Bak: Skönt att ha rumpan bar?



Familjen på målningen här intill har just njutit av ett dopp, utan badkläder. Är det en tillfällighet eller…

Kanske mamman som vänder baken till och pappan på väg upp ur vattnet vill lära sitt barn något om naturismen, en filosofi och ett ”avklätt” levnadssätt. Genom att bära så lite kläder som möjligt, ha sunda kostvanor och ägna sig åt frisksport söker man harmoni med naturen. Men ”nakenheten” bör också vara social, människor ska kunna mötas utan kamouflage.

Naturismen har sina rötter i 1700-talets upplysningstid. Den var särskilt livaktig kring sekelskiftet 1900, främst i Tyskland och Frankrike. Rörelsen spred sig norrut och i början av 1932 bildades Sveriges första naturistförening.

Det är möjligt att konstnären Georg Pauli, 1855-1935 träffade på de nya ”naturliga” strömningarna under sina resor, både ute i världen och här hemma. Oljemålningen av den badande familjen, från 30-talet, kan vara ett exempel på det, liksom det kubistiska verket ”Badande ynglingar” från 1914, ett av hans mest berömda.

Levde Georg själv ett sund friluftsliv? Vet inte. Han var i alla fall en frisk fläkt inom svenskt konstliv.


Bak: Form



Inte utan orsak brukar fastighetsmäklare föreslå säljaren att baka bröd inför visning av huset eller lägenheten. Den ljuva doften av nybakat bröd ska ge presumtiva köpare en positiv syn på objektet.

När doften av anis och fänkol sprider sig i huset retas smaklökarna. I mitt hem bakades varje vecka matbröd i form av rågkakor. Degen gjordes av rågsikt – en blandning av vete- och rågmjöl. Bröden bakades ut i form av tallriksstora kakor och i mitten gjordes ett hål med hjälp av ett glas. Dom små rundlarna gräddades som portionsbröd. De blev ofta ett härligt mellanmål efter skoldagen. I synnerhet nygräddade med smör som smälte.

Till jul bakades pomeranslimpor. Pomeransskalen kokades så att det vita kunde skrapas bort och sedan hackades de. I degen ingick också sirap. Det är nästan ett fult ord idag när man läser innehållsförteckningen på livsmedelsbutikens limpor. Det finns ett recept på sirapslimpa i boken ”Sörmländska matminnen” (Sörmlands museums förlag 1998). Det receptet kommer från Tunaberg, min barndomstrakt.

Till kafferepet bakades vetebullar i olika konstfulla former och med goda fyllningar. På kaffebordet skulle finnas helst sju sorters småkakor och en mjuk kaka gräddad i en form liknande bildens. Den skulle vara hög och pösig. Det visade bakerskans skicklighet. Smaken på kakan kunde varieras med vanilj eller kakao och till jul var det vanligt med pepparkakskryddor.

Kafferepet var förr en vanlig umgängesform men kom i vanrykte. Det var inte nyttigt för hälsan men då talades om den fysiska hälsan men den sociala betydelsen av kafferepet glömdes bort.

Thumbnail


Bak: Baka, baka liten kaka



Baka, baka
liten kaka
vem ska kakan smaka
jo det ska far,
och det ska mor
storasyster,
lillebror.


Bak kan man ta sej för med. Det är en mycket trevlig sysselsättning. Terapi vid nedstämdhet, terapi för om kassan är skral. Gott. Färskt bröd smakar alltid gott, mammas bullar alla barns favorit, om de dessutom fått vara delaktiga vid baket då finns inget godare. När mina barn var små fanns det alltid hembakt bröd. Det har blivit modernt att baka, just nu är det surdegsbröd som gäller, det är också väldigt gott.

En brödkavel behövs inte till alla bak. Det finns en uppsjö olika brödkavlar. Den vanligaste är nog den som syns på bilden, en sådan har jag. Har dessutom en i plast, ihålig, som kan fyllas med antingen kallt eller varmt vatten beroende på vad som ska kavlas. Kruskavel finns också, bra vid tunnbrödsbak.

Brödkaveln kan ju också användas om gubben (om man har någon) kommer hem sent om kvällen. Klassiskt skämt (o du bara bakar och bakar).

Ta en kaka till…

Thumbnail


Bak: Änkesäte



Det rann mig i minnet en nyckel i ett av DN:s korsord för länge sedan – en verklig "Åkeredare" ! Nyckeln löd – "änkesäte" på tre bokstäver. Svaret var "BAK".

Drottning Kristina av Holstein-Gottorp (1573-1625), gift med Karl IX, var en framstående renässanspersonlighet som med fasthet och styrka styrde över sitt Södermanland efter makens död 1611. Hon bodde på Nyköpingshus som blev hennes "änkesäte". Där har ni BAKen!

Det var alltså därför jag valde bilden av Nyköpingshus – en litografi från 1922 av målaren och grafikern – sörmlänningen - Per Månsson (1896-1949). Han finns representerad på flera museer.


På registerblanketten står: Fantasibild av Nyköpingshus på 1600-talet.
På själva bilden står svagt i vänstra nedre kanten : ”Nyköpingshus efter Dahlberg” – (Svecia antiqua).


Det är verkligen en fantasibild som konstnären fått till. Den verkar vara gjord som en "spökbild" – en vision av renässansslottet i sin fulla prakt med det nutida utseendet av den gamla borgen i bakgrunden. Man skymtar Kungstornet som det ser ut idag bakom slottsmuren och fästningsvallarna.


Bak: Bakåt är den sida dit baken pekar



Ordet bak har många synonymer men det är inte detta som detta skall handla om. Detta skall vara en lovsång till bröd och bagarna. Ordet bakelse tar vi först. Ursprunget till detta ord skall komma från sydliga trakter. Bagaren Enok William Mendacious-Liar hade en otroligt välvuxen, vacker och söt hustru som hette Else. En gång skulle Else baka en rulltårta den blev totalt misslyckad. Enok skar den i mindre bitar som han dekorerade med sylt och grädde. Fru Else kom in i bageriet och fick smaka en av bitarna. Hon berömde maken för kakan och sa att den var söt och god. Ja sade bagaren den är som du och efter som du har en kraftigt tilltagen stuss skall jag kalla dessa kakor för BakElse.

För att detta inte skall bli en kokbok så utelämnar jag allt utom bröd. På den gamla, gamla goda tiden var alla bostadshus utrustade med en rejäl bakugn av sten. Skall bröd idag vara riktigt fint skall det vara bakat i stenugn med surdeg som jäsningsmedel. Detta är fusk i allra högsta grad. En stenugn skall eldas med ris och kvistar under många timmar. När allt sot bränts så det blivit vitt är ugnen lagom varm. Och nu skall aska och annat som är kvar i ugnen städas bort. Stenugnen håller värmen i flera timmar. Först bakar man frukostbullar och efter det är det dags för limpor och annat stort bröd. Men surdegen då? Fusk igen våra förfäder hade aldrig godkänt våra surdegar. Då man bakade allt bröd i hemmen var det absolut förbjudet att diska ur degtråget. När det var dags för ett nytt bak skrapade men av gamla degrester och blötte upp dessa med degvätska. De här degresterna kunde var flera månader gamla och var rejält sura, inte något tre dygns fusk då inte. Brödspaden på bilden användes när man skulle sätta in de utbakade bröden i ugnen och för att ta ut de gräddade bröden. Om någon funderar över de långa skaften så kan jag berätta att stenugnarna kunde vara flera meter djupa. För barn var det förbjudet att leka med brödspaden och att öppna luckan till ugnen. Tänk på hur det gick för häxan i Hans och Greta.

Det där med Else och Enok kan vara en skröna, men man vet ju aldrig.



Bak: Behandlas med försiktighet

Jag har aldrig suttit på en hästrygg, inte ens en uppstoppad eller konstgjord som den på bilden från Föremålsarkivet. Däremot blev jag för mycket länge sedan tämligen gediget - men motvilligt - militärt utbildad i att rykta, sela på och köra så kallade anspända hästar. En av mina större bedrifter under den tiden var att föra befälet över 96 inkallade hästar och soldater på repetitionsövning under en femmilamarsch som tog tolv timmar.


Som stadsbarn utan tidigare kontakt med dessa fyrbenta djur var det med stor respekt jag närmade mig dem bakifrån i en trång spilta för att utföra den dagliga rykten. Bakpartiet, hästens alltså, ter sig onekligen skrämmande när man inte vet om hästexemplaret ifråga är av den snälla, den nervösa eller den elaka sorten. En hästspark eller trängning mot spiltväggen är inget man vill börja dagen med. Så en viss försiktighet är på sin plats!


Men om sanningen ska fram, så beror nog kusarnas beteende i hög grad på hur deras tillfälliga omvårdare beter sig. De flesta hästar är trevliga och samarbetsvilliga om man vet hur de ska hanteras. För att travestera ett gammalt och i sammanhanget passande talesätt: Man ska inte sätta sig på sina höga hästar. Å andra sidan är det nödvändigt att visa vem som bestämmer...


För övrigt gäller det att inte få saker om bakfoten. Sannolikt är den bokstavliga betydelsen av detta uttryck att en häst (eller annat husdjur) snärjt in sig i tjudret. Då gäller det verkligen att vara försiktig.




RSS 2.0