Vårutflykt - Vilken kvinna, malmvaskerskan Lova!

Hertig Charles-Louis d'Otrante gav intressant information om Elghammars slott och sin ätt.
Foto: Sven-Erik Ohlsson

 

 

En dag att verkligen minnas – onsdagen den 18 maj 2016 – när Seniorbloggarna på Sörmlands Museum höll en avslutande vårträff. Det var för övrigt den sista på ett bra tag framöver då Seniorbloggarna gör ett uppehåll fram till att det nya länsmuseet står klart 2018. Om det blir en fortsättning sedan är ännu inte bestämt.

 

Två givande studiebesök gjordes under dagen – båda speciella på sitt sätt men med historisk anknytning. Först fick vi träffa en av sex personer som i Sverige kan titulera sig hertig - Charles-Louis d'Otrante, hertig av Otrante på Elghammars slott. Han har en fransk hertigtitel som tilldelades ätten av Napoleon. Han bjöd på en mycket intressant visning av slottets anrika innehåll med alla sina släktklenoder . Det var en mycket spännande historia han hade att berätta om såväl ätten d'Otrante som Elghammars historia.

 

Efter en god lunch på trivsamma och vackert belägna Södertuna slott, som är en del av Svenska kulturpärlor, gick färden vidare till Skottvångs gruvor. Här hittar vi en spännande kulturhistoria kring en malmbrytning som pågick i mer än 500 år. Tack vare ideella insatser från medlemmar i Östra Sörmlands Gruvförening kan vi följa verksamheten vid gruvorna med bevarade föremål och en ”talande” utställning som berättar historien kring Skottvång och dess gruvor.

 

Malmvaskerskan Lova – Kerstin Landin – visade hur hennes arbete såg ut.
Foto: Sven-Erik Ohlsson

 

Vi fick också träffa en fantastisk kvinna från gruvtiden – malmvaskerskan Lova – gestaltad av en av gruvföreningens verkliga eldsjälar – Kerstin Landin. Efter att ha demonstrerat hur malmbitarna vaskades tog hon med inlevelse med oss på en rundtur i historien som väckte många känslor. Att vara gruvarbetare under de förhållanden som rådde måste ha varit fruktansvärt men så blev de oftast inte särskilt långlivade. Det var lätt att sätta fantasin i rörelse när man tittade ner i de djupa gruvhålen och vilket tungt och livsfarligt jobb arbetarna hade. Det största gruvhålet är hela 245 meter djupt och bara att klättra upp och ned för stegarna varje dag var bara det en prestation.

 

Ett besök vid Skottvångs gruva med sitt gruvmuseum är en tidsresa som jag gärna vill rekommendera. Med den trevliga och överskådliga kartan, med kommentarer som berättar om alla sevärdheter, i handen är det ett sant nöje att leva sig in i Skottvångs gruvors 500-åriga historia. Hela gruvmiljön vid Skottvång är spännande med sina byggnader och funktioner som fanns under 1800-talet fram till 1920 då gruvdriften lades ned. Men här är i dag är det inte bara gruvhistoria. Föreningen arrangerar aktiviteter av olika slag, allt från gruvans dag med marknad, en kolarvecka i juli, där man får se hur kol togs fram för att användas vid smältning av järnmalmen, till värdshuset Skottvångs Grufva populära musikkvällar. Utsågs för övrigt 2015 till ”Sveriges bästa livescen”.

 

Skottvångs gruva, som en gång var en av många som levererade malm till Åkers styckebruk för att bli till kanoner, är en sörmländsk turistattraktion väl värd att bevara och det finns all anledning att sända en tacksamhetens tanke till alla dem som genom Östra Sörmlands Gruvförening bidragit till att bevara och dokumentera den gamla gruvmiljön och arbetarnas liv och villkor i Åkers Bergslag. Läs gärna mer om verksamheten på hemsidan www.osgf.se.

 

 

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0