Fåfänga - Midjemått



Fåfänga är överdriven tro på egen förmåga att imponera på andra med sin förmåga eller utseende. Enligt kristna läran är fåfänga en av de sju döds-synderna inom ramen för högmod (Wikipedia).

Fåfänglighet är ett ord besläktat med fåfänga. Predikaren i bibeln säger ”Fåfängligheters fåfänglighet allt är fåfängligt”. Men utan fåfänga hade vi inte kommit långt. Av fåfänga började vi undersöka saker, imponera på de som inte visste. Av fåfänga började vi göra försök att bättra på vårt utseende. I alla tider har det varit så. Antirynkcreme och bröstimplantat är bara lite nymodigt, men inte nytt. Fåfänga är inte bara en kvinnlig last. Herrar har bättrat på sin längd med tjocka skosulor. Lösvader gav benen en bättre form. Tonsuren var ett bevis på klokhet som vunnits under ett långt liv. Inte ens snörlivet är enbart kvinnligt. Korsett för att hålla magen på plats har även använts av män, vissa tider var korsetten utformad som en dubbelknäppt väst.

Snörliv, korsetter, korseletter, Cancankorsett och flera andra namn på den kvinnliga varianten har det funnits sedan länge, 1500 f.Kr. Snörliv för att skapa getingmidja är västs svar på kinesiskans snörda fötter. Getingmidjan började skapas i unga år. Om inte kroppsformen stämde med idealet kunde de nedre revbenen opereras bort. Idealet var en midja mindre än 32 cm, midjan skulle kunna omfamnas av två händer.

Snörlivet på bilden användes i Nyköping av Nan Sandahls mamma, hoppas att hon inte behövde ha getingmidja. Någon gång under sent 1800-tal syddes den, tyget är blå bomullsbrokad. Här hittar du några fler föremål från Nan Sandahl!


Fåfänga - Protest mot likriktning



Den svenska manliga fåfängan har för närvarande ett brunbränt ansikte tillhörande författaren Björn Ranelid. Hans självmedvetenhet och elegans (den måste nog erkännas) väcker känslor hos många.

Men han har många föregångare, exempelvis den som Karl Gerhard så fyndigt skildrade redan 1922 i den klassiska kupletten Jazzgossen, som inleds med orden ”Med rytmiskt vajande höfter, vi gossar gör vår entré. Vår byx har press, vår vrist nobless…”

Snygga, moderiktiga och måttsydda kostymer ses stundom som utslag för fåfänga. Men samma omdöme kan drabba den som klär sig så att säga udda, tvärs emot rådande stilideal, för att synas eller uttrycka sin personlighet. Lika orättvist i båda fallen, kan tyckas.

Klädhandlaren Börje Ohlsson i Nyköping var en man med stil. Hans glencheckmönstrade kostym i ylle från 1970, naturligtvis med väst, finns lyckligtvis bevarad i Föremålsarkivet.

Den enkelknäppta kavajen beskrivs där så här: Fickor med lock samt stolpficka. 254 mm långa sprund i sidorna. Helfodrad i blått. Vänster insida med tre fickor, höger med en. Tre textiletiketter – en med Börjes logo, en med tygtillverkaren Scabals och en med skrädderiet Beston. Ärmen med tre knappar.”

Börje tyckte enligt uppgift inte om jeans. Det bör nog inte betecknas som fåfänga utan en protest mot den likriktning som kunde anas och numera mycket riktigt råder i svenska mäns val av byxor. Jazzgossen vänder sig i graven.


Fåfänga - en livslång åkomma?



Att fåfänga har ett närmast symbiotiskt förhållande till kläder och mode är väl känt. Min uppväxt i Sjuhäradsbygden gjorde att jag tidigt drabbades av denna åkomma.

På den tiden var Borås och området däromkring Sveriges dominerande kluster för textil- konfektions- och trikåproduktion.

Den tröja i ren ull som vi ser på reklambilden från 1960 tillverkades av företaget Kåve i Gällstad ett par mil från Ulricehamn. Den var på sin tid högsta mode. Men den var inte särskilt funktionell i vart fall inte vid skidåkning i dåligt väder. En produkt som undertecknad gärna skulle burit om den inte hade varit så dyr. Ofta var det så att jag inte var nöjd med mina kläder. Det fanns alltid modeplagg/märkeskläder som jag önskade mig i stället för den egna stassen.Den måttsydda glencheck-mönstrade kostym, som jag fick som 18-åring, var jag dock mycket nöjd med. Den satt som en smäck!

Min fåfänga blev med åren dessbättre nedtonad men det som tidigt grundlades ligger latent och kan fortfarande blomma upp.


Fåfänga - För kvinnor och män



Fåfänga kan liknas med flärd, flärdfull, fåfänglighet, ytlighet, egenkär, självbelåten, snobbig, utseendefixerad, kokett, mondän med mera, med mera. Inte lätt att bedöma vilket ord som är det mest korrekta för uttrycket fåfänga. varje kvinna finns det nog ett av orden som skulle passa bra in. Ja inte bara kvinnor, det finns en hel del fåfänga män också.

Det är nog vanligare att kvinnor anses fåfänga. De är oftast mer måna om sitt utseende och därmed ganska så fixerade vilket kan leda till att de blir betraktade som lite självbelåtna och egenkära. Nu är det säkert många som tycker att jag generaliserar, kanske får jag fiender på halsen. Menar absolut inget illa, för jag försöker själv se så bra ut som möjligt med de förutsättningar jag har. Alla har vi olika gener och så men visst vill man behaga och då tar man till alla hjälpmedel som finns. Det finns åtskilliga prylar som kan användas till detta. Ett exempel är denna locktång.

Fast jag skulle hellre kalla den för krustång. Det är eller var nog många kvinnor som bränt sitt hår och skinn på en dylik. Tången lades på glöden i spiseln för att värmas upp och så för att se om den var tillräckligt varm klämde man ett tidningpapper med tången. Blev pappret bränt, ja då var det att vänta en stund, sen lockade man håret i omgångar till man var nöjd med resultatet. Mamma hade en locktång och visst provades den på mig efter  mycket tjat från mig, för även små tjejer är fåfänga.

Det finns en hel del på marknaden nu för tiden. Värmeborstar, locktänger, plattänger, elektriska, men man kan bränna sig även på dessa. Locktången på bilden har jag inte några uppgifter om, mer än att den kommer från en samling på föremålsarkivet som kallas Segelberg.
Tycker den ser häftig ut.

Det finns även manlig fåfänga, nuförtiden är det mer godkänt än förr. Männens badrumsskåp är lika välfyllda som kvinnornas med smink och krämer. Ni män kanske inte benämns som fåfänga utan det blir nog att ni är lite snobbiga i stället. Tycker det är snyggt när män är välvårdade och flärdfulla.



Samlingen Segelberg kommer från bröderna Eric och Torsten Segelberg. Samlingen innehåller husgeråd och föremål för tvätt och strykning, textilier, sysaker, fotografier och leksaker från det Segelbergska hemmet på Ö.Villavägen 3 i Nyköping. I samlingen ingår kvinnokläder såsom underkläder, liv och klänningar och ett antal schalar från 1860 - 1930-talet. Här hittar du några fler föremål ur samlingen!


Fåfänga - Spegeln ger problem



Spegeln har blivit fåfängans tingest. Den står för flärd, egenkärlek och högfärd.  Tankarna far bums till sagan om Snövit. Hennes elaka styvmor betraktade varje dag sitt ansikte och frågade: ”Spegel, spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast i landet är.”  När hon en gång fick svaret ”Snövit” blev hon ursinnig… Ja, ni kan fortsättningen. Snövit blir förgiftad av ett äpple, läggs i en glaskista och väcks till liv av prinsens kyss. Naturligtvis måste ondskan bestraffas. I en av sagoversionerna tvingas styvmodern dansa i ett par glödande järnskor tills döden befriar henne. I en annan finns en ros med ett farligt gift.

Historien lär ha sitt ursprung i det medeltida Italien.  Den berättades från mun till mun och tecknades så småningom ner. Men det var varken bröderna Grimm eller filmproducent Disney som var först med att göra Snövit känd i vidare kretsar. Kindermärchen, en liten volym barnsagor, gavs ut redan 1809 av en annan Grimm, Albert Ludwig, och i den fanns hon med.

Folksagan var viktig under den här tiden. Den ansågs bidra till barns uppfostran och ge livsvisdom utan alltför många moralkakor. Vad lär man sig här då? Att vara snäll och inte bli fåfäng? Troligen – alla vet ju hur dumt det är att vara självupptagen och inbilsk, särskilt om spegeln har handtag. Det spelar ingen roll om den har anor från 1960-talet och försetts med ornament av vinrankor.  Tappas den i golvet blir allt etter värre – sju års olycka!


Fåfänga - Å mina vägnar



Fåfänga är ett begrepp som enligt många etiska läror är dåligt. Enligt Wikipedia är fåfänga liktydigt med flärdfullhet, prålsjuka, inbilskhet, egenkärlek och högfärd. Såsom varande senior har det där med fåfänga bleknat. Det finns inte så mycket att göra åt det här nu. Jag var rödhårig och fräknig som barn. Det inbjöd ju inte heller till fåfänga precis. Men min kära mor var nog lite fåfäng å mina vägnar. Jag gick i andra klass i småskolan. Det var en B2-skola så småskolan omfattade klasserna ett och två. I storskolan gick klasserna tre till sex med samtidig undervisning. På ett skolfoto från småskolan ståtar jag med vit skjorta och svart fluga! Det kan man väl kalla fåfänga!

Mor min var fåfäng å mina vägnar på ett annat vis också. Hon tyckte inte om att jag var fräknig. Hon hade väl fått något recept från någon klok gumma för hon blandade saften från slanggurkor med rosenvatten och med denna tinktur tvättade hon mig omsorgsfullt i ansiktet. Hon försökte även med insmörjning med grodrom men ingenting kunde få bort mina fräknar.

Fåfäng var väl den tös som jag skrev en limerick om för några år sedan:

En svarthårig tös ifrån Hälla
vill på maskerad sig förställa
Skor och handskar i svart
bär hon – resten är bart
Hon vill så spader fem föreställa

En annan limerick som jag skrev handlar om fåfänga myggor:

Det var två stycken myggor från Gnesta
En var nyfiken och ville testa
Hur gick showen för dej?
Fick du till någon grej?
Ja, dom klappade händer, dom flesta!

Det föremål jag valt i samlingarna är en reklambild från Börjes Herrekipering i Nyköping. Det är reklam för framtagna fina tyger inspirerade av målningar av gamla mästare. Mannen på bilden kan väl uppfattas som fåfäng i all utstyrsel som han har på sig!?!


RSS 2.0