggnader,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/367206.

Nyår!

 
“SLM 8492 - Bordsuppsats,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/294927.

 

Ett vackert dukat bord till nyår ger en riktig högtidskänsla. Denna vackra bordsuppsats är från 1890. Den består av vas och skål av glas, rött, ofärgat och vitt överfång. De är dekorerade i emaljfärger som blomstermotiv. Foten är rund med balusterformade ben. Gravering på foten ”af tacksamma nattvardsbarn 1890”.

 

Skålen är inköpt från Sten Oskarsson, Nyköping. Den kommer från Råby-Rönö socken där insamling skedde till kyrkoherden kan man anta. 1890 hette han Per Hallgren och en förteckning från konfirmandboken visar att det var 27 konfirmander detta år. 12 flickor och 15 pojkar. De tog nattvarden den 22 juni. Kanske hade kyrkoherden sin vackra skål redan till midsommarfesten.

 

Till Nyår ska det dukas vackert med linneservetter och vackra glas. Sätt blommor mitt på bordet i denna vackra vas och lägg dignande druvor i skålen och dröm om den ljusnande tid som vi går till mötes. Så länge man får vara frisk så är allt hoppfullt. Det är bra att inte veta vad som väntar. Fast lite får man se fram emot i alla fall. Ett barnbarn ska avsluta studierna i Skottland och vi åker alla över till den stora examenshögtiden. Ska bli spännande.

 

I vårt avlånga land, längst i norr, ser man inte solen mitt i vintern. I Kiruna är det Middagsmörker från den 10 december till 31 december, huvaligen. Då kan man förstå den kvinna från Gällivare jag hört berättas om, som går upp på Dundret och hälsar solen åter när den kommer. Ett år firade vi nyår i Vemdalsskalet. Fantastisk utsikt och ett sprakande norrsken mitt i natten är vad jag minns mest från den resan. Här i Nyköping började kommunen att bjuda på ett färgsprakande nyårsfyrverkeri någon gång på 1980-talet. Alla vallfärdade till hamnen och Täcka Udden där man kunde beskåda det hela med utsikt över fjärden. Man hade ju förresten betalat skatt och ville se vart pengarna tog vägen, upp i det blå!

 

Lite reflexioner över det gamla som gått och det nya som kommer.

GOTT NYTT ÅR!

 

 

 

Nyår - Nyårets verktyg

 

 

Varje år inför julhelgen ”spår” Handelns utredningsinstitut. HUI, vilken vara/produkt som ska bli årets julklapp i Sverige. På juldagen får vi facit och om institutet spår rätt så tar klappen i år ett stort utrymme i tomtens säck.

 

Inför det nya året avlägger svenskarna löften, oftast om att bli en bättre människa, på gott och ont. Gott om de infrias, ont om de sviks med gott eller dåligt samvete som följd. Varför inte ta upp seden från julhelgen och utse en vara/produkt till Nyårets verktyg som kan bidra till en bättre tillvaro för människorna?

 

På Sörmlands muséum finns ett lämpligt föremål i samlingarna som kan platsa som nyårets verktyg. En trådavskiljare till champagnebuteljer. Det framgår inte av fotot ovan men avskiljaren, utförd i förnicklad mässing, är endast 100 mm lång och tillverkad av Jernbolaget i Eskilstuna. Företaget hade grundats 1868 och tillverkade produkter som bestick, saxar, gångjärn, klockställ, hänglås, cigarrkoppar, fällknivar, skridskor, snickeriverktyg och hushållsvågar och föremålen finns fortfarande i många hem och är eftertraktade på andrahandsmarknaden.

 

Med nyårets verktyg underlättas välkomnandet av och inträdet i det nya året när champagnebuteljens tråd kan avlägsnas med ett enkelt klipp och korken frigöras inför de förväntansfulla nyårsfirarna.

 

Om vi på nyåret i stället för att ge löften, för att förbereda och hantera vad som väntar under året, skaffar oss mentala verktyg som kan hjälpa oss att avskilja eller lösa upp de trådar som ställer till problem för mänskligheten och göra världen mänskligare att tillbringa sin tid, blir champagnen mer löftesrik och berikande.

 

En trådavskiljare, fysisk eller mental, för att implementera det i Paris nyligen ingångna klimatavtalet kan bli nyårets 2016 verktyg för en renare värld.

 

Gott Nytt År!

 

 

 

Nyår - Olika seder

“SLM 26099 - Almanacka,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/307170.

 

 Vad skulle väl årets sista ämne vara om inte ”nyår”. Nyåret firas vid övergången till ett nytt kalenderår. I västerlandet tillämpar vi numera den Gregorianska kalendern och där infaller övergången som vi vet natten mellan 31 december och 1 januari.

 

Gregorianska kalendern föreslogs av Alloysius Lilius och antogs av påven Gregorius VIII den 24 februari 1582. Dessförinnan tillämpades den Julianska kalendern. Genomsnittsåret var i den Julianska kalendern 365,25 dygn långt. Eftersom det genomsnittliga solåret är 365,2422 dygn kommer man så småningom i otakt med årstiderna. I den Gregorianska varianten är istället genomsnittsåret 365,2425 dygn vilket stämmer bättre med solåret. Den Gregorianska kalendern medför ett fel på ett dygn var 3000 år, vilket kanske är möjligt att överse med.

 

I den Julianska är vart fjärde år skottår - samma sak gäller i den Gregorianska. Dessutom är även jämna århundraden som är jämnt delbara med 400 skottår i den Gregorianska kalendern. Alltså var år 2000 ett så kallat storskottår. Kalendern infördes i Sverige år 1753 så år 2000 var första gången ett storskottår inträffade hos oss. Den Gregorianska kalendern har införts vid olika tidpunkter i olika länder, vilket föranlett en viss oordning i tideräkningen. Exempelvis gick Ryssland över från Juliansk till Gregoriansk kalender först i samband med revolutionen år 1917.

 

Olika länder i världen och framför allt olika religioner har olika definitioner på ”nyåret”. Ofta är nya året knutet till religiösa händelser eller till naturen. Jag har haft förmånen att få fira både vårt eget nyår på traditionellt sätt och den stora festen Diwali i Indien. De flesta indier bekänner sig till Hinduismen och dessa firar vår- och höstdagjämningen som nya år.

 

Den viktigaste högtiden i Indien, som mest liknar vårt jul- och nyårsfirande, är däremot ”Diwali” (Deepawali). Det är ljusets högtid och firas till minne av guden Ramas återkomst. Diwali firas under 5 dagar omkring nymånedagen i den hinduiska månaden kartika och infaller vid olika datum under slutet av oktober till början av november. Det unika med Diwali är att alla dessa fem dagar har olika innebörd.

 

Hela Diwali är en familjefest och under dessa dagar utväxlas presenter och man skjuter raketer – ungefär som vårt jul- och nyårsfirande. Den sista dagen är höjdpunkten i firandet. Då bjuder systrarna in sina bröder till sina hem och ber för deras välbefinnande. Den femte dagen är även höjdpunkten för fyrverkerierna.

 

                                            Foto: Tommy Dahlgren

 

 

Vi befann oss i Delhi under Diwali år 2013 och den kanonad av fyrverkeri som pågick kan knappt beskrivas. Det var som att befinna sig i en krigszon. De kraftiga detonationerna pågick till långt fram på natten och himlen lystes hela tiden upp av olika ljussken. Just det året hade de indiska myndigheterna påbjudit återhållsamhet med fyrverkerier eftersom så många människor tidigare hade skadats och dödats av dessa kraftiga explosioner. Om detta var exempel på återhållsamhet är det svårt att tänka sig de tidigare ”normala” fyrverkerierna. För det mesta är luften mycket disig av luftföroreningar i megastaden Delhi. Denna kväll låg dessutom en tät dimma av krutrök över hela staden. (Stor Delhi hade vid senaste folkräkningen ca 25 miljoner invånare – ett av världens folkrikaste storstadsområden.)

 

 

 

Nyår - Uppskattad mässingsljusstake

“SLM 29685 - Ljusstake,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/310230.

 

När jag strosade mellan gångarna i Sörmlands museums fantastiska föremålsarkiv för att hitta något att knyta an till veckans rubrik för bloggen – Nyår – fick jag syn på ett föremål högt uppe på en hylla. Där stod en vacker, stilren mässingsljusstake och intill en kartong med texten Nyköpings mässingsljusstake 1. Kunde den möjligen associeras till nyår? En ljusstake passar väl in i alla sammanhang och eftersom den väckte mitt intresse så okej.

 

Att den inte var från den tiden då Nyköpings Mässingsfabrik var i full gång under 1600-talet stod klart ganska snart när jag samtidigt såg en bild på vår framstående silversmed och formgivare Anna-Stina Åberg. Kunde det möjligen vara en kopia av en gammal ljusstake från gamla tider?

 

Jag bestämde mig för att ta reda på sanningen. Vad var lättare än att ta kontakt med upphovskvinnan själv? Det blev ett trevligt samtal med Anna-Stina som berättade att idén till att designa ljusstaken fick hon vid ett besök på föremålsarkivet och fick se en av de gamla mässingsstakarna.

– Jag tyckte om objektet och jag och min partner Stig Fallberg beslutade, efter att ha undersökt om det fanns något gjuteri som var intresserad av att tillverka och ta fram gjutformar för ljusstaken, att kosta på att lansera densamma 1996 som en uppskattad gåva eller souvenir från Nyköping.

– När jag funderat färdigt på formgivningen skapade jag en mera stilren ljusstake med rund fot och en gängad överdel avslutad med en ljuspipa utan manschett. Den har blivit mycket omtyckt och bland annat delas den ut av Nyköpings kommun till brudpar från Nyköpings kommun som vigs borgerligt. Ljusstaken saluförs också hos Hellmanska gården, säger Anna-Stina Åberg. Den aktuella ljusstaken är förpackad i mörkblå kartong med guldfärgad text.

 

Första mässingsbruket

Nyköping har genom århundradena varit en industristad med omfattande verksamhet. Till denna hör bland annat våra mässings- och järnbruk. Redan år 1610 fick vallonen Willem Giliusson de Besche privilegierna att driva mässings- och järnbruk. Privilegier att driva mässingsbruk i Nyköping gavs år 1646 till holländarna Velam Momma och Matthias Römer. Kopparen till bruket kom från Falu koppargruva. Vid den stora stadsbranden 1665 blev även mässingsbruket offer för lågorna men byggdes upp igen 1678 sedan privilegiet blivit förnyat. År 1821 omvandlades mässingsbruket till järnbruk. En del tillverkning av mässingssaker fortsatte man med ytterligare ett antal år.

 

Mer om Nyköpings Mässingsbruk finns att läsa i museets Sörmländska handlingar 37 med Sven Edblad som författare.

 

 

 

Nyår med stil

“SLM 7275 1 - Kabaré,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/293700.

 

”Kabaré. Smörgåsuppsats av emaljerad koppar. Drakmönster på blå botten. Uppsättningen består av åtta stycken uppläggningstallrikar i form som stympad kon. Storlek runt om 110 x 160 x 80 mm. En rund tallrik i mitten H 25 Diam 205 m m.” När delarna är på plats blir alltså diametern drygt 50 cm. Det här praktföremålet dateras lite svävande sent 1800-tal och är sannolikt importerat från Kina.

 

Med säkerhet vet vi att den tillhört högadliga Cecilia af Klercker född Lewenhaupt. Fröken Cecilia var född i Julita och tillbringade mycket tid hos morföräldrarna Carl Jedvard och Mina Bonde på godset Ericsberg , en av Sveriges största jordegendomar utanför Katrineholm. Hon köpte år 1901 godset Catrineborg i Vadsbro, Flens kommun. Introducerades tidigt vid hovet och blev hovdam hos drottning Victoria 1903-1910. Gift med kammarherre Göran af Klercker. Efter hennes död skänkte mannen år 1951 en stor samling från hennes kvarlåtenskap till Sörmlands museum. Inom parentes kan nämnas att H.M.Drottning Silvia har en hovstat med statsfrun Kirstine von Blixen-Finecke i spetsen för två hovdamer och en hovsekreterare. Hovdamerna hjälper Drottningen, ”så att arbetet löper så friktionsfritt som möjligt, både i officiella och privata sammanhang.”

 

Inför nyårshelgen skulle jag uppskatta att ha en ”Kabare” för uppläggning av diverse smått och gott. Den mycket vackra smörgåsuppsatsen skulle t ex passa utmärkt för läckra tapas. En cava därtill skulle ge en festlig upptakt till det olympiska år som stundar.

 

 

 

Nyår - Fint gammalt glas

“SLM 15191 - Glas,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/277994.

 

På hertig Karls tid, på 1500-talet, konsumerade de kungliga mycket mat men också mycket dryck, bl.a. vin som importerades från Europa. Från utgrävningar vid Nyköpingshus har skärvor hittats från flera typer av glas från hertig Karls tid. Ett av dessa glas som rekonstruerats, bestod endast av delar av cuppan, en stor cuppa, med utvikt mynningskant. Här kan vi gissa att hertigen med sitt hov kanske drack vin, mousserande?, ur dessa glas. Det vackra glaset på bilden ger oss en föreställning om den tidens fester med överdådig lyx för ett lite urval av personer.

 

Nu är mousserande vin något som hör nyårsafton till för många. Vid tolvslaget höjer vi glasen när raketerna sprakar ute, någon reciterar Tennysons Nyårsklockan med de välkända raderna ”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten” och önskar varandra ett Gott Nytt År. Drycken serveras oftast i champagneglas med hög, smal kupa, tulpanformad i mitten och avsmalnad uppåt. Det är effektfullt med det smala höga glaset där arom och bubblor stannar kvar länge.

 

Ett annat alternativ är att välja coupeglas med bred, låg kupa, liknande glaset på bilden. Vi minns nog coupeglasen från gamla filmer, i vilka tjusiga damer och herrar drack mousserande drycker. Jag tycker dessa öppna glas är mycket vackra, men de är inte så ändamålsenliga eftersom arom och bubblor snabbt försvinner.

 

 

 

Jul - Julklappsbekymmer?

 
                                                                                   Foto: Sven-Erik Ohlsson

 

 

Så är det snart jul igen med allt vad det innebär. För många en jäktets tid när det ska julstädas, bakas, bykas, lagas mat av alla de slag, luta långan, förbereda julskinkan, om man vill ha den som förr i tiden, och tusen och en andra saker att tänka på. Säkert är det många som känner att nu får det vara nog. Drömmer sig bort till varmare länder eller helt enkelt bara skippa julen. Strunta i allt vad julklappar heter och i stället skänka en summa till någon av våra hjälporganisationer som kan bidra till att svårt utsatta barn och familjer förhoppningsvis får något att glädjas åt.

 

Men för oss som av tradition bara måste fira jul kan man göra både och. Skänka en slant och även fira jul med klappar och allt tillsammans med barn och barnbarn och till och med hela tjocka släkten. Fast det kan bli väl så jobbigt. Har man kommit överens om att skippa julklappar blir det lite lättare. För är det något som vållar problem för fler än man kan tro - är det vad ska jag hitta på för julklapp i år då?

 

Särskilt till de något äldre på julaftonen. De har väl det mesta så det skulle vara trevligt med något som känns äkta genuint och intressant. Därför blev jag glad när jag ”hittade” Sörmlands Museums egen butik i Västerport nyligen. Tillsammans med Hantverksgruppen i Systembolagets gamla lokaler har man tillfälligt fram till jul fyllt upp butiken med mängder av tänkbara julklappar och presenter.

 

Här finns allt från textilier, intressanta böcker och skrifter, hantverk med mera. Så det var bara att passa på och inhandla några julklappar som inte tillhör det vanliga sortimentet i många butiker. Även Hantverksgruppen erbjuder en rad spännande saker som kan bli en bra julklapp. Titta gärna in och ta del av utbudet. Man har öppet fram till jul.

 

Traditionen med julklappar i vårt land är ju flera hundra år gammal. Märkligt nog skulle det ha börjat i det gamla bondesamhället när ”julklappen” bestod i extra god mat och dryck till gårdens pigor och drängar. Givmildheten utsträckte sig även till fattiga i samhället. Det här spred sig under 1700-talet till det som då kallades ”bättre bemedlade” och som både handlade om julmat och julklappar som i de flesta fall bestod av egenhändigt tillverkade saker. Både mjuka och hårda och det var väl då som nu att ”hårda” julklappar var det man hoppades på. I varje fall bland barnen.

 

En riktigt God och ”klappvänlig” jul tillönskas alla läsare!

 

 

 

Jul - Handskar inspirerar till mönster på termosar

 
 
 
"SLM 25932 - Handske,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/307030.

 

 

Bilden visar damhandskar av skinn med mönster av imiterat svinläder. På handskens översida finns tre vita längsgående markeringar i zig-zagsöm. På översidan finns även ett sprund vid pådraget. Handskarna är fodrade med beige flossad väv och den vänstra handsken är lagad vid pådraget. Handskarna är svarta damhandskar av storlek 6 och de skänktes till museet 1983. Modellen har inte förändrats så mycket under åren.

 

 

 

För att låta det gamla inspirera till nya föremål har museet tagit hjälp av konsthantverkaren Johanna Törnkvist. Hon har valt ut ett antal föremål, däribland handskarna. De andra föremålen är en virkad grytlapp, en rulle virkad spets och en ugnsfast form med lock och dessa har fått utgöra grunden till de mönster som pryder två termosar. Föremålen är förminskade och blir på avstånd ett geometriskat mönster men går du närmare ser du att det är skinnhandskar som är strikt lagda och bildar ett mönster som upprepas runt termosen i flera varv.  Termosarna finns till försäljning i museets affär.

 

 

 

 

Jul - Änglar och monster

“SLM 1132 - Vargfana,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/288325.

 

Bildens vargfana kommer från Gammelsta i Kila socken, Nyköpings kommun. Den är målad på väv och föreställer en svart djurfigur med röda öron och ögon. Ett riktigt monster! Enligt beskrivningen användes den under en tid då förföljelse av rovdjur var lagstadgad och en samhällskontrollerad plikt. Varglappar (”jakttyg”) kom till Sverige sannolikt i slutet av 1600-talet. Under 1700-talet drevs vargar med hjälp av oväsen, nät och varglappar mot gårdar eller gropar där de slogs ihjäl.

 

År 2012 startade museet projektet Gårdagens hantverk blir morgondagens design. Ett 100-tal kreativa personer verksamma inom konst, design, hemslöjd och konsthantverk bjöds in och fick en genomgång av föremålssamling och bildarkiv. Syftet var att inspireras av mångfalden och ta fram skisser till moderna produkter med kulturhistorisk koppling. Ambitionen var också att stärka kulturella och kreativa näringar genom att skapa nya avsättningsmöjligheter för utövarna. Efter en jurybedömning fick femton personer uppdrag att jobba vidare och utveckla museets butiksutbud.

 

 

 

Tatueringskarta från Sörmlands museums butik

 

Lisa Sollenberg har skapat fyra olika klisterark med figurer, som kan fästas som engångstatueringar på kroppen. Pedagogisk och kul produkt för barn. Vargfanan är en av figurerna på karta 4 – ”Änglar och monster”. Butikens utbud omfattar också verktyg, smycken, glas, keramik, böcker, vykort, tyg, underlägg och mycket mer. Ett utökat sortiment kommer att finnas vid invigningen av det nya museet 2018.

 

I Sörmlands museums nätbutik finns något för alla åldrar. Kolla på butiken.sormlandsmuseum.se! Nu till jul finns också produkterna på Västerport i Nyköping (Hantverksgruppens julmarknad).

 

 

 

Jul - Granen står så grön och grann i stugan....

“SLM 25947 28 - Julgran,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/321602.
 
 

Julgranen är den verkligt traditionella symbolen för jul i hela västvärlden. För mycket länge sedan var julgranarna i Skandinavien utomhusgranar och kallades julruskor. Man barkade och kvistade granarna nedifrån så att endast de övre grenarna blev kvar. Därefter placerades de ofta på var sin sida om gårdens dörr för att skydda mot onda makter i samband med midvintern.

 

Seden med inomhusgran kom till Tyskland under 1400-talet. Den först kända klädda inomhusgranen i Sverige var så vitt man vet från år 1741 och fanns på herrgården Stora Sundby i Södermanland. Granen hade vaxljus och var klädd med godsaker. Under granen fanns julklappar.

 

 

 

I slutet av 1800-talet blev inomhusgranen mer allmän. Traditionen spreds från högreståndshemmen till de vanliga hemmen. Om stugan var för trång så  ställde man granen på bordet eller hängde den i taket. Var det rymligt så kunde granen stå i en julgransfot på golvet. Vår egen tradition med julgransprydnader och julklappar kom också från den tyska traditionen.

 

 

                                “SLM 26129 - Julgransfot,” Sörmlands museum,
                                http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/307213.

 

 

De flesta granar som  säljs i Sverige är av typen rödgran.  Det förekommer givetvis andra typer av granar också, som exempelvis silvergran. Den  traditionella granen i Tyskland är av ädelgranssorten tanne. Man sjunger ” O Tannenbaum, O Tannenbaum.... i Tyskland. Det finns idag många olika sorters granar att välja på. Många tycker till och med att det är praktiskt med plastgranar.

 

Så här års syns många julgransförsäljare - ofta i anslutning till våra köpcenta. Det säljs enligt uppgift omkring 3 miljoner granar i Sverige och cirka 80% lär vara av sorten rödgran. Dessutom huggs en hel del granar direkt i skogen, så den totala mängden granar är säkert väsentligt större.

 

Vid tjugondag Knut skall sedan granen dansas ut enligt traditionen. Då blir granen ett problem för renhållningen. Det är ett stort antal granar som skall tas om hand, men det skall vi inte bekymra oss om nu när ”julen står för dörren”.

 

Som en liten parantes såg jag för ett antal år sedan att eleverna vid Gripenskolan i Nyköping hade skämtat med  eleverna vid dåvarande Tessinsskolan och lagt en stor mängd gamla däck framför ingången. När Tessineleverna kom till skolan på morgonen fann de en skylt med texten ”(h)julen står för dörren”.

 

 

 

Jul med Staffan stallegränd

“SLM 9395 - Häst,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/295709.

 


En liten souvenir i Sörmlands museums föremålsarkiv, en träskulptur med en blåklädd ryttare sittandes på en rödmålad trähäst, för tankarna till visan Staffan var en stalledräng, som vi i Sverige idag framför allt förknippar med stjärngossarnas sång i luciatåget.

 

I visan sjunger gossarna att Staffan var en stalledräng som vattnar sina fålar fem och att den femte var appelgrå eller apelgrå och att det är den som Staffan rider själv uppå. Ordet appel eller apel utgör liksom äpple en avledning av en stam apla från ursprungligen krimgotiskan och har sedan upptagits i de germanska språken. Möjligen, skriver man i SAOB, går det att föra till Abella, en forntida stad i Campanien som var berömd för sina äpplen.

 

Men vem var Staffan?
Enligt legenden har Staffan sitt ursprung i historien om den första kristna martyren St Stefanos vars död skildras i Apostlagärningarnas sjunde kapitel. Där beskrivs hur han som straff för att han predikat om Jesus som Kristus stenades till döds. Under medeltiden utvecklades nya legender om Stefanos. I Sverige blir Stefanos Staffan och stalledräng åt Herodes. Herodes är den som befaller att Stefanos ska dödas efter att Stefanos berättat för kungen att Judaskonungen är född. I förstone vägrar Herodes tro på berättelsen och betraktar den lika osann som att den tupp, som ligger stekt på kungens frukostbord, stiger upp, flaxar med vingarna och gal. Så sker naturligtvis och kungen blir skräckslagen och befaller att Stefanos ska stenas till döds berättar Historiska museet i ”Upptäck historien”.

 

Under medeltiden skrevs ett antal nya ballader om Stefan i rollen som stalledräng. Dessa framfördes i olika traditioner som knöts till annandagen men också av stjärngossarna i deras julspel under perioden från tredjedag jul till trettondagen. När stjärngossarna flyttade över till luciatåget följde även sångerna med och det är där legenden överlevt i 2000 år och det är där i visans refräng som gossarna tillförsäkrar oss En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få. Stefanos eller Staffan/Stefan firas på annandag jul eftersom Stefanos dödsdag högtidlighålls som hans andliga födelsedag och som den förste martyren hedras han med sin dag, dagen efter Jesu födelsedag den 25 december.

 

 

 

Jul

“SLM 33255 1-2 - Ask,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/319215.

 

 

Den lilla asken som en gång innehållit Konsumbagarns småbröd är välbehållen. Den har säkert haft ett annat innehåll, kanske sköra glaskulor, efter att kakorna ätits upp. Asken tillhör en samling kallad Brandels Jullåda. Föremålen i Jullådan är från tiden mellan 1940 och 1960, köpta föremål såväl som hemgjorda. Man kan se små tomtar av piprensare, papperskarameller, kulor, änglar mm.

 

Barndomens jul dyker upp i minnet. Det började med att vi skulle till adventsgudstjänst i kyrkan. Viktigt tyckte alla i familjen, morfar och mormor som bodde på övervåningen i gården skulle med. Vår första bil skaffade far och mor omkring 1954, så före det var det hästskjuts som gällde. Det var levande ljus i kyrkans takkronor, och brusande orgelmusik, en präst som predikade så länge så att det gick bra att sova en stund.

 

På en bondgård var tiden före jul en hektisk tid. En gris skulle göras mat av. Det var lite läskigt med huvudet och öronen som låg i en stor zinkbalja med vatten. Det skulle sen bli till sylta tillsammans med lite annat kan jag förstå. Det stoppades korv, saltades skinka, stektes köttbullar och i vattenbad i ugnen stod ett par formar med leverpastej. Nog var det härligt med stöket, men ibland gällde det att hålla sig undan.

 

Då pysslade jag med att göra papperskarameller med godis i och en tomtebild eller ängel utanpå. Dagen före julafton gick pappa och jag ut i skogen och hämtade granen. Den hade han sett ut långt i förväg. Så följde det knepiga arbetet att få den att stå rak. Om den var snöig fick den stå i farstun och rinna av. Så kom det mest spännande, att få ta fram jullådan med alla saker till granen. Det var ett kärt återseende med alla änglar, glitter och kulor. Vi hade levande ljus den första tiden, för julgransbelysning kom nog inte förrän i slutet av 50-talet till vårt hus. Och klappar var nog mest hemgjorda saker, kanske någon leksak eller pussel inköpt på ”Korg och Borst”, leksaksaffären i Nyköping. Så kom tomten, julottan, julen tog så småningom slut, nyår och julgransplundring. Tänk om man kunde måla upp det för sina barnbarn, den minnesbild som sitter på mina näthinnor!

 

GOD JUL 2015!

 

 

 

Spelhagen - några nedslag kring det blivande museet

“SLM R117-98-12 - Restaurangskolan i Nyköping 1998,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/411560.
 

 

Området kring det blivande museet dominerades fram till 1990-talet av verksamhet knuten till bilar. Först AB Nyköpings Automobilfabrik (ANA) som 1960 köptes upp av SAAB. Här låg huvudkontoret för SAABs personbilsdivision fram till 1990 och här tillverkades bl a avgassystem och bensintankar till bilarna. Detta är industrihistoria.

Vårt bloggtema denna gång är att göra några nedslag i det nutida Spelhagsområdet.

 

Gymnasiefriskola

Stadens första gymnasiefriskola från 1994, som numera har namnet Nyköping Strand Utbildning, ligger här. Från början en restaurangskola som för närvarande har program för Restaurang och livsmedel, Hotell och turism och det Estetiska programmet med inriktning teater. Skolan har ca 220  elever. Den är känd för tävlingsframgångar, egen publik lunchrestaurang, möjligheter för eleverna att få praktikarbete i annat europeiskt land m m.

 

 Stadsfjärdens vårdcentral

Stadsfjärden, stans första privatägda vårdcentral, har avtal med landstinget och ingår i Hälsoval Sörmland. Här gör ett 50-tal medarbetare mycket goda insatser. Det goda ryktet har lett till köproblem. Vid några tillfällen har listningen av nya patienter tillfälligt fått stoppas för att personalen ska kunna hantera situationen. Som patient på vårdcentralen har jag flera gånger imponerats av organisationens korta väntetider och personalens empatiska bemötande. Bäst i stan?

 

Hertig Karls Väg

 Området innehåller också en tilltalande, modern och attraktiv bostadsbebyggelse. På Hertig Karls Väg byggdes för några år sedan både radhus och bostadsrätter. Allt var frid och fröjd vid inflyttningen. Men störningsmoment dök upp – inte helt förvånande i ett område med blandad verksamhet. Kommunens tekniska division var på jakt efter nya lokaler och ytor för uppställning av ett stort antal arbetsfordon. De boende gick i taket över att få en bullrande granne och har nyligen lyckats övertyga kommunen om att söka lämpligare lokalisering för den tekniska verksamheten.

 
 
 

Spelhagen - här finns många verksamheter

 

Spelhagen, västra hamnen

 

 

Södermanlands Museum är på väg att flytta från bland annat Åhuset till den kommande nybyggda anläggningen på Spelhagsområdet i Nyköping. Jag kom att tänka på att jag själv gjort samma resa från mitt första arbetsplats på CeWe Instrument i det gamla Åhuset till min sista arbetsplats före pensioneringen på Spelhagsområdet -  visserligen med många arbetsplatser däremellan.

 

I  mitt förra inlägg berättade jag om min första arbetsplats år 1961 på CeWe Instrument AB i nuvarande Åhuset. Det faller sig kanske följdriktigt att nu berätta om min sista arbetsplats på Spelhagsområdet.

 

År 1996 arbetade jag sedan tio år som marknadschef på Nyköping Energi AB - det lokala energiverket i Nyköping och Östra Södermanland. Den omstrukturering till följd av avreglering som energiverksbranchen genomgick innebar att Nyköping Energi AB såldes till Vattenfall AB. Nyköping Energi AB hade sitt huvudkontor vid Storhusqvarn i Nyköping. Efter försäljningen till Vattenfall blev arbetsstyrkan större och det krävdes andra och större lokaler. Resultatet blev att vi skulle flytta från Storhusqvarn till SAABs gamla lokaler i Spelhagen. Lokalerna ägdes då som nu av Fastighetsaktiebolaget Klövern. Dessa ställde iordning lokaler efter våra  önskemål och efter en tid genomfördes flytten till Spelhagen. Där fanns i ett skede konsult-, elnäts-, elförsäljnings- och kundtjänstpersonal. Det hade blivit mycket populärt med kontorslandskap, så lokalerna inrättades efter detta mönster. På så vis fick vi plats för alla på relativt liten yta.

 

Det var inte bara Vattenfall som fanns i lokalerna som SAAB lämnade efter sig utefter Spelhagsvägen. Där fanns även Restaurangskolan, Skattemyndigheten, CeWe Instrument samt en del mindre verksamheter.

 

Vattenfall var i minskande omfattning kvar i lokalerna till min pensionering år 2008. Därefter drogs verksamheten ned ytterligare och idag finns endast några få av Vattenfalls anställda kvar vid Spelhagsvägen. Istället har andra verksamheter flyttat in.

 

Nu kommer även de nya lokalerna för Södermanlands Museum att ligga i Spelhagen, vilket säkert kommer att förgylla det gamla industriområdet.

 

 

 

Spelhagen - en industriepok går i graven

                                                                                                 Foto: Anki Lütz
 

Det är kanske att ta i men i och med rivningen av den gamla ANA/Saab-fabriken i Spelhagen för att ge plats åt ett efterlängtat länsmuseum så känns det så. Fabriken som byggdes för att där montera Aktiebolaget Nyköpings Automobilfabriks importerade bilar invigdes för övrigt av dåvarande ”motorprinsen” – prins Bertil 1948. Sedan många år tillbaka har det inte varit någon större industriverksamhet i området som i stället gett plats åt en omfattande utbyggnad av bostäder med det stora siloprojektet som ”huvudnummer”.

 

ANA och sedermera Saab, från 1959, kom att i ett halvsekel helt dominera stadsbilden nere vid hamnen. Under många år arbetade här tusentals människor i verkstäder och på kontoren. Man kan nog lugnt påstå att det verkliga dråpslaget för dåvarande Saab Personbilsdivisionen och Nyköping kom i samband med att huvudkontoret i början av 1990-talet flyttades till Trollhättan. I dag vet vi att den enda kvarvarande verksamheten är det stora centrallagret på Arnö som numera är ett eget bolag – Orion med reservdelar till många andra bilmärken än Saab.

 

 

“SLM 6645 - Leksaksbil av plåt, Plymouth,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/293533.
 

De första importerade amerikanska bilarna, Chrysler var det första märket, som kom i jättestora låder till hamnen i Nyköping monterades vid NK-fabriken. Lådorna som bildelarna var packade i blev omåttligt populära hos både anställda och andra. Än i dag kan vi se de garage/förråd som byggdes ute på Hemgårdsområdet av virket.

 

Lite kuriosa för hela området är att det en gång i tiden till och med fanns ett järnvägsspår till hamnen och industriområdet. Det var Nyköpings mekaniska verkstad som byggde en smalspårig järnväg som förband verksamheten vid Storhusfallet med utskeppningshamnen.

 

Fanns det inte ett spår längs Hamnvägen också för många år sedan men varför vet jag inte och har heller inte hittat någon information om det. Kommentera gärna du/ni som vet.

 

Hamnen har naturligtvis spelat en mycket stor roll för många av Nyköpings gamla industrier. Här har skeppats ut allt från lokomotiv, järn, stål, virke, textilier, säd och jag vet inte vad. Vilken rusch det måste ha varit när näringslivet stod i sin blomning i denna härliga stad som faktiskt en gång var påtänkt som Sveriges huvudstad. Det ni!

 

En fantastisk bild av Nyköping får vi i Håkan Noréns båda intressanta och viktiga verk Nyköpings historia som utgetts av Nyköpings Hembygdsförening i samarbete med kommunen, Sörmlands Museum och SN. En guldgruva för den hembygds- och historieintresserade.

 

 

 

Spelhagen - klimatpåverkan

Översvämning, någonstans i Sörmland

 

För riktigt länge sedan har Nyköping legat under havsnivån. De högsta punkterna stack över havsytan. Vid Kristi födelse var strandlinjen ca 10 meter högre än nuvarande strandlinje.

 

Lägen vid vatten var inte attraktiva boendemiljöer tidigare. Där skulle industrier och hamnverksamhet hålla till, de områdena vände staden ryggen till. I närheten av det nya museet har det tidigare varit soptipp. Där huset ska ligga måste marken saneras eftersom det funnits smörjgropar och annan föroreningar som lämnat spår från den tidigare industriverksamheten.

 

Men alla städer med självaktning och vattenkontakt har sedan flera år tillbaka vänt om. Nu saneras industriområdena för att det ska byggas bostäder med vattenutsikt. Här blir det attraktiva miljöer även för besökare till offentliga institutioner. 

 

Denna vecka träffas företrädare för världens länder för att komma överens om restriktionen som ska minska våra koldioxidutsläpp. Vår kunskap om klimatförändringar har ökat. Enligt forskarna kommer havsnivån att stiga och det kommer även att påverka Nyköping. Nyköpings kommuns Klimatstrategi från 2007 håller på att revideras. Här finns kartor över tätorten med information om var den kommande strandlinjen kommer att gå vid olika tidpunkter när vi blickar framåt. Havsnivån beräknas stiga ca 55 cm fram till 2075-2100. Vid extra belastning som nyligen stormen Gorm åstadkom i Skåne och Halland rör det sig om högre nivåer.

 

Med god teknik kan en höjd havsnivå kompenseras. För att få en stadig grund för museet kommer ett gediget pålningsarbete genomföras. Första våningen ligger ca två meter över havsnivån. De värdefullaste föremålen kommer att förvaras i förråd på andra våningen. Det är viktigt att världens länder kommer överens om begränsning av koldioxidutsläpp, skövling av skogar och andra negativa klimatåtgärder för att våra strandlinjer inte påverkas alltför snabbt.

 

 

 
 
 

Spelhagen - en bro

 

 

En bild av en bro, en mycket viktig bro, som förband västra hamnsidan med den östra. Här kom ett stickspår från TGOJ-banan in till fabriker och upplag. Spåret gick över den svängbara bron, som först kallades järnvägsbron och senare svängbron. Bron stod på ett fundament mitt i ån och svängde på det så att båtar kunde passera uppströms. Den var tillverkad av Bergsunds Mekaniska AB, Stockholm, och var 5 meter bredd och 24 meter lång och kunde klara 10 tons last. Den stod klar och godkänd 1888 i november. Då anställdes en brovakt med 75 kronor om året i lön.

 

79 år senare var bron för gammal för den tidens behov och kommunen beslutade att bygga en större bro, som bl a kunde avlasta trafiken i stan. Det byggdes en bro och när den var klar att läggas på plats 1966-67, visste man ännu inte vad man skulle göra med den gamla svängbron. Vid Lundäng i Kila bor Stig Eriksson vid den här tiden. Följande berättas i Kilabygden, hembygdsskrift från Kila:

 När Stig kom åkande och såg den gamla bron vid hamnen fick han idén att den skulle vara perfekt vid Lundäng som bro över Kilaån. Där låg en gammal träbro med dålig bärighet för den nya tidens tyngre lantbruksmaskiner. Så kom det sig att bron inköptes och skulle med hast flyttas bort. Det var mitt i vintern och 20 grader kallt. Man anlitade en kranfirma från Linköping, specialister på tunga lyft. Den 2 februari 1967 lyftes med stor möda svängbron av, den vägde nog 40 ton och man hade beräknat den till 20. Två stora kranar fick så småningom upp den på en stor trailer, preparerad med avlastande balkar för att fördela tyngden över hela ytan.

 

Transporten gick bra, via Hamnvägen och över Hemgårdsbron, vidare på den nya motorvägsdelen och sen från Bergshammar på gamla E4. Trafikstockning vid järnvägsundergången i Jönåker där man upptäckte att transporten var 10 cm för hög. Genial idé, släpp ut lite luft i hjulen, krypkör under och återfyll därefter hjulen! Jag undrar hur Stig Eriksson, idésprutan kände sig i den stunden. Vidare transport fram till Hvilans handel, 90-graders-sväng (handeln fick sig en repa), in på den backiga och lite krokiga vägen ner till ån. Där hade entreprenören Rune Nyström förberett vägen och de var som tur var kvar på platsen med sina maskiner. Se det höll på att sluta med katastrof då lyftkranen inte orkade placera bron själv, vinkeln var för flack. Man fick lyfta ena ändan av bron upp på balkar och trycka på med Nyströms caterpiller medan kranen sakta släppte efter.

 

Den gamla Lundängsbron bar på många minnen. Bl a har min anfader halkat i från den och drunknat i januari 1843, lämnande en hel familj ensam vid Lunden, det gamla klockarbostället vid Kila kyrkoruin. Men det är en helt annan historia.

 

Allt gick väl så småningom med broflytten. Nu kan man beskåda Nyköpings svängbro vid Lundäng i Kila, där den kan man säga, har gått i pension. Återbruk är det i alla fall!

 

 

 

Spelhagen - området

“SLM 55-3899 - Affärs- och kontorsbyggnader,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/407417.

 

I Svenska Familjejournalen band 16 årgång 1877 beskrivs Nyköpings hus omgivningar. Sydost om och nedanför slottet låg den s.k Spelgården, det område som idag benämns Spelhagen. Platsen var skild från slottet genom vallgraven och en kanal som förenades med havet i Svanviken. Spelgården var då en lummig plats där nyköpingsborna samlades för att roa sig med lekar och spel vilket man gjorde så sent som på 1700-talet.


1948 invigde Nyköpings Automobilfabrik sin nya fabrik i Spelhagen och området kom att utvecklas till ett industriområde kompletterat med att Nyköpings kommun använde platsen för avfallshantering från början av 1900-talet till 1950. Både hushållsavfall och avfall från industrier har deponerats i området och det lummiga området blev en plats förorenad med deponigaser, metaller och organiska ämnen. Borta var den lummiga lek- och nöjesparken.


Men nu skriver vi 2000-tal och området ska åter bli en publik plats och som Södermanlands Nyheter skriver i en artikel från november 2014: ”Ett stycke industrihistoria jämnas med marken i Spelhagen, Nyköping. Saab-ANA:s fabrikslokaler är snart ett minne blott för nytt länsmuseum. Om två år ska 320-miljonersmuseet stå klart.” Muséet som åsyftas är Sörmlands muséum som efter många år som husvill ska få nya lokaler 2018.


I gestaltningsprogrammet från 2014 är visionen att det nya muséet ska bli ett öppet hus där många olika människor kan mötas, delta, göra och uppleva och att de nya lokalerna, hela komplexet med hus och torg, ska kännetecknas av att vara välkomnande och spännande, öppet, kul och varmt, skarpt, vasst och utmanande, oväntat, okonventionellt och varierat.


Området åter en plats för människan i centrum och kanske ges också utrymme för lekar och spel som på 1700-talet.

 

 

 

Sörmlands museum, då nu sen - Åhuset

 Åhuset 1973

 

Vid vår träff med seniorbloggarna fick vi en genomgång av det nya museet som skall byggas på Spelhagsområdet i Nyköping. Marianne Lundberg, som är projektsamordnare för bygget, berättade om allt som skall finnas där. En mycket imponerande anläggning.

 

Det innebär att Södermanlands museum kommer att flytta från det gamla ”Åhuset” efter att ha huserat där ett antal år. Huset vid ån var tidigare säte för CeWe Instrument AB – ett företag som fortfarande finns kvar i Nyköping.

 

Mina egna minnen av Åhuset är från år 1961, då jag som 15-åring precis hade gått ut den dåvarande realskolan. Jag var ganska trött på skolarbetet och trodde att det skulle vara mycket bättre att jobba. Jag såg en framtid inom elektronikområdet och funderade på var jag skulle söka jobb. Det var inte så långt från gamla ”Läroverket” ner till huset vid ån där CeWe Instrument hade sina lokaler. Jag stegade alltså ner till CeWe och frågade vem jag skulle vända mig till för att söka jobb. Till min stora förvåning blev jag invisad till dåvarande chefen. Han tittade på mig och undrade vad jag ville. Jag frågade om det fanns något jobb till mig. Jo då, jag kunde få börja i produktionen. Eftersom jag var så ung behövde jag bara ta ut en ”arbetsbok”. Där skulle en läkare intyga att jag var frisk och att jag klarade att arbeta på samma villkor som de övriga anställda. Arbetsbok och läkarbesök var snabbt ordnade och sedan var det bara att inställa sig på CeWe för att börja arbeta. Arbetstiden var 45 timmar i veckan och då arbetade vi även halva lördagen. Lönen var 1,90 kronor per timma – alltså drygt 80 kronor per vecka. Det var ingen lön man blev fet på, så det var tur att jag kunde bo kvar hos mina föräldrar. 

 

Jag blev genast satt i arbete med att producera elektriska visarinstrument. Vi satt utefter långa bänkar efter principen stationsarbete, där varje station/person genomförde ett antal moment på instrumenten. Man kan se det som en löpandebandproduktion utan band. Jag började väl redan här ana att arbetslivet inte var den ”gröna äng” jag hade förväntat mig.

 

Vid slutet av året sökte jag ett annat arbete på AB Sunlight i Nyköping och fick så småningom arbete på laboratoriet. Efter några år insåg jag att det var studier som gällde om man ville ha intressanta arbetsuppgifter. Så färden gick till Norrköping och ingenjörsutbildning – men nu inom området kemi. Det är kul att Åhuset som var min första arbetsplats finns kvar och nu står även museet i begrepp att flytta från Åhuset till nya lokaler i Spelhagen.

 

 

 

Sörmlands museum, då nu sen - en utställningskatalog

“SLM 15606 - Södermanlands länsmuseum, utställningskatalog, tidigt 1920-tal,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/424667

 

Bildens katalog nr 1, prydligt inbunden i grönsvart läderband med Sörmlandsgripen och text i guldsnitt, överlämnades tidigt 1920-tal från förläggaren till herr landshövding Lennart Reuterskiöld. Den innehåller ett kort företal samt 22 foton från utställningarna i Gamla Residenset, som öppnades som museum 1918.

 

Föreningen Södermanlands länsmuseum hade bildats 1913 med ambition "att främja ökad kunskap om och väcka förståelse för Södermanlands och dess folks kulturella utveckling under gångna tider". Ett kulturhistoriskt museum skulle byggas upp. Efter några års insamlande av föremål under ledning av intendent Nilsson öppnades museet i en byggnad vid Nyköpingshus, som på 1700-talet varit landshövdingebostad och på 1800-talet inhyst arbets- och korrektionsanstalt för länets "vanartiga, lättjefulla och liderliga individer". Intendenten och läroverksadjunkten Martin Nilsson var en dåtida eldsjäl. Nilsson fonderade också medel för framtida behov. På så sätt har museet bl. a. byggt upp en högklassig samling av äldre kläder och dithörande persedlar. Hans pengar möjliggjorde t ex inköp av unika kläder mm när samlingar från herresätet Biby i Eskilstuna kommun auktionerades ut år 2014.

 

Över 100 år senare är det hög tid för nya lokaler. I bortåt tio år har frågan stötts och blötts. Visst behövde länsmuseet en ändamålsenlig ersättningslokal för de tidigare i kv. Slottsvakten som dömts ut. Men kostnaden blev kontroversiell. År 2013 beslutade landstingsfullmäktige att inköpa en del av en fastighet i Spelhagen där det nya museet skulle uppföras till en beräknad kostnad på 250 milj. kr. Moderater och Sverigedemokrater reserverade sig. Såväl alltför hög investeringskostnad som oklara framtida driftkostnader anfördes mot projektet. När landstingsfullmäktige i juni i år – efter ett betydande byggnadstekniskt omtag mm - beslutade om ett miljöinriktat tilläggsanslag på 70 milj. kr för nybygget blev röstsiffrorna 41 för och 30 emot. Sittande minoritetskoalition (s+mp+c+lib) lyckades lotsa igenom det hela med stöd av v+kd. Men m + sd + vård för pengarna lämnade var för sig in reservationer mot beslutet. Den utdragna beslutsprocessen visar bl. a. på svårigheter att nå konsensus kring satsningar på verksamhet utanför hälso- och sjukvårdsområdet. Personalsatsningar, fler slutenvårdsplatser och nödvändiga investeringar i hälso- och sjukvårdens lokaler måste självklart prioriteras. Att avstå kultursatsningar löser emellertid inte sjukvårdens stora behov. Av landstingsskattens 10,77 kr per skattekrona användes år 2014 endast 16 öre till sektorn kultur, utbildning och friluftsliv. Det borde en och annan populist betänka!

 

Museet öppnas troligen under andra halvåret år 2018. Då kommer besökarna att mötas av ett väl genomtänkt allaktivitetshus, en kulturell mötesplats med utställningsytor, magasin, arkiv, studierum etc. samt flexibla arbetsplatser för upp till 100 anställda. Dessutom kommer byggnaden att innehålla en sessionssal, där landstingsfullmäktiges möten ska hållas. En tilltalande utomhusmiljö för utställningar, evenemang och avkopplande samtal ska det också bli. Det ska bli spännande att följa bygget och jag ser redan fram emot att få uppleva aktiviteter i nya Sörmlands länsmuseum.

 

 

 

Sörmlands museum, då nu sen

 

 

På 1700-talet blev muséet en plats där man bevarar samlingar och där dessa kan visas för allmänheten. Men som så mycket kan man spåra ordet tillbaka till antiken och då först till Grekland där mouseion var konstens och vetenskapens gudinnors, musernas, helgedom.


Muséum däremot är latin och i det antika Rom beskrev det platser där man förde filosofiska diskussioner. Det var också i Italien som den nuvarande betydelsen började ta form då man under 1500-talet kom att använda ordet för att beskriva Lorenzo di Medicis samlingar i Florens. Hundra år senare kom ordet att betyda kuriosasamling och ytterligare hundra år senare fick termen den betydelse den fortfarande har.

 

På Sörmlands muséums hemsida kan man läsa att muséets vision är att vidga vyer och väcka engagemang och att verksamheten ska bidra till att människor påverkar samhället och sin livssituation. Muséet ska ha människan i centrum, deltagande i fokus och historia, konst och slöjd som verktyg. Organisationen kan inte skriva sin fysiska historia längre tillbaka än till 1910-talet men med sin vision och sitt uppdrag kan man påstå att den antika traditionen från Rom förvaltas, inte bara på en fysisk plats utan också med alla de möjligheter till kommunikation som står till buds idag.

 

Ett försök att hålla samtalet om Nyköpings historia levande är websidan ”Nyköping- historien längs ån” där den intresserade i korthet kan ta del av information om historiska platser i trakten. På nummer 32, Gamla residenset, finns spännande uppgifter om byggnadens skiftande historiska och nutida funktioner. Byggnaden uppfördes först som residens åt landshövdingen i början på 1700-talet, blev därefter kontor för länsstyrelsen för att sedan under det tidiga 1800-talet bli hemvist för tvångsomhändertagna korrektionshjon, människor som ansågs ligga samhället till last på grund av vanart, lättja eller liderlighet. I slutet av 1800-talet upphörde verksamheten med att försöka ge samhällets olycksbarn goda vanor och nya möjligheter genom disciplin och arbete, verktyg som ansågs förbättra människan.

 

Vid tre tillfällen under december 2015 kan man som besökare på gamla residenset få träffa hjonen i ”Fattigdomens jul – en soppteater” som ges av Nyköpings stads teater. De tvångsintagna förbereder sig inför den stundande julen och hoppas att julbocken kanske ska komma till dem med skamgåvor.

 

Att ge en julklapp hör ihop med seden att i hemlighet överlämna en ”skamgåva”. En elak vers fästes vid ett vedträ eller på en halmbock och i skydd av mörkret klappade givaren hårt på mottagarens dörr, slängde in klappen och sprang därifrån. Det är inte svårt att dra paralleller till idag och genom att ta del av om vår historia ges vi möjligheter till vidgade perspektiv på dagens samhälle och dess innehåll.

 

Gamla residenset är nu klassat som byggnadsminne och som sådan en kulturhistorisk värdefull byggnad som måste bevaras för all framtid och som inte får förvanskas, byggas om eller rivas.

 

Tre stationer ytterligare återstår på sidan ”Nyköping- historien längs ån”, ett samarbete mellan Sörmlands muséum och Nyköpings kommun, och mycket mer intressant finns att ta del av om området i Gamla residensets grannskap, om människorna, makten, energin och ekonomin som format Nyköping genom historien. Och samtalet kan fortsätta.

 

 

 

Sörmlands museum, då nu sen - Martin Nilsson, mannen bakom Sörmlands Museum

 

                                                                                        Fotograf: Göran Ekblom
 

Han skulle säkert ha varit mycket stolt över den spännande utveckling som under snart 100 år skett för ett av Sörmlands mest spännande och omfångsrika museum – Sörmlands Museum. Då tänker jag på läroverksadjunkten Martin Nilsson, mannen som 1913 var en av skaparna av Föreningen Södermanlands läns museum, och som kom att spela en viktig roll för bevarande av historiska samlingar och konst. 1916 blev han intendent för museet vid gamla residenset på Nyköpings Hus.

 

Under hans ledning växte verksamheten och det var, precis som det är i dag, svårt att hitta lämpliga lokaler för samlingarna som växte i allt snabbare takt. Den första stora utställningen invigdes 1918 och fanns att beskåda i Gamla residenset. Här fanns redskap för jakt och fiske som använts under hundratals år och som vi förhoppningsvis kommer att kunna stifta närmare bekantskap med inom en inte allt för avlägsen framtid.

 

För om två år kommer ett av landets nyaste och mest ändamålsenliga museer att tas i bruk på det gamla industriområdet vid Spelhagen. 2018 är det dags för en säkerligen både efterlängtad och festlig invigning.

 

Visionen är att:

Sörmlands museum ska vara ett museum som väcker engagemang med

• Människan i centrum

• Deltagande i fokus

• Historia, kulturarv, konst och slöjd som verktyg

 

Häromdagen fick vi i Seniorbloggarna vara med om en mycket intressant och givande presentation av allt arbete som ligger bakom tillkomsten av det nya museet, alla turer till det slutliga beskedet att Nyköping kommer att kunna glädjas åt något alldeles speciellt i museiväg och en plats som kommer att vidga vyerna och väcka engagemang för besökare i alla åldrar från när och fjärran.

 

Det var, Marianne Lundberg, projektsamordnare för Nya huset, som presenterade bygget med Carlstedt Ark som arkitekter och NCC som huvudentreprenör. För Sörmlands Museums alla medarbetare kommer det att bli en tuff tid med förberedelser och inflyttning. Men det är säkert i glädjens tecken efter alla ”svåra” år med spridd verksamhet och trångboddhet inte minst vad gäller magasin för de enorma mängder av föremål som det handlar om.

 

För residensstaden Nyköping kommer det nya museet att bli ett lyft av format större och med intressanta utställningar ett besöksmål för både små och stora. Här öppnas dessutom goda möjligheter för skolorna i länet till utvecklande historiska besök. Att ge dagens ungdomar en inblick i inte bara nutid utan en spännande historia om tider som varit och som många tyvärr har liten eller ingen kännedom om.

 

 

 

Sörmlands museum, då nu sen - Vingåkersdräkten inspirerar till färgsättning i nya museet.

 

                                       Fotograf: Göran Ekblom

 

Sörmlands museum skriver att ”den färgglada folkdräkten från Vingåker är en av de äldsta i Sverige. Dräkten tillhörde bönderna och bars fram till mitten av 1800-talet. Seden krävde att de alltid skulle bära den, både till vardags och till fest. Bönderna var mycket stolta över sin dräkt. Eftersom dräkten endast tillhörde bönderna understödde den ett starkt klassmedvetande.”

 

Våra folkdräkter har sedan länge förlorat sin traditionella roll. Men vi är många som tycker att dräkterna är mycket vackra. Vi ser dem bäras vid bröllop, dop, skolavslutningar, nationaldagen (?) och andra högtidliga tillfällen.

 

 

Förkläde och färgprover till Vingåkersdräkten
 

Vingåkersdräkten har rena färger i grönt, blått, rött och gult. Museet har därför valt att Vingåkersdräktens färger ska inspirera till färgsättning i huset. Vi som kommer dit ska få en berättelse om Vingåkersdräkten genom färgerna i huset.

 

När jag besökte biblioteket i Sunne som invigdes för flera år sedan, hade arkitekten i samverkan med biblioteket valt björken som genomgående form och färgskala både utanpå och inuti byggnaden. Det var en berättelse som jag kommer ihåg om det huset.

 

Att medvetet väja en symbol från länet, Vingåkersdräkten får anses vara det, gör att berättelsen om dräkten blir levande och färgerna får en berättelse. Kanske även dräktens form kan användas som symbol i arkitekturen. Bland bilderna på fasaden bör Vingåkersdräkten och kanske även andra dräkter finnas med, för att beskriva länets historia.

 

Jag hade förmånen att låna en dräkt vid ett högtidligt tillfälle för många år sedan.  Jag skulle inviga  ett lite torp vid Skottvångs gruvor. Dräkten passade mig eftersom den gick att ställa om efter den person som skulle bära den. Kanske också något som är symboliskt att ha med i berättelsen om dräkten och färgerna.

 

Birgitta Lundh, gästbloggare


RSS 2.0