Härliga hösten - med svampkorg


Härliga hösten är temat denna gång. Nu är så här att jag egentligen inte är höstmänniska, mår mycket bättre när det våras i bergen. En vacker klar dag med hög luft, sol och en lätt vind i september, början av oktober, då kan jag tycka det är härligt. Packa matsäck och åka ut i skogen det är inte dumt. Svamp och bärkorg är givetvis också med.

Jag åker till skogen där vi var förra hösten och hittade så mycket. Men vad har hänt? Skogen är inte kvar, allt som fanns där är avverkat. Synd. Vi åker till ett annat känt ställe. Vad nu, likadant här. Fy vad ledsna vi blir. Jaha vart ska vi fara nu då? Vi tar lite fika först, det smakar ju så gott i skogen, under fikarasten funderar vi på vart vi ska ta vägen. Vi har ju ett ställe till i närheten, vi far dit. Där är skogen kvar. Glada i hågen och med korgen på armen ger vi oss av in i skogen. Trallalala, nu ska vi plocka svamp. Men det ser faktiskt ut som det har varit några andra före oss i skogen. Attans också!! Vi går ett stycke till och tänk att där finns det lite gulingar. Kul. Plocka plocka plocka. Vad fina de är. Det ska bli gott på en macka när vi kommer hem. Vi måste fika en gång till det är ju halva nöjet med skogsturen. Nu blir det kaffe och macka med stekt ägg på, mums fillibabba.

Nöjda med "skörden"  åker vi åter mot staden. Rensning av svampen vidtar, sen blir det stekpanna fram. Vad det doftar gott i köket nu, med smörstekt svamp, och så gott det smakar sen.
Det blev ju en härlig dag, vi gör om det nästa vecka. Det är inte så tokigt med höst i alla fall.


Härliga hösten - Potatis och drällande älgar


Hösten är i det tempererade klimatet en av de fyra årstiderna, på norra halvklotet under månaderna september, oktober och november. På södra halvklotet omfattas hösten av månaderna mars, april och maj. SMHI definierar hösten som den årstid när dygnsmedeltemperaturen är fallande och ligger mellan 0 och 10 grader.

Ordet ”höst” betyder ”skörd” och är besläktat med orden hösta och inhösta det vill säga samla och hämta in. Och det är just det som är så trevligt med hösten. Jag minns min bardoms höstar. Särskilt minns jag potatisupptagningen. Far min odlade mycket potatis eftersom sandjorden på gården var så lämplig. På 1930-40-talen sattes vissa år ett par ton som utsäde. På hösten togs allt upp för hand av tillkallade hjälpare från granngårdarna. Det kunde vara 20 personer på potatislandet och alla var glada och nojsade med varandra. Vi använde inte grep som den på bilden ovan utan Pappa körde upp fårorna med ett s k årder som drogs av hästen. Sedan kröp vi på alla fyra två och två utmed fårorna och grävde för hand upp all potatisen. Den skulle sorteras i små och stora potatisar och tömmas i jutesäckar för hemtransport. Småpotatisen var också värdefull för den användes som djurmat till grisar och höns.

Ett år skördade vi över tio ton potatis och kära Mor var gråtfärdig: ”Hur i allsindar ska vi bli åv mä all den här potat’sen”? Men Pappa hyrde lastbil med chaufför och for till Stockholm och sålde. När han på kvällen kom hem hade han alla fickor fulla med pengar som han hävde upp på köksbordet! Då var det fröjd i stugan!

På hösten är det älgjakt också. Många år har jag och min fru gått i drevet i vårat lilla jaktlag. Men jag har ett barndomsminne som jag tänkte berätta om. På 1940-talet fanns det inte som mycket älg som nu. Om någon såg en älgskit i skogen så blev den snabbt omtalad och snart visste hela byn om den. Annat var det under 1970-talet. Då drällde det av älgar i skogarna. Innan våra barn gick till skolbussen måste vi ibland gå ut och jaga iväg de framfusiga älgarna från tomten.

Men den här speciella dagen var det inte bara spillning som omtalades utan det hade skjutits en älgko som låg på en flakvagn vid ett svinhus i byn. Där fanns en lyftanordning lämplig att hissa upp älgar med. Nyheten spreds till skolan och några skolbarn kom för att titta på älgen.

Jägarna hade börjat med avlastningen. Ett par man tog tag i benen och tippade helt enkelt av älgen från vagnen. I fallet viftade älghuvudet till och det föll i en vid båge ned från vagnen. Tydligen hade älgen en del koagulerat blod i nosen. Blodklumpen lossnade, for upp i luften och föll i en ännu vidare båge ned på axeln och innanför kragen till min fina skoljacka. Så det kan bli!!! Men jag fick inte ens bassning när jag kom hem.


Härliga hösten - på med stövlarna!


När Johan August Karlsson på Långmaren i början på 1900-talet skulle gå på auktion tog han dessa finstövlar av svart läder, som numera förvaras i föremålsarkivet. De var knappast lämpliga fotbeklädnader när han skulle ut på åkern och jobba eller drog till skogs för att fälla  träd.

Stövlar av gummi tar numera de flesta på sig när de ska skogsvandra för att under härliga höstdagar plocka svamp, titta på flyttfåglar eller vandra längs Sörmlandsleden. Om jag vore gummistövelsfabrikant eller –försäljare skulle jag dock vara aningen bekymrad.

Det är nämligen så att Skogsmulle-generationen och dess ätteläggar verkar ha tappat intresset för skogen. Min gamle scoutkamrat Lars Kardell, professor emeritus vid Sveriges Lantbruksuniversitet, har funnit att svenska folkets skogsbesök minskat med en tredjedel sedan 1988. Värst är det bland barnen, vars besök halverats på två decennier! Den fria leken har ersatts med aktiviteter som kräver utrustning, typ golf och skidor.

Barnen är överbeskyddade, menar Lars Kardell. I naturen lurar faror som myggor, huggormar, fästingar och fågelinfluensa. Och den som bygger en koja i skogen kan ju slå sig.. Visst kan man leva utan skog. Men då missar man en del av livets glädjeämnen, säger han.

Till exempel att en solig septemberdag vandra i skogen. Iklädd gummistövlar.


Härliga hösten - paraplyet ger skydd


Regnet skvalar, fäll upp ditt paraply! Kanske du har ett sådant här i svart siden med krycka och doppsko i sköldpaddsliknande material?

Föremålet har anor från det gamla Kina men kom till Europas städer först på 1800-talet. En tid var det mycket modernt som spatserkäpp, framför allt då bland starka män som orkade flanera med ett par kilos extra vikt.  Den lättare, hopfällbara modellen kom först på 1920-talet.

Detta och mycket mer finns i en etnologisk studie om paraplyanvändning, skriven av Zara Hinders 2009 vid Åbo Akademi.

Duger tingesten som vapen? Zara nämner inget om det. Kanske känner hon inte till Mary Kingsley, som levde 1862-1900 och var en ovanlig kvinna i det viktorianska England.

Som antropolog och upptäcktsresande tog sig Mary runt i Västafrika för att studera de primitiva religionerna. I lång kjol, höghalsad blus och en skinnmössa knuten under hakan gav hon sig ut genom djungler och träsk. Det blev en hel del svåra strapatser. Hon föll i floder och fångstgropar men klarade sig igenom alla tillbud. Närgångna krokodiler och leoparder fick en smäll av hennes paraply!

Mary hade verkligen nytta av sitt enkla och praktiska regnskydd! Och glömde det aldrig?


Härliga hösten - höstmode


Om hösten tycker jag inte. Det är så många otrevliga saker som händer då. Man skall plocka svamp och lingon och ännu värre om man blir tvungen att plocka blåbär. Det skall syltas och saftas och läggas in. Jag har varit bra på att lägga in, det syns på midjemåttet. Förutom dessa otrevligheter så blir det mörkare för varje dag, regn, rusk och stormar. Inget av detta är härligt, inte ens för en höstälskare. Nu kommer det igen, det var bättre förr.

I dag finns det inte något höstmode för herrar. Förr kunde man gå till en skräddare eller till en herrekiperingsaffär och måttbeställa en kostym eller en paletå i fint ylletyg. Se på bilden hur fina herrarna är i sina paletåer. Det saknas bara en vit näsduk i bröstfickan för att elegansen ska vara fullständig.

Bilden distribuerades till alla skräddare och herrekiperingar, den ingår i en stor mapp, av Nyborgs Yllefabrik i Norrköping. Då hösten närmade sig skulle den som ville vara riktigt inne vara utrustad med en ny kostym av ylle, gärna en paletå och vi får inte glömma hatten. Hattarna på bilden bars av gubbar som var 30+, ungdomar stukade om hattarna till ett snitsigare utseende.

Nyborgs Yllefabrik finns inte längre och det finns nog inte någon yllefabrik kvar i landet. Mappen distribuerades 1951, bland annat till skräddare Harnesk i Tystberga.


RSS 2.0