Fritt val - Teknikutveckling, från Commodore till iPhone med grodapp

 

                                                                                 Foto: Lars-Eric Antonsson

 

Bilden är tagen vid seniorbloggarnas besök på bruksmuseet i Högsjö våren 2015. Den visar en Commodore – dator, en tidig persondator (PC) för kontorsändamål. Under tidigt 80-tal användes den på brukskontoret förmodligen bl a för framställning och redigering av dokument och kalkylering. Till skillnad från Commodores succé med speldatorer – Commodore 64 med färggrafik - blev satsningen på kontorsdatorer en parentes. Konkurrerande IBM tog snabbt över som marknadsledande företag.

 

Inom statsförvaltningen var användningen av persondatorer till en början mycket begränsad. På min arbetsplats var det några få som via arbete vid terminaler till externa stordatorer utvecklade kompetens på datorområdet. När persondatorerna kom ägnades mycket tid åt programmering med inriktning att effektivisera arbetet. Först 1987 gick jag min första PC-utbildning. Då lärde jag mig att använda ett enkelt ordbehandlingsprogram vid namn Writing Assistent. Mest kommer jag ihåg utbildningsdatorerna med minimal bildskärm. De krävde kraft i arm vid förflyttning då de vägde ca 15 kg. De var också allt annat än ljuddämpade. När man lagrade ett stycke text befarade man direkt haveri som ”monstret” väsnades.

 

Att bli självgående i mitt skrivande var mycket tillfredsställande. Att inte vara beroende, att kunna skriva och redigera obegränsat att ha kontroll över processen från ax till limpa. Det var i sanning både kvalitets- och effektivitetshöjande. Föga anade jag väl då den snabba utvecklingen av datorer och programvara. Att jag under slutet av mitt arbetsliv skulle få tillgång till Internet för omvärldsbevakning och outsinlig källa vid informationssökning fanns naturligtvis inte i min värld när jag fyllde 50.

 

Jag vill avsluta den här lilla reflektionen med en teknikförtjust upplysning. Den senast installerade appen i min iPhone är en grodguide. Här exponeras två salamandrar och 11 grodarter. Ni skulle höra grodornas läten! Särskilt förtjust är jag i gölgroddans kvackande. Har jag månne fastnat i nätet?

 

 

 

Fritt val - Det måste vi bara se och lyssna på!

“SLM 30324 1 - Campingbåt från 1937, NK:s verkstäder i Nyköping,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/310954.
 

 

God fortsättning på det nya året!

Sigge Johansson, tidigare välkänd SN-reporter och röst på radio Sörmland, har en kunskap om historien kring NK:s verkstäder i Nyköping som är imponerande. Något som Antikmagasinet i Kunskapskanalen har uppmärksammat. Den 25 februari klockan 21.00, för övrigt Sigges namnsdag, kommer han att medverka i ett program som handlar om just NK:s verkstäder. Programmet kommer direkt efter Antikrundan i SVT 1.

 

Det här kan man bara inte missa. Ska bli spännande att både se och höra om den industrihistoria som skulle komma att betyda så mycket för Nyköpings industriella utveckling. En framgångssaga måste man säga och det tack vare sonen till garnbodsägaren Karl Ludvig Lundberg – Karl Ludvig – som var mannen bakom Nordiska Kompaniets beslut att bygga en möbelfabrik i Nyköping.

 

Ur Nordiska Museets omfattande arkiv om NK:s historia finns den här texten om fabriken:

”År 1904 startade NK:s verkstäder i Nyköping. I verkstäderna tillverkades både specialbeställda möbler men även serietillverkade. Möblerna var ritade av olika ledande arkitekter som Carl Malmsten, E.G. Asplund och Axel Einar Hjorth. I början av 1940-talet presenterades Triva-möblerna som utvecklats av Elias Svedberg. Möblerna levererades i platta paket och monterades av köparen vilket möjliggjorde köp av kvalitetsmöbler för ett lägre pris. Under 1950-talet dominerade kontorsmöbler tillverkningen. Flertalet offentliga miljöer såsom restauranger, banker, hotell, ambassader, ångfartyg m.m. har inretts av NK.”

Men det var inte bara möbler som tillverkades. Under en period byggdes även ett antal båtar mellan åren 1934 och 1945. Bland annat den så kallade ”Campingbåten”. Ett exemplar av den finns bevarat i Sörmlands museums föremålsarkiv och är föremål för renovering.

 

De handlingar tillhörande NK som finns hos Nordiska museet är främst möbelritningar, tryck och fotografier. Fotosamlingen består av bilder från hela NK:s verksamhetsområde såsom modebilder, möbler, inredning, arbetsbilder, utställningar och NK:s interiörer.

 

Som ett vackert och tilltalande dokument över NK-epoken, som avslutades 1973, står idag NK-villan vid Nyköpingsån med slottet som mäktig bakgrund. NK-villan ritades som en utställningspaviljong till den stora industriutställningen i Norrköping 1906. Den flyttades efter utställningen till Nyköping som en gåva till NK:s verkstäders anställda.

Sigge har också varit en av många ideellt arbetande i NK-villans vänner som sett till att den idag blivit flitigt utnyttjat för framför allt kulturella aktiviteter men också för uthyrning.

 

Låt mig till sist göra lite reklam för NK-villans vänner. De gör en otroligt fin insats för kulturlivet i Nyköping och ”bjuder” på en rad spännande och intressanta aktiviteter. Vill du stötta och medverka till att vi ska få behålla denna ”pärla” i Nyköping med alla dess verksamheter gå in som medlem. Gör ett besök på www.nkvillan.se och ta del av deras erbjudande.

 

 

 

Fritt val - Det frivilliga försvaret

“SLM 15621 - Metallbricka med text: "Å:S: 2R", sannolikt från det frivilliga brandförsvaret,” Sörmlands museum,  http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/424981.

 

 

Bildens rödmålade metallbricka, med texten Å S 2R i vitt, är sannolikt avsedd att hängas runt halsen eller möjligen att fästas i mössan, och har troligen använts av det frivilliga brandförsvaret någon gång under 1800-talet. Under 1800.talets senare hälft sköttes i Sverige släckningsarbetet av frivilliga brandkårer där varje husägare förväntades delta i försvaret vid brand. För att kunna identifieras bar deltagaren en bricka oftast med kvarters-eller husnummer ingraverat som på föremålet ovan.

 

Metallbrickan har hög aktualitet och kan stå som symbol för vår tid. Det tillhör ett av Sörmlands museums senast på hemsidan inlagda objekt, behovet av brandförsvar ökar i tider då årets sannolikt flest stearinljus brinner i de svenska hemmen, asylboenden och HVB antänds samt frivilligheten att delta manifesterats som aldrig förr.

 

Givmildhet, frivilliga hjälpinsatser och ”refugees welcome” har mött många som flytt undan krig och förföljelse vid ankomsten till vårt land, ett land där invånarna är vana vid att omtanken om landet och medmänniskan sköts via skattsedeln.

 

Gävlebocken har brunnit som vanligt och branden släckts av brandförsvaret som sedan 1944 är en kommunal angelägenhet och skattsedeln har kompletterats med frivilliga händer och givmilda medmänniskor.

 

 

 

Fritt val - ”Strykjärnet” vid Vattengränd i Nyköping

Vattengränd i Nyköping, 1930-talet
 

Veckans ämne är ”fritt val”. Jag tänkte utnyttja det tillfället genom att skriva om ett hus som tidigare låg i norra hörnet mellan Brunnsgatan och Vattengränd i Nyköping. Huset är sedan många år rivet och har ersatts med en radhusbyggnad. Det gamla huset kallades i folkmun för ”Strykjärnet” på gund av att gatuhörnet inte är en rät vinkel utan en spetsig sådan. Därmed blev även husets hörn spetsigt. Anledningen till att Vattengränd inte ingår i det rätvinkliga gatumönstret är enligt vad jag förstått att denna gata utgör en rest från ett gammalt gatumönster i Nyköping.

 

Min mor och far flyttade till det här huset när jag bara var något år gammal och vi bodde kvar där till år 1949. Jag var då fyra år och vi flyttade till det nybyggda ”Punkthuset” på Ahlbergers väg 6. Därmed sagt att mina minnen från huset vid Vattengränd inte är heltäckande. En del har berättats för mig i efterhand.

 

Jag kommer dock ihåg att huset redan då var i dåligt skick. Bland annat fanns ingen centralvärme utan vår tvårummare värmdes av en vedspis i köket samt en kakelugn i det största rummet. Det andra rummet hade ingen värmekälla, men min far byggde efter en tid en så kallad ”spånkamin” som anslöts till kakelugnens murstock från baksidan. Innan dess gick inte rummet att använda vintertid. Dessutom var husets väggar av typ reverterade enkelväggar. Det vill säga utan isolering, vilket gjorde att det krävdes mycket värmetillskott i form av eldning. Jag har bland annat ett tydligt minne av den heta vedspisen i köket som jag råkade komma åt. Den var varm. Min mor och far berättade senare att det var så kallt på morgonen vintertid att jag fick ligga kvar i sängen tills de hann få upp värmen i lägenheten. I källaren under en del av huset fanns utrymmen för ved till varje lägenhet. Den tidens källarförråd. För att tvätta och mangla gick man till en allmän tvättstuga som fanns på en innergård några kvarter därifrån. Det fanns varken toalett eller dusch/bad i lägenheten. Gemensam toalett för flera lägenheter fanns i trapphuset utanför. Badning skedde i en balja på golvet i köket.

 

Vi bodde på nedre våningen, så under vår lägenhet var det nära till marken. Det var kanske en av orsakerna tillsammans med badningen i köket till att min far en vacker dag trampade igenom köksgolvet. Bräderna var helt genomruttna. Som tur var låg fast mark bara några decimeter under golvet, så fallet blev inte så långt.

 

Rivning av "Strykjärnet"
 
 

Av ovanstående framgår att detta hus inte var värt att bevara, varför det inte var förvånande att det senare revs och ersattes av den trevliga radhuslänga som idag finns på tomten. Min mor och far konstaterade ofta senare att det var skönt att komma från det gamla huset och till Punkthuset som var nybyggt och hade alla bekvämligheter som centralvärme och toalett med bad i lägenheten.

 

 

 

Fritt val - En bekväm fåtölj

 

 

Den fina fåtöljen är tillverkad vid Nordiska Kompaniets, NK:s, verkstäder i Nyköping på 1940-talet. Fåtöljen har stoppad sits och högt, mjukt format ryggparti. Stommen är gjord av björk med mjukt svängda armstöd. Hur stolen var klädd från början är okänt, kanske finns det ursprungliga tyget kvar under det nya tyget? Stolen är omklädd i ett blommigt bomullstyg. Fåtöljen saknar NK-skylt som annars är en signatur för NK:s möbler.

 

NK:s verkstäder tillverkade exklusiva, arkitektritade möbler i moderna och tillbakablickande stilar som har ingått i sortimentet på varuhuset NK i Stockholm. Under perioden 1904-1973 tillverkades möblerna vid de egna verkstäderna i Nyköping. NK:s verkstäder var en gång i tiden stadens största industri och hade under 1930-talet 400 anställda.[1]

 

Idag upplever dessa möbler ett rejält uppsving. Attraktiva möbler kan säljas för höga summor. Men man kan göra fynd. En liknande stol, som den på bilden, såldes på auktion under förra året för 350 kronor.

 

Den 13 september 2015 kunde besökare i NK-villan beskåda en utställning av möbler, gjorda i NK:s verkstäder, från olika tidsperioder. Från gamla stilmöbler till mer moderna alster. Intresset var stort och många kände igen möblerna och var inte alltid medvetna om att de var gjorda i Nyköping. Flera besökare berättade om sina egna NK-möbler. Möblerna som ställdes ut var privatägda och hade tillfälligt lånats ut till utställningen.

 

 

 

Fritt val - Forskningsreaktor R2 Studsvik AB

“SLM P11-3603 - Forskningsreaktor R2, Studsvik AB, igång mellan 1960-2005,” Sörmlands museumhttp://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/424747.
 

 

 

27 maj 2015 skrev Södermanlands nyheter:” Reaktorepoken på Studsvik är slut”. ”Efter 55 år i samma bassäng är R2-0:an bortlyft och itusågad. Och R2:an, en gång Studsviks flaggskepp, sitter löst och väntar bara på att lyftas upp.” Det är första gången som en reaktor med alla system monteras ner i Sverige och den dag det blir dags att montera ner stora kärnkraftverk kommer erfarenheterna från reaktor R2:s nedmontering att vägleda arbetet.

 

Reaktor R2 var i bruk åren 1960-2005 och användes för bestrålning och provning av bränsle och reaktormaterial samt till produktion av radioaktiva nuklider för medicinskt och industriellt bruk. Den tjänstgjorde också som neutronkälla för neutronspridningsforskning och drevs framgångsrikt till 2005.

 

Ägare var företaget AB Atomenergi som grundats 1947 Syftet med företaget vid bildandet var att konstruera experimentreaktorer och utveckla metoder för att utvinna uran från svenska fyndigheter. Företaget bildades gemensamt av staten och industrin. Efter att successivt ha fått en annan inriktning bytte företaget namn till Studsvik Energiteknik AB 1978 och därefter till Studsvik AB 1987, som är koncernens nuvarande namn. Idag levererar företaget tjänster inom avfallshantering, konsultverksamhet och driftoptimering till den internationella kärnkraftsindistrin och endast 15 procent av verksamheten äger rum i Sverige.

 

 

Fritt val: Spåren efter Knut

 

Fotosamlingar, brevsamlingar och berättelser, allt av varierande slag finns i Muséets arkiv. Nu skulle jag hitta något bra att skriva om. Och kan man tänka, en släkting fanns med som uppgiftslämnare.

 

Anna Johansson och hennes bror Knut finns med i samlingarna, kusiner till min morfar. De var barn till ångbåtsförare Albert Johansson och hans maka Lovisa Englund. Syskonskaran var stor, 8 stycken. Knut, som var född 1890 i Ripsa, gick till sjöss och fick som sjöman se många länder. Vykorten hem till familjen vid Edeby i Ripsa kom från Frankrike, Belgien, Holland, Danmark, Göteborg och Oslo. De finns bevarade i arkivet. Hans brev till familjen handlade bl a om att han 1911 kommit till Amerika och att han där så småningom blir amerikansk medborgare och tar värvning under första världskrigets sista månader. Han skriver i sitt sista brev den 25 augusti 1918 att han ska hjälpa till att befria Frankrike från nazisterna. Han hinner dock inte resa dit utan omkommer i en olycka under de förberedande månaderna inför resan över Atlanten. Någon närmare förklaring till olyckan har familjen inte fått.

 

Knut hade i flera brev varit noggrann med att upplysa om att han tagit en livförsäkring på 10 000 dollar. Den skulle utfalla på föräldrarna om han dog. Så blev ju också tyvärr fallet.

Men pengarna kom säkert väl till pass. Stora familjer hade inte så gott om pengar under de första svåra årtiondena på 1900-talet i efterkrigstiden. Systern Anna, som var född 1903, arbetade några år som piga hos ärkebiskopen Nathan Söderbloms familj i Uppsala. Men hon ville mer och när så det fanns lite pengar efter Knuts bortgång så fick hon låna av sina föräldrar och började studera till folkskollärarinna i Falun. Efter examen fick hon anställning vid Åboö skola i Ripsa och var så alltså åter i hemsocknen.

 

Annas samling finns också i museet under namnet ”En samling blir till – Anna Johansson”.

Väl läsvärda samlingar båda två. När en släktforskare som jag får in en sån här fullträff är kvällen räddad. Min mor och moster berättade när vi reste i Ripsa en sommar att här bodde Anna som lärare. Hon hade väldigt fint hemma, var en kommentar. De visste också om den tragiska händelsen med Knut.

 

Om ni inte rest ”Ripsarundan” så gör det i sommar. På åkrarna strövar ofta flockar av hjort och rådjur och landskapet är mycket vackert, i synnerhet om man åker över bron till Åboö.

 

 

Fritt val: Fortsatt flykt

 

 

Mellan åren 2006 och 2008 samlade Sörmlands museum in berättelser från människor som flyttat hit. Flyktsituation var orsak till merparten av invandringen och Lena Wernevik såg till att det blev en bok av materialet. Innehållet i boken Berättelser om flykt är också en svensk historia. Boken gavs ut 2012 och i april 2013 hade seniorbloggarna ”Flykt” som tema.

 

Flyktingströmmen har ökat de senaste åren och ämnet är i högsta grad aktuellt. Det har lett till ökade motsättningar i samhället och invandringen problematiseras i debatter och genom demonstrationer. Under 1 maj utbröt kravaller i Eskilstuna som protest mot en demonstration som ansågs ha rasistiska förtecken. I höstens riksdagsval fick det politiska partiet som vill strypa möjligheterna till flyktinginvandring framgång. Av Sörmlands nio kommuner var det bara två som låg under riksgenomsnittet för detta parti, som på riksnivå distanserade fem av övriga riksdagspartier. För mig var det obegripligt att partiledarna i riksmedias valdebatter så totalt lade locket på för dessa spörsmål. Hur är det med den heliga principen om öppenhet och transparens?

 

I en ledare i Sörmlands Nyheter den 7 januari i år framfördes enligt min mening förnuftiga åsikter. I slutknorren sägs att vi måste försöka förstå varandras verkligheter och formulera svaren på nya sätt. Jag menar också, istället för att bara lyssna till upprepade mantran utan konkret innehåll, att många av oss behöver ta in mer detaljerad kunskap kring invandrarfrågorna. Bekväm hjälp på traven får man i museets samlingar på nätet. Under valåret i fjol lades texter ut med historiska perspektiv på frågor som var aktuella under valrörelsen. Och man kan läsa utdrag ur den ovan angivna boken om invandrares egna upplevelser om flykt och möte med sitt nya land.

 

 

Fritt val: Lokomotivet Putte

Foto: Okänd. Från Björnlundas hembygdsförening
 

 

Åren 1913 till 1914 byggdes en cirka fyra kilometer lång järnväg mellan sjöarna Likstammen och Båven i Björnlunda. Skogsbolaget Backa Hosjö, sedermera Holmens Bruk, hade inköpt stora skogsområden kring Likstammen och det avverkade timret skulle fraktas till sågen i Sparreholm, en sträcka på cirka fyra mil. Timret kördes vintertid med hästar och kälkar från avverkningsplatser kring sjön till en sjöbaserad lastplats i den så kallade Axalaviken som benämndes ”Spelet”. Där fanns en uppfordringsanläggning för timret och den drevs av en råoljemotor som sköttes av ”Anton i Udden”. Timret lastades där på järnvägsvagnarna som drogs av ett litet ånglok som hette ”Putte”. Avlastning skedde sedan vid ”Klippan” vid Båvens strand varefter timret bogserades i buntar till Sparreholm.

 

Järnvägen var i drift under åren 1914 till 1948 då de förbättrade landsvägstransporterna gjorde verksamheten olönsam. Jag har personligen många minnen från den här verksamheten. Från skolgården vid Sofieborgs skola där jag gick kunde man se när timmertåget passerade i skogskanten vid Kullbergets fot. Vid korsningen med landsvägen, numera väg 223, hade vakten Herman från Gillberga en liten träkur där han bevakade vägtrafiken så ingen olycka skulle hända vid tågpassagerna. På lediga stunder klöv han tändved till ångloket som normalt eldades med stenkol.

 

Timmertransporten varade under cirka fyra månader per år och resten av året var personalen sysselsatt på annat håll med skogs- och flottningsarbete. ”Spelet” blev för oss skolgrabbar en spännande lekplats under den tid då timmertransporterna var vilande. Att ”åka tralla” var kul. Järnvägsvagnarna hade en fyrhjulig så kallad tralla i vardera änden på ett järnskak. Vi lyfte av skaket på en vagn och kopplade loss en tralla. Sedan drog vi iväg trallan på rälsen och åkte på den. Det blev ganska god fart i utförbackarna och för att kunna bromsa satte vi en lagom grov bromspinne mot järnhjulen på ett lämpligt ställe och när man drog i pinnen så bromsades trallan. Det fanns också trallor med inbyggd broms och om vi fick loss en sådan så blev bromspinnen obehövlig. Men det gällde att vara försiktig. Det fanns en bonde i byn som hade till uppgift att bevaka Spelet när det inte var i drift. Fick vi syn på honom fick vi snabbt ta till ”kuten”. Som tur var så var han lite halt så vi hade inga svårigheter att springa ifrån honom.

 

Vad jag kan minnas så var det ingen skolgrabb som gjorde sig illa i samband med dessa ”lekar”. Så här efteråt inser jag ju att riskerna var betydande. Skaken på järnvägsvagnarna måste ha vägt väldigt mycket. Här kan man nog tala om änglavakt.

 

 

Fritt val: Nyköping på 1960-talet - Att börja arbeta på Sunlight 1961

Foto: Press- och reportagebilder, Sörmlands museums arkiv. 

 

När jag bläddrar bland de gamla bilderna i Museets bildarkiv så får jag syn på en bild från Sunlight som troligen visar tvålavdelningen. Framför en instrumenttavla står en man som jag tycker mig känna igen som Gösta Cronholm.

 

Sunlight övertog SKF kullagerfabriks lokaler i Nyköping och startade verksamheten år 1925. De äldre i Nyköping kallade länge de gamla arbetarbostäderna som finns/fanns vid Nytorget för ”Kullager-kåkarna”. Sunlight utvecklades och fanns kvar till 1992, då verksamheten lades ned och lokalerna såldes.

 

Jag fick anställning som ”springschas” på Sunlight år 1961 – då 16 år gammal. Arbetet pågick i treveckorscykler – vecka ett: springa postrundor varje halvtimme på kontor och i fabrik, vecka två: åka ärenden på stán med trehjulsmoppe, vecka tre: jobba på vaktmästeriet med kopiering och andra uppdrag från kontoret.

 

Att springa med internposten innebar att vi lärde oss hitta i varje skrymsle i fabrik och på kontor. Vi fick dessutom en inblick i vad som hände på de olika avdelningarna. På tvålkokeriet kokades fetter med natronlut i stora kärl, som var nedsänkta i golvet. Tvålmassan skrapades av och förädlades/paketerades till olika tvålmärken – exempelvis Lux ( 9 filmstjärnor av 10 använder Lux enligt reklamen på den tiden).

 

På pulveravdelningarna tillverkades olika tvättmedelsmärken som exempelvis Surf och Via. Tvättpulverlösning sprayades in i toppen på ett högt spraytorn, torkades och togs ut som torrt pulver i säckar på bottenplanet. På dessa avdelningar kunde det vara så mycket pulverdamm i luften att det inte gick att se genom lokalen. Slutligen paketerades pulvret i automatiska maskiner.

 

På fabriken tillverkades även tandkräm (Pepsodent) och olika kosmetiska produkter. Det fanns också serviceavdelningar som tryckeri för förpackningar, verkstäder, lager för färdiga produkter etc. Många människor hade liksom jag sitt arbete på Sunlight.

 

Varje år ordnades en stor fest för samtliga anställda. Det saknades tillräckligt stora lokaler i Nyköping, så man chartrade ett helt tåg och transporterade hela personalen till Folkborgen i Norrköping. Sedan blev det fest hela kvällen med bland annat uppträdande av någon känd artist innan tåget gick tillbaka till Nyköping sent på natten.

 

Jag arbetade med olika uppgifter på Sunlight under några år innan läslusten kom tillbaka och jag beslutade mig för att flytta till Norrköping för att läsa vidare.

 

 

Fritt val: Bröllopsfesten 1592

 Teckning av Tord Nygren
 

I mitt förra blogginlägg nämnde jag i förbigående den hejdundrande bröllopsfesten på Nyköpingshus 1592. Hertig Karl (från 1597 kung Karl IX) gifte sig med Kristina från Holstein-Gottorp. I utställningen Fursten, som finns på museets hemsida finns en målerisk beskrivning av ett party i kolossalformat. Vad sägs om en tiodagarsfest där 635 gäster åt och drack? Kopiösa mängder delikatesser, öl och vin konsumerades. Det var en magnifik samling av Europas grädda som bl a lät sig underhållas av ett teatersällskap från England och ”älgfäktning” på borggården. Läs och låt er imponeras (eller kanske snarare förfäras) av denna uppvisning i lyx och frosseri!

 

Äktenskapet resulterade i tre barn. Den förstfödde sonen drillades redan från tidiga barnaår i sin kommande roll som kung Gustav II Adolf. Utbildningen bedrevs bl a på hemmaplan i Stockholm men även i Nyköping och i fält med pappa Karl IX.

 

Från Anders Fryksells ”Berättelser ur svenska historien” från 1832 hämtar jag följande citat:

 

”En annan gång spatserade han med sin far på ängen vid Örstigsnäs utanför Nyköping. Vakterskan bad honom icke gå in uti buskarna, ty der kunde finnas ormar. — Gif mig hit en käpp, ropade gossen lifligt, så skall jag slå ihjel dem. — Tro icke, han är rädd! sade gamle konungen, som förnöjd åhört hela samtalet.”

 

Utbildningen till kung leddes av den Nyköpingsfödde Johan Skytte. Politiken, eller läran om den praktiska statskonsten, historien, krigskonsten och rättsläran var viktiga ämnen. Gustav Adolf hade stor fallenhet för språk och lärde sig förutom världsspråket latin också ett antal moderna språk som tyska, holländska, franska och italienska. Han lärde sig också bl a matematik, filosofi och retorik. Gustav II Adolfs vältalighet var omvittnad. Enligt Fryksell berättarglada historiekrönika ”nedlade han fler fiender med tungan än med svärdet”. Detta citat är fritt återgivet ur mitt minne.

 

 

 


Fritt val: Erbjudanden på Konsum

 


Bildtexten berättar att det fanns en tid då livsmedelsaffärer låg nära, som konsumbutiken i Harg i Nyköping är ett exempel på. Konsum heter inte Konsum längre utan COOP och finns som COOP Forum; COOP Extra och COOP Nära. Riktigt nära kunden har butiken kommit genom COOPONLINE. Tjänsten är tillgänglig dygnet runt och platsen för inköpen är vid skrivbordet framför datorn i hemmet.

På COOPONLINE kan kunden handplocka matvaror av bästa kvalité eller, om man så hellre vill, beställa färdigpackade matkassar. Beställningarna levereras sedan direkt till kundens bostad.

 

Bildtexten till fotot från butiken i Harg 1974 berättar också att mannen på fotot är föreståndaren som visar extra erbjudanden, cirkelkaffe, nyponsoppa och vetemjöl. En broiler för 8.90!
Aktuella erbjudanden på COOPs hemsida är 800 gram COOP falukorv för 20 kronor samt ett kilo apelsiner för 10 kronor. Föreståndaren har blivit en hemsida.
Kooperationens symbol är Möbiusbandet vars viktigaste egenskap är att det bara har en sida och denna egenskap ändras inte oavsett vad man gör med bandet. Symbolen användes redan under antiken som evighetssymbol och eftersom symbolen inte har något egentligt slut är det lätt att se och dra parallellen till evigheten.

 

För Kooperationen står den liggande åttan närmast som en illustration och garanti för Kooperationens värdegrund som definieras som:
Medlemsägande
Nytänkande
Omtanke om människor och miljö
Inflytande
Ärlighet.

 

Nytänkandet är den värdegrund som präglat Kooperationen under 2014. Koncernen har gått med förlust under flera år och tappat marknadsandelar varför något måste göras. Återbäringen slopades och kundens inköp hos COOP omvandlas i stället till poäng som går att omsätta i inköp eller att överföra till SAS som bonuspoäng för inköp av flygresor. Framtiden får utvisa om det senare också kommer att kunna gå att omvandla poängen till rymdresor och kunden, på så vis med COOPs hjälp, kan fara ut i och beskåda evigheten. Kanske ligger framtiden för COOP i att finnas på dockningsstationer som COOPPIPELINE ute i rymden där evighetssymbolen garanterar COOPs värderingar för all framtid i evighet med erbjudanden långt borta men nära till!
Ett nytänkande som föreståndaren för Konsum i Harg 1974 troligen inte hade kunnat föreställa sig.

 

Möbiusbandet har fått sitt namn efter matematikern och astronomen August Ferdinand Möbius som 1858 beskrev bandets egenskaper.

 

 

Fritt val: Bertil Nymans amerikakoffert

Detta inlägg är Egons sista inlägg i bloggen. Egon har skrivit för seniorbloggen ända sedan starten 2009, totalt 215 inlägg. Stort tack till Egon för hans bidrag till seniorbloggen!
 

 

Föräldrar är likadana när barn skall lämna hemmet tänkte jag när jag läste om Bertil Nymans amerikakoffert. I mitt fall var det inte en amerikaresa utan bara en flytt från det lilla Ängelholm till det stora farliga Eskilstuna. När jag flög ut 17 år gammal skulle jag bo i en personalbarack. Efter någon vecka hade en kamrat och jag blivit inneboende hos en fru Olsson. Hos fru Olsson var mycket förbjudet och när hon upptäckte att Siv inte var min kusin fick jag flytta. Jag fick tag i en omodern lägenhet. Enda moderniteten var en kallvattenkran i köket. Hyra 15 kronor i månaden. Pengarna jag hade räckte till filt, kudde och ett (1) lakans set. En resa hem till Ängelholm medförde att jag på återresan hade tre resväskor, min egen och två fyllda med sänglinne, handdukar och annat som man ansågs behöva. Dessutom förmaningar att uppföra mig på ett anständigt sätt så att jag inte blev utsparkad igen. Förmaningarna var inte nerpackade i någon väska utan hade uttalats på klar och redig skånska. När allt var urplockat ur väskorna upptäckte jag att det inte fanns något att lägga linnet i. Omoderna lägenheter hade inget linneskåp. Det första linneskåpet blev ett hyllhörn i garderoben. Precis som Bertil Nyman gjorde jag vissa lustiga upptäckter bland de saker som packats ner i väskan. Trasmattan var helt OK men två meter för lång. Vad gör man med 6 grytlappar när man äter alla sina måltider på Lilla Baren. Dukar, ljusstakar och små prydnadsputtenut är inte till för en omodern ungkarlslägenhet.

 

Skriften om Bertil Nymans amerikakoffert finns på museets hemsida. Nyman har dessutom 300 andra läsvärda sidor. Gå in och läs!

 

 

Fritt val: Minnesbild från utrikesministermötet i Nyköping 2001

 

 

Europeiska Unionen (EU) har sedan 2013, då Kroatien kom med, inte mindre än 28 medlemsländer. Från början var det sex länder – Tyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna, Luxemburg – som bildade Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) 1957. När EEG blev EU 1993 fanns tolv medlemsländer och ytterligare tre tillkom från den 1 jan 1995- Finland, Sverige och Österrike. Första halvåret 2001 var Sverige för första gången ordförandeland i EU. Det innebar att en mängd möten mellan medlemsländerna ägde rum i Sverige. Ett av toppmötena genomfördes i Nyköping den 5-6 maj. Ett informellt utrikesministermöte som dåvarande utrikesminister Anna Lindh förlagt till den stad hon bodde i sedan 1996. Mötet kryddades av att EU var inne i en utvidgningsprocess. Av denna anledning deltog utrikesministrarna från tio kandidatländer i en del av mötet. Med Nyköpingsmått mätt var det en historisk händelse som jämfördes med hertig Karls bröllop med Kristina från Holstein-Gottorp 1592.

 

På museets hemsida uppmärksammas det så kallade supervalåret 2014. Här finns en koppling till valet till EU-parlamentet, som bl a innehåller ett 60-tal bilder från toppmötet med utrikesministrarna 2001. Här får man en uppfattning om att något ovanligt ägde rum – bokflyttning från Culturum som blev presscentrum, kravallstaket och stort polispådrag, middag på inhyrd skärgårdsbåt, blå och gula fejkträd (avskalade konstverk?) vid infarterna etc etc.

 

Mitt främsta minne från dessa dagar i maj för snart 14 år sedan är att jag gick med mina då tonåriga barn i en fredlig demonstration mot EU. Två övertygade och superkritiska ungsyndikalister som skrek slagord mot EU. Och en orolig EU-positiv far som trodde (och fortfarande tror) mer på fredsbevarande konstruktiv samverkan än destruktiv nationalism. Min självpåtagna roll som övervakare/beskyddare kändes i detta sammanhang onekligen något besvärande. Det rådde personligt undantagstillstånd! I webbutställningen hittar jag en bild som visar allmänhet bakom kravallstaket vid Nicolaikyrkan. Däremot ingen bild från demonstrationen då Stora Torget var avspärrat och ministrarna varken hörde eller såg sina kritiker.

 

 
 

Fritt val: föremål i samlingen Eskilstunahemmet

 

 

Couronne är ett familjespel på en fyrkantig träplatta, 75 x 75 cm, med hål i de fyra hörnen. Runt sitter en sarg så att de små runda brickorna av trä inte kan ramla ur spelet. Brickorna ska skjutas ner i hålen med en kö (träpinne). Spelet har troligen sitt ursprung i Indien. Man använde först sina fingrar till att skjuta ner brickorna med. Spelet kom sen via USA till Sverige.

 

Mina kusiner fick på 1950-talet ett couronnespel och jag tyckte nog att jag också kunde fått ett. Men vi spelade tillsammans så ofta vi träffades. Vem som vann minns jag inte, bara att det ibland blev osämja och bråk, som det väl alltid är när ungar ska tävla. Våra barn fick förstås ett sånt här spel och så småningom också barnbarnen. Så nog har jag sett till att få spela även som vuxen. 

 

Det här spelet ingår i en större samling från familjen Alderstrand, det s k Eskilstunahemmet. Där har samlats nästan 900 föremål, de flesta från 1940-50-talen. Att ”bläddra” igenom samlingen på nätet väcker så många minnen från min uppväxt. Jag kan rekommendera alla bloggläsare att titta in i samlingen!

 

Enligt Wikipedia hölls på 1930-talet SM i couronne på NK-varuhuset i Stockholm. Sen blev det inte så mycket tävlande förrän Blekingska nationen i Lund hade en turnering 2012. Däremot har jämtlänningarna ordnat inbjudningstävling med inofficiell VM-status sedan 2004.

Ett enkelt och billigt familjenöje, mycket likt biljard. Spelet finns fortfarande att köpa i leksaksaffärer för ca 400 kr.

 

 

Fritt val: Nyköping på 1950-talet - Ny Konsumbutik på Ahlbergers väg

 
 

På bilden, som finns i museets bildarkiv, ser vi den gamla Konsumbutiken som fanns på Ahlbergers väg 11 vid Högbrunn i Nyköping. Butiken är borta sedan många år och lokalerna har byggts om till bostäder.

 

De kooperativa idéerna startade redan vid slutet av 1700-talet men tog fart under början av 1800-talet - framför allt i England. Den 4 september 1899 samlades 44 representanter från 41 föreningar till en kooperativ kongress i Stockholm. Kooperativa Förbundet (KF) bildades den 5 september 1899 på initiativ från Gerhard Halfred von Koch och Axel Rylander. Arbetarrörelsen och fackförbunden hade länge försökt skapa bättre balans mellan arbetarna (kunderna) och handlarna och KF skulle råda bot på detta. Att förbjuda handel på kredit var en av de bärande principerna, eftersom det skapade ett slags livegenskap för kunderna.

 

När vår familj flyttade till det så kallade punkthuset på Ahlbergers väg 6 år 1949 fanns ingen butik i närheten. Förvaringsmöjligheterna för färskvaror var inte så stora. Ett mycket litet kylskåp och ett källarutrymme var allt. Frysskåp fanns inte. Det ställde krav på att det gick att handla matvaror i stort sett varje dag och därmed var det bra med en butik i närområdet. Bilar var ju dessutom inte var mans egendom. Av dessa anledningar uppskattades det extra mycket att Konsum år 1950 byggde ett lokalt snabbköp snett över gatan.

 

Det blev nästan dagliga besök i Konsumbutiken för att handla diverse färskvaror. Jag kommer speciellt ihåg de stora mjölkkärlen, som stod i en separat kyld disk. Man fick ta mjölken med ett 1-litersmått ur de stora flaskorna och hälla över i en medförd mjölkkanna av plåt. Kraven på hygien var inte lika stora på den tiden. Alla ”skopade” i dessa mjölkkärl.

Det fanns även en köttdisk med färskt kött, som enligt vad jag kommer ihåg hade styckats på plats. Färsk fisk köpte man däremot från fiskbilen som kom en gång i veckan och stannade på gården utanför huset.

 

Det är lite intressant att betrakta hur våra köpvanor för mat har förändrats på drygt 60 år. Idag har vi stora kyl- och frysskåp. Vi har bilar och kan åka till stora köpcenter för att handla färskvaror för kanske en veckas behov. Nästan alla varor är centralt producerade och paketerade, men diskar med bland annat färsk fisk och färskt bröd har återkommit – nostalgi eller grundläggande behov?

Utvecklingen av vår standard och sätt att leva har inneburit att nästan alla dessa små lokala ”snabbköp” som den på Ahlbergers väg 11 har försvunnit.

 

 

Fritt val: Kungaparet på Eriksgata

 

 

År 1980 då Bengt Gustavsson var nybliven landshövding i länet företog vår kung Carl-Gustaf och hans drottning Silvia en resa genom Södermanland. Deras Eriksgata var planerad till den 6 till 8 maj men blev uppskjuten till början av september detta år. Resan gick genom Södermanlands olika delar och den 9 september besökte kungaparet Björnlunda Hembygdsgård. Tiden var knappt tilltagen för hela visiten skulle klaras av på 75 minuter och då skulle även ett kort uppehåll i Önnersta ingå.

 

Kungaparet kom till hembygdsgården i en hästdragen vagn med kusken Herman Friedländer vid tömmarna. Vädret denna eftermiddag såg till en början hotande ut med mörka moln vid horisonten men inget åskväder uppenbarade sig. Jag hade från min förutbestämda position vid det så kallade soldattorpet en fin överblick över ankomsten. Efter avsittning höll hembygdsföreningens ordförande Olle Carlsson ett välkomsttal. Därefter spelade Nyköpings spelmansgille folkmusik bland annat från Södermanland. Den bild jag valt från museets hemsida visar hur det såg ut framför Mäbystugan där kungaparet får blommor av en liten flicka. Hon heter Pernilla Stenberg (numera Wallentin) och är barnbarn till Erik Stenberg som står bakom henne. Bakom kungen skymtar Olle Carlsson. Efter sång av skolbarnen från Welandersborgs skola under ledning av Ulla-Britt Knutsson och en folkdansuppvisning av Nyköpingshus folkdanslag var det rundvandring på hembygdsgården. Alla fjorton husen var öppna och jag hade fått i uppgift att förevisa soldattorpet. Där på trappan fick jag nöjet och äran att handhälsa på drottningen. Vår flitiga fotograf, Åke Johansson, filmade det hela och sedan tvättade jag inte högerhanden på flera dagar.

 

Efter besöket på hembygdsgården gick färden vidare till Önnersta där kungaparet besökte Gunnar Gustafssons välskötta och anrika gård. Här fick kungaparet bland annat besöka Gunnars svinstallar. En av suggorna i stallet blev tydligen väldigt inspirerad av det kungliga besöket för hon hoppade upp på balken för att få bättre utsikt. En påpasslig tidningsfotograf knäppte en bild där drottningen ses något konfunderad av händelsen. Detta foto tror jag sedan blev utsedd till ”Årets bild”.

 

 

 


Fritt val: Lennart Erikssons fotoalbum

 

 

När jag tittade på Lennart Erikssons fotoalbum började jag fundera på, i vilken flyttning mina kort försvann. Hela mitt liv fanns i dessa kort - från första kortet som togs då jag döptes i augusti 1934 fram till 1960-tal då det blev diabilder och 1990-tal då det blev video och digitala kort. De sista finns kvar men det från barndom och ungdom är borta. Det känns faktiskt tomt. Det skulle vara roligt att visa de yngre generationerna hur de äldre såg ut och levde. Farmors föräldrar födda på 1850-tal var med fram till 1945. Mormor, farmor, farfar finns det någon som kommer ihåg dem. Ingen vet hur prydlig farfar var när han gick till kyrkan på söndagarna och kortet där farmor rättar till slipsen på honom. De såg ut att roligt åt det båda två. Skolkorten, korten på de första flickvänner, kompisar, bilar, båtar och alla kort på barnen från tidigaste ålder via första cykeln till körkort och barnens kompisar.

 

Innan det är för sent skall du spara alla kort för det kommer en dag då du eller dina barn, barnbarn ställer frågan är du mest lik farfar eller vad hade du på dig på din konfirmation. Gör som Lennart Eriksson ordna alla dina kort i dagboksföljd så att du själv och de efterföljande kan ta del av den tid du har levt i. Gå in på Sörmlands museums hemsida och kolla.

 

 

Fritt val: Frysen - alldeles för dyr för vanligt folk

 

1947 konstaterades i en offentlig utredning att ett djupfrysningsaggregat är en alldeles för dyr anläggning, varför ett enskilt hushåll inte kunde förvänta sig en sådan anläggning. Endast 17 år senare infördes frysen som standard i nybyggda bostäder och idag har så gott som samtliga hushåll tillgång till en frys i form av frysfack, frysskåp eller frysbox till en inte allt för stor kostnad.

En viktig förutsättning för att kunna tillämpa infrysning som en metod att bevara och förvara livsmedel var tillgång till elektricitet och det var först efter andra världskriget som det blev vanligt i Sverige att använda elen till att driva maskiner och motorer och i takt med stigande välstånd och ändrade levnadsvanor ökade antalet frysar i hemmen snabbt, först som tillgång till andelsfrysar som inrymdes i källare i vanliga hyreshus för att sedan redan under 1960-talet ersattas av frysen i köket i det enskilda hushållet. Den första frysen för hemmabruk kom 1956 och källaren blev istället ofta ett cykelförråd.

1881 fraktades för första gången djupfrysta hela djurkroppar per båt från Australien till England med lyckat resultat. 1930 hade de första konsumentförpackade djupfrystprodukterna kommit ut på den amerikanska marknaden och 1945 introducerades djupfryst i Sverige. Djupfryst torsk presenterades 1949, och fiskpinnar 1956.

Sven och Frida i Oxelösund, som det berättas om i samlingarna på Sörmlands museums hemsida, tog snabbt till sig nyheten med att förvara matvaror nedfrysta i sin frysbox . Med tiden ökade Oxelösundsfamiljens behov av att kunna frysa in livsmedel varför också ett frysskåp införskaffades. Nu hade Glassbilen börjat åka runt och spela sin trudelutt varför Svens egenhändigt skjutna sjöfåglar måste samsas med glasspinnarna eller, vilket nog var bättre, glasspinnarna få ett eget skåp.

Djupfrysning stoppar utvecklingen av mögelsvampar och bakterier. Den bromsar andra reaktioner som normalt sker i råvaror eller den lagade maten men den kan också tillämpas som en metod för att bevara textilier angripna av skadedjur. Då är den senaste rekommendationen i museivärlden för frysning 7 dygn i minus 20 grader eller 5 dygn i minus 30 grader. För långtidsförvaring av mat rekommenderas minus 18 grader. Lägre temperatur gör inte att livsmedlen håller längre, bara att energiförbrukningen ökar.
 
 
 

Fritt val: Kungamaktens sluttande plan

Denna och nästa vecka har seniorbloggarna inspirerats fritt av allt material från samlingarna som finns på Sörmlands museums hemsida.
 

 

Kring årsskiftet har medier förmedlat stridigheter om makten gällande landets ledning. Det handlade främst om partiföreträdares ordkrig och med det som vapen att försöka vinna röster. Men kungen har inte varit inblandad.

 

Annat var det när kungamakt styrde landet. Hertig Karl huserade i Nyköpingshus, vilket var hans residens. Fursten är en utställning på Nyköpingshus som handlar om hertig Karl, den kan även ses hemma på datorn på museets webbutställning

 

Hertig Karl stred om arvet till kungatronen. Karls hertigdöme omfattade Södermanland, Närke och Värmland. Han lyckades sedermera lägga under sig delar av brodern Magnus område i Västergötland. Han kämpade hårt för maktbefogenheter och ville styra som en vicekung, men nöjde sig inte med detta. Brorsonen Sigismund var kung i Polen och hade tronföljd även i Sverige efter sin far Johan III och blev också kung i vårt land. Men att vara bosatt i Polen och ha bångstyriga riksråd att hantera och den makthungrige hertig Karl, som sökte hans skalp, gav övermäktiga problem. Sigismund drog upp i Sverige med en polsk här och mötte hertig Karl som med egna trupper vann slaget vid Stångebro år 1599. Sigismund avsattes och 1604 kröntes kung Karl IX. Men det är historia. Successivt har fejder i Kungasläkterna avtagit.

 

I själva verket är staschefsämbetet idag endast ceremoniellt och kungen har sedan 1975 ingen formell möjlighet till maktutövning. För någon vecka sedan braskade emellertid dagspress med en löpsedel; Victoria ska fostra Estelle - inte regera! Om det nu var ett citat av kungen så var det trots allt tämligen oskyldigt jämfört med gamla tiders maktspråk. Skulle man kunna tänka sig att kungahuset fördes in under ett museum - att det blev en museialt levande verksamhet? Jultal kan hållas i tv precis som nu sker. Slott öppnas mer och de ”kungliga” personerna kunde vid vissa tillfällen interagera med besökare, uppträda i historiska dräkter osv i olika evenemang.  Det kunde bli en turistattraktion för Sverige i tiden.

 

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0