Jul - Julklappsbekymmer?

 
                                                                                   Foto: Sven-Erik Ohlsson

 

 

Så är det snart jul igen med allt vad det innebär. För många en jäktets tid när det ska julstädas, bakas, bykas, lagas mat av alla de slag, luta långan, förbereda julskinkan, om man vill ha den som förr i tiden, och tusen och en andra saker att tänka på. Säkert är det många som känner att nu får det vara nog. Drömmer sig bort till varmare länder eller helt enkelt bara skippa julen. Strunta i allt vad julklappar heter och i stället skänka en summa till någon av våra hjälporganisationer som kan bidra till att svårt utsatta barn och familjer förhoppningsvis får något att glädjas åt.

 

Men för oss som av tradition bara måste fira jul kan man göra både och. Skänka en slant och även fira jul med klappar och allt tillsammans med barn och barnbarn och till och med hela tjocka släkten. Fast det kan bli väl så jobbigt. Har man kommit överens om att skippa julklappar blir det lite lättare. För är det något som vållar problem för fler än man kan tro - är det vad ska jag hitta på för julklapp i år då?

 

Särskilt till de något äldre på julaftonen. De har väl det mesta så det skulle vara trevligt med något som känns äkta genuint och intressant. Därför blev jag glad när jag ”hittade” Sörmlands Museums egen butik i Västerport nyligen. Tillsammans med Hantverksgruppen i Systembolagets gamla lokaler har man tillfälligt fram till jul fyllt upp butiken med mängder av tänkbara julklappar och presenter.

 

Här finns allt från textilier, intressanta böcker och skrifter, hantverk med mera. Så det var bara att passa på och inhandla några julklappar som inte tillhör det vanliga sortimentet i många butiker. Även Hantverksgruppen erbjuder en rad spännande saker som kan bli en bra julklapp. Titta gärna in och ta del av utbudet. Man har öppet fram till jul.

 

Traditionen med julklappar i vårt land är ju flera hundra år gammal. Märkligt nog skulle det ha börjat i det gamla bondesamhället när ”julklappen” bestod i extra god mat och dryck till gårdens pigor och drängar. Givmildheten utsträckte sig även till fattiga i samhället. Det här spred sig under 1700-talet till det som då kallades ”bättre bemedlade” och som både handlade om julmat och julklappar som i de flesta fall bestod av egenhändigt tillverkade saker. Både mjuka och hårda och det var väl då som nu att ”hårda” julklappar var det man hoppades på. I varje fall bland barnen.

 

En riktigt God och ”klappvänlig” jul tillönskas alla läsare!

 

 

 

Jul - Handskar inspirerar till mönster på termosar

 
 
 
"SLM 25932 - Handske,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/307030.

 

 

Bilden visar damhandskar av skinn med mönster av imiterat svinläder. På handskens översida finns tre vita längsgående markeringar i zig-zagsöm. På översidan finns även ett sprund vid pådraget. Handskarna är fodrade med beige flossad väv och den vänstra handsken är lagad vid pådraget. Handskarna är svarta damhandskar av storlek 6 och de skänktes till museet 1983. Modellen har inte förändrats så mycket under åren.

 

 

 

För att låta det gamla inspirera till nya föremål har museet tagit hjälp av konsthantverkaren Johanna Törnkvist. Hon har valt ut ett antal föremål, däribland handskarna. De andra föremålen är en virkad grytlapp, en rulle virkad spets och en ugnsfast form med lock och dessa har fått utgöra grunden till de mönster som pryder två termosar. Föremålen är förminskade och blir på avstånd ett geometriskat mönster men går du närmare ser du att det är skinnhandskar som är strikt lagda och bildar ett mönster som upprepas runt termosen i flera varv.  Termosarna finns till försäljning i museets affär.

 

 

 

 

Jul - Änglar och monster

“SLM 1132 - Vargfana,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/288325.

 

Bildens vargfana kommer från Gammelsta i Kila socken, Nyköpings kommun. Den är målad på väv och föreställer en svart djurfigur med röda öron och ögon. Ett riktigt monster! Enligt beskrivningen användes den under en tid då förföljelse av rovdjur var lagstadgad och en samhällskontrollerad plikt. Varglappar (”jakttyg”) kom till Sverige sannolikt i slutet av 1600-talet. Under 1700-talet drevs vargar med hjälp av oväsen, nät och varglappar mot gårdar eller gropar där de slogs ihjäl.

 

År 2012 startade museet projektet Gårdagens hantverk blir morgondagens design. Ett 100-tal kreativa personer verksamma inom konst, design, hemslöjd och konsthantverk bjöds in och fick en genomgång av föremålssamling och bildarkiv. Syftet var att inspireras av mångfalden och ta fram skisser till moderna produkter med kulturhistorisk koppling. Ambitionen var också att stärka kulturella och kreativa näringar genom att skapa nya avsättningsmöjligheter för utövarna. Efter en jurybedömning fick femton personer uppdrag att jobba vidare och utveckla museets butiksutbud.

 

 

 

Tatueringskarta från Sörmlands museums butik

 

Lisa Sollenberg har skapat fyra olika klisterark med figurer, som kan fästas som engångstatueringar på kroppen. Pedagogisk och kul produkt för barn. Vargfanan är en av figurerna på karta 4 – ”Änglar och monster”. Butikens utbud omfattar också verktyg, smycken, glas, keramik, böcker, vykort, tyg, underlägg och mycket mer. Ett utökat sortiment kommer att finnas vid invigningen av det nya museet 2018.

 

I Sörmlands museums nätbutik finns något för alla åldrar. Kolla på butiken.sormlandsmuseum.se! Nu till jul finns också produkterna på Västerport i Nyköping (Hantverksgruppens julmarknad).

 

 

 

Jul - Granen står så grön och grann i stugan....

“SLM 25947 28 - Julgran,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/321602.
 
 

Julgranen är den verkligt traditionella symbolen för jul i hela västvärlden. För mycket länge sedan var julgranarna i Skandinavien utomhusgranar och kallades julruskor. Man barkade och kvistade granarna nedifrån så att endast de övre grenarna blev kvar. Därefter placerades de ofta på var sin sida om gårdens dörr för att skydda mot onda makter i samband med midvintern.

 

Seden med inomhusgran kom till Tyskland under 1400-talet. Den först kända klädda inomhusgranen i Sverige var så vitt man vet från år 1741 och fanns på herrgården Stora Sundby i Södermanland. Granen hade vaxljus och var klädd med godsaker. Under granen fanns julklappar.

 

 

 

I slutet av 1800-talet blev inomhusgranen mer allmän. Traditionen spreds från högreståndshemmen till de vanliga hemmen. Om stugan var för trång så  ställde man granen på bordet eller hängde den i taket. Var det rymligt så kunde granen stå i en julgransfot på golvet. Vår egen tradition med julgransprydnader och julklappar kom också från den tyska traditionen.

 

 

                                “SLM 26129 - Julgransfot,” Sörmlands museum,
                                http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/307213.

 

 

De flesta granar som  säljs i Sverige är av typen rödgran.  Det förekommer givetvis andra typer av granar också, som exempelvis silvergran. Den  traditionella granen i Tyskland är av ädelgranssorten tanne. Man sjunger ” O Tannenbaum, O Tannenbaum.... i Tyskland. Det finns idag många olika sorters granar att välja på. Många tycker till och med att det är praktiskt med plastgranar.

 

Så här års syns många julgransförsäljare - ofta i anslutning till våra köpcenta. Det säljs enligt uppgift omkring 3 miljoner granar i Sverige och cirka 80% lär vara av sorten rödgran. Dessutom huggs en hel del granar direkt i skogen, så den totala mängden granar är säkert väsentligt större.

 

Vid tjugondag Knut skall sedan granen dansas ut enligt traditionen. Då blir granen ett problem för renhållningen. Det är ett stort antal granar som skall tas om hand, men det skall vi inte bekymra oss om nu när ”julen står för dörren”.

 

Som en liten parantes såg jag för ett antal år sedan att eleverna vid Gripenskolan i Nyköping hade skämtat med  eleverna vid dåvarande Tessinsskolan och lagt en stor mängd gamla däck framför ingången. När Tessineleverna kom till skolan på morgonen fann de en skylt med texten ”(h)julen står för dörren”.

 

 

 

Jul med Staffan stallegränd

“SLM 9395 - Häst,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/295709.

 


En liten souvenir i Sörmlands museums föremålsarkiv, en träskulptur med en blåklädd ryttare sittandes på en rödmålad trähäst, för tankarna till visan Staffan var en stalledräng, som vi i Sverige idag framför allt förknippar med stjärngossarnas sång i luciatåget.

 

I visan sjunger gossarna att Staffan var en stalledräng som vattnar sina fålar fem och att den femte var appelgrå eller apelgrå och att det är den som Staffan rider själv uppå. Ordet appel eller apel utgör liksom äpple en avledning av en stam apla från ursprungligen krimgotiskan och har sedan upptagits i de germanska språken. Möjligen, skriver man i SAOB, går det att föra till Abella, en forntida stad i Campanien som var berömd för sina äpplen.

 

Men vem var Staffan?
Enligt legenden har Staffan sitt ursprung i historien om den första kristna martyren St Stefanos vars död skildras i Apostlagärningarnas sjunde kapitel. Där beskrivs hur han som straff för att han predikat om Jesus som Kristus stenades till döds. Under medeltiden utvecklades nya legender om Stefanos. I Sverige blir Stefanos Staffan och stalledräng åt Herodes. Herodes är den som befaller att Stefanos ska dödas efter att Stefanos berättat för kungen att Judaskonungen är född. I förstone vägrar Herodes tro på berättelsen och betraktar den lika osann som att den tupp, som ligger stekt på kungens frukostbord, stiger upp, flaxar med vingarna och gal. Så sker naturligtvis och kungen blir skräckslagen och befaller att Stefanos ska stenas till döds berättar Historiska museet i ”Upptäck historien”.

 

Under medeltiden skrevs ett antal nya ballader om Stefan i rollen som stalledräng. Dessa framfördes i olika traditioner som knöts till annandagen men också av stjärngossarna i deras julspel under perioden från tredjedag jul till trettondagen. När stjärngossarna flyttade över till luciatåget följde även sångerna med och det är där legenden överlevt i 2000 år och det är där i visans refräng som gossarna tillförsäkrar oss En gång blott om året så en fröjdefull jul vi få. Stefanos eller Staffan/Stefan firas på annandag jul eftersom Stefanos dödsdag högtidlighålls som hans andliga födelsedag och som den förste martyren hedras han med sin dag, dagen efter Jesu födelsedag den 25 december.

 

 

 

Jul

“SLM 33255 1-2 - Ask,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/319215.

 

 

Den lilla asken som en gång innehållit Konsumbagarns småbröd är välbehållen. Den har säkert haft ett annat innehåll, kanske sköra glaskulor, efter att kakorna ätits upp. Asken tillhör en samling kallad Brandels Jullåda. Föremålen i Jullådan är från tiden mellan 1940 och 1960, köpta föremål såväl som hemgjorda. Man kan se små tomtar av piprensare, papperskarameller, kulor, änglar mm.

 

Barndomens jul dyker upp i minnet. Det började med att vi skulle till adventsgudstjänst i kyrkan. Viktigt tyckte alla i familjen, morfar och mormor som bodde på övervåningen i gården skulle med. Vår första bil skaffade far och mor omkring 1954, så före det var det hästskjuts som gällde. Det var levande ljus i kyrkans takkronor, och brusande orgelmusik, en präst som predikade så länge så att det gick bra att sova en stund.

 

På en bondgård var tiden före jul en hektisk tid. En gris skulle göras mat av. Det var lite läskigt med huvudet och öronen som låg i en stor zinkbalja med vatten. Det skulle sen bli till sylta tillsammans med lite annat kan jag förstå. Det stoppades korv, saltades skinka, stektes köttbullar och i vattenbad i ugnen stod ett par formar med leverpastej. Nog var det härligt med stöket, men ibland gällde det att hålla sig undan.

 

Då pysslade jag med att göra papperskarameller med godis i och en tomtebild eller ängel utanpå. Dagen före julafton gick pappa och jag ut i skogen och hämtade granen. Den hade han sett ut långt i förväg. Så följde det knepiga arbetet att få den att stå rak. Om den var snöig fick den stå i farstun och rinna av. Så kom det mest spännande, att få ta fram jullådan med alla saker till granen. Det var ett kärt återseende med alla änglar, glitter och kulor. Vi hade levande ljus den första tiden, för julgransbelysning kom nog inte förrän i slutet av 50-talet till vårt hus. Och klappar var nog mest hemgjorda saker, kanske någon leksak eller pussel inköpt på ”Korg och Borst”, leksaksaffären i Nyköping. Så kom tomten, julottan, julen tog så småningom slut, nyår och julgransplundring. Tänk om man kunde måla upp det för sina barnbarn, den minnesbild som sitter på mina näthinnor!

 

GOD JUL 2015!

 

 

 

God Jul

 
 

 

Vi på Seniorbloggen vill önska alla en God Jul!!!

 

Bilden är tagen hos Karl Albert Nylund, arrendator i Lilla Nilstorp, Tuna 1945-46.
 
 
 
 
Imorgon fortsätter seniorernas inlägg på tema nyår!
 
 
 

Jul: lång högtid med djup tradition

 

 

Hjärtformade pepparkakor landade på bordet hos mig strax före jul. Hål för en tråd till upphängning i julgran var redan gjorda.  Så var det inte i mammas vita bakverk, som också skulle hängas på grenarna och pryda granen. De bakade figurerna föreställde förutom hjärtan även julbock, julgris, gubbe och gumma, som vi barn dekorerade med karamellfärger. Med hjälp av en stoppnål fick man dra en tråd igenom och det måste göras med försiktighet så att inte kakorna smulades sönder. Tillsammans med många andra saker tillhörde detta traditionen inför julen. Slöjd, stickning och virkning för tillverkning av julklappar var ett annat självklart arbete. Tack vare alla bestyr blev julen en mycket långvarig högtid.

 

Innan snön kom skulle julgranen ses ut. Jag fick följa pappa till skogen och leta. Han var mycket noga med form och grensättning så det kunde ta lång tid och bli en rejäl promenad för att syna unggranar som hittades i blandskogen. Det var inte lika enkelt som att välja och vraka i en plantering.

 

Allt eftersom höjdes förväntningarna inför det som - åtminstone för oss barn - kulminerade i julaftonen. Dagen innan hjälpte vi pappa att klä granen. Ordningen över dekorationernas placering var strikt. Det viktigaste gjorde han själv som till exempel att sätta dit ljushållarna för levande ljus. Och tända dem fick vi inte göra. Pappa berättade om en olycka när en flicka tände ljusen och började helt fel nämligen med de nedersta. Hon klev upp på en stol för att nå högre och kom då för nära ett ljus och det tog eld i hennes kjol. Han slet åt sig en matta, virade den kring henne och lyckades snabbt kväva elden.

 

Julgranen skulle kläs likartad år efter år. Papperskaramellerna närmast stammen, spira i toppen, klockor i översta grenvarvet, flaggor längst ut i grenspetsarna och sist glittret, som hängdes uppifrån och ner. Övriga dekorationer skulle spridas, inte klumpas ihop. Tveklöst märktes en särskild stämning hos pappa under den här stunden. Och det är inte utan man kan avläsa detsamma hos familjen Ahlstrand som på fotot pyntar ett julträd.

 

Hur granen ska kläs har jag fört vidare till mina barn. Jag funderar över hur traditionen kan sitta så fast!

 

 

 

Jul: Jul, jul strålande jul

 
 

När detta skrivs är det fjorton dagar kvar till julen 2013. Förväntningar ställs på högkant, traditioner och konventioner bygger upp en svårhanterlig kravapparat. Så här års känner jag mest att något besvärande ”står för dörren”. Det var värst, tänker du som läsare. Vad gör då gnällgubben åt situationen?

 

Jo, han försöker hantera haussen så gott det går. Krämarnas jul är nog den del av julfirandet som stör sinnesfriden allra mest. Mina samhällsekonomiska kunskaper applåderar nya omsättningsrekord i julkommersen men frontalkolliderar med mitt solidaritets- och rättvisetänkande. Jag lovar härmed dyrt och heligt att undvika köp av råsaftcentrifug, som utsetts till årets julklapp. Som icke troende blir det inget gudstjänstbesök men gärna en stämningsfull julkonsert. Stort julbord och onormalt alkoholintag undviks av hälsoskäl.  Julgåvor till närstående och till några 90-konton blir det säkert.

 

Bildens sällskapsspel – Nytt Mirakulum – beskrivs som ”ett förbluffande, själfverkande fråge- och svarsspel, sensationel!” från sent 1800-tal. Spelet består av fyra runda pappskivor med frågor samt fyra cirklar med svaren. I mitten finns en pekande hand monterad, vilken rör sig med hjälp av en magnet. Magneter på frågeskivorna styr handen mot rätt svar. Givare är Anders Lybeck i Nyköping. Nytt Mirakulum finns till salu på auktionssighten Tradera. Utropspriset är satt till 49 kronor, så det är bara att lägga ett bud! Jag avstår Mirakulum men kommer eventuellt att spela Trivial Pursuit eller Monopol.

 

Att under julhelgen få tillfälle att umgås med familj och nära vänner ser jag fram emot. Jag får väl stoppa undan ambivalensen och intala mig att jul trots allt kan vara kul.

 

Att under julhelgen få tillfälle att umgås med familj och nära vänner ser jag fram emot. Jag får väl stoppa undan ambivalensen och intala mig att jul trots allt kan vara kul.

 

 

 

Jul: Julens alla förberedelser

 

 

Julen står för dörren med allt vad det innebär av förväntningar och stress. Julmat och klappar och många släktmöten. Visst är det trevligt men också lite jobbigt. Och på julen ska det ju vara snö också och det är ju förutsättningen för att sparken på bilden ovan ska komma till sin rätt. Det är en barnspark från samlingen Vinterarkivet i museets samlingar. Den är skänkt av Inga-Lisa Johansson i Nyköping och märkt med namnet på en tidigare ägare nämligen Christina Johansson i Valla. Märkligt nog finns det en exakt likadan spark i vår familjs ägo. Det är en julklapp från 1952 då min lillasyster fick den när hon var fem år gammal. Den är märkt med hennes initialer, D. L.

 

Men i år tycks julesnön utebli. För egen del tycker jag det är ganska bra för man slipper att skotta snö. Och så är det ju lättare att hitta en fin gran att hugga i skogen. Vi har en tradition i familjen att vi samlas till julgranshuggning några dagar före jul och då är alla, gamla som unga, ivriga att ”hugga gran”. Det är även sed att dricka glögg i samband med julgranshuggningen i skogen – synnerligen trevligt.

 

Dagens julförberedelser är inte i närheten av det som skedde i det gamla bondesamhället. Då var det mycket som skulle hinnas med och allting skulle ske i en viss bestämd ordning. Den 9 december, på Anna-dagen, skulle ölet bryggas och lutfisken läggas i blöt. Ölet var sedan klart att smakas av omkring Tomas-dagen, den 21 december. Före Lucia-dagen, den 13 december, skulle slakten vara avklarad. Det mesta från slakten togs omhand och det som blev kvar sägs enligt traditionen ha grävts ner under en sten för att tomten skulle ta hand om det. Talgen som man fick från slakten användes som en ingrediens i ljusmassan. Den som hade tillgång till fårtalg fick ännu bättre ljus. Dessutom sades det att man skulle vara glad då ljusen stöptes i huset för då skulle ljusen brinna ner hela vägen.

 

 

 

 


Jul: Hållbar och värdefull klapp

 

 

 

Denna modell av en Austin Somerset är en äkta Dinky Toys-bil från England tillverkad år 1950. Den ingår i samlingen Eskilstunahemmet på Föremålsarkivet och har tillhört sonen Roger i familjen Aldestrand. Han fick den 1953, samtidigt som hans pappa köpte en dylik i fullformat för arvet från ”faster Anna”. Det var familjens första bil och alltså ett minnesvärt förvärv, som dock likt många andra engelska motorfordon inte höll särskilt god kvalitet utan byttes ut 1961.

 

Dinky Toys-bilar var däremot leksaker av högsta klass för alla pojkar på den här tiden – och en vanlig och mycket populär julklapp. De kostade ganska mycket och vårdades i regel ömt av sina ägare. Även exemplar som släpades ut i sandlådan höll förvånansvärt bra. Detta i motsats till exempelvis uppdragbara plåtmodeller av  tyska eller japanska fabrikat.

 

Populariteten höll i sig åtminstone under den tid mina egna söner låg i marknaden för den här typen av prylar, dvs fram till omkring 1975. Varje julbesök av farfar och farmor innebar ett tillskott till den relativt digra samlingen. Dessvärre försvann denna fordonspark successivt, oklart hur. Om den hade bevarats i gott skick skulle den i dag sannolikt ha representerat ett skapligt värde på samlarmarknaden.

 

 
 

Jul: Det finns bara en Tomte!

 

” Snön lyser vit på taken, endast tomten är vaken.”.

”Se då krypa tomtar upp ur vråna, upp ur vråna.”. 

 

Viktor Rydbergs Tomten och Alfred Smedbergs Tomtarnas julnatt berättar om de väsen som lever på gårdar och loft, som busar ibland men ändå ser till att husfolket har det bra.

 

De på bilden ger också trivsel, i granen som står grön och grann. Gjorda av rött garn, med huvuden av vita pappkulor och luvor av kräppapper lockar de fram minnen från 1940-talet. Det var så vi själva totade ihop dem.

 

Mor- och farföräldrar berättade om tomtens föregångare, julbocken, som under 1800-talet skrämde barn och förde tanken till djävulen.  Vi själva gottade oss åt en snäll varelse som ville barnen väl och skapade trygghet. Han såg ut som Jenny Nyströms tomte. Hennes första kom i mitten på 1870-talet och blev början till ett ganska ensidigt konstnärsskap. Totalt illusterade Jenny cirka 5 000 olika julkortsmotiv och medverkade i mängder av jultidningar.

 

Nu när konstnärinnan är borta, hon dog 1946, finns det egentligen bara en enda riktig Tomte kvar. Vem som bär detta efternamn ska jag inte berätta – inte så här års.

 

 

 

 

Jul: Julgran, julgranspynt

 

 

Min fru, Lena, och jag har sedan barnen flyttat hemifrån avskaffat julgranen. Det har kommit vissa protester från barnbarnen, men vi är ståndaktiga. Plastgranar är fusk och riktiga granar barrar och är fulla av kvalster och andra otrevligheter, och sedan är det besvär med att bära hem en gran och så kasta ut den igen efter 20 dagar. Men det har inte varit så i alla tider.

 

När jag var barn kunde en julafton vara så här. Under tidig förmiddag kommer morbror Birger med en nyhuggen och speciellt utvald gran. Han har också en säck med sig men den får min bror och jag inte titta i och inte skaka heller. När Birger druckit kaffe och provsmakat mors julbak och gett sig iväg hem är det dags att klä granen. Far sätter upp stjärnan i toppen, sedan ägnar han sig åt att hålla efter min bror och mig så att vi inte välter granen i vår iver att klä den. En sak som jag saknar i senare tiders granar har varit flaggor. Det fanns flaggor limmade på snören. Snören med bara svenska flaggor och snören med alla nationsflaggor från Europa. Jag tror att dessa granprydnader var en liten protest mot kriget och nazismen. Typisk svensk protest, liten och tyst. Alla granar hade glaskulor i olika färger och former. Dessa kulor var så sköra att de gick i sönder bara man tittade lite skarpt på dem. Det är ett under att kulorna på bilden har överlevt. Men inte är de så gamla att det är därför de hamnat i museets samlingar. Min fru har en kula som hennes mormor fick när hon var fem år. Lenas kula är nog 120 år. Museets är bara så där 70 – 80 år.

 

 

Jul: "Köttkvarn med korvstoppningshorn"



Vad har en köttkvarn med jul att göra, faktiskt både mycket lite och mycket mycket. Senare tiders barn vet ganska lite om krigstid, ransoneringar, hushållsgrisar och fläskspioner. Så här var det alltså:

Under kriget hade alla som hade möjlighet till det en hushållsgris. I vissa städer byggdes det upp kommunala stior för grisar. Dessa hyrdes ut för en billig penning. På vårkanten kom det en liten kulting som skulle födas upp till ett stort svin. Maten samlades in på flera olika sätt, hushållsrester, insamlad grönska från vägrenar. Det var inte ovanligt att man kunde se flera gubbar med en säck på cykeln, säcken var fylld med maskrosor, tistlar och allt annat som var grönt men inte giftigt.

Grisen växte till sig och blev ett svin. I början av december var hans liv slut. Helst skulle han då väga över hundra kilo. På slaktdagen fraktades barnen till fastrar eller farmor. Att ta ihjäl en gris är inget som sker under tystnad och man ville ju inte skrämma barnen och inte heller göra dem till vegetarianer.

När grisen var upphängd, urtagen och kall kunde barnen få komma hem igen. Nu vankades det blodkorv och sedan blev man placerad vid köttkvarnen. Det skulle malas och malas och malas en tredje gång, därefter kryddas, stekas provbitar och avsmakas, om allt var till belåtenhet försågs köttkvarnen med ett korvstoppningshorn och nu blev resultatet julkorv, köttkorv, leverkorv och annat gott, nu kunde julen få komma när som helst.

Fläskspioner, vad var det då? För att ingen skulle komma åt att slakta något olagligt så höll man koll på alla grisar och såg till att grisägarna fick lämna ifrån sig ransoneringskuponger när de hade slaktat. Eftersom slakten skedde i december så var det kallt för fläskspionen att åka runt och kolla all grisslakt. För att få honom på gott humör och lindra hans kylskador bjöds han ofta på kaffekask och efter ett par besök var han inte speciellt intresserad av eventuella grisar.

Fläskspionen i min hemstad var en ojust figur, inte nog med att han var vegetarian var han dessutom religiös och med i IOGT. I stället för att dricka kaffekask och vara trevlig så letade efter fläsk, en riktig spion med andra ord.

Vi barn sade ingenting om var fläsk och kött fanns, vi hade lärt oss att "En Svensk Tiger".


Egon Toft


Jul: "Granen ska stå grön och grann i stugan"

Rak som en fura, och den som inte vill hänga den i taket, något man gjorde i gamla tider om stugan var trång, måste ha en julgransfot.

  Granen ska stå stadigt när den placeras på en pall, på bordet eller på golvet. Från början ställdes granen i ett träkors med uppborrat hål, men så småningom fick den bättre omsorg. Man fyllde vatten i en skål med ben, en julgransfot och julträdet höll sig fint i ett par veckor eller mer.



  Den vackra grönmålade julgransfoten som syns på bilden ovan är av järnplåt och har fyra guldfärgade svängda ben. Den skänktes till Sörmlands museum för några år sedan. Paret som skänkte den hade ingen julgransfot när de som nygifta och nyblivna föräldrar firade sin första jul tillsammans. De fick överta hans föräldrars, troligen införskaffad på 1940-talet.

  Dagens julgransfötter har mindre grace än förr. De är ofta av plast. En bricka i botten skyddar golv eller matta från vattenskador om man dräller vid vattningen. Eller om foten läcker!

  Seden att ha en klädd julgran inomhus kommer från Tyskland och blev allmän i Sverige under slutet 1800-talet, men det första kända exemplaret smyckades på herrgården Stora Sundby i Sörmland redan 1741. Då som nu var det ett bestyr att få granen och foten att samarbeta.

  Visst minns väl också du alla år som denna stickiga julsymbol lockat till både skratt och irritation! Skruvarna på insidan av julgransfoten är geniala men ibland alldeles för korta.

Fast – på något sätt lyckas man alltid få det hela på plats och julgranen blir den vackraste som någonsin skådats.

Här några tips på hur granen ska trivas:

  Skär skåror i granens rotända just innan den stoppas ner i julgransfoten. Sätt den inte för tätt mot kärlets väggar. Ledningsbanorna upp i trädet får inte täppas till.

  Julgransforskare och odlare är helt överens. Granen behöver mycket vatten. Amerikanen Gary A. Chastagner vid Washington State University är särskild detaljerad i sina råd. Han menar att julgransfoten bör rymma minst en liter vatten för varje tum (c:a 2,5 cm) av stammens diameter. Men han tror inte på tillsatser i vattnet, exempelvis socker, magnecyl eller whisky. Och vodka är rent farligt för en gran!

Margareta Dahl


Jul: "Telefunken"



Finns det något så övergivet som en radioapparat på julafton? För vem lyssnar på radio på julafton nuförtiden? Annat var det förr med ett riksprogram och i avsaknad av TV.

Ute föll julesnö – och inte litet heller. Det var i mitten av 1940-talet och vintrarna var legendariskt kalla och snörika även i Nyköpingstrakten. Vår familj – mamma, pappa och mors lilla Olle firade jul hos moster Elsa och morbror Nisse. De bodde i två rum och kök med matvrå i ett nybyggt HSB-hus på Gripsholmsjorden.

De hade en dotter, min kusin som var tio år äldre än jag. Det fanns plats att ta emot gästande syster och svåger för julaftonsmåltid, klapputdelning och gemenskap. Tidigare på dagen hade vi hälsat på min mormor och träffat min mammas och mosters alla syskon – sex bröder. Det var ett livligt sällskap!

Men nu var vi åter och när det blev ett litet avbrott efter kaffet och saften väntade eftermiddagens högtidsstund. Vi samlades i stora rummet och morbror Nisse knäppte på strömmen på den nyinköpta stora radioapparaten av märket Telefunken.

Jag kröp upp i soffan och stirrade fascinerat på ”det gröna ögat” som sakta förändrade sig och blev allt mindre då ljudet stabiliserades. Sven Jerrings sympatiska röst hördes – ”Stockholm/Motala”– nej, han sade faktiskt ”Sveriges radio” (nytt från 1 jan 1944).

Nu var det dags för ”Grammofonmusik” under en hel timme. Den inleddes som alltid med ”Svenskt festspel” av Söderman och avslutades programenligt med ”Tomtarnas vaktparad”, Sune Waldimirs orkester spelade. På väg dit sjöng Harry Brandelius ”Helgdagskväll i timmerkojan”.

Så var det julklappsutdelning och av den minns jag ingenting. Men eftersom det var en speciell kväll fick jag vara uppe länge och när timmen gick mot 22.15 var det dags för nästa höjdpunkt – ”Tomten i grammofonarkivet”. Intet öga var torrt när programmet avslutades med att Marion Andersen sjön ”Ave Maria”. Sedan följde Midnattsmässa och då gick vi hem i vinternatten. Så var den julaftonen över och den följdes av likadana under några år till.


Olle Hallberg

Jul: "Granen står så grön och grann i stugan"



I föremålsarkivet finns en mängd prydnader för julen och julgranen och jag upptäckte denna glänsande kula. Den påminner om barndomens jular. Så här kunde det gå till på julaftons morgon.

Först tar man en gran. Den ska vara grön och dofta kåda. Ta inte en blågran för den luktar kattpink. Sedan tar man en julgransfot. Placera granen i foten och skruva fast den noga. Se till att den står lodrätt. Använd eventuellt ett lod som hjälpmedel.

Nästa moment är att ta fram den hoptrasslade ljusslingan. Häng upp slingan runt granen så att ljusen hamnar jämt utspridda runt hela granen. Här gäller det att början och slutet på slingan kommer nära varandra, annars får man problem med eluttaget.

Nu kommer turen till lådan med prydnaderna. Oj, vad minnen det strömmar upp. Gamla vackra glaskulor, små kristyrmedaljonger med påklistrade bokmärkesänglar, några tilltufsade halmfigurer och smällkarameller av krusat silkespapper. Möjligen kan de innehålla en liten godsak som torkat ihop efter många års sparande om ingen pillat ut den redan.

De små hjärtformade korgarna, flätade av glanspapper, fylls med något ätbart. Några karameller eller nötter är alltid populärt. Nu har turen kommit till glittret som fått ålderns patina, men som får hänga med ytterligare ett år. Det ska hängas i mjuka slingor runt hela granen.

Nu till höjdpunkten. Toppstjärnan ska på plats. Det är inte lätt och garanterat passar några sköra kulor på att falla till golvet och gå i krasch. Fram med sopborste och skyffel.

Äntligen tid att provtända grannlåten. Aj, aj – en lampa lyser inte. Snabbt till affären och köp en ny av rätt modell.

Så ja – nu kan far i huset säga åt grannen att komma in och titta på mästerverket och då passar han givetvis på att bjuda på julsnapsen.

Har man så några krafter kvar efter alla vedermödor kan man roa sig med att ta fram luppen och studera alla små innevånare i granen - spindlar, kvalster o dyl - som tyvärr går en hård tid till mötes.

OBS, glöm inte att vattna granen!


Harriet Peterson

Jul: "Hej tomtegubbar!"



Även den som inte tror på tomten brukar förvara en och annan sådan i sin jullåda. Den där nötta kartongen där änglar, glaskulor, nötkorgar, halmbockar, ljusslingor, stjärnor och allt annat som 2000-talets urbaniserade medborgare alltjämt accepterar som en bevarandesvärd tradition från fordom.

   När lådan eller kartongen plockas fram i mer eller mindre god tid före den 24 december blir det ett rotande i röran man lämnat efter sig kring tjugondedag Knut förra gången det begav sig. Trots mångfalden av julprylar i flertalet hem har Åhléns, Clas Ohlson och andra leverantörer inga svårigheter att sälja på oss ännu mer för att komplettera lådinnehållet. Nya påfund eller gamla godingar spelar nog ingen roll för dem.

   En klassiker i sammanhanget är tomtedansen, rader av tomtar av papp veckade som ett dragspel. Ibland med get eller ren, ibland utan sällskap. Trots hård konkurrens av diverse elektriska eller elektroniska julprylar har den hängt med genom åren och pryder alltjämt sin plats i fönstret under adventsstjärnan eller på porslinsskåpet i matsalen. Den torde alltjämt finnas till salu, men finast är förstås – som alltid – den hemgjorda varianten.

   Vi instämmer i vad som står i visan: Hej tomtegubbar!


Bosse Tolander


Jul: "Potatispudding"

Jul. Egentligen är jag inte så speciellt förtjust i julen. Varför, vill jag ha för mej själv. En del av julmaten gillar jag däremot. En maträtt som alltid funnits vid julen är Potatispudding, en gammal Sörmländsk tradition. Den står omnämnd i Sörmländska Matminnen utgiven av Sörmlands museums förlag (Nyköping 1998).

Som barn åt vi alltid potatispudding på juldagen med stekt fläsk till. Den har alltid följt mig och jag gör den till varje jul. Min äldsta bror gjorde den också varje år och har skrivit ner receptet mycket utförligt:

POTATISPUDDING

Fyll långpannan med ett varv med potatis. Koka och låt kallna. Skala och mal i köttkvarn. Bred ut det malda i en bunke.

½kg vetemjöl strös över
1 ägg
1kkp mjölk
1½ msk salt
1 msk strösocker
30-50 gr. mald kanel


Tag en träslev och stöt ner ingredienserna i potatisen. Låt stå och dra en stund, det blir inte så kladdigt då. Rör om med träsleven igen lite lätt. Stjälp upp degen på mjölat bakbord och knåda för hand. Blanda i mer mjöl och kanel om det behövs.

Smörj långpannan. Smält lite smör och stöt skorpor att ha ovanpå puddingen. Grädda i 175 grader ca 1 timma. Låt kallna, skär i skivor och stek, servera stekt fläsk till. Lingonsylt är också gott till.



Bilden visar långpanna och köttkvarn. Långpannan finns i samlingen Eskilstunahemmet. Köttkvarnen är av järn och skruvas fast vid bordet med en kraftig skruv och drages med en vev. När jag själv tillagar denna pudding använder jag dock lite modernare tillvägagångssätt. Gott blir det, pröva gärna.


Astrid Hjelm


RSS 2.0