Från Oscar II:s tid - en ståtlig man


Kung Oskar II som levde åren 1829 till 1907 tillträdde den svenska tronen 1872. Han var livligt intresserad av vetenskap och litteratur och var en frikostig mecenat. Han efterträdde sin bror Karl XV. Denne hade ett ståtligt utseende och ett glatt och otvunget sätt varför han blev mycket populär bland de breda folklagren och gick under namnet ”Kron-Kalle”.

Oskar II som också var en ståtlig man framträdde ibland som skald, vanligen under namnet Oscar Fredrik. Bland annat skrev han en diktcykel, Ur svenska flottans minnen (1858). Försvarsfrågan låg honom nämligen varmt om hjärtat.

I våra moderna ögon var han mest en bakåtsträvare. Han motarbetade livligt parlamentarismen och mot den framväxande arbetarrörelsen ställde han sig fientligt avvisande. Han tvangs mot sin vlija att år 1905 untämna Karl Staaff till statsminister.

Efter hand vann han en viss populäritet bland annat genom ett patriarkaliskt och ståtligt offentligt framträdande. Den bild jag valt i samlingarna är en oljemålning av konstnären Bernhard Österman i Stockholm. Tavlan med den imposante Oskar II är 1,1 m bred och 1,75 m hög.


Från Oscar II:s tid - Kung Oscar II


Att få till något från Oscar II:s tid blir inte lätt. Har inget personligt att relatera till, som jag ju oftast gör när jag skriver. Det är tur att jag kan läsa mej till saker och ting.

Oscar II (1829-1907) var kung av Sverige 1872-1907, kung av Norge 1872-1905 samt Hertig av Östergötland. Han var den sista kungen som kröntes i Sverige 1873. Som valspråk valde han "Brödrafolkens väl". Med sin drottning, Sofia prinsessa av Nassau, fick han 4 barn. Det lär visst även ha förekommit så kallade oäkta barn.
Oscar II utbildades till sjöofficer och tog examen 1845. Han var språkbegåvad och talade ett flertal språk.
Han var dessutom författare och poet under signaturen Oscar Fredrik. Skrev fackböcker i ämnet "Om skärgårdsflottans debarkeringstrupper" och "Föslag till exercisreglemente för K. Maj:ts landstigningstrupper".

Otto Palmstjärna skrev om Oscar ett par innan han blev kung: "Ovanligt lång till växten, smärt och mager, själfullt ansikte och lynne, utrustad med mycket förmåga som tidigt togs i visst anspråk för saker av vikt, men snart måste ägna sig mera åt vitterhet, konst och musik".
Under sin regeringstid hann Oscar II byta statsminister 15 ggr, utrikesminister 10 ggr. Inte mindre än 112 statsråd avverkades. Oscar II levde under den starka övertygelsen att konungen är Guds utsände att styra riket och bör då visas den respekt som tillkommer honom.
Kungen tyckte mycket om att ge gåvor och bidrag t. ex. till olika forskningsprojekt. En hel del facinerande uppfinningar kom till stånd  som  bl. a. stillbildskameran och ävenså filmkameran. Den elektriska telegrafen 1853, den första gaslyktan i huvudstaden 1855, telefonen och det elektriska ljuset kom 1880. Velocipeden och ångspårvägen.

Den största händelsen och nederlaget som regent i Sverige torde vara unionsupplösningen 1905. Oscar II skrev sedan i sina memoarer att unionskraschen "har gifvit mitt hjärta ett djupt, ja, oläkligt sår " Hans hälsa förvagade kort efter det och han avled den 8/12 1907.

Allt detta har jag alltså läst mej till och återgett så gott jag kunnat, inte alltid ordagrant, men i alla fall.
Tidningsurklipp av målningen av Oscar II har med all säkerhet prytt månget utedass i Sverige. Eller vad
tror Ni?

Oljemålningen av konstnär Carl Gabriel Wadell med tillverkningsår 1896.


Från Oscar II:s tid - i Grimbergs tappning


Carl Grimberg har genom sitt bokverk ”Svenska folkets underbara öden” i hög grad påverkat historiesynen hos den generation svenskar som växte upp mellan de två världskrigen. I nio band, som kom ut 1913-1924, skildrade han livfullt utvecklingen från forntiden fram till Gustaf V. Det blev också en ungdomsupplaga omfattande inte mindre än 27 relativt tunna böcker, där den näst sista hade titeln ”Oscar II:s tid”. Den tid då storheter som Victor Rydberg, John Ericson, Sven Hedin och Artur Hazelius verkade.

Mycket av Grimbergs stoff har med tiden omvärderats, historieforskning förefaller egendomligt nog vara en färskvara. (Vissa skribenter ifrågasätts redan från början, det vet exempelvis Herman Lindqvist.) Att Oscar II stod högt i kurs hos Grimberg framgår av tre citat ur bokens inledning:

”Oscar II var begåvad både i konstnärlig och vetenskaplig riktning.  Dessa anlag hade han fördjupat genom omfattande studier, så att Sveriges konung blev Europas lärdaste och finast bildade monark på sin tid. Han gjorde sig också känd som en nitisk främjare av vetenskap och konst. Själv var han både skald och prosaförfattare, och som talare räknades han till sitt lands yppersta.”

”Musikalisk var kung Oscar även. De lyckligaste stunder Hans Maj:t upplever äro de då han sjunger duetter tillsammans med unga vackra damer från stora världen eller operan”.

”Oscar II var kung i varje tum. Den ståtliga gestalten, de nobla anletsdragen – allt vittnade om majestät och ingav vördnad.”

Även om intresset för unga vackra damer tycks vara ett släktdrag skulle nog ingen skriva en bok med titeln ”Den motvillige monarken” om den här beskrivne superkungen…


Från Oscar II:s tid - Bone Shaker


Höghjulingen på bilden var högaktuell på kung Oscars (II) tid. När Oscar dog var det i stället cyklar av nuvarande utseende som var inne.

Leonardo da Vinci har blivit beskylld för att vara cykelns uppfinnare. Den gamla teckning som finns av en cykel blev Leonardo beskylld för. Men nu tror man att det är en barnteckning.

England var höghjulingarnas förlovade land. Runt 1860 fanns det mer än 20 cykelfabrikanter i landet. Det anordnades tävlingar på dessa vidunder. För att få högre hastighet gjordes framhjulet större och större. När Oscar hade blivit kung hade hjulet vuxit till mer än 60 tum (minst 150 cm). En nackdel med dessa fordon var att de ofta slog runt framlänges så gubbarna hamnade på backen. En klurig amerikanare vände på cykeln så det lilla hjulet gick först och användes för styrning. Resultatet blev det samma. Cykeln på bilden har järnklätt hjul, tänk er hur det bör ha känts i rumpan med den tidens kullerstensgator. Jag vet inte om det var vägarnas kvalitet eller cyklistens rädsla som gjorde att de här apparaterna kallades för ”Bone Shaker”. När Dunlop jr, son till veterinären John Boyd Dunlop, klagade över smärtan uppfann pappa Dunlop en luftfylld slang som han satte på cykeln. Nu kunde unge herr Dunlop åka omkring och glänsa utan smärta.

För att kvinnorna skulle kunna utnyttja de här nya fordonen utvecklades ett cykelmode för damer. Det var ett slags byxkjol som gick ända ner till vristen. För att herrarna inte skulle bli upphetsade fanns det ett knytband nere vid foten. På kung Oscars tid var det nämligen mycket upphetsande om man såg vristerna på en dam. Jag vet inte om det var cyklarna och alla visade vrister som gjorde att Oscar och hans bror Karl blev beskyllda för så många barn på bygden.

Mångt och mycket har ändrats sen Oscars tid, både cyklar och dammodet. Den som säger att det var bättre förr skulle tvingas att åka på ett sådant här vidunder iklädd byxkjol.

På bilden ser vi även museiassistent Sylvia Fargo.


Från Oscar II:s tid - Skönt runt axlarna


Oscars kungamantel hade krage, bräm och foder av hermelinskinn. Capen på bilden är vackrare, i ylle och siden, dekorerad med tyllspets och fårskinn. 

Plagget syddes 1890, av vem är okänt. Kanske har denna någon inspirerats av tidens mest berömda sömmerska – Augusta Lundin. Hon hade ateljé i Stockholm, var först med det senaste efter årliga besök i modets Paris och levererade varje år klänningar till Oskar II:s  hovdamer.

Augusta tänkte inte bara på flärd och skönhet utan ville skapa ”hälsosamma” kläder. En s k ”reformdräkt” skulle sitta löst och ledigt runt kroppen. Bort med korsett och turnyr, det som markerade midjan och gav yppig bak.

För att förebygga skador på syn och rygg som var/är så vanliga bland sömmerskor fick hennes anställda förkortad arbetstid och två veckors semester just samma år som capen kom till.

Samtidigt var det folksamling i huvudstaden. Sveriges första första-maj-demonstration ägde rum på Gärdet och 50 000 människor trängdes för att lyssna till arbetarrörelsens förgrundmän Hjalmar Branting och August Palm.

Jag tror ingen av åhörarna bar en cape som den här!


RSS 2.0