Biby fideikommiss: Parasoll och paraply – olika funktioner

 

 

I samlingarna från Biby finns bland annat ett antal parasoller i siden och spets från början av 1800-talet. Man kan tänka sig att när damerna skulle vara fina en solig dag, så ingick troligen ett parasoll av den typ som finns i samlingarna. Damerna ville nog inte riskera att bli solbrända och se ut som om de arbetade utomhus. Men om det regnade då……

 

Det engelska ordet ”umbrella” kommer från det latinska ordet ”umbra” som betyder skugga.

Men det svenska ordet ”paraply” kommer från det franska ”parapluie”, som är sammansatt av orden ”parar” och ”pluie”. De kan översättas med ”skydda” och ”regn”.

I dagarna ser vi även en helt ny funktion för paraplyet. Man ser gula paraplyer som symboler hos demokratirörelsen i Hongkong.

 

De första bevisen för parasollets existens har man sett på monument från dåvarande Mesopotanien, som kan dateras till cirka 2400 år före Kristus. Därifrån spred sig bruket av parasoll som solskydd både österut mot Asien och västerut mot medelhavsområdet.

Parasollet var en statussymbol på den här tiden. Det kunde vara så stort att de hölls uppe av flera käppar som bars av tjänare.

 

På 400 - 500-talet kom Kineserna på att använda oljat papper för att göra parasollet vattentätt. Därmed fungerade de även i regn. År 1340 rapporterade ett påvligt sändebud att han sett hur indierna använde uppfällbara  skydd mot både sol och regn.

 

Enligt historien utvecklades det moderna paraplyet av Samuel Fox år 1852. Han fick ett överskott av stålfjädrar från tillverkning av korsetter. Dessa använde han för att tillverka ett paraply med oljat canvastyg, som var fäst på ett stålskelett.

 

Det verkar alltså som om klimatet, där parasollet först började användas, gjorde att det fanns störst behov av solskydd. När idén sedan spreds till länder med andra klimatförutsättningar, så uppstod även behovet av paraplyfunktionen. På Biby fanns kanske även paraplyer för de regniga dagarna.

 

 

Biby fideikommiss: Parasoller och paraplyer är användbara

 

 
 

 

I nådens år 2014 har Sörmlands Museum gjort ett verkligt kap. Avkastningen från Martin Nilssons generösa donationsmedel spenderades på Stockholms Auktionsverk. Här gick klenoder från Biby f d fideikommiss, Eskilstuna kommun under klubban. Familjen von Celsings unika samlingar skingrades. Nilssons pengar möjliggjorde dock att t ex kulturhistoriskt intressanta kläder och skor från sent 1700-tal till tidigt 1900-tal kunde inköpas och räddas kvar i länet. Vackert så!

 

Det föremål som jag fastnade för är ett parasoll av svart mönstervävt siden. Innerfoder av svart och vitt siden. Spröt och spröthållare av svartmålad metall. doppsko av trä. Kryckan av bambu har ett utskuret hundhuvud nertill, med ögon av glas. Parasollet var sannolikt ett viktigt solskyddsattribut för fina frun/fröken vid promenader i parken. Det gällde ju att vara rädd om sin ideala bleka hy!

 

För egen del har jag aldrig ägt ett parasoll. Använder inte heller mitt golfparaply som solskydd. Tyckte rentav att vissa golfspelare såg lite löjliga ut när de under sommaren fällde upp sina stora paraplyer som solskydd.

 

Däremot kan en paraply komma väl till pass för annat ändamål än regnskydd. Hände sig 1989 att familjen en regnig dag besökte Solliden på Öland. Med paraply i vänsterhanden och mitt ena förskolebarn i den högra promenerade jag i den vackra slottsparken. En Range Rover närmar sig snett bakifrån. Vi går åt sidan ut på gräsmattan och får syn på drottning Silvia bakom ratten. Hon vinkar glatt till oss - en hälsning som verkligen måste besvaras. Vad göra med båda händer upptagna? Jo, hälsningen fick ske genom att lyfta och sänka paraplyn att antal gånger. Såg säkert ganska lustigt ut från drottningens position. Ett familjeminne om ett ovanligt sätt att hälsa på Silvia Bernadotte född Sommerlath.

 

 

Biby fideikommiss: Envoyéens byrå

 

 

Biby är ett säteri i Gillberga socken, Eskilstuna kommun beläget 12 kilometer sydväst om Eskilstuna. Ett säteri är en gård som under medeltiden eller 1500-talet beboddes av en frälseperson som innehade så kallad ”sätesfrihet” det vill säga skattefrihet. Biby är känt sedan 1400-talet och tillhörde från slutet av 1500-talet och fram till 1676 ätten Stiernsköld, och därefter ätten Sparre. 1782 inköptes Biby av friherre Gustaf Celsing, och blev 1788 fideikommiss inom dennes ätt vilket det förblivit in på 2000-talet. Fideikommisset är nu under avveckling sedan den siste fideikommissarien Fredrik von Celsing avled 2008. Hans arvingar vill finansiera arvsskiftet genom att försälja delar av egendomen samt avyttring av en unik samling konstföremål, kläder och andra rariteter till stor del av turkiskt ursprung. När en avveckling av fideikommisset nu sker går den sällsamma och exotiska värld som var Biby förlorad.

 

Vid vårt senaste seniorbloggmöte informerade Gudrun Anselm från Sörmlands museum om de inköp som museet gjort från Bibys föremålssamlingar. Det rörde sig om konstföremål, ålderdomliga kläder, möbler, mm. För egen del valde jag att skriva om den så kallade ”Envoyéens byrå”, en gustaviansk byrå signerad ”Edman fait”. Den är tillverkad av ek med beslag av mässing, samt tvådelad och med bärhandtag på sidorna. Den är försedd med snedklaff samt med fack och lådor. Bläckfläckar skvallrar om att den använts flitigt. Byrån har tillhört diplomaten Ulric Celsing (1731-1805) som tillsammans med brodern Gustaf skapade Biby fideikommiss. Huruvida den även är försedd med lönnfack är inte känt.

 

Jag har en möbel som liknar denna byrå. Det är en chiffonjé som är en förvarings- och skrivmöbel med byrålådor i underdelen. Den lodräta skrivklaffen kan fällas ut och innanför klaffen finns fack och smålådor. Och så finns det ett lönnfack längst upp ovanför klaffen. Vid juletid brukar jag arrangera en julkrubba på skrivklaffen med stall, djur och Jesusbarnet med föräldrar och de tre vise männen utsnidade i trä. Ovanför lyser Betlehemsstjärnan från en djupblå kvällshimmel.

 

 

Biby fideikommiss: Brita Sneckenberg

 

 

Så fint att se att man kunde porträttera även äldre kvinnor. Ofta var det kvinnorna som fick ha ansvaret för gård och hem när maken var i fält eller kanske i tjänst hos Konungen i Stockholm.

 

Denna Brita Sneckenberg var gift med bergmästaren vid Salberget. Säkert hade hon också stort ansvar för hemmet och de tjänarinnor och pigor som arbetade där. Hon ser i alla fall ganska bestämd ut och man lydde nog hennes order. De bodde förmodligen i Sala där maken hade sitt arbete. Salberget var ett aktiebolag och Sala silvergruva är nu ett mycket populärt turistmål.

 

Porträttet inköptes i juni 2014 vid auktionen vid Biby gård i Gillberga, Eskilstuna. Olof Arenius målade det under tidigt 1700-tal. Det är välgjort. Brita har här på sig ett löst sittande vitt dok, ett vitt liv, den ljusblå kappan är inte knuten. Ganska ovanlig klädsel på ett porträtt. Ramen, 5 cm bred, är profilerad och målad i svart och guld.

 

Brita var dotter till Jacob Schnack som adlades Sneckenberg. Hennes mor var Carin Eriksdotter Danckwardt. Jacob är begravd i Nikolai kyrka i Nyköping. Jacobs far kom från Snackenburg i Flandern. Danckwardt-släkten är mycket omfattande och har rötter i Nyköping.

Brita var gift med Johan Persson Köhn, bergmästaren i Sala, och deras dotter Helena gifte sig med Gustaf Celsing d ä och där har vi kopplingen till Biby.

 

Om Sala Silvergruvas tillkomst går många sägner, bl a den här som jag återger ur det berömda nätet:

 

”Det finns ytterligare en sägen som gäller upptäckandet av silvermalm. Denna vandringssägen, berättar att storbonden Lars Ingevaldsson i Bråsta, (också kallad Bråsta-Lasse) hade sina kor betandes i det område som idag heter Stens botten. När korna kommit hem från betet en kväll tyckte pigan som mjölkade att det blänkte konstigt på kornas horn. Hon gick till sin husbonde, Bråsta-Lasse, och berättade det hon sett och bad husbonden följa med ut till ladugården. Ja, verkligen, kornas horn blänkte som silver! Nästa dag följde Bråsta-Lasse med korna när de gick till sitt bete. När de kom fram såg Lasse att det under rotvältan av en stor gran blänkte som silver. Tydligen hade korna gnidit sina horn mot berget under rotvältan och det var därför de blänkte.
Bråsta-Lasse började nu med sina drängar att bryta silvermalm och framställa silver. Lasse blev mycket rik men det steg honom åt huvudet, och han blev högfärdig och skrytsam. En julmorgon tänkte han verkligen visa sin makt och rikedom och han lämnade inte sin häst utanför utan red rakt in i kyrkan! Men han hade gått för långt. Lasse hade nämligen låtit sko sin häst med hästskor av silver och det bar sig inte bättre än att hästen halkade på stengolvet. Lasses högerben kom i kläm under hästen och han fick senare amputera benet och fick ett träben istället. I Sala sockenkyrka kan man idag se en imponerande gravhäll där Lars och hans hustru Margit är avbildade.”

 

 

Biby Fideikommiss: En varm sommardag

 

 

Det är en solig och lagom varm sommardag. Året är 1834. På gräsmattan framför huvudbyggnaden till Biby säteri pågår en match i fjäderboll mellan greven och en av döttrarna. Badminton finns ännu inte. 1887 skrivs reglerna ner för hur badminton skall spelas av hertigen av Beaufort i dennes palats Badmintonhouse. Efter denna händelse var spelet uppfunnet och fick sitt namn från hertigens palats. Greven och hans dotter var inte de första som spelade fjäderboll i Sverige. Erik XIV skall ha varit en rackare på detta spel och hade ett eget bollhus att spela i. I Frankrike spelade munkar och herremän som var undersysselsatta fjäderboll redan på 1100-talet och i Paris fanns ett bollhus, Jeu de Paume, mycket tidigt. Det Jeu de Paume som finns idag byggdes av Napoleon och är numera ett konstgalleri. Egentligen betyder namnet på bollhuset/galleriet något liknande som ”slå med handen”. I den första beskrivningen av spelet slog man till bollen med handflata. Men varken munkarna eller de undersysselsatta herremännen var de första som spelade boll med racket. De gamla egyptierna hade liknande lekar och de första fjäderbollarna kom borta från Kina och Indonesien. Fjädrarna var till för att bromsa bollens höga fart. Spelet kom över till England men engelsmän är inte så bra på franska så de döpte om spelet till Real Tennis och det hette det till hertigen av Beaufort skrivit ner sina regler på Badmintonhouse.

 

På Biby fanns fjäderbollsutrustningen på bilden. Två racketar och sex bollar i sin original-kartong. För att inte skada det fina skinnet i händerna på spelarna är skaften klädda med tyg eller skinn samt har garneringar av guldspets. I Turkiska rummet på Biby fanns en teckning av ett par som spelar fjäderboll. Denna teckning är gjord någon gång på 1830-talet.

 

 

Biby fideikommiss: Pokalen på Biby säteri

 

 

På Östra Kungsholmen i Stockholm grundades 1676 Kungsholms glasbruk för tillverkning av fönsterglas, spegelglas, dryckesglas och flaskor.


År 1675 hade tiggarmunken Giacomo Scapitta kommit till Stockholm och lyckats, under namn av markis Guagnini och med löften om att kunna framställa venetianskt glas, få ett antal svenska dignitärer att bidra med pengar till ett projekt som året därpå blev Kungsholmens glasbruk. Ganska snart visade det sig att Scapitta grundlurat sina uppdragsgivare varpå han avskedades och flydde från Sverige.

Men glasbruket levde vidare och var under 1700-talet Sveriges ledande glasbruk med tillverkning av bl a praktpokaler och vinglas.


Praktpokalen från Biby säteri som visas på bilden är tillverkad på Kungsholms glasbruk under 1700-talets första hälft och graverad med Fredrik den I:s krönta monogram samt en graverad nordstjärna på den motsatta sidan.
1782 inköptes Biby, som är ett säteri i Gillberga socken i Eskilstuna kommun, av Gustaf Celsing. Dessförinnan hade Gustaf Celsing 1750 utnämnts till envoyé i Konstantinopel där han företrädde Sverige i över tjugo år och lyckades skaffa Sverige en värdefull bundsförvant i Turkiet, mot fienden Ryssland. Med på resan tillbaka till Sverige följde också grunden till de unika samlingar som gör att Biby fram till idag har varit ett magnifikt välbevarat svenskt herrgårdshem, som blivit mer och mer ovanligt i Sverige idag.


Huruvida Sveriges kung under denna tid; Fredrik den I:e, har brukat pokalen som bär hans monogram och som sedermera fick sin plats på Biby är okänt, men känt är att han är instiftare av ordensväsendet i Sverige vilket kan förklara att nordstjärnan graverats på pokalen. En av ordnarna som kungen instiftade var just Nordstjärneorden.
Fredrik I:s personliga utveckling under den senare delen av hans levnad blev inte gynnsam. Kungadömet blev mer och mer en tom symbol och Fredrik den I:s verkliga makt var reducerad väsentligen till utnämnandet av ämbetsmän inom vissa gränser och till ett visst inflytande på utrikespolitiken. Till skillnad från Gustaf Celsing så ansågs han vara för eftergiven mot fienden Ryssland till vilken han i freden i Nystad 1721 avträdde Livland, Estland, Ingermanland och delar av Karelen.


August Strindberg kallade kungen Sveriges sämsta regent, som inte kunde tala svenska och egentligen var tysk lantgreve.

Ett helt annat eftermäle än det som tilldelats Gustaf Celsing som genom sin klokskap och diplomati stärkt Sveriges positioner i kampen mot Ryssland.


1751 avled Fredrik den I:e i kallbrand i Kungshuset på Riddarholmen I Stockholm, 1815 lades Kungsholmens glasbruk ner och 2014 auktionerades Gustaf Celsings och hans ättlingars unika samlingar ut på Stockholms auktionsverk efter 225 år i samma familjs ägo.

 

 

 


Biby Fideikommiss: Turkkläder till museet

 

 

En fredagsmorgon kastas vi seniorbloggare in i historien om godset Biby i Gillberga med dess unika samlingar. Gudrun Anselm, antikvarie på museet, berättar entusiastiskt om förvärv av turkiska kläder och visar vad museet lyckats komma över. Gudrun hade själv bl.a deltagit i en live auktion via telefon för inrop och hon var nu i huvudsak nöjd med den klädsamling museet lyckats förvärva. Inköpet är gjort med pengar ur Martin Nilssons fond som är avsedd för inköp av konst och konsthantverk, dit räknas dessa kläder. Museet har tidigare mycket klädedräkter i samlingarna.

 

Biby gods i Gillberga utanför Eskilstuna har varit i släkten von Celsings ägo under åtta generationer sedan 1781. Fideikommissets samlingar har nu gått under klubban och den celsingska ägarepoken är till ända. Det var när bröderna Gustaf och Ulrik von Celsing under 1700-talets andra hälft arbetade som sändebud för svenska staten nere i Konstantinopel (nuvarande Istanbul) som de kom över tavlor, litteratur och kläder från det Ottomanska riket och kunde föra hem till Sverige. De inrättade ett ”turkiskt” rum på Biby där allt förvarades.  

 

På bilden ses Envoyéns (diplomatiska sändebudet) Ulrik von Celsings silkesstrumpor från 1700-talet. De är formstickade med en kil vid ankeln och ett litet dekorationsmönster ovanför kilen. Strumporna liknar de som jag hade i mitten av 1900-talet, men hans är av siden och mina var väl ribbade bomullstrumpor, efter vad jag kan minnas.

 

Biby gods var nog inte det enda i Sörmland med föremål från utländska kulturer. Jag tänker på Öster Malma där väggarna i en sal är klädda med målade tapeter på tyg föreställande turkiska jaktmotiv. Och jag har för mig att något liknande även finns på Stora Sundby slott. Konstskatter finns och i bästa fall kan de bevaras.

 

 

RSS 2.0