Spelhagen - en bro

 

 

En bild av en bro, en mycket viktig bro, som förband västra hamnsidan med den östra. Här kom ett stickspår från TGOJ-banan in till fabriker och upplag. Spåret gick över den svängbara bron, som först kallades järnvägsbron och senare svängbron. Bron stod på ett fundament mitt i ån och svängde på det så att båtar kunde passera uppströms. Den var tillverkad av Bergsunds Mekaniska AB, Stockholm, och var 5 meter bredd och 24 meter lång och kunde klara 10 tons last. Den stod klar och godkänd 1888 i november. Då anställdes en brovakt med 75 kronor om året i lön.

 

79 år senare var bron för gammal för den tidens behov och kommunen beslutade att bygga en större bro, som bl a kunde avlasta trafiken i stan. Det byggdes en bro och när den var klar att läggas på plats 1966-67, visste man ännu inte vad man skulle göra med den gamla svängbron. Vid Lundäng i Kila bor Stig Eriksson vid den här tiden. Följande berättas i Kilabygden, hembygdsskrift från Kila:

 När Stig kom åkande och såg den gamla bron vid hamnen fick han idén att den skulle vara perfekt vid Lundäng som bro över Kilaån. Där låg en gammal träbro med dålig bärighet för den nya tidens tyngre lantbruksmaskiner. Så kom det sig att bron inköptes och skulle med hast flyttas bort. Det var mitt i vintern och 20 grader kallt. Man anlitade en kranfirma från Linköping, specialister på tunga lyft. Den 2 februari 1967 lyftes med stor möda svängbron av, den vägde nog 40 ton och man hade beräknat den till 20. Två stora kranar fick så småningom upp den på en stor trailer, preparerad med avlastande balkar för att fördela tyngden över hela ytan.

 

Transporten gick bra, via Hamnvägen och över Hemgårdsbron, vidare på den nya motorvägsdelen och sen från Bergshammar på gamla E4. Trafikstockning vid järnvägsundergången i Jönåker där man upptäckte att transporten var 10 cm för hög. Genial idé, släpp ut lite luft i hjulen, krypkör under och återfyll därefter hjulen! Jag undrar hur Stig Eriksson, idésprutan kände sig i den stunden. Vidare transport fram till Hvilans handel, 90-graders-sväng (handeln fick sig en repa), in på den backiga och lite krokiga vägen ner till ån. Där hade entreprenören Rune Nyström förberett vägen och de var som tur var kvar på platsen med sina maskiner. Se det höll på att sluta med katastrof då lyftkranen inte orkade placera bron själv, vinkeln var för flack. Man fick lyfta ena ändan av bron upp på balkar och trycka på med Nyströms caterpiller medan kranen sakta släppte efter.

 

Den gamla Lundängsbron bar på många minnen. Bl a har min anfader halkat i från den och drunknat i januari 1843, lämnande en hel familj ensam vid Lunden, det gamla klockarbostället vid Kila kyrkoruin. Men det är en helt annan historia.

 

Allt gick väl så småningom med broflytten. Nu kan man beskåda Nyköpings svängbro vid Lundäng i Kila, där den kan man säga, har gått i pension. Återbruk är det i alla fall!

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0