Gåtor – om gåtfullt mänskligt beteende


Jag valde ett stämpelur från 1970, tillverkat av LM Eriksson som illustration till en mycket vanlig gåta – den om klockan som går och går men som aldrig kommer till ……

Om sanningen ska fram är jag måttligt intresserad dvs ointresserad av gåtor. Det tror jag beror på att jag inte är särskilt bra på att klura ut den tänkta lösningen.

Arbetslivet är ett område som erbjuder rika möjligheter till studier av mänskligt beteende.

En seglivad uppfattning är att den anställde måste kontrolleras. Frihet under ansvar är inget som står högt i kurs hos en del arbetsgivare. Nej, oberoende av uppgift och arbetssituation är idealet att arbetet utförs i anvisade lokaler med registrering av in- och utpasseringar.

Som glad pensionär arbetar jag för närvarande deltid med anställningsformen ”intermittent timanställning”. Den arbetade tiden håller jag själv reda på. Efter varje månad skriver jag en räkning som min närmaste chef attesterar. Stort förtroende som inte får missbrukas.

Och som medför att redovisad tid är lika med arbetad tid. ”Taxametern” stängs självklart av vid sociala aktiviteter på arbetstid.

På den tiden som stämpeluret fanns i entrén var attityden en annan. Vid dagens slut uppstod ibland köbildning vid klockan. Anledningen till kön var att klockan registrerade med några minuters intervall. Det gällde då att pricka in den fastlagda hemgångstiden, inte arbeta för länge och inte minst undvika att finnas med på avvikelserapporten.

Mänskligt beteende kan vara minst sagt gåtfullt.


Gåtor - Klockan som bara går och går


Klockan den bara går. Ja visserligen behöver man dra upp den emellanåt eller byta batteri, men gör man det så tickar den uthålligt vidare. Långt tillbaka behövde människor inga tidur, livet fungerade ändå med natt och dag som dygnsrytm och temperaturen angav behovet av kläder.  Klockslag existerade inte, åt gjorde man när magen kurrade om man nu lyckats få tag i mat. I vårt utvecklade samhälle är det praktiskt med hållpunkter som synkroniserar aktiviteter, det behövs helt enkelt för att samhället ska fungera. För att passa tider har vi den förnämliga uppfinningen som alltid visar sekunder, minuter, timmar och ibland även datum.

Längre tillbaka var nog klockor också lite av statussymboler. Urverket med sin visartavla kunde placeras i större utsirade möbler. Bilden visar en rejäl klocka åtminstone vad gäller storlek. Det här är ett skåp med inbyggt ur från Kila socken och inlämnat av Arne Gabrielsson, Rönninge.

Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren?
Den gåtan hörde jag redan som liten av mina äldre syskon. Vi hade förvisso en väggklocka som hade sin fasta plats. Den kom aldrig någonstans. Men fickur och armbandsur har då alltid följt med genom dörren. Rätt banal gåta kan jag tycka, såvida den inte tillkommit under urminnes tider, före bärbara klockors tid.

Det sägs ju att även tiden går. Men vad är tid för något? Man kan ju undra var den kommer ifrån och vart den ska ta vägen. Och har den alltid gått lika fort?  Häri ligger det verkligt gåtfulla. Jag är helt övertygad om att tiden var mer utdragen under min barndom jämfört med idag. Det två och en halv månad långa sommarlovet var ju nära en evighet. Motsvarande tidrymd enligt almanackan svischar numer bara förbi. Vem knäcker den gåtan? Jag har funnit ett svar men det får anstå till annat tillfälle. Det kanske finns flera?


Gåtor - Gåtan om kavajen som liknar en häst


Lär dig livets stora gåta, älska, ära och förlåta. Det var versen i min mammas poesialbum och också i mitt eget. Den uppmanar oss att leva i kärlek, aktning och tolerans, men hur ska vi klara av av det...

Nej, fram för vanliga gåtor, de jordnära och lite kluriga. Ett exempel: Vad är det för likhet mellan en häst och en kavaj? Ser du det röda sidentyget i plagget så vet du kanske redan svaret - båda blir fodrade!

Kavajen och dess byxor är från Widengrens i Vingåker, som startade sin konfektionsfabrik 1937-38. Tidigare syddes kläder i olika små verkstäder, men nu kunde allt effektiviseras. 580 anställda satt vid 6 löpande band och tillverkade 200 kostymer per dag!

Fabrikstillverkat var något nytt vid den här tiden och blev allt mer populärt. Fler kunde följa rådande mode. Arbetare och direktörer bar likadana kostymer, kanske en sådan här i smårutigt ylle. Plagget är från 1950 och hänger i Sörmlands museums förråd. Widengrens är dock ett minne blott, fabriken gick i konkurs 1970. Att så skedde var ingen gåta, i betydelsen mystiskt skeende, det handlade om konkurrens och dålig skötsel. Mer finns att läsa på Sörmlands museums hemsida.


Gåtor - Vad är det som går och går...


Som barn tyckte jag det var roligt att gissa gåtor. Den första gåta jag tänkte på när temat föreslogs vid vårt senaste möte var: ”Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren”? Jag tror det var flera i vår grupp som tänkte samma tanke. Klockan som jag valde i samlingarna är en väggpendyl, ett gustavianskt stockholmsarbete av bröderna Johan Magnus och Per Henric Beurling vilka var urmakare i Stockholm åren 1783 till 1806.

Barnens gåtbok av Gertrud Widerberg, illustrerad av Tord Nygren är en trevlig läsning. Barnbarna har lämnat den kvar här hemma. Här några exempel: ”Vilken fågel har det sämsta bordsskicket”? Svar: Spillkråkan! ”Vilka är det mest synd om i skogen”? Svar: Myrstackarna! ”Vem kan ligga ner men ändå gå”? Svar: Klockan! Här kom den igen. Ett exempel till. ”Hur kan man skriva Eva så att det blir likadant vare sig man läser det framlänges eller baklänges” Svar: Madam Adam!

Men det finns andra sorters gåtor också. Det här med mobilt bredband tycker jag är gåtfullt. Visserligen har jag sällsynt dålig täckning här i skogen men att den där lilla vita dosan här på skrivbordet med en liten lysande punkt på har kontakt med en station i Stjärnhov halvannan mil bort det är ju gåtfullt. Det är många ettor och nollor som ska vifta runt i luften. Vill jag ha lite bättre täckning hänger jag ut den vita dosan utanför fönstret.

Några gåtexempel till. ”Vilken fisk ligger på ägg”? Svar: Ansjovis! Eller ”Vad är det för likhet mellan solen och ett fickur”? Svar: Båda går ner i väst! Den här då ”Vad gör en glasmästare när han inte har något glas”? Svar: Han dricker direkt ur flaskan! Slutligen ”Vad är det som går och går och aldrig kommer till dörren”? Svar: Farfar, som fastnat med hängslena i gungstolen!


Gåtor - Vad är det som är svart och vitt flyger och har 136 ben?


Det här ovan är en gåta. En annan gåta är, hur kan en god vän välja ett par inte alldeles hela och rena spetsbyxor för att illustrera en gåta. Det är oförklarligt. Byxorna har en gång suttit på en von Rosen och har tillverkats år 1900. Det skall vara ett museum som bevarar ett par trasig och lappade spetsbyxor. Jag har inte sett spetsbyxor på någon person sedan andra världskriget. Jag undrar om det enbart är adliga som får bära sådana plagg. Han som jag såg med ett sådant plagg var en von Peyron. Att vissa plagg och tyger varit förbjudna för stora folkgrupper har förekommit då och då. Plagg av siden och silke var förbjudet att bäras av icke adliga. I det gamla Rom fick man inte ha en purpurfärg på togan om man inte var tillhörde senaten. Det finns en lösning till byxgåtan. Vad är det som är ental upptill och flertal nedtill? Det kan vara ett par byxor. Men är det den enda lösningen? Jag skulle tro att det skulle kunna gälla en människa vilken som helst. En kropp och två ben.

Gåtan i rubriken är hur enkel som helst.

Det är ju en flock med 68 skator som kommer flygande.


Gåtor - Tänder igen


För några veckor sedan hade jag anledning att på temat 65+ skriva om tänder. Nu är det dags igen, med utgångspunkt från gåtan ”Vad har tänder men kan inte tugga?”  Svaret är förstås inte en 65-åring med implantat utan en  - räfsa. Till exempel den som antyds på bilden.

Egendomligt nog är denna räfsa enligt museets anteckningar tillverkad under mitt födelseår, alltså 1934. Ännu märkvärdigare är att den katalogiseras som en fästmansgåva. Svårt att tänka sig att dagens fästman (heter det fortfarande så?) skulle tillverka och uppvakta sin käresta (eller vad man numera säger) med en dylik gåva.

Men om någon skulle komma på idén så är beskrivningen följande: Räfsa med stagat, itappat skaft. Något svängt huvud med 19 räfspinnar (”tänder”, min anmärkning) Skaftet platt närmast huvudet. Sedan fyrsidigt med avfasade kanter. Därefter runt. Stagat med tunna ribbor. Skaftet har snidad dekor vid ribbornas fäste. Omålat.

Svaret på gåtan kan även vara en kam, som ju också har tänder. Det är nog mer troligt att dagens fästmö använder en sådan för att få fästmannen att tända på riktigt.


RSS 2.0