Flykt: ett djärvt beslut

 

I museets bok ”Berättelser om flykt” har antikvarie Lena Wernevik på ett mycket intressant sätt samlat en rad personliga berättelser och fakta om flykt och flyktingar. Bakom varje berättelse finns människoöden som bekräftar vilket ohyggligt svårt beslut, som flyktingen ställs inför. Att av olika skäl lämna anhöriga, vänner, sitt hem och geografiska hemvist, sitt modersmål och kultur etc etc sker inte problemfritt. Traumatiserande krigsupplevelser, politisk förföljelse, religiös intolerans, arbetslöshet, svårigheter att försörja en familj är några anledningar. Oberoende av bakgrund till flykten finns naturligtvis en mängd ofta motstridiga tankar och känslor med i bilden. Gjorde jag rätt?

 

Bildens utvandrarsäck är tillverkad av grå nylonväv och lär ursprungligen komma från USA. Den tillhör samlingen ”migrationsminnen”. En familj på flykt från krigets Bosnien på 90-talet hade i all hast fått packa ner sina saker i dåliga väskor. När flyktbussen gjorde ett stopp vid ett café i en stad i Kroatien fick familjen säcken som gåva av en empatisk man, som dessutom tog hand om hela fikanotan. Säcken kom väl till pass för klädförvaring under resan. Den var också bra att sitta och ligga på i den trånga bussen. På säcken finns en fastsydd jeansficka, som täcker ett hål som revs upp under den strapatsrika färden genom Europa till vårt land.  

 

Jag vet inget om hur den här familjen har det i Sverige. Men min förhoppning är att de även i Sverige mött människor, som välkomnat dem och utövat åtminstone en dos av praktisk solidaritet.

 


Flykt: Zigenare slog läger

 

I mitten av 1930-talet kom det då och då grupper av zigenare till min hemtrakt i Axala by där de slog läger i ett gräsbevuxet område nedanför den branta Brinkabacken. Där fanns det på den tiden några ganska stora vattenpussar där de kunde tvätta sina kläder. Synen på renhet är nämligen något som genomsyrat hela den romska kulturen. Matplatsen är till exempel helig. Matkärl som har vidrört marken eller en stol måste kastas. Man får inte heller tvätta kökshanddukar eller kökstextil tillsammans med annan tvätt.

 

Det har berättats för mig att dessa zigenare då betraktades med viss misstro av bygdens befolkning. Men de var också välkomna för de var skickliga på att förtenna kopparkastruller, kaffepannor och andra metallföremål.  Det föremål jag valde i samlingarna är en stor kaffepanna. Varifrån den kommit framgår inte av museets dokumentation.

 

Den här folkgruppen som numera kallas romer har i alla tider fått utstå förföljelse. Enligt Wikipedia utvandrade romerna under 900- eller 1000-talet av okänd anledning från Indien. Sannolikt kom folkgruppen till Europa genom Sidenvägen via Persien, Grekland och Armenien. Från början blev romer väl mottagna och bosatte sig framför allt i Öst- och Centraleuropa i dagens Ungern, Slovakien, Bulgarien och före detta Jugoslavien. Från 1450-talet och framåt angreps romerna och anklagades för att vara turkiska spioner och förföljelserna började. Dessa anklagelser anses idag var helst grundlösa; tvärtom menar forskarna att romerna själva fick fly från turkarna när det grekiska väldet invaderades. Liksom andra minoriteter blev romerna utsatta för förföljelser och folkmord när nationalstaterna växte fram.

 

Romerna har på ett omänskligt sätt blivit förföljda och tvingats fly. Under Förintelsen i Nazityskland hörde romerna, vid sidan av judarna, till de hårdast drabbade. Romer förföljdes och dödades urskiljningslöst av tyska Einsatzgruppen på östfronten och hundratusentals romer från det av Tyskland ockuperade Europa fördes till arbets- och utrotningsläger. Efter Sovjetunionens fall har romernas situation i östra Europa försämrats ånyo och antiziganismen har ökat. Det är fruktansvärt och ovärdigt ett modernt Europa.

 


Flykt: stackars Eugen

 

Flykt- vilket ord, det kan stå  för så mycket! Många är ju på flykt från sina hemländer och även många Svenskar har lämnat vårt land för en “dröm” att få det bättre...

 

Den vackra koffert som stod i Museets föremålsarkiv blev skänkt av Ann-Marie de Dardel fick bli en symbol för alla svenskar som lämnade vårt land. Ungefär 1,3 miljoner Svenskar emigrerade till USA mellan slutet av 1800 talet och en bit in på 1900 talet. Av dem som åkte kom ungefär en 5 del tillbaka.

 

En av dem som reste var min mammas morbror Eugen. Han åkte 1913 och var sen inkallad under första världskriget för USA´s räkning.

 

Under hela min uppväxt hörde jag talas om stackars Eugen. Mamma skrev flitigt till honom och han svarade! Hans liv blev nog inte det han hade önskat som ung grabb, när han packade kofferten och lämnade vårt land för sina drömmars skull! Han var sjöman och skadade ryggen. Så resten av sitt långa liv tillbringade han som förlamad i en rullstol! Han fick bo på ett sjukhem för sjömän och tyvärr kom han aldrig tillbaka till sitt barndoms land....

 

Det väckte tankar hos mig, så nu ska se om jag via släktforskning kan få reda på något mer om Eugens livs öde!!

 


Flykt: Norrmän på Kjesäter

 

Flyktingströmmarna till Sverige under andra världskriget berörde i hög grad Sörmland och särskilt anrika Kjesäters slott utanför Vingåker. Dagens ungdom är sannolikt helt okunnig om att detta slott då användes som inslussningsport för ett stort antal norrmän som flytt sitt av tyskarna ockuperade hemland. Även de så kallade Polistrupperna, en avsiktligt vilseledande beteckning på norska arméförband som sattes upp i Sverige, hade anknytning till Kjesäter. Vid krigsslutet var 13 500 man beredda till insats.

 

   Vi som växte upp under krigsåren har ofta personliga minnen av barn och vuxna från de nordiska grannländerna och Baltikum som kommit till det förhållandevis trygga Sverige. Själv hade jag under några år ett finskt ”krigsbarn”, Mikael Raatikainen, som bästa kompis.  Det är viktigt att inte glömma vad som hände då – inte minst för att förstå dagens situation med flyktingar från helt andra länder.

 

    Efter de intensiva ”norska” åren blev det tämligen tyst på Kjesäter. Vingåkers kommun hade stora problem att hitta någon användare. Men 1960 såldes det för en (1) krona till Sveriges Scoutförbund som startade en folkhögskola. Denna bedrevs, med successivt växande ekonomiska problem, ända fram till 2011. Nu är slottet åter ute till försäljning.

 


Flykt: en familj från Tjeckoslovakien

 

Mina kunskaper om invandring och flyktingpolitik har varit synnerligen begränsade och fragmentariska. Bättre har det blivit efter att jag läst boken ”Berättelser om flykt”, som utgetts av Sörmlands museum 2012 och skrivits av Lena Wernevik. Men bakomliggande politik, myndighetsbeslut och faktiska omständigheter är komplexa och det är tveksamt om dagens allmänna mediedebatt gör mig klokare. Allt problematiserande kring detta är för mig på något vis ett ”utanförskap”, bl.a för att jag saknar egen kontakt med utlandsfödda. Jag jobbade ett par år under 80-talet i Flen som hade flyktingmottagning och såg många mörkhyade människor vandra på stadens gator. Men det var inte mer med det. I jobbet har jag heller inte mött folk med utländsk bakgrund.

 

Jag har haft nära kontakt med en invandrarfamilj. I slutet av 40-talet kom ett gift par med tre barn från Tjeckoslovakien och flyttade in i en villa i byn där jag växte upp. Någon kännedom om faktiska förhållanden kring deras ankomst har jag inte, men däremot egen upplevelse av deras integration. Och den gick synnerligen väl, åtminstone av vad jag kunde förstå.

 

En av flickorna började i min klass. Jaroslava var mycket rar och trevlig - det tyckte nog alla. Hon lärde sig kvickt svenska och föll snabbt in i klassgemenskapen. Pappan i familjen Ryba drog igång odling och på kort tid var det köksväxter på hela tomten. Han kunde svinga en grep, ett verktyg likt detta på bilden, som kommer från Karl M Berggren, Bagartorp. Av någon anledning kom jag att jobba åt Oldrich Ryba - kanske var Jaroslava länken därtill. Efter att jag under en dag langat långved för kapning ville han promt att jag skulle fortsätta i trädgården. Det blev så under ett helt sommarlov, jag rensade ogräs, vattnade och skördade. Nästa projekt för honom blev en korvkiosk - han byggde den själv. Familjens framåtanda och idoga arbete blev uppmärksammat och deras härkomst blev allt mer ointressant.

 

I Nyköping ser man idag många invandrare, det syns tydligt därför att en stor andel numer kommer från utomeuropeiska länder. Men hur människorna som kommer hit fördelar sig på arbetskraftsinvandring, flyktingar och/eller anhörighetsinvandring har jag inte koll på. Behöver jag veta det? Av pågående samhällsdebatt är det dock uppenbart att invandrarfrågor för närvarande är stora och viktiga.

 


Flykt: Var det flytt eller flykt?

 

 

Det som kommer nu är två versioner av en händelse som ägde rum i början av 1900-talet. Den ena versionen är den som släkten berättade, den andra är vad man kan läsa sig till i kyrkoböcker och andra handlingar.

 

Mormors syster Hilda och hennes man, en viss Svensson, var gifta och hade två barn. De ägde ett mindre jordbruk. Herr Svensson tyckte att det var fel att arbetarna strejkade för att få bättre förhållanden. Herr Svensson blev strejk-brytare, han blev avslöjad och fick massor av stryk och blev tvungen att lämna landet. I ett brev hem till Hilda skrev han, sälj gården och res till USA, jag reser i förväg och bosätter mig i N Y. Hilda sålde gården, skaffade biljetter och allt som behövdes för resan och åkte till Amerika. När hon kom fram fanns ingen Svensson där. Efter en tid kom det ett brev från Hildas föräldrar. Herr Svensson hade hittat en engelsk dam och de hade emigrerat till Australien. Vad skulle nu Hilda hitta på. Hon ordnade med en skilsmässa och skilde sig från Svensson, hittade en änkeman som ägde en målerifirma och hade två barn. Hilda och Mr. Sweany gifte sig och levde lyckliga i alla dagar. Så lyder släktens version.

 

Enligt kyrkoböcker och andra skrifter så stämmer Svenssons handlingar helt med släktens berättelse. Hildas är annorlunda. Hilda var ute och slarvade när Svensson var strejkbrytare och blev med barn. Skam och nesa. Hilda kände sig nog tvungen att lämna hembygden och det dåliga ryktet bakom sig. Hon reste till USA och blev kvar där resten av sitt liv som Mrs. Sweany.  Hur det slutade?

 

Hur Svenssons liv i Australien blev det vet jag inte. Hilda var en smart kvinna hon hjälpte Sweany med målerifirman. Hon kom hem på besök 1925. Hon sålde alla sina aktier i juni 1929 och stoppade antagligen pengarna i madrassen. När aktiekurserna fallit till nästan noll köpte hon aktier igen. 1936 kom hon hem till Sverige på ett nytt besök, jag skall ha suttit i hennes knä och smilat till mig dollarsedlar. Det har jag inget minne av och sedlarna har jag inte sett sedan dess.

 

Jag undrar, var detta en flytt eller flykt?

 


Flykt: Musik för själen

Denna vecka har seniorbloggarna blivit inspierade av Lena Werneviks bok "Berättelser om flykt", som Sörmlands museum nyligen gav ut. Boken och Lenas visning av föremålsmagasinet på temat Flykt ligger till grund för veckans tema: Flykt! 
 
 

36 vitmålade sjuktransportbussar for genom ett sönderfallande Tyskland under våren 1945. Med fanns cirka 15 000 fångar från de fasansfulla koncentrationslägren. Hälften var judar och en av dem polskan Regina Minc.

 

Regina hade varit musiklärare i hemstaden Kielce, där maken Arnold ägde en radioaffär. När Tyskland invaderade Polen 1939 tvingades de lämna både butik och bostad. Nazisterna tog all judisk egendom. Familjen flydde längre in i landet men kunde inte komma undan. Gestapo tog dottern, den nioåriga Lea, som senare, liksom Arnold, avrättades i gaskammaren. Regina själv tillbringade ett år i Auschwitz innan hon skickades till Ravensbrück. Det var därifrån hon befriades av Röda Korset.

 

  Regina kom till flyktinglägret Kjesäter i Vingåker, Sörmland. Hon var illa däran, helt apatisk. De svåra upplevelserna i lägren hade gjort henne psykiskt sjuk. Men något hjälpte henne att leva vidare – musiken. Grammofonunderhållningen vid förläggningen väckte henne som ur en dröm och när hon senare fick besöka en svensk familj för att spela piano och sjunga ett par gånger i veckan – ja då blev hon levande igen. Regina stannade kvar i Sverige och fick, trots perioder på mentalsjukhus, ett relativt drägligt liv.

 

   Leksaksflygeln ur samlingen Eskilstunahemmet får illustrera den sanna historien om Regina Minc, hämtad ur Lena Werneviks Berättelser om flykt, från Sörmlands museum. Judinnans öde finns länge kvar i mina tankar. Och jag önskar mer musik till den som tappat livslusten!

 


RSS 2.0