Arkeologi: Utgrävning vid Nyköpingshus på 1950-talet

 

 

Vid senaste träffen med seniorbloggarna kom Björn Pettersson och berättade om de mycket intressanta utgrävningar som genomförts inom Nyköpings stad - så kallad stadsarkeologi.

 

När jag därefter tittade i museets samlingar hittade jag bland annat rester av de gröna glas som man funnit vid utgrävningar omkring Nyköpingshus. Nytillverkade sådana glas finns idag att köpa. Dessa producerades först av Reymyre glasbruk och senare av Lindshammars glasbruk.

 

Björn nämnde att en del utgrävningar kring Nyköpingshus genomfördes av skolelever på 1950-talet. Jag var själv en av dessa elever. När jag gick i realskolan i Nyköping fick vi vid något tillfälle – troligen under senare delen av 1950-talet – i uppgift att hjälpa till vid utgrävningarna som genomfördes vid Nyköpingshus. Vårt uppdrag blev att gräva vid det sydöstra hörnet av slottet, mellan slottsmuren och Nyköpingsån. Enligt uppgift var det nedanför det tidigare slottsköket. Mycket glas och annat hade kastats ut i det som då troligen var ån. Vi grävde och siktade och hittade bland annat en del gröna glasskärvor som sades ha tillhört Hertig Karls glasservis. Dessa samlades upp och lämnades till ansvariga för utgrävningen. Vi fick höra att Hertig Karls glas hade tillverkats vid ett glasbruk nära Nyköpingshus. Man visste vid den tiden antagligen inte riktigt var detta glasbruk hade legat.

 

Långt senare, under 1990-talet, läste jag att Bränn-Ekeby hembygdscirkel funnit resterna av en glashytta nära gården Stora Glashyttan vid Bränn-Ekeby. Enligt skriftliga källor beslöt Hertig Karl att uppdra åt Petter Keller ”glasmacher” att uppföra en glashytta på denna plats år 1581. Glashyttan var troligen i drift fram till år1590 och var sannolikt ett av de första glasbruken i Sverige för denna typ av glas.

 

De gröna glasen vi skolelever fann resterna av härhörde från den glasservis som Karl den IX lät tillverka. Vinglasen hade sigill med Karl den IXs och hans första hustru Maria av Pfalzs monogram. I efterhand sett är det roligt att ha varit en del av dessa utgrävningar även om bidraget var mycket blygsamt.

 

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0