Drömmar: av silver, drömmar av guld

 

 

Den här praktpjäsen, en delvis förgylld silverkanna på kulfötter, har tillhört Filip August Boström, Landshövding uti Södermanlands län åren 1894 – 1906. Kannan är dekorerad med infogade medaljer runt om och på locket. Medalj Örebro 1883 i botten. Gravyr finns med texten: Denna kanna är tillverkad af medaljer under åren 1875 – 1900 vid lantbruksmöten och premieringar tillerkända Landshöfding F A Boström.

 

Potentaten Boström var officer och ämbetsman. Han innehade Tynnelsö i nuvarande Strängnäs kommun som fideikomiss från 1869. Godset, ett av de största i Södermanland, brukade han med framgång och fick för detta många utmärkelser, som framgått i föregående beskrivning av bildens silverkanna. Dessutom var han kommunalman, och ledamot av riksdagens första kammare 1887 till sin död 1908.

 

Boströms son Erland donerade silverkannan till museet år 1964. Det var en ädel handling! Det är inte troligt att undertecknad, som hypotetisk ägare, skulle gjort motsvarande. Nej, jag hade nog lämnat in den på Bukowskis Auktioner och inkasserat ett betydande belopp. Visst kan man drömma om gods och guld. Men å andra sidan bör man ibland tänka på följande finska visdomsord:

 

”Man ska inte ha fler ägodelar än den mängd man kan ta med sig upp i en björk!”

 


Drömmar: på pianot

 

”Drömmar av silver, Drömmar av guld” – det var melodin som kom för mig när temat ”Drömmar” kom upp vid vårt senaste möte. I yngre dagar spelade jag den själv på piano. Min kära Mor tyckte att jag skulle ta pianolektioner när jag var grabb. Hon kontaktade en pianolärarinna i Gnesta som hette fröken Jakobsson. Hon bodde i det minsta huset i samhället och huset finns faktiskt fortfarande kvar – jag såg det härom dagen. Det bestod av ett pyttelitet kök och ett ännu mindre rum. Hennes piano upptog nästan hela rummets yta. Jag var 8 år och åkte buss till samhället. På hemvägen fick jag åka med mjölkbilen, en lastbil som ibland kördes av ingen mindre än Ludgo-Pelle som satt och övade på sin så kallade ”tungstepp” när han körde.

 

Troligen var fröken Jakobsson djupt religiös för allt som jag spelade skulle gå i långsam takt och vara allvarsamt. Mor min var angelägen om att jag övade flitigt på pianot som Pappa hade köpt i Stockholm. Varje stycke som jag hade i läxa skulle övas två gånger varje dag. När jag övade lämnade hon allt vad hon hade för händer och satte sig att lyssna på mitt pianospel. Det var snällt av henne tyckte jag. Noterna till ”Drömmar av silver, Drömmar av guld” har jag plockat fram för de finns fortfarande kvar. De kostade 1.50 kr när de inhandlades i slutet på 1940-talet.

 

Mitt första försök med pianospel var inte så lyckat. Det stod en gammal taffel i salen hos mina morföräldrar. En gång när jag var kanske 5-6 år så provade jag den där taffeln. Jag tänkte spela någon trevlig melodi men det lät alls inte bra. Jag blev grymt besviken. Taffel är enligt Wikipedia ett äldre ord för bord. Ordet används även som en beteckning på en typ av piano som konstruerades runt 1700-talets mitt som ett mindre och lättare alternativ till de då nya stora fortepianona (föregångare till dagens flygel). Taffelpianot har liggande resonanslåda, oftast träram och kortare strängar än fortepianot. Taffeln har en lättare och sprödare klang än dagens pianon och flyglar. Taffeln på bilden ovan har trakterats av Anna Greta Carlsén i Nyköping. Hon har berättat att ”Vi spelade och sjöng genom hela min barndom, det var den samlande möbeln”.  

 


Drömmar: Jag tappar framtänder!

 

 

Det är många, både kvinnor och män, som sovit på den här kudden. Klädd med ett vitt örngott, säkert manglat och med spetsar, låg den en gång i en säng på pensionat Rönnebo i Trosa, det som öppnades 1935 av Eira Samuelsson och drevs fram till början av 80-talet.    

 

  Man kan undra vad nattgästerna drömde om vid sin s k parasömn, då ögonrörelserna blir snabba, andningen lite annorlunda och hjärnan producerar psykiska upplevelser. Många sömnforskare menar att det här tillståndet, 4-5 gånger per natt, är en mental träning som är viktig för vår utveckling, åtminstone i unga år. 

 

   De flesta drömmar är ganska banala och handlar ofta om barndomen. Simon Freud, psykoanalysens grundare, påstod att nattens händelser gav information om undermedvetna konflikter och önskningar. Kanske hade han rätt… Jag drömmer ofta att jag klistrar eller tejpar fast mina framtänder, de lossnar hela tiden. Som barn hade jag också ett stort glapp mellan dem. Detta var den enda skillnaden mellan mig och min tvillingssyster och ingen av oss mådde bra av att jämföras och betraktas. Enligt drömtydarna kan tappade tänder symbolisera maktlöshet och osäkerhet. Man lider av att inte kunna göra sig hörd!  Så bra det är med seniorbloggen!

 

 

 


Drömmar: Var noga med jäsmedlet!

Boken ”Sju sorter kakor” är sedan 1945 ICA-förlagets verkliga bästsäljare med närmare 100 upplagor och totalt över3,5 miljoner sålda exemplar. I denna klassiker finns receptet på en kaksort som praktiskt taget varje svensk är bekant med – Drömmar. Spröda små läckerheter med en mycket speciell smak.

 

   För att illustrera denna kaka med något ur föremålsarkivet valde jag en gammal burk som innehållit 250 gram Marabou bakpulver. Sådant behövs i många bakverk. Men fel, fel, fel! Receptet på Drömmar talar nämligen om att här ska jäsmedlet hjorthornssalt användas. Enligt Wikipedia en substans som numera är synonym med ammoniumvätekarbonat. Det är just därifrån den karakteristiska, milda  ammoniaksmaken på Drömmar kommer. I övrigt innehåller receptet traditionella och välkända ingredienser: 100 g margarin, 3 dl socker, 2 tsk vaniljsocker, 1 dl olja och 5 del vetemjöl samt25 sötmandlar för dekoration. Men ställ alltså undan bakpulvret och gå på jakt efter hjorthornssalt på ICA- eller Konsumhyllorna. Det behövs visserligen bara en tesked. Men köp en hel burk – det blir säkert flera dröm-bak.

 


Drömmar: Något som sällan förverkligas

 

Min dröm som barn var att bli lokförare. Som 5 åring fick jag åka med på ett ånglok i kanske 10 minuter. Sedan var mitt yrkesval klart. Jag jobbade på TGOJ, fick elda ånglok som drog malmtågen. Lärde mig också att köra lok både ång-, diesel- och ellok. Relativt snart kom jag underfund med att detta var en dröm som inte alls liknade verkligheten. Jag blev relativt snabbt en f.d. lokförar-aspirant. En annan dröm vore att få flyga till ett annat planetsystem än det vi bor i. Men med ett sådant plan som finns på bilden skulle det ta mer än tre miljoner år att åka dit. Dessutom är det så långt mellan tankställena att det nog vore ogenomförbart.

 

Som barn och relativt ung hade jag en riktig äkta dröm som jag drabbades av ganska ofta. Jag kunde flyga. Ett litet avstamp och jag svävade iväg i jämnhöjd med trätopparna. Ett hopp till och jag passerade Storgatan i Ängelholm. Jag hade övervunnit gravitationen. Två omöjligheter, flyga till ett annat solsystem och övervinna gravitationen. Men som drömmar är de bra.

 

 


RSS 2.0