Färgstarkt: Brandsprutan var röd

 

 

Det finns inte så många färggrant målade föremål i samlingarna. Till slut hittar jag i alla fall en gammal brandspruta, som bestod av ett rödmålat metallkärl med tillhörande pumpanordning. Slangen saknas på utrustningen.

 

De gamla svenska trästäderna brann ofta, så man inrättade redan på 1600-/1700-talet så kallade brandkommissiorialrätter. Det var ett slags domstolar, som hade till uppgift att finna och döma de skyldiga till att en brand uppstått. Egentligen var det ju byggnadssättet som var orsaken.

 

De olika städerna skulle dessutom anta ”brandordningar” där bland annat brandvaktarkassan reglerades och man inrättade även ”sprutkompanier”. Ursprungligen gick borgarna själva brandvakt, men så småningom betalades en brandavgift för skötsel av brandvakten.

 

Under 1800-talet övertogs uppgiften av polisen och senare kom frivilliga och därefter fasta brandkårer. Sotningsväsendet är noga reglerat och har länge bevarat karaktären av skråväsende. Tidigt reglerades att en skorstensfejarmästare skulle utföra brandsyn av eldstäderna. En distriktsindelning i sotningsdistrikt finns och sedan 1700-talet sköts sotningen av fast anställda skorstensfejare.Allt detta ledde så småningom till att brandsäkerheten ökade, men det var troligen fortfarande välbetänkt att ha en brandspruta tillgänglig och i husen fanns ofta en brandspruta av den typ som finns på bilden.

 

Enkla handtrycksprutor började tillverkas i Europa redan under 1500-talet. Med pumpen sög man först upp vatten ur kärlet, för att sedan trycka vattnet mot elden via ett rör eller en slang. Möjligheten uppstod då att bekämpa eld på lite längre avstånd, än om man bara kastade vatten mot elden med hink eller liknande.

 

Nu för tiden värmer vi våra hus i städerna med el eller fjärrvärme och husen är byggda i brandsäkrare material. Riskerna för bränder har därmed minskat radikalt.

 

I dag har man ofta en modern brandsläckare i hemmen. Det finns ett antal olika typer av släckare beroende på vilken typ av brand som skall bekämpas – vatten-, skum-, pulver- och kolsyresläckare är några vanliga typer. I hemmiljö rekommenderas t ex en 6 kg pulversläckare. Samtliga av dessa släckare har en kylande effekt på branden.

 

Precis som den gamla brandsläckaren på bilden, så är även dagens släckare oftast rödmålade. Det verkar som om den röda färgen har en stark ställning, när det gäller brandbekämpning -  trots att tekniken har utvecklats.

 

 

Färgstarkt: En miljon nyanser

 

 

 

Nog är väl den här damhatten färgstark?! Den är gjord av gul flätad halm med dekorationer av spets och konstgjorda vallmoblommor samt försedd med svart sidenfoder. Hatten är tillverkad 1870 av Dicken Forsman i Stockholm och använts av Anna Brown i Nyköping. Den skänktes till museet 1952 av Gurli Brown.

 

Men vad vore all färgprakt värd för oss om vi inte hade våra ögon? Jag roade mig med att leta lite på nätet omkring ögon och färgseende. Det var en fängslande läsning. Vilken fantastisk skapelse ett mänskligt öga ändå är! Jag läste om linser, glaskroppar, regnbågshinnor, näthinnor, tappar och stavar. Jovisst har vi läst om allt detta i skolan men att få det aktualiserat så här tack vare seniorbloggen det var mycket intressant.

 

Människans synliga spektrum sträcker sig från ungefär 380 till 750 nm (nanometer eller miljarddels millimeter). De ljuskänsliga delarna av ögat är ju tappar och stavar. Stavarna är mycket ljuskänsliga, vilket gör att de fungerar även i svagt ljus. Tapparna å andra sidan ger hög synskärpa under goda ljusförhållanden. Ju tätare tapparna sitter, desto högre blir synskärpan. Olika sorters tappceller reagerar också på olika färger (våglängder av ljus), vilket ger färgseende. Både tappar och stavar är alltså känsliga för ljus men för ljus av olika frekvenser. De innehåller båda ett pigmenterat ljusreceptor-protein som i stavarna heter rhodopsin och i tapparna iodopsin. Iodopsinet i tapparna finns i tre olika varianter. En typ bryts ner av den specifika ljusvåglängd som kommer från rött ljus, en från grönt ljus och en från blått ljus. Om alla typer stimuleras lika mycket, ser man vitt och om ingen stimuleras ser man svart. Oftast stimuleras de olika typerna olika mycket, vilket leder till att man ser olika färger.

 

Färgerna rött, gult grönt och blått kallas grundfärger eller primärfärger. Om man blandar två av dem får man sekundärfärger och blandar man två sekundärfärger får man tertiärfärger, osv. Och det blir färger i olika nyanser. Enligt Wikipedia kan en människa med normalt färgseende skilja mellan ungefär en miljon nyanser. Är det inte fantastiskt, så säg?

 

 

Färgstarkt: Avskräckande färger

 

 
 

Den här färgstarka pytssprutan med hink är skänkt av Reinhold Nilsson. Han hittade den vid ombyggnad av Prästgatan 9 i Nyköping. Sprutan är tillverkad 1850 och om denna spruta har Bosse Tolander skrivit i bloggen förut varför jag inte upprepar det. Den får bara vara symbol för rubriken.

 

Starka färger är något som insekter också använder sig av. Röd och svart i kombination eller gult och svart kallas för aposematiska och är avskräckande för bl a rovdjur. Den lilla eldlusen är röd med svarta fläckar och lever gärna under lindar och på malvor. Eldlusen är en skinnbagge och kan också suga på döda insekter och även sina egna nyfödda eller nyömsade larver.

 

Liljebaggen är helt röd och väldigt glupsk. Den har förstört många fina liljor och t o m kungsängsliljan äter den upp. Dess ägg är gula och larverna bajskorvslika. En liljebagge är en slug rackare och så fort man närmar sig känner de vibrationerna eller ser skuggan och då ramlar de ner på rygg och låtsas döda. Efter en stund börjar de röra sig och gräver gärna ner sig så man inte ska hitta dom. Kläm ihjäl alla du ser, hur vackra den än kan tyckas. Det är en flygande bagge, så i vårt koloniområde är de väldigt illa omtyckta.

 

Kan då kanske en liten nyckelpiga i rött och svart pigga upp en lite? Jo då, de är underbara,  äter bladlöss och annat otyg. Ibland kan de svärma. Det påminner mig om en cykeltur till Hummelvik i Tunaberg en sommar. Då jag kom tillbaka till cykeln efter en fikapaus hade hela styret och alla metalldelar täckts av nyckelpigor. Jag har läst om att nyckelpigesvärmar kan komma in över kusten i Skåne men detta var ju Sörmland. Det var bara att försöka borsta bort dom och rista av kläderna och vända åter på cykel mot Nyköping.

 

Naturen är just nu färgstark, kanske mest grön med blommande vita fruktträd, en härlig sommar väntar.

 

 

Färgstarkt: Popolino Primavera

 
 
Gabriel Orozco är en mexikansk konstnär vars konst visades för första gången i Sverige på Moderna museet i Stockholm under våren 2014. I utställningen ingick serien Tills du hittar en gul Schwalbe. Serien består av fyrtio fotografier av gula vespor som står parkerade två och två.
 
När Orozco bodde i Berlin hade han en gul Scwalbe. Det fanns flera av dem i staden och att hitta dem blev ett sätt för Orozco att lära känna staden som system. När han fann en gul Schwalbe ställde han sin egen bredvid och tog en bild. Färgstark kan ha betydelsen en konstnär som har sin styrka i färgen, koloriten. Orozco hade färgen och styrkan i den gula getingen i sin strävan att lära känna en ny plats. Vespa betyder geting och hänsyftar på formen.
 
En annan färgstark vespa är den röda Popolino Primavera som introducerades i Sverige i mitten på 1960-talet. Målet var att få svenska 16-åringar intresserade av vespan och här hade den italienske tillverkaren lyckats konstruera en maskin som klarade gränsen för vad en svens 16-åring fick framföra – 75 kg. Alla tidigare popolinomodeller var betydligt tyngre. Nu fanns en vespa även för Sveriges 16-åringar och lyckan var gjord. Ingenting syntes på ytan, den såg ut som en vanlig vespa. På Popolino Primaveras ram fanns beteckningen VNS där s:et står för Suecia, Sverige på italienska.
 
Vespan, en skoter ursprungligen tillverkad av det italienska företaget Piaggio, var som populärast på 1950- och 1960-talet. I Moderna muséets strävan att gå utanför de västliga allfartsvägarna menar man att Orozco är en nyckelgestalt för att förstå världen av idag. Popolino Primavera blev oerhört populär i Sverige och med popolinon kunde man nå allfartsvägarna. Världen vidgades.
 
Gul eller röd, Schwabel eller Popolino Primavera, medelålders mexikansk konstnär eller 16-årig svensk tonåring – två färgstarka fordon för nyfikna och att ta sig fram med i utforskandet av omgivningen som system. Vespan har tillverkats sedan 1946 och var den första globalt framgångsrika skotern.
 
 
 

Färgstarkt: i nykterhetsrörelser

 

Blått, vitt, rött – det lyser färgglatt om skylten IOGT, som är förkortningen av den internationella organisationen för nykterhet med ursprung i USA i mitten av 1800-talet.  Figuren är utsågad i masonite i form av ett malteserkors (det liknar järnkorset som förekommer i helt andra sammanhang). I mitten finns jordklotet. Den här skylten är tillverkad 1930 och har tillhört Alphyddan IOGT i Bettna, en lokal loge. Organisationen har funnits i Sverige sedan 1879 med början i Göteborg.

 

De åtta uddarna i korset kan symbolisera de åtta saligprisningarna i Jesu bergspredikan.  Nykterhetsrörelsen har haft en biton av religiositet i verksamheten. Avhållsamhet från rusdrycker är ett mått på renlevnad som finns med i kristet budskap. I historien finns exempel då kristenheten drivits hårt och därmed orsakat spänningar i lokala loger mellan medlemmar och dess ledare. Sannolikt har det under medlemsmöten för det mesta varit – om än inte klackarna i taket – likväl trevlig samvaro, ibland också med dans- och lektillställningar. Mina mostrar och morbröder var djupt engagerade i en loge och av deras entusiasm och glädjeyttringar att döma var det mycket inspirerande. 

 

I begynnelsen var verksamheten mer normerad och det byggdes ”ordenshus” efter speciella ritningar. Bakomliggande idéer var att forma ett bättre samhälle och att skapa gemensam värdegrund, komma ifrån de mörka nerbrytande krafter som ohejdade dryckesvanor kunde orsaka.  Under 1900-talets senare del har medlemsanslutningen sjunkit. Sedan 1970 är det IOGT-NTO som en paraplyorganisation. Begreppet loger är borta. Men fortfarande drivs här och var föreningar vidare med grunden gemensam. I mitt tycke är det verkligt färgstarka personer som oförtrutet jobbar vidare med studiecirklar och annat för att erbjuda alternativ till droger och risk för utanförskap. Hur dagsläget är i Bettna vet jag inte men troligen är nykterheten god.

 

 

Färgstarkt: Färgstarkt i köket

 

 

På den gamla, gamla goda tiden var det inte mycket som var färgstarkt i ett kök. Den öppna elden gjorde det mesta svart eller grått. Inte var det så mycket färg på maten heller. Gråärtor låter ju inte så upphetsande, inte ens brunabönor som är en senare upptäckt. Blodkorv och palt var nog det enda som det var någon färg i, åtminstone innan man tillagat det. Någon gång i mitten av 1800-talet kom det gjutjärnsspisar och då blev det mindre sot och aska som flög omkring men inte var det så mycket färg. Men sedan hände det en del, emaljerade grytor och pannor. Kastrullock som de på kortet kom. Även om en del av locken är slitna så kan man se att de haft färg.

 

Efter 1960 så började vi svenskar att åka på charterresor och efter ett tag började det bli både färg och starkt i köket. Vi åkte till Italien och lärde oss att tomatsås inte bara hade färg utan den var ätbar. Paprika, granatäpplen och en hel del annat upptäckte vi. Under 2000-talet har vi börjat krydda maten med spansk peppar, tabasco, tomatsåser och jalapeno och då blev det både färg och starkt. Gårdagens salladsskål var lite gulgrön i dag har salladen alla regnbågens färger. Det kommunalgråa och ljusgröna på skåpdörrar har försvunnit men en del ungdomar har återgått till svart eller grafit grått. Hoppas att man inte återgår till gråärtor, spicken sill och bröd med bark och sådor.

 

 

Färgstarkt: Som lysande eld

 

 

Vasens dekor anses röd men går i mina ögon åt orange, ett ord som kommer från franskans pomme d´orange, alltså apelsin.  Många menar att färgen kombinerar lyckan i gult och energin i rött. Det stämmer. Jag minns glädjen och ivern när jag på 60-talet målade teven!

 

Orange används många gånger som en varningsfärg, den är verkligen lysande, men har också blivit symbol för självständighet. Vilhelm av Oranien ledde kampen för nationell frihet för Nederländerna på 1500-talet.  I Kina och Japan står det gulröda för kärlek men inom kristendomen handlar det om frosseri. Och blomsterspråket är motsägelsefullt - en orange lilja betyder ”du och jag har ingen framtid” men också ”min vänskap och trohet till dig”.

 

Orangefärgade ringblommor lär också förknippas med varaktiga och djupa relationer. Engelskor har dem gärna i brudbuketten. Och gamla tiders jämtländska gjorde pulver för att via maten fånga sin drömprins. Samma sak i sydöstra Europa där metoden gav helt trogna män.

 

Hur som helst … Ringblommor skulle passa perfekt i den här lite anonyma vasen från samlingen Eskilstunahemmet. Den är 2 dm hög och dekoren, en kvist med löv, skulle gå ton i ton!

 

 

 

 


RSS 2.0