I maktens korridorer - tungt, dyrt och elegant


Detaljbild på Nyköpings stadshus med sin marmorfasad. Bilden är tagen i samband med att delar av fasaden byttes ut.

 

Lite av maktens korridorer finns i ett av de finaste husen i stan. Ett av felen är att det ligger på alldeles fel plats. Det är synd att ett sådant mästerverk skall förstöra den fina miljön som finns runt Stora Torget. Jag tror att man redan från början visste att det var fel så därför försökte man att få det att smälta in i torgmiljö. Man tillgrep det antika knepet, klä in föremålet i Carrarramarmor. Men marmor är inte alltid den marmor som är den bästa. Det skall visst finnas 500 platser där man bryter marmor och det finns troligen mer än 20 olika sorter av marmor. Efter byte av fasadbeklädnaden nyligen får man hoppas på bättre hållfasthet på den nya marmorn. Men maktens korridorer är pampiga och respektingivande. Ur marmor uthuggna och varsamt polerade ledstänger i trapporna. All inredning som inte är marmor är av ek, tungt, dyrt och elegant. Bäst tyckte jag ändå att konstverken var. Extra roligt var att Bie Nordling hade ett verk på en av väggarna. Bie har flera verk i Nyköping som är värda att titta på. På Pelles Lusthus och HSB:s kontor finns det skulpturer av henne. På kulturnämnden finns Bie Norlings triptyk Jordens Frukter.

 

En sista fundering. Bananskalet på entretrappan var det ett utlagt politiskt knep som skulle följas av en pudel där man förklarade att snedsteget berodde på ett bananskal.

 

 
Förra veckan var seniorbloggen på besök i Nyköpings stadshus - en byggnad full av spännande arkitektur, historia och associationer. Vi fick en visning genom "maktens korridorer" och samlade på oss inspiration och bilder till veckans tema: I maktens korridorer.

I maktens korridorer – här fattas beslut!

 

Modell över området som det såg ut innan stadshuset byggdes. Modellen står i stadshusets entre.
 

När jag flyttade till Nyköping 1973 var stadshuset nyuppfört. Det invigdes i december 1969 efter en långt utdragen process, som bland annat omfattade en nordisk arkitekttävling. Bland alla 146 förslag var det de danska arkitekterna Jean-Jacques Baruël och Paul Niepoort som segrade. Som inspiratör nämns bl a den store Alvar Aalto, som enligt expertis står i särklass bland nordiska arkitekter. Jag kommer ihåg att många på 70-talet förfasade sig över ”detta främmande inslag i stadsbilden”. Som lekman på området kan jag förstå synpunkten. Men ser man bilden hur det såg ut förut med en Konsumrestaurang, som närmsta granne till det fina Rådhuset minskar denna förståelse drastiskt. Numera kan jag t o m tycka att stadshuset borde ha status som byggnadsminne.

 

Mitt förhållande till Stadshuset är något kluvet. Som fritidspolitiker har jag tillbringat åtskilliga sammanträdestimmar i huset. Första vändan var 1992-1994. En dyster period i opposition, med en osäker allians i majoritet som var helt i händerna på tjänstemännen. Kommunen hade en period med en extrem beställar-utförarmodell, som minst av allt befrämjade demokratin. Väsentliga beslut fattades i regel inte i sammanträdesrummen utan i tjänstemannamodulerna.

 

Sedan snart tio år har jag fungerat som socialdemokratisk ersättare i utbildningsnämnden (numera nämnden för utbildning, arbetsmarknad och integration). Det är naturligtvis trevligt att ingå i majoriteten och i någon mån kunna påverka beslutsfattandet. Till detta bidrar också att den extrema  beställar-utförarmodellen modifierats och stärkt politikernas möjligheter till inflytande. Men de tunga ekonomiska besluten om t ex gymnasieskolans lokaler och personal fattas av kommunstyrelsen. Nämndens fokus rör t ex antagningsfrågor, program- och kvalitetsarbete samt en hel del formalia.

 

Med tanke på senare års svaga resultat i vår gymnasieskola behövs en allmän uppryckning. Om elever, föräldrar och skolpersonal drar sitt strå till stacken lovar jag som politiker att ständigt ha blåslampan på en maktfullkomlig tjänstemannaledning. Här fattas beslut!

 

 
Förra veckan var seniorbloggen på besök i Nyköpings stadshus - en byggnad full av spännande arkitektur, historia och associationer. Vi fick en visning genom "maktens korridorer" och samlade på oss inspiration och bilder till veckans tema: I maktens korridorer.

I maktens korridorer - Maktens boning är minnesmärkt!


Rivning inför stadshusbygget i Nyköping. Foto: Olle Hagelroth

 

Nyköping har under historiens gång drabbats av flera stora bränder. Efter den omfattande ”ryssbranden” 1719 ersattes eldfängda byggmaterial. Det blev allt vanligare med stenfasader.

 

Staden behöll länge sin karaktär, men i mitten av 1900-talet – efter krigsslutet - blev det fart på samhällsutvecklingen.  Äldre bebyggelse fick ge vika för stora affärskomplex och hyreshus.

 

Mest iögonfallande var den radikala moderniseringen av kvarteret runt Rådhuset.

 

 Den gamla byggnaden fick bli kvar, övriga hus jämnades med marken. Många protesterade men inte värre än att stadens maktelit lät uppföra ett nytt stadshus på samma plats. Efter en storvulen arkitekttävling med internationellt deltagande fick nyköpingsborna se en hustyp som skilde sig radikalt mot rådande kulturmiljö. Allt stod klart 1969 och stadskärnans förvandling var ett faktum.

 

Någon tegelbyggnad var det inte fråga om. Fasaderna med de exklusiva plattorna av italiensk marmor orsakade ytterligare gnissel bland folk. Hela bygget blev också dyrt, det kostade mer än dubbelt så mycket mot vad som beräknats, precis som det brukar bli vid sådana här projekt.  Kritiker fick sedan vatten på sin kvarn när marmorplattorna började bukta och orsaka renoveringsbehov.

 

Trots att åsikterna gått isär, även bland arkitekter, har väl stadshuset ändå funnit sin plats i själen hos stadens invånare. Somliga ser på maktens boning med viss stolthet. Nu är det dessutom förklarat som byggnadsminne!

 

 
Förra veckan var seniorbloggen på besök i Nyköpings stadshus - en byggnad full av spännande arkitektur, historia och associationer. Vi fick en visning genom "maktens korridorer" och samlade på oss inspiration och bilder till veckans tema: I maktens korridorer.

I maktens korridorer: hemtamt område

 

När seniorbloggarnas grupp var på ett intressant besök i Nyköpings Stadshus kändes det ganska ”hemtamt”. Eftersom jag i över 30 år har haft min arbetsplats vid Länsstyrelsen på den motsatta sidan av torget så har jag besökt stadshuset många gånger. Det har rört sig om tjänstesamtal med kommunens miljöförvaltning, deltagande i ett stort antal sammanträden, besök i kommunarkivet och inte minst besök hos Thomas Wirström vid hans mycket välfungerande reprocentral på nedre våningen. Dock fick jag den här gången reda på en hel del som jag inte visste förut. Och den stiliserade kartan över staden, utförd i olika metaller, som pryder hörnet längst fram till höger i entrehallen har jag aldrig sett förut. Fotot av kartan här ovan kan ge ett något virrigt intryck eftersom bakgrunden utgörs av en del av en bakomliggande korridor. Kartan visar dock de centrala delarna av Nyköping med gator utförda i mässingsplåt och Nyköpingsån i kopparplåt som ringlar sig ned över kartbliden. Det var Nyköpingsån som fick mig att välja just den här bilden. Den ån ligger mig nämligen varmt om hjärtat och jag har en stor vördnad för allt vatten.

 

Inom Nyköpingsåns avrinningsområde har ett vattenvårdsförbund varit verksamt sedan det bildades 1959. Förbundets syfte framgår av stadgarna från ett konstituerande sammanträde den 23 oktober 1959: Nyköpingsåns Vattenvårdsförbund utgör en sammanslutning mellan kommuner, industriföretag, föreningar, och övriga, vilka på grund av att de påverka eller påverkas av vattenförhållandena i Nyköpingsåns vattensystem, hava intresse för vattenvården och vattenhushållningen inom nämnda vattensystem.

 

Nyköpings kommun har under alla år aktivt deltagit i förbundets arbete. Själv har jag som sagt varit djupt engagerad i förbundsarbetet och efter min pensionering fick jag av förbundet det hedrande och angenäma uppdraget att skriva texten till en jubileumsskrift till förbundets 50-årsfirande 2009. I den kan man läsa ett citat från biskop emeritus Martin Lönnebo som berättar om vattnets vidunderlighet. Ungefär så här skriver han: Vattnet är en kosmisk, enande symbol och en gåva från universum som förbinder oss med den gemensamma urtiden. Förmodligen kom det vatten som nu finns på jorden i form av is tillsammans med den andra materien när den klumpade sig samman till vår nuvarande jord. Det skedde för kanske fyra och en halv miljarder år sedan. Så småningom steg vattnen ur djupen. Det täcker nu stora delar av jordens yta- cirka 70 procent. Mycket litet av vattnet har försvunnit. Det vatten som vi dricker från kranarna är därför av kosmisk ålder. Med vattnet förenas vi med historien och med allt levande genom alla tider. Varje vattenmolekyl bär vår historia. Drick ett glas vatten, och du har druckit världens historia. Ett glas vatten är ett underverk.
 
 
Förra veckan var seniorbloggen på besök i Nyköpings stadshus - en byggnad full av spännande arkitektur, historia och associationer. Vi fick en visning genom "maktens korridorer" och samlade på oss inspiration och bilder till veckans tema: I maktens korridorer.

I maktens korridorer - vem bestämmer?

 

Att all makt utgår från folket är en i högtidstal omhuldad klyscha. Vid allmänna val utser detta folk sina politiska företrädare som ska fatta en massa beslut på allehanda områden till folkets fromma i kommunerna (liksom i stat och landsting). Dessa politiker kallas stundom lekmän, till skillnad från anställda tjänstemän. I rangordningen står de så kallade kommunalråden (=heltidsengagerade politiker) på översta pinnen i hönsgården, dock inte alltid lönemässigt.

 

    I de kommunala korridorerna diskuteras ständigt vem det egentligen är som bestämmer. Är det politikerna som fastställer ramar och färdriktning, eller är det tjänstemännen som förser politikerna med beslutsunderlag?

 

   Den som är litet konspiratoriskt lagd kan ju roa sig med att studera ovanstående skylt från Nyköpings fina stadshus. Hur kan det komma sig att den anställde kommundirektören står ovanför det valda kommunalrådet?

 

 
Förra veckan var seniorbloggen på besök i Nyköpings stadshus - en byggnad full av spännande arkitektur, historia och associationer. Vi fick en visning genom "maktens korridorer" och samlade på oss inspiration och bilder till veckans tema: I maktens korridorer.

I maktens korridorer - med trappor av marmor

Förra veckan var seniorbloggen på besök i Nyköpings stadshus - en byggnad full av spännande arkitektur, historia och associationer. Vi fick en visning genom "maktens korridorer" och samlade på oss inspiration och bilder till veckans tema: I maktens korridorer.
 

 

 

En trappa i ljus marmor leder upp mot de stora salarna i Nyköpings stadshus där folkets valda diskuterar och bestämmer. Hur känns det att gå där till möten om kommunens alla viktiga frågor? Andäktigt? Marmorn förknippas ju så gärna med antikens filosofer, förnuftiga och kloka tänkare. Och med makt. Även EU-parlamentet, St Peterskyrkan och många av speldjävulens palats i Las Vegas har byggts av kalksten som utsatts för högt tryck.  

 

  Den vackra canalonin, se bilden, kom hit till oss för knappt 50 år sedan, då från ett av de 150 marmorbrott som finns i den italienska orten Carrara. Tänk om skulptören och arkitekten Michelangelo (1475-1564) var på samma ställe när han valde ”rätt” stenblock till sina trappor. I Bibliotheca Laurentiana i Florens finns en av hans mest berömda, en verkligt pampig med djupa och utbuktande plansteg. Men den blev ifrågasatt då under renässansen. Trappan ansågs ”flyta neråt och utåt” … det var med tvekan man gick uppför.

 

  Däremot är det fritt fram att ta trappan i Nyköpings stadshus. Stegen är bekväma och de tar dig till kommunfullmäktiges offentliga sammanträden!

 


RSS 2.0