Fin form: "Schysst spira!"



Söderkisen, som pratade stockholmsslang och visslade efter vackra kvinnor, skulle nog ha uppskattat det här föremålet. Ett älgben förvandlat till käppställ, med klöv och allt.

  Den märkliga och lite makabra förvaringsmöbeln är oscariansk, från slutet av 1800-talet. Men hur tänkte man då? Blev det urgröpta benet en mer praktisk trofé än ett huvud på väggen? Eller ansågs det lyckobringande, likt en hartass?

  Amerikanska skönhetsexperter rekommenderar 12 000 kliv om dagen för den som vill förbätta formen på vader och vrister. Hur många en älg klarar av vet jag inte, men att motion ger skönhet är helt klart. Skogens drottning som just nu äter upp vår trädgård är ett levande bevis. Jag ska visa henne bilden av käppstället. Hon grips nog av fasa och älgar i väg - och får ännu snyggare skankar.


Fin form: "Miniatyrernas mästare"



Den här keramikvasen är av porslin med blomdekor. Den är ganska anskrämlig i mina ögon. Ska man hitta fin form inom keramikområdet går tankarna genast till Bernt Friberg (1899-1981), som verkade som keramiker vid Gustavsbergs fabriker. Han kom dit 1934 och började som drejare åt Wilhelm Kåge vars insats inom svensk keramik blev epokgörande.

Friberg ansågs som Gustavsbergs ledande drejare.

Friberg började experimentera med olika glasyrer. Han lyckades närmast på måfå åstadkomma ”harpäls”-glasyren, som gjort honom så känd.

Fribergs första offentliga utställning ägde rum 1941 och då tillsammans med arbetskamraterna Stig Lindberg och Calle Blomqvist.

Bernt Fribergs formspråk är klassiskt och återhållsamt. Ofta utgår han från klotet och varierar genom att lägga tyngden på ”skuldran” eller på ”buken”. Han gör också en del höga, slanka vaser, som är mycket eleganta och ibland också ges en viss kantighet. Hans skålar är så tunna och skira att man nästan kan se igenom godset. Formen är rundat kvadratisk eller triangulär. Han kallas även för miniatyrernas mästare - hans minsta pjäser är keramiskt sett hans största. De är så små att ett tiotal kan rymmas i en hand. Ett mysterium hur man kan dreja dessa små konstföremål.

Men det är kombinationen av form och glasyr som gör Fribergs stengods så fantastiskt. Det är en upplevelse att ta en vas eller skål i sin hand och smeka den vackra formen, känna den lena ytan och insupa den underbara färgen . Han har ett fåtal formtyper av vaser och skålar men färgrikedomen bland glasyrerna är så mycket större. Som en bukett av vårblommor, diskret men aldrig slätstruket.


Fin form: "Ett uttryck med flera betydelser"



På den tiden när Gunder Hägg kutade runt tre varv plus trehundra meter på en idrottsplats på 3, 43 minuter visade han upp en typ av fin form.

Venus från Milo visar i sitt armlösa tillstånd upp en helt annan och mera tilltalande form av fin form. Det var lite annat än den form dagens fotomodeller visar idag och den Twiggy visade upp 1966. Egentligen hette Twiggy Leslie men hennes form var pinnig. Twiggy betyder enligt ordboken pinnig och stackars Leslie hade faktiskt pinnig form.

En annan form är den som finns på bilden, som ibland kallas sockerkaksform ibland aladåbform. Min mormor gjorde Savaräng i en liknande form så för mig är det en Savarängform. Formen på bilden har använts i Eskilstunahemmet som är en samling som finns på museet. Det finns ingen uppgift vad eskilstunaborna använde den till.

En sådan här eller liknande form kan väcka liv i gamla doftminnen. Titta på formen, sniffa lite försiktigt och ni kan nästan känna hur det luktade när mor, mormor eller farmor tog ut en nybakad sockerkaka ur ugnen.

Om ni känner det är det en fin form även om den skulle vara bucklig och misshandlad.


Fin form: "Taffel på utflykt"



Från mitt redaktionsfönster på Läkartidningen kunde jag under åtta år (1998-96) nästan dagligen se Sigvard Bernadotte med tredje hustrun Marianne gå ut och in i det funkishus på Östermalmsgatan i Stockholm där de bodde högst upp. Han var då över 80 år (född 1907) och det var märkligt att på avstånd begrunda att denne något åldrade gentleman mot många odds var en av landets mest kända formgivare.

   Som son till ”gamle kungen” (Gustav VI Adolf) blev Sigvard 1926 den förste i släkten Bernadotte som tog studenten och tre år senare akademisk examen. Via studier vid Konstfack under Olle Hjortzberg utvecklade han en stram och koncentrerad formgivning, som praktiskt taget varje svensk kommit i kontakt med. Konservöppnaren Röda Klara, plastskålserien Margrethe och flaskan till Explorer Vodka för att nämna några kända skapelser. Eller mer exklusiva silverföremål hos Georg Jensen.

   Servisen på bilden, ”Taffel” i brungul plast för friluftsliv, kom under tidigt 1960-tal. En fyrkantig hink med lock och bärrem samt inuti fyra tallrikar, bägare och matburkar plus två termosar (saknas här). Onekligen en fin, funktionell form. Sigvard Bernadottes tanke var väl att matrasten för bilburna familjer på söndagsutflykt skulle underlättas. Inga lösa porslinstallrikar och kantstötta koppar behövde stuvas in i svampkorgen. Jag har faktiskt själv varit ägare till en Taffelhink med innehåll, och kan intyga att den fungerar utmärkt.

   Men även den finaste formgivning blir på något sätt gammeldags eller ”ute”.  Papperstallrikar och engångsbestick i plast har tagit över. Nyttjarna av dessa lämnar tydliga spår efter sig. Det gjorde inte Taffel-familjer.


Fin form: "Molekyler"



Jag måste erkänna att detta fotografi av en modell som visar uppbyggnaden av penicillinets molekyl är elegant gjord och mycket åskådlig för den som läst kemi. Verkligen ”fin form”.

Den har säkert ingått i ett utbildningspaket och syftat till att bibringa gymnasieelever kunskap om läkemedelskemins storsäljare. Det är Kabi-Fermenta i Strängnäs som tagit fram modellen och denna industri har verkligen gjort ett och annat penicillinpreparat genom åren.

Men jag kom också att tänka på en annan och kanske allvarligare sak. Vem tar fram modellen för EPO-molekylen (dopingklassat preparat)?

”Jag måste komma igång med träningen igen”. Så tänker varje toppidrottsutövare när stortävlingens startdatum närmar sig. Vad göra - jo träna, träna och träna är det enda som gäller. Hur är det med konditionen - och pulsen - ligger den på lagom nivå?

Just det - nivå! Kanske träningen skall genomföras på väldigt hög nivå? Då slipper jag hålla på och krångla med EPO som triggar de röda blodkropparna. Uppe i bergsmassivet Pamir ligger träningslägren tätt. Jag åker dit och när jag så kommer hem därifrån och journalisterna ställer sin obligatoriska fråga inför mästerskapen - ”Hur känns det”?

Då kan jag med tillförsikt säga att jag känner mig i ”FIN FORM”.


Fin form: "Tackar ja till en svängom"



FIN FORM tycker jag det är på dessa damskor i siden med pärlbroderi och frans fram. Tillverkade runt 1900. Klacken har en FIN FORM, 5 centimeter hög  läderklädd  taxklack.

Tänker mej att ha dem på mej vid danstillfällen för då kommer jag i FIN FORM. Tackar gärna ja till en svängom. FIN FORM är något att sträva efter.




RSS 2.0