Eldsjälar finns det gott om

 

 

Bilden, som togs av Sven Edblad, visar när Karlfors kvarn i centrala Nyköping försvann den 29 augusti 1973. Detta på ett märkligt sätt. Stadens brandkår tände på och såg till att det brann under strikt kontrollerade former. Enligt dokumentationen beslutades rivningen trots stora protester från Nyköpingsborna. Sannolikt var det ett antal eldsjälar, som i samverkan med SN, hade anlagt moteld. Förmodligen var det minst lika många som uppskattade att den fallfärdiga kvarnen försvann. Med skammens rodnad måste jag bekänna att minnesbanken är nollställd. Inget minne av någon folkstorm och inte heller av kvarnbranden, som inföll några månader efter det att jag blivit Nyköpingsbo.

 

Vad är då en Eldsjäl? Synonymer är: ”entusiast, drivande kraft, pådrivare, idéspruta, idékraft, inspiratör, entreprenör, primus motor”.

 

Fri tolkning är att eldsjälen är en person som brinner för något. Hen kan vara drivande kraft i arbetslivet, jobbar ofta ideellt för en förening eller fokuserar på ett eller flera egna intresseområden. En positiv person som har förmågan att med sin entusiasm inspirera och få med sig andra på ”tåget”. Eldsjälen är i regel mycket kunnig och har ofta folkbildande ambitioner. Baksidan kan vara svårigheter med gränssättning. Det uppslukande intresset ägnas alltför mycket tankekraft och tar oproportionellt mycken tid i anspråk. Eldsjälen går på mot nya djärva mål och har – enligt min erfarenhet – ibland lite svårt att hantera motstånd och konstruktiv kritik.

 

Nu vill jag harangera en rad icke namngivna eldsjälar.

 

Jag tänker på

  • min gode vän – den erfarne, passionerade läraren – som snart 70 år gammal gör en engagerad insats i grundskolor med många nyanlända elever
  • idrottsledare och föräldrar som året runt följer sina telningar till träningar och matcher – de betalar (!) för uppstigning tidiga mornar, för huttrande vid sidlinjen eller för tjänstgöring i kiosken
  • alla som jobbat och jobbar för Sörmlandsleden – tänk vad många som har oförglömliga natur- och kulturupplevelser från denna över 100 mil långa vandringsled!
  • ledning och medarbetare på dåvarande K-Konsult som räddade Storhusqvarn och rustade upp huset till en fantastisk miljö med arbetsplatser, konferensutrymmen och publik restaurang
  • Pelles Lusthus vid Nyköpingsån – skaparen av denna klenod uppfyllde på flera sätt med råge epitetet eldsjäl
  • alla fågelskådare och biologer, som gjort ett outplånligt intryck i sin ambition att få mig intresserad. Ibland har de faktiskt lyckats i sin folkbildningsiver.

 

Listan skulle kunna göras väsentligt längre. Slutar dock här då jag inte tror att du käre läsare skulle uppskatta en upprepning av sådant som vädrats i tidigare blogginlägg. För övrigt känner jag mig som en habil eldsjäl emeritus.

 

 

 

Eldsjälar - Föreningsliv

“SLM P07-2553 - Motion och idrott,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/411488.

 

 

En eldsjäl är en person som brinner för något. Han eller hon är så pass intresserad av detta något att man är beredd att lägga ner tid och kraft på en verksamhet utan att få någon ekonomisk ersättning för nedlagt arbete. Ofta förknippar vi eldsjälarna med arbete i ideella föreningar.

 

Ideella föreningar brukar framhållas som något unikt för Sverige. Det finns självklart verksamheter som kan liknas vid ideella föreningar även utanför Sveriges gränser. Det unika för svenskt föreningsliv är snarare den höga anslutningsgraden samt den demokratiska uppbyggnaden.

 

De flesta av oss är med i någon förening. Det finns cirka 140 000 ideella föreningar i Sverige. Några engagerar sig mer än att vara bara medlemmar och tar uppgifter i styrelser eller som ledare av olika slag.

 

När barnen är i skolåldern är olika typer av idrottsföreningar alltid aktuella. I vårt fall fanns intresse för trial när våra barn var i den åldern. Vi var med både i Björkviks MHF-klubb och i Nyköpings trialklubb som höll till på Svanstabanan. Där fanns även motorcrossklubb, enduroklubb och speedwayklubb med sina verksamheter.

 

Trialsporten kräver inga avancerade anläggningar utan ett skogsområde med kuperad och stenig terräng utgör en bra plats. Där anlägger deltagarna själva svårforcerade så kallade sektioner i vilka det gäller att ta sig fram utan att sätta ner fötterna eller köra omkull. Verksamheten går ut på att träna balans, koordination och timing på cykel, ”moped” eller motorcykel beroende vilken disciplin man själv utövar.

 

Med jämna mellanrum anordnades även tävlingar av större eller mindre format. Tävlingarna krävde en hel del praktiskt, administrativt och organisatoriskt arbete av alla och framför allt av ledarna. Trialsporten var och är så pass liten till sin omfattning att de tävlande kom från hela Sverige för att delta. Svanstabanan var under några år på 1980-talet ett centrum för trialverksamheten i Nyköping. Broderklubben i Björkvik, som var större och äldre samt hade många meriterade åkare i svensk toppklass, hjälpte givetvis till. Det föll sig naturligt att vara medlem i båda klubbarna. Idag finns så vitt jag vet ingen trialverksamhet kvar vid Svanstabanan i Nyköping, men i andra delar av landet finns livaktiga klubbar med många engagerade eldsjälar.

 

 

 

En fantastisk eldsjäl!

“SLM A15-506 - Cirkus Oscars 1947,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/362755.

 

 

”Får man bjuda på en karamell”, sade mannen framför mig och räckte fram något som såg ut som en strut. Full med smakprov på karameller. Det här var 1966 och mitt första minne av mannen som blev en av Nyköpings största profiler näst Gert Fredriksson. Pelle Nilsson var namnet, grosshandlare/köpman och den som under många, många år kom att vara en förebild när det gällde sitt engagemang i det kulturella och musikaliska Nyköping. Inte att förglömma sitt intresse för det cirkusliv som en gång blomstrade i Sverige. Manifesterat med en clownstaty vid Pelles Lusthus och till hans minne efter hans bortgång 2008 firandet av Clownens Dag.

 

Tankarna på Pelle kommer ofta fram alla de gånger man besöker – som jag ser det – hans livsverk ”Pelles Lusthus” med sin handelsbod som de såg ut förr i världen och alla härliga skyltar bevarade som ett minne från flydda dagars affärs- och näringslivsverksamhet.

 

När ämnet för dagens blogg blev att beskriva en eldsjäl rörde sig många tankar i huvudet. Eldsjälar finns det och har funnits i Sörmland inom i stort sagt alla områden och vad vore till exempel dagens föreningsliv utan dessa eldsjälar – som det tyvärr blir allt färre av. Till kategorin eldsjälar vill jag gärna hänföra alla dem som fyller på Sörmlands museums ovärderliga samlingar och har förstått vikten av att för framtiden bevara dåtiden.

 

Pelle Nilsson var en eldsjäl utöver de vanliga med sitt brinnande intresse för att samla på sig saker och ting. Smått som stort och till en av rariteterna hörde den gamla T-forden från 1923 som alltid fanns med som en reklampelare för Konservkompaniet vid festligheter av olika slag – inte minst i Barnens dags tåget med clowner som kastade ut godis och festis till barnen som stod utefter kortegevägen. Bilen var en del av samlingen av transportmedel allt från dragkärror till cyklar.

 

På tomten till vänster om skorstenen ligger numera Pelles Lusthus, tidigt 1900-tal

 

 

Lite egensinnig men fylld av energi kunde han vara i sitt agerande och turerna kring tillkomsten av Pelles Lusthus som i grunden var den gamla bultfabriken, som uppfördes 1898, vid ån intill Storhusfallet. Utan hans envetna arbete för att skapa ett handelsmuseum för staden hade vi varit en attraktion fattigare. Som eldsjäl kanske det är nödvändigt att tänja på vissa gränsar för att nå målen.

 

Man talar om framgångssagor och det är ingen överdrift att Pelles var en sådan. Bara att komma på idén att importera och sälja bananer från sin trehjuling tillhör definitivt kategorin framgångssagor.

 

Mån om att bevara kunskapen om det som varit räddade han tillsammans med färghandlaren Lennart Holmgren mycket av stadens handelshistoria. Tillsammans vandrade man runt i staden och väckte gamla minnen till liv i filmen ”Handelsstaden Nyköping”. Både intressant och sevärt.

 

 

 

Eldsjälar

“SLM 31162 - Lärobok,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/312240.

 

 

En av de viktigaste frågorna i vårt samhälle tycker jag är skolan, utbildning och bildning. Att unga människor ges möjlighet att vara nyfikna och vetgiriga. En omgivning som inspirerar till nya upptäckter leder vidare till ett livslångt lärande.

 

I Sverige fastställdes Folkskolestadgan 18 juni 1842. Den hade föregåtts av undervisning i olika former i landet och nu fick vi ett enhetligt skolsystem. Folkskolan utvecklades och ersattes under 1970-talet av enhetsskolan och grundskolan som har kompletterats med gymnasiet.

 

Boken på bilden får representera skolan och alla duktiga lärare som vi mött under åren. Både när vi själva gick i skolan och våra barns lärare. Boken är Realskolans biologibok av Falk, Hammarsten, Linnell, Pehrson och Torgard. På framsidan är det foton av rävar och näckrosor i svartvitt.

 

Nu undrar ni förstås var temat Eldsjäl kommer in?! Jo, lärare vi kommer ihåg som var eldsjälar för att de inspirerade oss till att lära oss mer. De fick vårt intresse att växa även utanför böckerna och klassrummet. En sådan eldsjäl, som mina barn fick möta på gymnasiet, var biologiläraren Karin Anklev. Karin inspirerade sina elever till att genomföra spännande fördjupningsarbeten både inom Sverige och utomlands. Många av hennes elever fortsatte sedan inom biologiämnet och andra inom närliggande områden.

 

Nyköpings naturskola startades av Karin för att alla elever i Nyköpings kommun skulle få komma ut till Sävö på lägerskola och jobba i och med naturen. Dessutom var hon med och startade utbildningar för sina kollegor och ett nätverk för diskussion och fortbildning.  Karin har haft flera viktiga uppdrag inom Skolverket och Linköpings universitet och fått priser för undervisning i naturvetenskap och biologi. År 2003 blev Gripenskolan blev Årets Vattenskola. År 2011 fick Karin Sörmlandsmedaljen. En riktig Eldsjäl!

 

 

 

RSS 2.0