Arkeologisk undersökning av två smältugnar vid Nyköpings mässingsbruk

 
Grävning vid Nyköpings mässingsbruk, Bruksgränd, 1976

 

I centrala Nyköping har många arkeologer lagt ner åtskillig tid på kartläggning av stadens utveckling under mer än 1000 år. Som framgick i mitt tidigare bidrag om kvarteret Stallbacken har ett 10-tal arkeologiska undersökningar genomförts sedan år 1924. En av dessa är den som gjordes 1976 nära Storhusqvarn och avsåg två smältugnar (se bilden) vid Nyköpings mässingsbruk. Dessa användes vid bruket efter ryssens härjningar med den stora stadsbranden 1719. De föremål som hittades och togs tillvara är deglar där processen att smälta koppar, galmeja (zinkkarbonat), mässingsavfall m m till flytande mässing ägde rum. Nästa steg i produktionen var gjutningen. av plåtar, tillverkning av mässingstråd och allehanda bruksföremål typ ljusstakar, mortlar, knappnålar, vällingklockor och kakelungsluckor. 

 

Det här är mitt andra bidrag med arkeologitema. Vad har jag då snappat upp när jag läst in relevant underlagsmaterial? Bl a en del om metoder inom arkeologin för datering, vilket är A och O för att förstå utveckling, stilar och företeelser. Tidigare hade jag en vag uppfattning om C 14-metoden. Nu vet jag att den används för datering av organiskt material vanligen träkol och ben från förhistorisk tid dvs före år 1050. Jag har också lärt mig att Nyköping blev äldre med hjälp av dendrokronologisk analys.Dess namn, dendro-krono-logi kommer av de grekiska orden för träd - tid - kunskap. Det är en metod att exakt datera trä med utgångspunkt i trädens årsringar.

 

Nyköpings mässingsbruk har för övrigt en mycket intressant historia från starten år 1606. Fyrtio år senare fick ett par tyskar drottning Kristinas privilegiebrev på vattenkraften i Storhusfallet och utvecklade mässingsbruket. Under 1800-talet minskade marknaden för mässingsprodukter, bruket expanderade och kom att omfatta ett stort fabriksområde på båda sidor av Nyköpingsån. Det var en minst sagt diversifierad verksamhet med vattenkraft, järnbruk, plåtslagarverkstad och varv för fartygstillverkning och reparationer. Efter en konkurs 1844 rekonstruerades företaget och kom från 1862 att ingå i koncernen Högbo Stål & Järnwerks AB (nutidens Sandvik). En dramatisk arbetskonflikt vid bruket 1863 ledde till upplopp. Militär kallades in för att återställa ordningen. Åtta demonstranter dömdes och fick vardera två års straffarbete. Samgåendet med gästrikanarna misslyckades dessvärre och storkonkursen var ett faktum år 1866. Bortåt 500 arbetare förlorade sina jobb, bruket lades ner, staten fick finansiera nödhjälpsarbeten och staden Nyköping fick en kraftig befolkningsminskning – från ca 5000 invånare till 4000 fram till mitten av 1870-talet. Ett rent elände!

 

(Om Nyköpings Mässingsbruk/Bruk och mycket mera finns att läsa i Nyköpings Historia, Ivar Schnell, utgiven av Södermanlands Hembygds- och Museiförbund 1963)

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0