Glas: "Fyllhundar"



Det finns olika slag av fyllhundar. Fyllhundar kan även vara svin. De fyllhundar som här skall behandlas är tillverkade av glas eller porslin. De har ingenting att göra med den fyllhund som besjungs i snapsvisan ”Mors lilla fyllhund”. För att så snabbt som möjligt avfärda denna typ av fyllhund kommer några rader ur visan:


Mors lilla fyllhund på krogen satt
Rosor på kinden men blicken var matt
Läpparna små liksom näsan är blå
Bara jag kunde så skulle jag gå


Den typ av fyllhundar som är avbildade ovan stod stadigt på bordet. Om inte hunden varit med på festen i början på kvällen gjorde han alltid stor succé när han senare kom fram. Fyllhunden är en brännvinskaraff, i de södra delarna av Sverige kallas karaffen för fyllesvin, ett fyllesvin är även en person som ofta söker tröst i flaskors innehåll och fylle är detsamma som brännvin.

Dessa karaffer började dyka upp allmänt omkring förra sekelskiftet. Det fanns två olika designer av fyllhunden. Man kunde fylla på och tömma den genom munnen eller också genom munnens motsats. Om hunden kom fram sent på natten eller tidig morgon gjorde den andra designen stor lycka. De levande fyllhundarnas vrål och skratt ekade över stad och land när innehållet rann ut genom bakdelen.

Ett ännu roligare skämt var om man hade börjat bjudningen med en hund som tömdes genom munnen och avslutade den med en som tömdes genom baken. För att livets vatten inte skulle spillas till ingen nytta var ofta den sista hunden fylld med vanligt vatten. Detta var fyllhundar, berusande eller berusade.


Egon Toft


Glas: "Inget kalas utan kras"

Ädla drycker kräver vackra glas. Har man en så vacker service som bilden visar kommer med all sannolikhet vinerna till sin rätt. Glasen är från 1800-talet. Förmodligen från dess första hälft. De har en graverad dekor av ekbladsmönster och en knapp på foten.

En glasservis består av många delar. Formen på glasen ska stämma med dryckerna som serveras i dem. Vitvinsglasets kupa är något mindre än rödvinsglasets. Det motiveras med att det vita vinet skall serveras svalare. Är det dessutom mousserande skall det serveras högre uppifrån. Kuporna till glasen ska ha en bred öppning för att bouqueten skall utvecklas.

Vinprovarglas har sin tulpanform för att man skall kunna svänga runt vinet och att bättre känna doften. Moderna vinglas är ofta insvängda upptill, men för mig verkar det underligt om gästerna vid den fina middagen börjar lukta på vinet, som om det skulle vara av dålig kvalitet.

Starkvin som t ex portvin och sherry ska avnjutas i mindre mängder och får därför mindre glas, men med liknande form som rödvinsglaset. Om man lyxar till det och serverar champagne kommer de höga smala glasen fram så man ser de goda bubblorna. Ibland förekommer låga, vida chanpagneskålar, men det är nog mest i Hollywoodfilmer.

En komplett servis innehåller också seltersglas, cognacsskupa, wiskyglas, likörglas och snapsglas. Snapsglaset är en typiskt nordlig företeelse och det är väl också snapsvisan.

Att duka med alla dessa glas är en hel vetenskap. De ska placeras i den ordning de ska användas med början från höger. Seltersglaset med vatten kommer först sedan följer sherryglaset till soppan. Eventuellt kommer snapsglaset däremellan. Därefter vitvins- och/eller rödvinsglasen. Till desserten får starkvinsglaset återanvändas. Sedan följer kaffet med cognac och likör i salongen.

Slutligen: “Alkohol skadar din hälsa”, men tänk inte på det när du tittar på de vackra glasen på bilden.


Harriet Peterson


Glas: "Hertig Karls glas"



Tema GLAS gav upphov till mångahanda tankar som flödade fritt ett tag. I sjömannens hårda liv finns än idag ”vakter”. De indelar dygnet och varje ”vakt” är 8 halvtimmar som benämns ”glas”. Att det gäller halvtimmar beror av att sandglasen som användes fordomdags endast mätte 30 minuter.

Men så tänkte jag på begreppet ”glasberget” – en tillvaro som i sagans och folkvisornas värld var förbehållet prinsessor som där väntade på att friaren/prinsen skulle lyckas rida uppför berget. Att ”hamna på glasberget” behöver i dagens läge inte betyda mer än att man är ”singel” och trivs med det.

Äntligen kom jag till skott då jag fick syn på ett arkeologiskt föremål på en hylla. Det var en rekonstruktion av ett glas från Hertig Karls glashytta, 1580-tal. Två skärvor hittades vid en utgrävning, delar av väggen och foten på ett vinglas kallat ”spechtern”. Sådana vinglas hade hög cylindrisk form och fot utan ben. Glasmassan var grönfärgad enär färglöst glas var mycket svårt att framställa.

Nu stod det där på hyllan – gjort av glasfragmenten och vitmålad ståltråd. Men tanken svindlar – tänk om hertigens hand hållit i just detta glas och lyft det till en välgångsskål för sin unga drottning Maria av Pfalz. Och att han sedan kastat det över axeln så att det krossades mot golvet! ”Dåligt kalas där inget glas går i kras” är ett talesätt både då och nu.

Men vad var det för vin som det höga herrskapet drack ur dessa gröna glas. Säkert vitt vin, det gör sig bäst, men kanske även rött. Så långt kom jag att tänka på en av mina kulturella favoriter – koreografen Birgit Cullberg.

Hon gjorde en TV-balett för dansarna Niklas Ek och Mona Elg och kallade den ”Rött vin i gröna glas”. Nyskapande koreografi för TV-mediet från 1970/71 som belönades med Prix Italia. Birgit Cullberg inspirerades av Bellman som i sin Fredmans epistel n:o 2 ”Till Fader Berg rörande fiolen” skaldar:


Jag älskar de sköna,
Men Vinet ändå mer;
Jag på båda ser,
Och åt båda ler
Men skiljer ändå båda.
En Nymph i det gröna,
Och Vin i gröna glas.



Länsmuseet har sett till att nytillverka dessa vackra gröna glas på Lindshammars glasbruk. Man säljer dem som souvenirer under beteckningen ”ölglas” vilket troligen är rätt klokt då knappast någon nuförtiden skulle komma på tanken att dricka vin ur dem.


Olle Hallberg


Glas: "Innan Sverige bytte back"



En god vän till mig brukar hävda att en bygd utan bryggeri är en bygd utan kultur. Dessvärre har ju utvecklingen inom den branschen varit starkt centralistisk. Särskilt många bygder med eget bryggeri finns inte längre, och urvalet av inhemska ölsorter är tämligen begränsat.

   När de lokala bryggerierna levererade sina varor med häst och vagn, eller så småningom med stånkande motorfordon, förvarades öl- eller pilsnerflaskorna i hederliga kvadratiska backar av trä. Standarden var 5x5=25 flaskor i varje, men det lär ha funnits backar som rymde 50 flaskor. Ölutkörarna var starka farbröder som lätt langade över sina varor till specerihandlare, kaféägare och restauratörer.

   Även här gjorde emellertid den tåliga plasten sitt intåg och lättade bördan något. Dock rymdes fortfarande 25 flaskor öl eller läskedrycker i backen. Men tomma backar kom inte  tillbaka till bryggeriet i den omfattning som förväntats för nya leveranser. I heminredningstidningar kunde man nu se hur plastbackarna i stället användes för förvaring av allehanda ting. Särskilt populärt var det samla lp-skivor av vinyl i dem. Måttet var perfekt.

   I början på 90-talet kom en logistisk revolution, som skakade om i hela kedjan från bryggeri till ölkonsument. Sverige skulle byta back, förkunnade den omåttligt populäre ishockeyspelaren Roland Stoltz i en stor och uppmärksammad annonskampanj. I stället för den kvadratiska ölbacken med plats för 25 flaskor gick man över till en rektangulär för 20 flaskor. Möjligen till glädje för utkörarna, vars krafter kunde besparas. Men omställningen måste ha varit en gigantisk utmaning för dem som skulle hantera de praktiska konsekvenserna.

En helt annan historia är att allt mer öl numera dricks ur burkar som kan köpas på så kallade flak av papp.


Bosse Tolander


Glas: "Bordet är dukat för två personer som ska äta söndagsmiddag"



Förrätt, två sorters sill som lagts i en serveringsskål med låg kant med en mellanvägg som delar upp skålen i två delar (se bild). Materialet grönt glas. Till det en skiva kavring eller annat mörkt bröd. Öl och en liten snaps smakar nog bra också.

Varmrätten blir stek i någon form, kalv, nöt , älg… det finns en del att välja på. Kokt potatis, sås, grönsaker, sallad. Tillbehör som till exempel vinbärsgelé, inlagd gurka och syltade gröna tomater, bara att välja. Nu i en serveringsskål av samma gröna glas som den tidigare, men med mellanväggar som delar den i tre delar (se bild). Som dryck ett gott rött vin.

Till dessert min absoluta favorit – pannacotta med färska bär. Kanske i mäktigaste laget men man måste unna sig något ibland. Smaklig spis.


Astrid Hjelm


RSS 2.0