Idrott - Anrik idrottsplats

“SLM 50-993-1 - Motion och idrott,” Sörmlands museum http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/332826.
 

 

Folkungavallen i Nyköping är en kulturhistorisk klenod, som funnits i centrala Nyköping sedan mer än 100 år. Från början användes tomten vid Lantbruksutställningen 1914. Idrottsplats blev det från 1919 för bl.a. fotboll, friidrott och skridskolöpning. Invigningen skedde dock inte förrän 1922. Den mycket vackra läktaren med omklädningsrum på baksidan och spröjsade fönster på ena gaveln dateras 1926. Mot Brunnsgatan vetter en pampig entré flankerad av förråds- och omklädningsrum. Den är i dag hemmaarena för IFK Nyköpings framgångsrika damfotbollslag.

 

Hela anläggningen har en patina av imponerande slag. Länsstyrelsen förbereder sedan många år en byggnadsminnesförklaring av Folkungavallen. Denna process är dock komplicerad varför kommunen, som ägare till anläggningen, tillsvidare har en anmälningsplikt i den händelse några förändringar planeras av byggnationen.

 

Bilden på häcklöparen är från en tävling den 9 juni 1950. Det är Ragnar "Ragge" Lundberg, IFK Södertälje, som springer 110 m häck. (Anm. I dokumentationen påstås att han tävlar i 100 m häck -men det tror jag inte på!)  Häcklöpningen var Ragges andragren. Bäst var han i stavhopp med ett EM-guld 1950 och OS-brons i Helsingfors 1952 på meritlistan. Den här junikvällen 1950 på Folkungavallen passade han för övrigt på att sätta nytt europarekord genom att med hjälp av bambustaven svinga sig över 4 m 38 cm.

 

Mitt främsta minne från Folkungavallen är från 1973. Toppmatch i dåvarande div 2 norra mellan NBIS och IFK Sundsvall. Hela stan var på benen och över 4500 åskådare hade trängt ihop sig på Vallen. Själv stod jag pressad på en provisorisk läktare mot järnvägen till. Jag vill minnas att NBIS lyckades vinna matchen med 2-1. Men mest minns jag när stadens genom tidernas störste fotbollsidol - Roger Landström - kom in i andra halvlek med ambition att dribbla av så många som möjligt och springa in med bollen i Sundsvallsmålet. Det lyckades dock inte. Men showen var oförglömlig.

 

 

Idrott - Ibland kan det göra ont!

Glädje men också smärta har väl alltid förknippats med en idrottsplats. Glädje vid mål och segrar, smärta när det i stridens hetta smäller till och någon skadas. Under mina år som sportjournalist var det något som jag såg många gånger – för det mesta från läktarplats. Men jag har även som aktör upplevt det både på fotbollsplan, i skidbacken eller i landets första riktiga bobbana i Hammarstrand i östra Jämtland. Det var också där som jag första gången slog sönder mitt vänstra knä – den första av fem olyckstillfällen.
 

Ett av minnena från dessa tillfällen var när jag fick en fotbollstjej på knä i en vänskapsmatch! mellan Södermanlands Nyheters redaktionslag och ett damlag från Bettna/Broby. Idén till den här matchen som spelades på idrottsplatsen i Broby kom från inte helt okände damtränaren Kalle P, Lennart Pettersson i Bettna, som var lokalskribent för SN.

 

 

 

Lite tveksamma var vi att ställa upp men samtidigt kunde det vara kul att få drabba samman med ett gäng spelglada tjejer. De var dessutom mycket duktiga – det visste vi. Med flåset var det lite si och så i vårt lag men det skulle säkert ordna sig.

 

Sagt och gjort. Väl på plats vid den fina idrottsplatsen var det dags för lite taktiksnack. Vi hade inte tränat eller spelat tillsammans innan men i laget fanns några duktiga killar med ”fotboll i blodet” och så några andra som egentligen bara skulle synbart förstärka laget.

 

Innan det var dags för avspark höll jag som då var sportchef på SN ett förmaningstal till ett laddat gäng. ”Tänk nu på att vi bara är otränade amatörer, ta det lugnt och inga onödiga hårda tacklingar på tjejerna. Nu går vi ut och visar var skåpet ska stå”.

Kommer inte riktigt ihåg vilket lag som gjorde det första målet men det spelar mindre roll. Spelet kom igång och det var hög stämning. Det sprangs, tacklades, sköts och svetten lackade. Det där med att ta det lugnt var bara en from förhoppning för när det bar till skulle alla visa hur duktig man var och lite heta känslor blev det allt.

 

Tjejerna var snabba och tyckte det var roligt att ”göra bort” killarna. Så hände det som inte fick ske. Jag skulle bryta bollbanan med sträckt ben samtidigt som min medarbetare på sportredaktionen Gösta Ramvall skulle visa sin tacklingsförmåga mot den anfallande amasonen. Det bar sig inte bättre än att hon föll rakt över mitt ben och det knakade till. En olidlig smärta for genom kroppen och jag förstod att något brast. Det visade sig vara min tre år gamla meniskskada som drabbades konstaterades på akuten i Nyköping.

 

Så var den dagen och många dagar framåt förstörd men det kunde ha gått värre. Första och sista gången jag spelade en fotbollsmatch. Hur resultatet blev? Se det är en annan historia.

 

 

 

Idrott - En idrottsplats

 “SLM 36504 3 - Bock,” Sörmlands museum http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/330234
 
Ett gymnasium förknippas idag knappast med en idrottsplats även om ämnet idrott och hälsa är en obligatorisk kurs på samtliga gymnasieprogram men under antiken var gymnasiet en plats för kroppslig träning. Ordet gymnasium kommer av det grekiska ordet för naken, gymnos, ur vilket också ordet gymnastik kan härledas. Den grekiske filosofen Platon ansåg att idrottsutövandet var ett medel för moralisk och andlig perfektion. I gymnasiet tränade grekerna upp sina kroppar till exempel genom saltomortaler på hästryggar och diverse akrobatiska övningar och om man betraktar bildens gymnastikbock som en ersättning för hästen så är vi många som fortsatt att utöva den traditionen under skolans gymnastiklektioner.

 

Det antika gymnasiet var också en renlighetsinrättning där grekerna, som tränade nakna, efter träningen smorde in sina kroppar med olja och sand. Inpackningen skrapades sedan bort från kroppen och att duscha efter en gymnastiklektion är idag arvtagaren till denna antika ceremoni.

 

I den nuvarande kursplanen för ämnet Idrott och hälsa för gymnasiet kan man läsa att ämnet just "förvaltar ett kulturellt arv av fysiska aktiviteter och naturupplevelser. Det ger tillfälle att uppleva och förstå betydelsen av rörelseaktiviteter och deras samband med välbefinnande och hälsa."

 

I Sverige betraktas Pehr Henrik Ling som den svenska gymnastikens fader och det var också Ling som 1813 grundade världens äldsta högskola för kroppsövningar, Gymnastiska Centralinstitutet, GCI, idag GIH. Vid GCI utvecklades ling-gymnastiken som fick stor spridning i Sverige och internationellt.

 

Franz Nachtegall var dansk gymnastikpionjär och inspiratör för Ling. I danskens gymnastik ingick aktiviteter på repstegar, rep, klättring och balansering, dragkamp samt hopp. För hoppningen användes trähästar som sedermera blivit till den bock vi alla känner från gymnastiklektionerna.

 

Sergels torg i Stockholm förknippas knappast heller med en idrottsplats men det var hit som Pehr Henrik Ling förla sitt GCI och det är därför som skulpturen en korssittande flicka finns framför Kulturhuset i korsningen av Hamngatan och Sveavägen i Stockholm.

 

 

 

Idrott - Folkungavallen har gamla anor

 
 “SLM X660-81 - Byggnader för nöjen och idrott,” Sörmlands museum http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/400868.

 

 

Folkungavallen invigdes officiellt den 21 maj år 1922. Området användes redan tidigare för idrottsverksamhet under enkla förhållanden – framför allt bollspel. Arenan byggdes ursprungligen upp för en lantbruksutställning år 1914 (Jubileums – Lantbruksmöte).

Vid invigningen av Folkungavallen, som pågick i två dagar, kom cirka 7500 personer. Det hölls naturligtvis tal, spelades matcher och  NK:s orkester musicerade. Den karaktäristiska och eleganta läktaren som bland annat syns på gamla bilder från lantbruksutställningen ersattes år 1926 av en enklare byggnad med omklädningsrum under läktardelen. Namnet ”Folkungavallen” var ett resultat av en omröstning i Södermanlands Nyheter år 1925.

 

“SLM M005533,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/339760.
 
 

Mina egna minnen från Folkungavallen kommer både från den ”idrottsliga världen” och ”nöjesvärlden”.

Minnena från nöjesdelen gäller bland annat att tivolin ibland använde området. Här såg jag som liten storögt på hur två motorcyklister körde runt inuti en stor kula av stålnät. Jag kommer ihåg att jag förundrades över hur de kunde köra runt - upp och ned och samtidigt utan att krocka. På tivolit fanns naturligtvis även många åkattraktioner, som vi idag tycker är naturliga på ett tivoli. För en liten kille som knappt varit utanför Nyköping var allt i alla fall en stor upplevelse.

 

Folkungavallen var även ett ställe där vi hade skoltävlingar. Vid några tillfällen samlades flera  skolor och tävlade mot varandra i friidrott. Där fanns löpning olika sträckor, kast med liten boll, slungboll, längdhopp etc. Min egen bästa gren var nog löpning 60 meter, men jag var inte tillräckligt framgångsrik för att göra något större avtryck till eftervärlden. Under tiden vi väntade på våra tävlingar kunde vi roa oss med att balansera på det stålräcke som omgav löparbanan och fotbollsplanen.

Senare hade vi även gymnastiktimmar på Folkungavallen. Jag gick på läroverket och gymnastiksalen var inte dimensionerad för så många elever, varför vi fick gå till ”vallen” och byta om under läktaren. Gymnastiken bestod mest av friidrott samt någon gång fotboll. På vintern åkte vi skridskor på fotbollsplanen som hade spolats till is.

Idag har nog Rosvalla tagit över de flesta aktiviteter som tidigare fanns på Folkungavallen, men den senare står kvar som ett minne över gamla tider.

 

 

 

 

 


Idrott - Fotboll

Vårt tema bestämdes utifrån diskussion om Rosvalla stora idrotts- och eventhallar. Var det mysigare på Folkungavallen, javisst!

 

Här var man närmare spelarna, läktarna var fullsatta och efteråt fick man köpa korv eller godis i kiosken som låg på andra sidan Eskilstunavägen. Kanske hade man sen bara några kvarter hem. Det fanns små fotbollsplaner överallt i stadens utkanter.

 

Nu ska det skjutsas barn från alla delar av stan till den stora arenan Rosvalla. Tycka vad man vill, men kanske var det bättre förr!

 

 

 Andréns fotosamling, Stigtomtaortens Hembygdsförening

 

T ex i Stigtomta. I idrottsparken fixade man med enkla medel en fotbollsplan på 1920-talet. Det är många som skrivit om dess tillkomst. Där byggdes sen en dansbana, omklädningsrum och även duschrum, vilket var ovanligt på den tiden. Man grävde brunn och folk som bodde omkring hämtade vatten där. Ett av Stigtomta IF:s största ögonblick var när man besegrade Oxelösunds Sportklubb första gången. I slutet av matchen fick Oxelösunds Sportklubb en straff, som man slog in bakom målvakten, Gösta Andersson. Domaren tyckte att Gösta rörde sig, så straffen gick om och Gösta räddade. Stor segerglädje i Stigtomta!

Derbyn mellan Vrena och Stigtomta var stora händelser med 300 åskådare, så då blev det en liten intäkt för Kalle Eriksson, som var en av Stigtomtas stora kändisar och legendar i alla sammanhang. Han skötte inträde och ordningen på matcher och festkvällar.

 

Nu är det fortfarande kvar en fotbollsplan där man tränar och på marken intill är iordningställt boulebanor. Tennisplaner har också funnits här. Efter krigsåren placerades det en barack, som användes av hemvärnet. De hade också en skjutbana i skogen och tränade sina färdigheter att skjuta på mål tvärs över våtmarken mot den naturliga vallen på andra sidan. Baracken köptes förresten av en entusiastisk familj i Stigtomta, Patrik och Lina, som gjorde om den till kaffeservering, Café Pottan. Nu är verksamheten ombildad till lunchservering och finns i gamla ålderdomshemmet Parkudden. Patrik och Lina har också två restauranger i Nyköping. Så framåtanda finns ännu.

 
 
 
 

Då matcherna spelades var det alltid någon som skulle ”blåsa” matchen, en domare med pipa. Den här pipan har tillhört verksskyddet och ingår i en samling från Kabi-Fermenta, så kanske den aldrig setts på en fotbollsplan.

 

 

 
 
“SLM 34446 - Visselpipa,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/320912.

 

 

 

RSS 2.0