Eldsjälar - Föreningsliv

“SLM P07-2553 - Motion och idrott,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/411488.

 

 

En eldsjäl är en person som brinner för något. Han eller hon är så pass intresserad av detta något att man är beredd att lägga ner tid och kraft på en verksamhet utan att få någon ekonomisk ersättning för nedlagt arbete. Ofta förknippar vi eldsjälarna med arbete i ideella föreningar.

 

Ideella föreningar brukar framhållas som något unikt för Sverige. Det finns självklart verksamheter som kan liknas vid ideella föreningar även utanför Sveriges gränser. Det unika för svenskt föreningsliv är snarare den höga anslutningsgraden samt den demokratiska uppbyggnaden.

 

De flesta av oss är med i någon förening. Det finns cirka 140 000 ideella föreningar i Sverige. Några engagerar sig mer än att vara bara medlemmar och tar uppgifter i styrelser eller som ledare av olika slag.

 

När barnen är i skolåldern är olika typer av idrottsföreningar alltid aktuella. I vårt fall fanns intresse för trial när våra barn var i den åldern. Vi var med både i Björkviks MHF-klubb och i Nyköpings trialklubb som höll till på Svanstabanan. Där fanns även motorcrossklubb, enduroklubb och speedwayklubb med sina verksamheter.

 

Trialsporten kräver inga avancerade anläggningar utan ett skogsområde med kuperad och stenig terräng utgör en bra plats. Där anlägger deltagarna själva svårforcerade så kallade sektioner i vilka det gäller att ta sig fram utan att sätta ner fötterna eller köra omkull. Verksamheten går ut på att träna balans, koordination och timing på cykel, ”moped” eller motorcykel beroende vilken disciplin man själv utövar.

 

Med jämna mellanrum anordnades även tävlingar av större eller mindre format. Tävlingarna krävde en hel del praktiskt, administrativt och organisatoriskt arbete av alla och framför allt av ledarna. Trialsporten var och är så pass liten till sin omfattning att de tävlande kom från hela Sverige för att delta. Svanstabanan var under några år på 1980-talet ett centrum för trialverksamheten i Nyköping. Broderklubben i Björkvik, som var större och äldre samt hade många meriterade åkare i svensk toppklass, hjälpte givetvis till. Det föll sig naturligt att vara medlem i båda klubbarna. Idag finns så vitt jag vet ingen trialverksamhet kvar vid Svanstabanan i Nyköping, men i andra delar av landet finns livaktiga klubbar med många engagerade eldsjälar.

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0