Auktion: Karta med kvalitet

 

Det finns bonnauktioner och kvalitetsauktioner.  Om de förstnämnda finns många historier och visor. När Sörmlands museum år 1999 i Stockholm ropade in denna vackra karta (utgiven i Antwerpen 1570) med pengar från Martin Nilssons fond rörde det sig säkerligen om den senare varianten av auktioner. Kartan heter ”Septentrionalium regionum descripto”, vilket som var och en förstår betyder ”Beskrivning av de nordliga områdena”. Den ingår i kartboken ”Theatrum Orbis Terrarum”, enkelt uttryckt den första moderna atlasen.  

 

   Som orienteringsunderlag för stigfinnare i de sörmländska skogarna är väl kartans precision inte den bästa. Men att man för så länge sedan, med så primitiva tekniska hjälpmedel, kunde kartlägga världen så pass bra – och vackert! – är egentligen beundransvärt. 

 

   Kartor görs ju i olika skalor. 1940-talets svenska ”backstreckskarta” i skala 1:100 000 ersattes så småningom av ”grönsaksbladets” 1:50 000. Numera kräver tävlingsorientering mycket detaljerade och specialritade kartor där även relativt små stenbumlingar är markerade. Snart har vi väl tidningen Blandarens idealkarta i skala 1:1, som successivt rullas ut medan  man går framåt…

 

   För övrigt synes behovet av på papper tryckta kartor avta. Nu ska det vara GPS, som förhoppningsvis är uppdaterad och inte leder in i gamla återvändsgränder.

 

 

PS. Första versen från en visa om en bonnauktion sjungen av Peps Persson på den oförglömliga LP-skivan ”Fyra tunnlann bedor om dan…”

 

Ja va på en auktion

efter gammeldags patron

Bland grejorna di sålde va en resegrammonfon

Ett trasigt plommonstop

va där mä i samma rop

ja fick de för en krona alltihop.

 


Auktion: Herbert Karlsson

 

Förr var det vanligt att det förrättades auktion när någon arrendator hade för avsikt att sluta med sitt arrende på gården. Flyttdag för arrendatorerna var vanligen den 14 mars så auktionerna hölls oftast i början av den månaden. Under 1940-talet var det nästan alltid Herbert Karlsson från Björnlunda som var auktionsförrättare i trakten. Han var frispråkig och slängde käft med autionsbesökarna på ett mycket humoristiskt sätt. Jag kan fortfarande i andanom höra hur han ropade ut de ”värdefulla” sakerna som visades upp för försäljning. När husdjuren skulle gå under klubban var det särskilt spännande. Djuren var ju inte vana vid så mycket folk omkring sig så både kor och hästar kunde trilskas riktigt ordentligt.

 

Ja, det var spännande och festligt att vara med på dessa tillställningar när man var en liten kille på tio år. Mycket folk var det och feststämningen var påtaglig. Bland annat kunde man köpa varmkorv med senap av en korvgubbe. Särskilt minns jag auktionen vid granngården Askartorp när Petrus skulle sluta där. Han var känd som en duktig hästkarl i bygden och hans hästar var åtråvärda. Själv ropade jag in ett par bjällerkransar att sätta på vår hästsele på vintern. Jag vårdade dem ömt för jag tyckte att det klingade så fint när hästen travade framför släden.

 

Under andra världskriget hölls det varje år strax före jul så kallade syföreningsauktioner i byskolans gymnastiksal. Herbert var naturligtvis auktionsförrättare. Tanterna i grannskapet hade suttit på kvällarna i sina stugor och sytt och stickat fina alster att skänkas till den auktionen. Mina föräldrar hade specialiserat sig på att tillverka halmbockar och små fredsduvor. Dessa duvor gjordes genom att klippa ut fåglarna i styv papp och förse dem med vingar och stjärt i silkespapper. De hängdes i en sytråd som prydnad exempelvis i fönstren. De var mycket populära. Behållningen från dessa auktioner gick till behövande i de krigshärjade länderna. 

 

 

Auktion: Lantliga auktioner

 

Bildens utdrag av en ekonomisk sammanställning från en lantbruksauktion i Bettna ger en uppfattning om hur det gick till när någon avvecklade sitt jordbruk. Man kan också se att en annan person sålde sin häst på denna auktion för 1075 kronor.

En klassisk auktion i barn- och ungdomslitteraturen är när Emil i Lönneberga gjorde stora affärer. Pappa Anton var som vanligt inte alls nöjd med sonens tilltag. Han kallade dem "vanvettsaffärer" och gormade på sin affärssinnade ättelägg. Emils hönsinköp visade sig dock bli en succé - det fick till slut den opsykologiske fadern medge.

Slutligen ett personligt auktionsminne från tidigt 50-tal. Hemma i byn hade Röda Korset årlig auktion. Det var i Sjuhärad i Västergötland. Inte helt förvånande dominerade stickat och virkat samt massproducerad trikå och konfektion bland de varor som skänktes till denna auktion. Utroparen kunde ibland ha det svårt att få ut så mycket för t ex en fin virkad tablett, som någon äldre dam lagt ner många timmars möda på att få färdig i tid. En maskinstickad halsduk höjde ofta auktionshumöret markant. Den var gul och svart - en sann dröm för en supporter till bygdens fotbollslag IF Elfsborg.

En sådan halsduk kunde gå upp till 50 kronor när de yngre herrarna kom igång. Då hade det mindre betydelse att det gick att köpa en identisk halsduk för 10 kronor i den lokala butiken.



 
 
 

Auktion: Ett sätt att lura köpare att betala för mycket

 

På auktioner bjuder spekulanterna över varandra tills en får varan och betalar flera gånger mer än varans värde. Någon enstaka gång kan det hända att köparen har gjort ett fynd och då blir budglädjen än större, alla närvarande tror att det finns fler fynd i skräpsamlingen. Nu blir det rejäla bud. I det gamla bondesamhället såldes det arsenikdopade hästar, doping är inte något nytt. Resultatet är det samma, köparen har köpt en undermålig vara till för högt pris. Köparen blir alltid lurad. Idag har oxfilén travat på Solvalla eller skuttat i Australien som känguru. Det finns ett gammalt judiskt ordspråk som kan illustrera köparens situation. ”Om krukan faller på stenen ve krukan, om stenen faller på krukan ve krukan, alltid ve krukan.”

 

Ett sätt att minimera riskerna är att köpa guld och silver och kontrollera stämplarna som finns slagna in i föremålet. Av stämplarna kan man utläsa när, var och vem som gjorde grejen en gång. Man kan även utläsa metallens renhetsgrad. Det finns böcker som innehåller uppgifterna som behövs för att göra ett säkert köp. Det är klart att man kan bli lurad i alla fall. Guldgrejen kanske bara var en förgylld plåtbit där den oärlige säljaren själv fixat dit stämplar.

 

Kontentan av denna skrift blir alltså, avstå från auktioner eller skaffa dig stor kunskap.

 

 

Auktion: Tryck ok för Klumpe Dumpe!

 

 

Ordet auktion kommer från latinets auctio och verbet augere, vilket betyder öka eller stegra och företeelsen var populär redan i Romarriket. Trots det spred den sig bara långsamt över Europa. Skriftliga bevis på en bokauktion i Holland är först från 1500-talet.

 

  Vilken typ av litteratur som då såldes är okänt, men intresset för äldre handskrivna eller tryckta alster tycks bestå. Varför skulle man annars bry sig om barntidningen Klumpe-Dumpe, som fått namn efter ett förmänskligat ägg? I England heter han Humpty Dumpty och har anor från en gammal, mycket känd barnramsa. Här en översättning:

 

Klumpe Dumpe satt på sned
Klumpe Dumpe trilla ned.
Alla kungens hästar
och alla kungens män
kan inte laga Klumpe Dumpe igen.

 

Klumpe-Dumpe-tidningen gavs ut 1955-58 av Rabén och Sjögren. Priset var 95 öre  (i dag12 kronor). I den fanns sagor, en serietecknad Pippi Långstrump och mycket annat.

 

  Sverige kan ståta med två av världens äldsta nu verksamma auktionsverk, Stockholms och Göteborgs från 1670-talet. På den tiden förstod ingen att ett bud, givet med hög och klar röst, en dag skulle ersättas med några knapptryckningar, just sådana som via datorn och näthandeln kan ge dig Klumpe-Dumpe för runt 30 kronor styck.

 

 

 

 


RSS 2.0