Berusning: en avslagen ölflaska berättar

 

Flaskan på bilden hittades hösten 1996 vid renovering av det s.k. Lindebergska huset, V.Trädgårdsgatan i Nyköping. Tyvärr var flaskans knopp avslagen när den skänktes till museet. Men det förtar inte dess värde som industri- och kulturhistorisk markör från början av 1900-talet. Den formblåsta flaskan kom från Österviks glasbruk i närheten av Lenhovda i Småland och levererades till Lindebergs ångbryggeri i Nyköping. Detta bryggeri låg i samma kvarter som det s.k. Lindebergska huset och benämns i dag ”Pensionärernas Hus”.

 

Att jag fastnade för detta trasiga föremål kan förklaras av mitt intresse för gamla skyltar, förpackningar och etiketter m.m. Ölflaskans etikett får mig att gå igång – förmodligen utsöndras ”må-bra-hormoner”, som för mig känns långt bättre än en konventionell berusning.

 

Det finns en rad intressanta fakta om Otto Lindeberg i Svenskt Biografiskt Lexikon, sammanställda av Göran Nilzén. Att på nätet läsa in sig om bryggeridirektören och kommunalpampen har varit en höjdare. Denne högerman som var politiskt aktiv i närmare 40 år, varav 24 år (1907 -1930) som drätselkammarens ordförande, var en dåtida gigant. Skämtsamt, men med allvarlig mening, lär en del ha kallat Nyköping Karl IX:s och Otto Lindebergs stad. Lindeberg hade övertagit bryggeriet efter fadern 1887 och utvecklade verksamheten efter en sammanslagning med det Gribergska bryggeriet 1905. Det nya bolaget hette Nyköpings Bryggeri AB. Produkterna såldes inte bara i Nyköping utan även i Oxelösund, Katrineholm och Flen. En notering i biografin kan definitivt kopplas till öldrickandets beroendeframkallande baksida. Nilzén omtalar på ett ställe att försäljningen av öl i Oxelösund, ”där det vid denna tid fanns många törstiga malmlastare”, gick särskilt bra.

 

Avslutningsvis vill jag återknyta till min bestämda uppfattning att det är möjligt att känna sig berusad utan att inta alkoholhaltiga drycker. Den senaste veckan har jag upplevt ett antal euforiska kickar – givande samtal, research för detta blogginlägg, besök på Friends Arena, Liljevalchs Vårsalong och Arbetets Museum i Norrköping. För att inte tala om det endorfinpåslag, som jag får nästan dagligen av senvinterns fantastiska skidåkning i solskenet på Ekensberg.

 


Berusning: ÖL BEKOMMER MIG WÄHL

 

Tennstopet var en krog som låg i Klarakvarteren i Stockholm på Vattugatan 8. Restaurangen grundades 1867 men i samband med Norrmalmsregleringens stora omdaning av Klarakvarteren tvingades Tennstopet att flytta och nu ligger den på adressen Dalagatan 50 där man försökt att efterlikna det gamla Tennstopet. Denna restaurang var och är ett ställe där konstnärer och journalister gärna höll till.

 

Under 1960-talet besökte jag ibland Tennstopet. Vi var några studiekamrater som då och då tömde ett stop öl där och blev väl lite berusade på detta trevliga ställe. Här kunde man bland annat beställa ärtsoppa och varm punsch. Det var lite speciellt med fläsket till soppan för det serverades på särskild tallrik och åts till soppan med kniv och gaffel. Denna typ av servering har jag inte fått uppleva sedan dess.

 

Jag har faktiskt fyra egna tennstop. De är sällan använda för när jag tog fram dem nu när jag skriver så är de både dammiga och försedda med spindelväv. Under botten finns stämplar som visar när de är tillverkade. Den nyaste är från 1993 och på sidan finns texten: 1/4 STOP samt ÖL BEKOMMER MIG WÄHL. Två av stopen är från 1980 och har stämpeln CISELÖRER NYKÖPING i botten. Det fjärde stopet fick jag som avskedsgåva när jag slutade min anställning på Industriernas Vattenlaboratorium i Stockholm 1969.  

 

Att skriva och blogga med seniorerna är lärorikt. Dels får man ta del av museets fina samlingar och dels får man anledning att inventera sina egna. Det är också lärorikt att gå ut på nätet och leta information. Tenn är en metall som användes redan under antiken. Den legerades med koppar och resultatet blev brons som är en hård och slitstark metall. Det är viktigt att man förvarar sina tennföremål på rätt sätt. Förvaras de i en temperatur under 13 grader Celsius finns risk att föremålen drabbas av så kallad tennpest som visar sig som grå förhöjda partier på ytan. Av ett fint tennföremål kan det bli en liten hög grått pulver. Det visste jag förut men begreppet ”tennskrik” var nytt för mig. Enligt Wikipedia uppstår tennskrik vid böjning av ett gjutet tennföremål. Tennskrik är hörbart med blotta örat och kommer sig av att materialet undergår så kallad mekanisk tvillingbildning det vill säga att materialet skjuvas om (omkristalliseras) med ljudets hastighet i materialet. Ljudvågen från tvillingbildningen går med ljudets hastighet och mikroskopiska ljudbangar kan höras. Det låter nästan spöklikt. Jag tänker inte prova.

 

   


Berusning: Inget för nykteristen

 

Det är naturligtvis självklart att den lokala nykterhetslogen av IOGT/NTO på 1970-talet höll  sitt ”Kvällskvitter” med allsång vid stadens Vattentorn. Möjligen hade man kunnat tänka sig den olrogska (vatten)pumpen som alternativ. Men med tanke på vad som i pumpens trakter utspelade sig mellan tunabergare och buskhyttebor kan det inte uteslutas att flaskorna där inte bara innehöll rent källvatten.

 

   Därmed inte sagt att nykterhetskämpar är okunniga om matbordets tillbehör. För ganska länge sedan besökte jag Paris i sällskap med dåvarande skolöverstyrelsens informationschef, som var en ledande figur i IOGT:s världsorganistion. Få kände som han till den franska huvudstadens lyxkrogar, även om han till servitörernas häpnad endast drack mineralvatten till läckerheterna. Att andra beställde dyra viner hade han inga uttalade invändningar emot.

 

   En annan höjdare inom IOGT var riksdagsmannen och landshövdingen Ruben Wagnsson (1891-1978). När denne bjöd på nykter galamiddag på Kalmar slott hade den i hög grad vinkunnige tacktalaren  nöjet (?) att säga följande: ”Som barn drömde jag om att få dricka så mycket sockerdricka jag orkade. I dag har jag fått uppleva detta!”

 

   Måhända gick han sedan hem till hotellet för en stilla kvällsgrogg.

 


Berusning: Av ett par helrör

 

På ärvda, klantiga pjäxor, försökte jag skruva fast mina skridskor. Klämmorna som skulle hålla fast dem var ställbara. De trycktes mot skosulans kanter och skruvades fast med en skiftnyckel. Den här gamla enkla skridskotypen, med skenor av järn och brickor som stöd under framfot respektive häl samt en vristrem, kallades ”spiskrokar”. Det var en primitiv utrustning jämfört med vad jämnåriga barn hade tillgång till.

 

Pojkhockey hade startat upp på byns första spolade isbana. Det var en invandrad tjeck som ordnat detta och som organiserade barn- och ungdomsverksamhet. Tidigare var det is på älven som gällde för skridskoåkning.

 

Problemet för mig var att få spiskrokarna kvar på pjäxorna. Vid en tvärbromsning lossnade alltför ofta en skridsko och blev hängande i vristremmen. Inte roligt - vilket lag ville ha en sådan deltagare? Det här diskvalificerade mig vid laguttagningar och jag hänvisades till att bli publik vid sidan av banan. Hur skulle jag komma över bättre utrustning, skrillor med skena och lädersko i en enhet. Härvidlag fanns heller inget att ärva. Jag började som tidningsbud på cykel, sålde morgontidning på söndagsmornar och körde ut aftontidning på vardagkvällarna. Tjänade ihop så pass med pengar att jag hos Cewes Sport i Krylbo till kommande säsong kunde inhandla ett par begagnade helrör. Jag blev accepterad och åter invald i ett lag. Och så mycket lättare det nu var att skrinna! Jag var berusad av lycka och tyckte själv att jag så småningom blev en hygglig hockeycenter.

 

Skridskokängan på bilden är av svart läder med gula skosnören - precis som mina. Givare är Ulf Andersson, Enstaberga. Metallskenan är fästad vid hälen, under fotsulan och vid tån. Det ger stabilitet. Skydd av trä sitter på skenorna. Sådana hade jag också och det kändes lyxigt att kunna gå på de skyddsförsedda skridskorna fram till ombytesbänken.

 


Berusning: Se upp med göken!

 

Göken är en fågel eller kaffe med brännvin i. Båda berusar.

 

  Vårens första gökrop i skogen ger en underbar lyckokänsla och en aning yrsel, särskilt om ko-ko-et kommer från väster, från bästergöken. Och det gör det alltid. Ingen hör sorgegöken i norr, dödergöken i söder eller tröstegöken från ost.

 

  Fågeln är också svår att få syn på. Planschen från 1930 och Västra skolan i Nyköping visar i alla fall hur den ser ut. Den är fin med sin långa stjärt, späda näbb och randiga bröst. Att man står just under det träd där göken sitter och gal ”på bar kvist” är otroligt ovanligt. Men ger världens chans. Tre önskningar blir verklighet – om du är mätt.

 

  Att höra göken på fastande mage är däremot riktigt illa. Man blir dårad! Skörden går fel, korna blir sjuka och mjölken surnar. Det är inte bara lantbrukare som drabbas, den här förbannelsen gäller alla. Du blir hes eller full av löss!

 

   Tack och lov går det att skydda sig. Den som inte hinner äta morgonmål bör ta en kaffegök, men bara en liten, liten skvätt, man får inte bli berusad.

 


Berusning: Man måste alltid vara berusad

Charles Pierre Baudelaire skrev ungefär så här:

 

”Man måste alltid vara berusad. Det är det enda det är frågan om. För att inte känna Tidens förfärliga börda som knäcker era skuldror och böjer er mot marken.”

 

Men Baudelaire kände nog inte till Gammalt Sädesbrännvin och om han hade gjort det så var det annat vi skulle berusa oss med. Det var vin, poesi, kärlek eller dygd som var de berusningsmedel han rekommenderade.

 

Gammalt Sädesbrännvin som berusningsmedel duger om de rekommenderade delarna inte finns. Vad man än använder för berusningsmedel så kommer det alltid en dagenefter. Har man berusat sig med dygd så kanske man undrar dagen efter vad var det för odygd jag missade när jag var berusad av dygd. Är man berusad av poesi och det är en modern poet så kanske man undrar, vad menade han. Dagen efter berusning av vin så kanske man undrar hade jag roligt eller gjorde jag bort mig igen.

 

Lagom är bäst, berusning är inte nödvändigt. Det räcker att förgylla vardagen. En sillbit och ett glas Bröndums Snaps kan vara tillräckligt.

 

Undrar ni om flaskan på bilden, det är en handblåst flaska. Hur blåser man med händerna? På dokumentationen av flaskan finns det uppräknat en del ord som jag inte vet vad de betyder. Mynningsring, handgjord regalin vad är det? Däremot vet jag att förskuret betyder blandat och smaksatt. De som smaksatt drycken är Nyköpings Utskänknings Aktiebolag.

 


RSS 2.0