100+1 ord om - ett barndomsminne


Tombolan ingår i en samling föremål från IOGT. Den är från 1920 medan trästativet sannolikt är något yngre. Som så många andra grejor från det förra seklet väcker även en tombola en hel del barndomsminnen. Tombolan förknippar jag med hembygds- och idrottsfester på västgötavischan.

Det var ständigt lika spännande att öppna de väl tillslutna lotterna och kolla om de gav någon åtråvärd vinst. Helst ville jag vinna någon bamsenalle eller stor chokladkartong men ingen vinst har satt avtryck på minneskortet. Det har däremot en vit jättepanda som barnen fick glädjefnatt av – en tombolavinst väl värd att minnas.


100+1 ord om - tvättmedel


Varför i all världen väljer jag ett paket Radion, när det finns tusentals saker att välja mellan på Raspen. Faktum är att man blir lite stressad av alla prylar som finns på hyllorna.

Radion är ett tvättmedel som tillverkades på Sunligt i Nyköping. I mina unga år så arbetade jag där en kort period, ett alldeles förfärligt tungt arbete för en klen liten tjej. Att paketera Radionpaket i stora kartonger med press på sig att hålla ackordet var mer än jag pallade.

Sätt på din Radio, ur den strömmar mer än 100 + 1 ord som den här texten. Dessutom utan ackord.


100+1 ord om - en fälla


Många mus- och råttfällor har konstruerats, slagfällor som dödar direkt och fällor för levandefångst. De sistnämnda är gjorda så att djur kan ta sig in men inte ut. Fler djur kan fångas vid samma tillfälle i vissa fälltyper. Den här fällan kommer från Carl Odelberg, Berga-Tuna gård.

Den runda nätfällan har två ingångar bredvid varandra med inåtgående luckor som råttor kan lyfta och krypa in under. Luckan faller ner bakom djuret men den kan inte lyftas upp inifrån. Råttan är instängd. Ytterligare ett ingångshål finns i fällans topp där en råtta kan tränga sig ner genom en nätstrut men inte tillbaka.


100+1 ord om - en vas


I samlingarna valde jag en vas. Varför? Därför att jag har en likadan vas här hemma. Det är en drejad vas i jugendstil i form av en tulpan tillverkad av Rörstrand omkring 1920. Rörstrand är Sveriges äldsta porslinsfabrik grundad i Stockholm år 1726. Rörstrandsfabriken har haft ett otal ägare och verksamheten har bedrivits på många platser i landet. År 1930 köptes fabriken av Lidköpings Porslinsfabriks ägare och verksamheten förlades dit. Av det gamla Rörstrand finns idag inte mycket kvar men i Lidköping finns ett museum där man kan beskåda alster från detta ärevördiga företag. Jag är stolt över min fina vas.    


100+1 ord om - Sådan mormor just som min …


När jag fick se dessa två skyltdockor kom jag direkt att tänka på mormor, ja även på farmor. Men min farmor var hela släktens samlingsplats för barnbarn. Hos mormor var jag ofta enda barnet, favorit men inte favoriserad. Hos mormor kunde allt hända. På kvällarna kom spöken upp från Salskällan. I något krig hade snapphanarna dränkt några svenska ryttare i källan och nu gick de igen. Av mormor lärde jag mig många skillingtryck och även en del av det som spelades på vevgrammofon. Min farfar påstod alltid att när jag sjöng om Svarte Rudolf så var det inte Ålands jäsande hav utan Ålands näsan e’ av. Farfar tyckte att det var roligt med alla sånger som jag kom hem och sjöng. Ja allt jag sjöng var inte bra, farfar var med i det mesta som börjar med kyrko- så vissa ord var förbjudna.

Gubben Apelholm hade fyllt år och det skulle bli kalas. Mormor var bjuden och jag fick naturligtvis följa med.  Det var ett riktigt kalas med mat och tillhörande drycker. När ätandet var klart drog sig gubbarna in i ett annat rum de skulle spela tolva eller knack, även nu med lämpliga drycker. Einar på fyren frågade om jag inte kunde sjunga något. Jag spelade upp hela min repertoar. Einar sa bra, men nu skall du få lära dig en riktig sång. Han sjöng och jag sög i mig varje ord. När jag kom hem skulle jag sjunga den nya sången för farfar. Gubben gick i taket, den nya sången som jag fått lära mig var ”Dunder och snus”. Jag tror att Einar på fyren skulle ha skrattat om han sett farfar. Mormor skulle aldrig lärt mig en sådan sång och jag fick inte sjunga den heller.

Skyltdockorna har funnits på Ahlins Kortvaruaffär. Mormor är försedd med ett urverk som gör att hon kan sticka.


100+1 ord om - upphittade nycklar


Sörmlänningen tycks vara både slarvig och ärlig. Varje år slarvar hen (Obs!) bort hundratals nycklar till bostaden, bilen, fritidshuset, båten, källarförrådet och allehanda andra utrymmen. Men en förbluffande stor andel av dem lämnar upphittare in till närmaste polisstation, sannolikt med förhoppningen att den rättmätige ägaren ska dyka upp och därmed slippa anlita låssmed och byta lås. Någon statistik över utfallet finns inte.  Men ”restposten” blir en rejäl glasburk med nycklar varje år. Polismuseet i Eskilstuna har givit Föremålsarkivet två sådana, från åren 1986 och 1987 innehållande vardera ca 800 nycklar. Dessas historia vore intressant att utforska!

PS. Mitt föremål förrförra veckan - under temat "Vad är detta?". Kan nu avslöja att det är ett nackstöd från Somalia, skänkt av en Brandkärrs-bo. Någon som gissade detta?


100+1 ord om - en hundleksak


Detta är en hundleksak. Den gjutna igelkotten i plast har mjuka taggar men piper när vovven biter i den. Ett enerverande ljud, åtminstone för ett mänskligt öra! Hur låter det då i hundens som är 6-8 gånger känsligare?

Även om prylen, som museet köpte från Djurmagazinet 2004, är lustig och kul skulle jag knappast ge den till min fyrfota vän, släktens nytillkomna Majsan, en blandning av papillon och nakenhund. Hon kunde bli stressad av pipet, precis som jag. Men färgerna borde uppskattas. De är så illande starka att hon bara måste se dem, även om hundar har ett ganska dåligt färgseende.


RSS 2.0