Kalas: "Det är kalas!"

Den här sommaren har hittills varit en enda stor varm fest med små och stora tillställningar. Ung och gammal har samlats kring borden, tagit för sig av mat och dryck, pratat, skrattat och också gråtit, mest av glädje - visst är det underbart!

Själva dukningen är inte det viktigaste när vännerna träffas, men nog skulle jag gärna ställa den här pjäsen på bordet! Stativet är i pläter, oädel metall som täckts med ett tunt lager silver. På detta finns kupade fat i tre våningar! De är 16, 20 och 25 cm i diameter och gjorda i pressglas.



Tekniken att pressa glas kom från Amerika under mitten av 1800-talet och blev ett  billigare alternativ till att blåsa. Massan behövde inte hålla samma fina kvalitet och föremålen kunde maskintillverkas genom metoder som i viss mån liknade konsten att grädda våfflor. Gemene man fick chans att skaffa sockerskålar och annat som i mönstrat skick ibland liknade slipad kristall!

Undrar om Cecilia Lewenhaupt, gift af Klercker, på Catrineborg tyckte om det här uppläggningsfatet? Det skänktes till Sörmlands museum av maken Göran år 1952, en kort tid efter Cecilias död.

Kanske lät hon vindruvornas klasar hänga över kanterna, kanske fyllde hon skålarna med utsökt konfekt. Hon kunde nog skapa feststämning och elegans, inte minst efter åtta år som hovdam och statsfru vid Gustav V:s hov. I boken ”Förgången glans” berättar Cecilia om sitt liv med kungen och hans familj.


Kalas: Kaffetår



Bröllop, begravning, dop eller 50år i byn. Det betyder stort kalas med mat och dryck i riklig mängd. Givetvis skall det serveras kaffe med maffig tårta till.

För att koka kaffe till alla gäster behövs en stor kaffepanna. Oftast krävs en större panna än den jag fann i föremålsarkivet. En riktigt stor kalaskaffepanna finns ofta hos någon i byn och den lånas ut när det är dags för storkalas.

Den här historian har jag hört berättas. Om den är sann eller om det är en vandringssägen får vara osagt:

Det pågick ett stort kalas i byn och så småningom kom kaffet fram på bordet. Gästerna började smutta på det, men man tyckte det smakade lite underligt. Men på kalas klagar man inte öppet på förtäringen.

Dagen efter uppdagades orsaken till smakupplevelsen. När sumpen tömdes ut hittade frun i huset två par yllevantar. Det var förklaringen till den underliga smaken på kaffet.

Det var två småflickor som hade hämtat den stora kannan i granngården. Det var vårvinter och ganska varmt ute. De blev varma om händerna och lade därför vantarna i kaffepannan. Och där blev de kvar.

 


Kalas: Ni menar väl riktiga gillen?



Kalas betyder för mig saftkalas, kalasbyxor, regniga födelsedagskalas med massor av mygg. Kalas ynkligt och småttigt, nej ett riktigt gille skall det vara. Inte äldre tiders skrågillen där var det nog festligt ibland, men för det mesta begravde man en medlem och konserverade den kvarlämnade änkan.

Det där med att konservera änkan har inget med våra konserveringsmetoder att göra. Konservera änkan betydde att hitta en ny äkta man åt henne, han skulle vara verksam inom skrået. Nej, ett riktigt gille skall innehålla massor med mat, dryck, sång och dans, det är det som skall ersätta det uddlösa kalaset.

I Skåne har man rätt uppfattning om vad ett gille skall innehålla. Ålagillet på hösten är med sina sju olika anrättningar av ål är ett gille med klass. Gåsagillet vid Mårten är inte heller att förakta. Matglada skåningar påstår att gåsen har felaktig storlek. ”Det är för mycket för en och för lite för två personer”. Men svartsoppa, gås och äppelkaka räcker i alla fall som lite grund.

Ett gille som inte får glömmas bort är julagillet. Nackdelen med dessa gillen är att man blir fruktansvärt mätt och av någon underlig anledning blir man så trött i huvudet dagen efter.

Det där sista leder tankarna till kronkåsan på kortet. Drack man ur denna i ett drag blev man nog bland annat trött i huvudet. Nu var det inte så att en man tömde stånkan. Alla manliga gäster drack välkomstskålen ur denna stånka.

Kronkåsorna kommer mestadels från Finland men även från norra Sverige. De finska kåsorna kunde man sticka in huvudet genom kronan, på de svenska var detta inte möjligt. Jag skulle tro att man spillde på sig när man drack ur en svensk stånka. Kåsan på bilden kan vara så gammal som från 1500-talet.

Sju sorters anrättningar på ål är det möjligt, ja här kommer en uppräkning: ålsoppa, salt ål, inkokt ål, stekt ål, rökt ål, halmad ål och luad ål.


                      Skåne är ett härligt land
                      Skåningar är folk som kan
                      Äta mycket mat och god mat
                      Och mat i rättan tid



Kalas: Mat och dryck



Ett härligt ord! Betyder egentligen ”sammanförande” – kommer av latinets collatio – men också ”måltid”.

Bilden visar inledningen till ett bondkalas – gästerna kommer med förningen. Det kommer att vankas mängder av mat och dryck. Det finns i litteraturen massor av mer eller mindre våldsamma kalasbeskrivningar där man startar tidigt på dagen och vartefter dryckesintaget ökar, framemot kvällen inser, att de flesta deltagarna befinner sig under bordet eller på väg dit. Ett sådant kalas får då tillägget ”fylle-” – det är inte helt rumsrent i våra dagar! Man kommer osökt att tänka på Fritiof Nilsson Piraten vars novellkonst bjuder på makalösa kalasskildringar.

Men tänker man istället på ”barnkalas”, då är det ballonger och godispåsar – de senare delas ut efter det att tårtan intagits. Kanske en smarrig pannkakstårta med jordgubbssylt och massor av grädde. Då är drycken av det oskyldigare slaget – men det borgar för många påfyllningar.

Ser man till ett kärnfullt ordstäv,  så kommer jag att tänka på:

”ska det vara kalas, så ska det vara kalas!” – sa kärringen, och stekte den andra sillen också!


Kalas: Med kräftor



Kalas, det är trevligt att få inbjudan till. Det är kalas. Finns många olika sorters kalas. Barnkalas, saftkalas, bullkalas, kaffekalas, vårkalas, sommarkalas, knytkalas, julkalas, nyårskalas, födelsedagskalas, bröllopskalas osv, osv, osv i all oändlighet. Kalas, fest, party, ta alla tillfällen som bjuds till att kalasa.

Kalas med kräftor. Premiären var förr i tiden andra onsdagen i augusti månad, den dag då man tidigast fick börja fiska och sälja kräftor, detta på grund av att den svenska flodkräftan skulle utrotas. 1993 av skaffades regeln av Fiskeriverket. Nu kan det vara kräftkalas året om.

Inte riktigt lika roligt att sätta på sej en pappershatt, kräftprydd haklapp, tända kulörta lyktor, sjunga snapsvisor en kulen februaridag som det är en kväll i augusti. På Sörmlands museums föremålsmagasin Raspen finns en servis från Rörstrand-Gustafsberg tillverkad 1905-1914.

Skål av vitt porslin, fötterna bildas av 3 röda kräftor med utspretade klor. Övre kanten är röd. 6 st tallrikar till kräftservisen av vitt porslin. Kanten dekorerad med 3 röda kräftor.

Fint med riktigt porslin, men väldigt opraktiskt, det blir ju som bekant en hel del skal och sånt vid kräftkalas. Porslinet kan användas till all den andra maten som brukar serveras vid detta tillfälle. Tur det, för kräftor tillhör inte mina favoriter, men att gå på kalas däremot är en mycket stor favorit.


Kalas: När man mår kalas

 

Nyköpings Gästabud var som bekant inte något trevligt kalas. Därför är det en aning besynnerligt att kommunen marknadsför sig som Gästabudsstaden och har en nyckel som symbol. Lika historielöst synes det vara att Nyköpings Bryggeri på 1950-talet sålde ovanstående Gästabudsöl i olivgröna flaskor. Var ölet månne förgiftat?

   Nej, på riktiga kalas ska det vara kalasmat som ger kalaskula, gärna i sällskap med en kalaspingla iförd kalasbyxor. Dagen efter kalaset är det förhoppningsvis kalasväder och – vintertid – kalasföre för skidåkning. Efter allt detta mår man kalas – precis som denne skribent inför några veckors sommarlov från bloggandet. Vi ses igen när det är dags för kräftkalas med de drycker Albert Engström ansåg nödvändiga i sammanhanget. Alltså inte bara öl som på Röde Orms tid.




RSS 2.0