Fynd: en souvenirpipa från en utställning

 

 

Jag kommer ihåg en del semesterresor med familjens bil från min barndom. Det var snarare regel än undantag att köpa något som visade att besök hade gjorts i städer och vid andra attraktiva besöksmål. Souvenirutbudet var omfattande och blev det inte någon sköld eller litet fat med ortsnamnet fanns alltid vimplar och tygmärken att tillgå. För att inte nämna alla klistermärken som dekorerade dåtidens bilar. Av någon anledning besöktes dock aldrig residensstaden Nyköping.

 

De turister som hittade till Nyköping på 50-talet möttes av ett rikt utbud av souvenirer. En del

hade en tydlig anknytning till stadens historia. Det fanns såväl gästabudsnyckel som byggnadsminiatyrer i form av Nyköpingshus och Rådhuset. En del vill jag dock sortera in under begreppet krimskrams. Fanns det t ex någon tanke, någon koppling till staden bakom bildens keramikpipa? Den hade brunt huvud med texten NYKÖPING och svart skaft. Sannolikt var denna pipa inte någon storsäljare.

 

I museets samlingar finns en fyndhylla från en souvenirutställning år 1957. Förutom pipan finns flera andra udda prylar, som man blir något förvånad över att finna. Vad sägs t ex om en liten ljusbrun, illa formad terrier med NYKÖPING på bröstet?

 


Fynd: i lekgropen

 

Ämnet blev fynd. Tankarna börjar omedlbart snurra och av någon anledning stannar de upp blandföremål från historien flera hundra år tillbaka i tiden.Deras ursprung kan vara okänt och detta skänker spänning.  Kanonkula - finns det sådan i samlingarna! Jodå, så många att de fyller en låda men de saknar särskild beskrivning.

 

Nära mitt föräldrahem fanns en ”lekgrop” där jag och andra av byns småttingar träffades med hink och spade. Någon ägde även leksakbil, vi grävde ut garage och gjorde vägar. Gropen hade grävts för att bli källarutrymme under ett hus, men projektet hade av någon anledning övergivits och istället blev det en ypperlig lekplats.  Jorden bestod huvudsakligen av pinnmo så det var lättgrävt. Vid ett tillfälle stötte jag på något hårt, en rund massiv svart kula knappt 10 centimeter i diameter. Jag tog förstås hem den. Pappa trodde att det var en kanonkula. För oss barn blev den perfekt – till idrottsgrenen kulstötning.

 

Vi barn visste till en början ingenting om de hårda strider som utkämpats här i närheten – nämligen slaget vid Brunnbäcks färja (8 km SO Avesta) år 1521. Gustav Vasa fick hjälp av dalkarlar att driva danskar på flykt. I trakten har man hittat många pilspetsar, men frågan är om den danska hären hade fältkanoner. Jag har sett en uppgift om ytterligare fynd nära Brunnbäck, av en järnkula som tros härröra från krigshändelsen. Om nu föremålet jag hittade inte var en kanonprojektil – vad skulle det i så fall kunna vara?

 


Fynd: Topsy fångade tjäder

 

En dag när jag gick hem från skolan så gjorde jag ett fynd. Det måste ha varit en dag i maj 1945 för min mor fyllde 40 år det året. Jag gick i andra klass i småskolan och på hemvägen från skolan hittade jag en död tjäderhöna på vägen. Den hade troligen råkat flyga på en telefontråd som var uppspänd vid sidan av vägen. Olyckan måste ha hänt alldeles innan jag hittade tjäderhönan för den var fortfarande varm. Jag tog med mig hönan hem till Kära mor och hon blev jätteglad. Hon gjorde den iordning och så fick vi oss en härlig söndagsmiddag.

 

Ett annat fynd gjorde jag tillsammans med min bror Arne för många år sedan. Han var mycket intresserad av jakt och fiske vilket han utövade flitigt. ”Alltid händer det något när man är ute i skogen” sa han.  Så han drog med mig ut i skogen tidigt en höstdag och vi tillbringade flera händelselösa timmar i hans välkända hälsingeskog. Hans tax Topsy var med men hon hittade inte heller något intressant. Vi var nästan hemma när Topsy plötsligen började rumla om under några granbuskar. Strax kom hon dragande med en död tjädertupp. Efter viss övertalning lämnade hunden ifrån sig sitt byte. Vi undersökte tuppen och den var tillsynes helt oskadad. Och den var fortfarande varm! Vi undrade naturligtvis hur tjädertuppen hade blivit avlivad. Vi bestämde oss för att det måste ha varit en mård som lyckats komma tjädern inpå livet och huggit den i halsen. För det fanns några små sticksår i tupphalsen. Möjligen hade mården fått sig en flygtur med sitt offer. Den mård som är avbildad på skolplanschen ovan tycker jag är så vacker. Planschen kommer från Västra skolan i Nyköping.

 

Vi stoppade förstås tjädern i ryggsäcken och gick hem. Svårigheten var bara att övertyga vår omgivning om det sätt på vilket vi fått tag på vårt jaktbyte. Det var ingen som trodde oss, vilket ju inte var så konstigt. Men jag kan lova att en väl tillagad tjäder smakar väldigt bra!

 

Det här var inte enda gången som Topsy fångade tjäder. En gång när Arne var ute med bössan försvann taxen bakom en stor sten. Efter en stund flög det upp en tjädertupp bakom stenen som hade en tax hängande i stjärten. Arne hann inte skjuta. Förresten fanns ju risken att han skulle träffa hunden. Så tuppen försvann mellan träden och Topsy återvände till Arne med en tjäderstjärt i munnen.

 


Fynd: En flaskpost i jorden

 

Förra året hittades en flaskpost som var 98 år gammal! En skotsk sjöman fick ett meddelande från CH Brown, kapten vid Glasgows navigationsskola. Flaskan hade kastats ut i juni 1914, i forskningssyfte, man studerade havsströmmarna runt Skottland.    

 

  Min systerson skickade också ut post med vågorna. Flaskan var i plast och fick börja sin resa vid Bråvikens mynning. Nu blev bortavaron inte så imponerande. Sommaren därpå flöt flaska och brev iland på Gotland och blev funnen av en liten flicka. Hon var dotter till en person som avsändarens mor en gång kände ganska väl, en före detta arbetskamrat! Märkligt, men så är det med fynd, de kan få gamla vänner att mötas på nytt.

 

  I en låda på Föremålsarkivets arkeologiska avdelning ligger en annan flaskpost. Den har inte guppat på Östersjön utan plockades upp ur jorden 2008, vid den senaste utgrävningen av kvarteret Åkroken. Nu handlar det inte om något viktigt medeltida fynd, men ett väl så fascinerande. Den nu trasiga flaskan gömdes 1924 vid en tidigare markundersökning. På pappret som låg inne i den står:

 

Omgrävning jordes
dänna gränd jordes
Thure Flink Martin Karlsson

 Gustaf Nordh

 år 1924
Nyköping den 24/11

 


Fynd: Eskilstunahemmet

Samlingen Eskilstunahemmet på Raspen är rena fyndet för en nostalgisk själ. Det finns över 800 saker i samlingen och ett stort antal foton. De flesta sakerna känner man igen från sin ungdom och också från sin tid i vuxen ålder. Här finns allt som fanns i ett hem på 50- och 60-talen. Koppar, skålar, prydnadsföremål, allt finns. Jag skulle vilja ta med mig ett antal män och kvinnor som är ungefär 25 år yngre än vad jag är och visa dem samlingen. Undrar hur många gånger jag skulle få höra några av följande uttryck.

 

En sådan där skål hade mormor. Farmor hade en likadan sockerkaksform, undrar om det luktar sockerkaka om den. Du, jag hade ett likadant spel som vi brukade spela när det var skräp på Tv:n. Vi hade en likadan kaffekanna.

 

Jag tror att alla skulle hitta flera saker som funnits i deras hem eller hos farmor och mormor.

 

Det är synd att samlingen inte marknadsförs i en utställning om hur det kunde se ut i ett helt vanligt hem på 50 och 60 talet. Gjorde man sedan lite demonstration och visade hur man kan använda köksredskap som inte är eldrivna och elektroniska hade man även lämnat ett bidrag till miljötänkandet. Du kan se alla 891 föremål från samlingen i museets databas. Eller läsa mer om den på hemsidan.

 

Samlingen är ett fynd.

 


Fynd: Tiden har sin gång

 

 

Är en bordsklocka av märket Bailly med två gyllene kvinnogestalter på en cylindrisk marmorsockel ett fynd?

 

   Man kan tänka sig att en förhoppningsfull man eller kvinna skulle släpa med sig detta 58 cm höga arvegods till Antikrundans experter för att få svar på frågan.

 

   Experten skulle då dissekera föremålet noggrant. Kvinnogestalterna står framför fyra vita guldbelagda marmorpelare, vilka i sin tur bär upp den lövbekransade urtavlan, På det underlaget står två urnor med blommor och ovanpå urtavlan sitter en förgylld amorin. Onekligen en pampig pjäs, som experten fundersamt begrundar värdet på. Ty så är logiken i Antikrundan – högt värde är synonymt med ”fynd”.

 

  För den som först och främst vill ha en korrekt tidsangivelse spelar egentligen klockans utseende ingen som helst roll Allt från äkta Moraklockor till en Swatch i plast duger i det avseendet. Men klockor har i alla tider (!) inspirerat formgivare till fascinerande skapelser.. För mina föräldrars generation var pendylen en given 50-årspresent. Numera får kanske 50-åringar en klocka för nästa resa till Eilat med dykarklubben.

 

   Jag tror att många människor ser just sin klocka som ett fynd. Några köper billiga varianter från Taiwan på Ur&Penn, andra skaffar sig  en äkta Rolex efter några präktiga aktieklipp.

 

Allt medan tiden har sin gång i Antikrundan.

 


RSS 2.0