Grönt: "Det är grönt"



Denna bänk förefaller mig vara som gjord för att sitta och berätta historier på – en riktig ljugarbänk. Om den historia någon berättar är så överdrivet drastisk att åhöraren chockas, så trillar vederbörande lätt baklänges utan problem – bänken saknar ryggstöd.

Men kanske sitter det en ung flicka med sin första kärlek på bänken – sedesamt med korsade ben och kjolen stramt neddragen till anklarna. Den ynglingen kan då inte bärga sig utan efter en lång stund, alltför lång tycker han egentligen, lägger han sin arm försiktigt över flickans axlar. Så viskar han i hennes vackra öra: tror du att jag kan komma till dig i kväll när dina föräldrar har gått till sängs? Då svarar flickan med klar och tydlig röst:
- Ja, kom du - det är GRÖNT.

Bänken är av furu och grönmålad. Den härstammar från Lerbo socken i Sörmland och har en gång tillhört hembygdsforskaren Nils Dencker.


Grönt: "Nu grönskar det"



Målning av Hugo Zuhr. ”Grönt landskap med berg och stenar”.

Nu grönskar det i dalens famn,
nu doftar äng och lid.
Kom med, kom med på vandringsfärd
i vårens glada tid!
Var dag är som en gyllne skål,
till brädden fylld med vin.
Så drick, min vän, drick sol och doft
ty dagen den är din.

Långt bort från stadens gråa hus
vi glatt vår kosa styr,
och följer vägens vita band
mot ljusa äventyr.
Med öppna ögon låt oss se
på livets rikedom
som gror och sjuder överallt
där våren går i blom.

Snart grönskar det. Den absolut bästa tiden på året. Se på bilden, hur underbart vackert. Här vill jag vara. Känna dofter, känna solens varma strålar. Ta vara på dagen. Den är min, den är din, den är vår. Tycker den här sången säger allt.

Grönt är skönt.

”Nu grönskar det”. Text av Evelyn Lindström. Musik av Johann Sebastian Bach.


Grönt: "Vitt är shit"



"Blått är flott, rött är sött, gult är fult och grönt är skönt". Den ramsan är minst lika gammal som våra barn. De har varit myndiga i upp emot trettio år så ramsan är gammal, dammig och glömd, ett riktigt museiobjekt. Men det hjälper inte – grönt är skönt.

Kolla in stolen, mycket skön att sitta i. Storleken är lagom och den är tillverkad på NK i Nyköping. Spana sedan in färgen, skönt grön med en mjuk dyna. Det är lätt att se avslappnad ut i en sådan möbel, det är svårare att verka alert och vaken när man sitter i den.

Grönt är skönt även i andra sammanhang. För många år sedan, på den tiden då jag var ung, cool och alert skulle kompisen och jag åka till Näsåker i Norrland för att fira midsommar. Tältplatsen var underbart grön när vi lade oss på kvällen före midsommarafton. När vi vaknade slokade tältduken och det gröna var gömt under en decimeter snö. Grönt är skönt men vitt är shit, i alla fall när det skall vara skönt grönt.

Ung och grön var man en gång, nu är man gammal och grå. När man är ung och grön är det tillåtet att göra bort sig, det är ungdomens prerogativ. Det var skönt att vara ung och grön men det är inte helt fel att vara som man är nu. Gör man bort sig eller glömmer saker kan man alltid skylla på att man blivit så gammal. Grått är nått som man med åldern fått när man levat bort allt grönt, men livet är ändå skönt.


Grönt: "Grönt är skönt, gult är fult"



Så sa jag som barn. "Grönt är skönt, gult är fult". Vad tänker jag på idag när jag hör ordet grönt? Det som först dyker upp i huvudet är grönt gräs och att gräs slås på sommaren för att få vinterfoder till husdjuren.

Till slåttern behövs redskap och i museets föremålsarkiv hittade jag detta lieorv. Orvet saknar liebladet men det blev kanske så nerslitet vid höskörden att det inte sparades.

Detta orv är daterat till 1845 och skymtar några initialer. Troligen tre bokstäver. Den första kan vara A och den sista S. Ett S i sådana här sammanhang brukar betyda “son”. Orvet är dekorerat med ett vackert uddsnitt. Höskörden kändes möjligen mera lustfylld med ett så vackert redskap.

Grönt är det som har färg som friskt gräs och jag tycker det ligger något positivt i ordet. Den gröna färgen återfinns i många uttryck.

I Bibeln talas om gröna ängar. I Psaltaren 23:2 står: “han för mig i vall på gröna ängar och låter mig vila vid lugna vatten”. Idag talas det i stället om grönområde. Det är stadsbornas andningshål och dit de gärna beger sig och som de vill bevara orörda. Det blir ett ramaskri om det planeras någon förändring. En utflykt i det gröna betyder en promenad eller en picknick i naturen. ”Ut i klorofyllen” heter det på slang.

Intresset för trädgårdsodling har vuxit markant under de senaste åren. Efterfrågan på odlingslotter har stigit kraftigt men det är väl mest för villaägare som ständigt gröna växter är intressanta? Dessa växter ger trädgården liv även under vintern. Hobbyodlarna vill givetvis ha blommor i sin trädgård, men när jag hör blommor och grönt tänker jag på blomsterbutiken.

Blommorna väljs ut för en bukett och så kommer det: “och så något grönt till”. Det gröna består då av olika kvistar och blad, mer eller mindre exotiska. Det förefaller som om inslaget av grönt i buketterna har ökat. Det ser man på alla buketter som delas ut till pristagare i diverse tv-tävlingar.

Uttrycket ”ung och grön” används ibland lite nedsättande. Uppfattningen är att den som är ung och grön inte kan något. I verkligheten är det kanske så att den unga människan har bättre och mer aktuella kunskaper än den som är äldre. Frasen ”i min gröna ungdom” ingår i nostalgiska berättelser antingen om någon positiv, trevlig händelse eller försvar för någon dumhet som har lett till djup ånger.

”Grön våg” kallas ett samordnat system när att ett flertal trafikljus koordinerats så att de slår om i takt med färden, en företeelse som inte är aktuell i Nyköping där det finns ett fåtal trafikljus. ”Gröna vågen” är något helt annat. Under 1970-talet flyttade många stadsbor ut på landsbygden för att få leva nära naturen och odla sin potatis och sina grönsaker själva. ”Gröna fingrar” har den som lyckas bra med odlingarna.

”Grönt ljus” och ”det är grönt” betyder att något är tillåtet eller möjligen att göra något otillåtet.

Tänk att vinna 10 miljoner på lotto, en utopi för de flesta men ibland händer det. Den lyckosten kommer verkligen på ”grön kvist”.

”Lindblomsgrönt" är en vacker färg. Den kallade min teckningslärare för “kärringfärg”. Det var inte snällt mot kvinnorna.


Grönt: "En symbol för 70-talsvågen"



Som medioker golfspelare vore det naturligtvis enkelt för mig att på temat ”Grönt” skriva några rader om de gröna greener som när detta skrivs ligger under 60 centimeter vit snö. Kanske kryddade med någon skröna ur P.G. Wodehouse´s ”Golfhistorier”, berättad av den i klubbhuset ständigt sittande Äldste Medlemmen.

    Men eftersom jag inte hittade någon driver eller järnsjua i Föremålsarkivet så valde jag istället en nyckelharpa, ett karakteristiskt inslag i svensk folkmusik. Enligt uppslagsboken ett stråkinstrument med tangenter (nycklar eller knavrar) som trycker mot strängarna för att korta av strängen för önskad tonhöjd. Det typiska ljudet uppstår genom resonanssträngar under spelsträngarna. Stråken förs nästan lodrätt upp mot den spelandes mage. Riksspelmannen Eric Sahlström (1912-1986) är instrumentets främste svensk i modern tid.

    Vad har nu detta med grönt att göra? Jo, tankarna går till det tämligen glada 1970-talet, då ”Gröna vågen” rullade ut över landet. Unga, entusiastiska familjer lämnade storstadsstressen och flyttade ut till enklare boningar på landet, gärna till kollektiv som trots begränsade jordbrukskunskaper skulle bli självförsörjande med ekologiska grönsaker, lammkött och getmjölk. Åtminstone några politiska partier, kanske främst centern, hakade på miljötänkandet. I slutet av epoken uppstod Miljöpartiet.

   Till denna gröna ideologi hörde också proggmusik med band som ”Träd Gräs och Stenar” eller Ebba Grön (!) och artister som Peps Persson. Samt inte minst spelmansstämmor i var och varannan buske. De största i Bingsjö och Delsbo samlade lika mycket folk som en fotbollslandskamp. På dessa var nyckelharpan ett centralt instrument, den blev åtminstone för mig en sorts symbol för Gröna Vågen. Därav mitt föremålsval!

    Men ledsamt nog ebbade ”Gröna vågen” ut och ersattes av 80-talets ”satsa-på-dig-själv”-ideologi.  En ny grön våg är nu möjligen på gång, åtminstone pratas det mycket om miljö och klimat. Om nyckelharpan kommer till heders där återstår att se.


Grönt: "Skräckinjagande?"



Den här draken kan varken spruta eld eller ånga. Men det finns andra….

Draken är mycket viktigt djur inom den österländska kulturen, där den står för visdom och fruktbarhet. Här hos oss symboliserar den oftast ondskan.

   Ett hotande monster i Norden är Nidhögg, som oavbrutet gnager på världsträdet, asken Yggdrasil. När han ätit riktigt mycket och försvagat dess rötter väntar bara Ragnarök, undergången. Detta finns skrivet i Snorres Edda, en slags lärobok i nordisk mytologi.

   Plastleksaken på Sörmlands museum är yngre, bara sex år, men verkar också ganska farlig. Draken kan förvandlas till en stridsman och liknar den vedertagna bilden av ett riktigt odjur, men skenet bedrar… Däremot ska man se upp med en mer människoliknande, tvåbent variant. Dess färg, avundens gröna, syns inte så bra och den giftiga andedräkten och den kluvna tungan måste besegras med andra vapen än svärdet.

   Varifrån härstammar då de riktiga drakarna? Fynd av dinosaurieskelett kan tyda på visst släktskap, men ny forskning gör att man tvivlar. Vissa urtidsdjur anses nämligen vara anfäder till våra fåglar! Inte kan väl en elak och ondskefull drake vara en mes?


RSS 2.0