Kantigt - om värdet av att kunna räkna ut ytan av en oktagon


I den gamla folkskolan användes ofta planscher och stora kartor som hjälpmedel i undervisningen. Det var ofta spännande att se konstnärliga bilder som förstärkte lärarens budskap. De bidrog till att eleven bättre kom ihåg de klokskaper som läraren förmedlade i t ex kristendomskunskap, naturlära och geografi. Ibland plockades en jätteapparat fram. Det var skioptikonapparaten som användes till att projisera stillbilder på vit duk. Inte sällan uppstod tekniska komplikationer till följd av att den ljusstarka lampan gick sönder. Dåtidens pedagogiska hjälpmedel var förvisso något annorlunda än nutidens interaktiva smartboards.

Bildens skolplansch har naturligtvis använts i geometriundervisningen. Den föreställer en polygon med åtta hörn, en s k oktagon. (Anm. Det krävdes naturligtvis näthjälp för kunna presentera dessa fakta).

Under skoltiden var jag regelbundet missbelåten med tillvaron. En anledning var att den matematiska
förmågan aldrig kom i närheten av mina egna orealistiska mål/visioner. På vägen kom jag också på kant med en och annan oförstående och inte särskilt pedagogisk mattelärare. Jag tror dock att jag lärde mig att beräkna ytan av en oktagon, vilket inte är så svårt om man kan formeln för ytberäkning av en triangel.

Praktisk användning av geometriska kunskaper  har den lille amatörsnickaren. Vill hon eller han tillverka en utemöbel i form av ett oktagonbord  kan det vara bra att kunna beräkna ungefärlig virkesåtgång före besöket i brädgården. Dessutom bidrar bordets form till att känslan av sammanhang och gemenskap ökar - åtminstone om man får tro säljare av oktagonformade bord.


Kantigt - på foten


Kantigt var veckans tema!

Det kan ju stå för så mycket och allt är inte positivt - tänker på människor som är kantiga, de kan ju vara  lite svåra att samarbeta med ibland.... När jag strosade runt i Museets förråd så såg jag dessa läkra skor. Riktigt kantiga tår!
Det är ett par Tåskor, ett par dansskor som användes sen början av 1800-talet. Oftast var det ballerinor som använde dessa Tåskor som var uppbyggda runt tårna med papper, lim och tyg-alldeles platta fram för att ge stöd åt dansarens egna tår. Den första dansaren som vi vet använde dessa skor var svensk - italienska Marie Taglioni som använde dem 1832 i hennes fars balett Sylfiden.

Idag används liknande skor fast med ett helt annat matrial som ska skydda tårna... Tanken går direkt till vårt sko-mode, hur många kvinnor har inte utsatt sina fötter för både höga klackar och trånga tår?? Oftast är det unga kvinnor som använder dessa moderna skor - vi som blivit lite äldre har för länge sen insett att trånga skor inte gör någon glad..... Idag ökar problem med både hammartå och hallux valgus - många kvinnor (de flesta är kvinnor) behöver tyvärr genomgå operationer av fötterna pga av olika "defekter" som kommit genom åren. Skönhetsproblemet med dessa fotskador är inte det stora problemet utan det är den värk och de svårigheter som många får av dessa defekter.

Det kan ju tyckas vara ett banalt problem när en tå krånglar men det kan ställa till med mer problem än man kan ana...... Så nog måste det på 2012-talet vara fritt fram att välja precis den sköna fotriktiga skon man vill ha.......


Kantigt - Byggklossar under foten


Byggklossar är en fin illustration till kantigt. Alla som vaknat mitt i natten för att lillen har ropat och som ansvarsfull förälder har man sprungit in till lillen. Vad är det man trampar på i mörkret? Jo en kantig hård byggkloss. Det skall till självbehärskning så att man inte skrämmer den lilla med ord som beskriver hur ont det gör i foten eller ”har jag inte sagt till dig att plocka undan dina saker innan du lägger dig”. Det gör detsamma biten var kantig och foten antagligen skadad för all framtid. Nästa kväll sitter man och hjälper till med bygget eller så har man blivit utnämnd till rivare. Det är ju så roligt när allt brakar i golvet, och när det sen är dags att krypa i säng hjälps man åt att plocka upp alla klossarna men konstigt nog blir det ofta en kantig bit kvar som ligger där som en fotmagnet. Man skall trampa på den.

Undrar om pappa Alderstrand råkade ut för samma elände när hans son Roger hade byggt med sina klossar. Hela klossatsen finns på museet i samlingen Eskilstunahemmet. Roger har byggt mycket med klossarna och dessutom haft vissa konstnärliga försök för sig. Asken är full med diverse streck och figurer gjorda med både penna och färgkritor.


Kantigt - Bitar att foga samman


I det för oss seniorbloggare synnerligen användbara Eskilstunahemmet (i Föremålsarkivet på Raspen, läs mer om Eskilstunahemmet) hittade jag detta grytunderlägg av små ljusblå och gula mosaikbitar. Roger Alderstrand berättar att det är ett jobb från trä- och metallslöjden under hans skoltid på 1960-talet. För att uppnå den konstnärliga effekten knipsade han sönder kvadratiska (2x2 cm) mosaikbitar och limmade sedan fast dem på en träplatta. Det blev som synes många kanter att foga samman. I mellanrummen drog slöjdläraren över en ”kletig massa”.

Sådana underlägg finns förvisso i stort antal landet runt. I regel är dock mosaikbitarna intakta, det vill säga ”oknipsade”. Om man vill göra det ännu enklare för sig så tar man en hel kakelplatta, gärna med något tjusigt motiv från fjärran land, och klistrar fast på träplattan. Men då blir det inte så mycket kantighet att skriva om.

Så tack Roger för din knipsar-insats. Den gladde säkert också Din mamma i Eskilstuna. Enligt museets noteringar är du emellertid osäker på om din platta någonsin användes som underlägg för varma kastruller. Ja så kunde det gå med många saker som vi för länge sedan gjorde i slöjden.


Kantigt - Vapen


Föremålet från museets samlingar blev en gatsten monterad på högkant på en träplatta av ek. Men varför finns en vanlig fyrkantig gatsten med i dessa samlingar? Här kommer förklaringen.

Gatsten använd som vapen av demonstranter vid stenkastning mot polisen under protesterna av EU-mötet i Göteborg, 2001. Bo Lagerkvist var med i Göteborg som hundförare. Han passade på att plocka med sig gatstenar som kastats mot polisen. Stenen hamnade på så vis i Polismuseet i Eskilstuna. Andra stenar gavs till kollegorna som varit med, till minne.

Bo Lagerkvist berättar: ”Fredag 2001-06-15 Kl. 14.00. Demonstration vid Götaplatsen och upplopp vid Berzeliigatan. Upplopp på Kungsportsavenyn, bränder, krossade skyltfönster och våldsamheter. Två polisbussar demoleras.

Nätverket Göteborg 2001 har demonstration från Järntorget till Götaplatsen med efterföljande protestmöte, 25 000 demonstranter deltar.

Reclaim the streets gatufest på Vasaplatsen. Hotfullt läge som övergår I våldsamt upplopp. Polisradion störs ut. En demonstrant blir skjuten av polis.

Hundförare särskilt utsatta eftersom polis med hund inte är utrustad med sköld. Orsaken beror på att det inte är möjligt att hantera hunden och samtidigt kunna skydda sig med en sköld. Flera hundförare skadade sig i samband med stenkastningen.

Under fredagskvällen var vår grupp i kvarteren där demonstranten blev skjuten. Gruppen hamnade i ett regn av gatstenar, den aktuella stenen kommer från den platsen. För de poliser som var med under kommenderingen vid EU-toppmötet i Göteborg 2001 lever minnet kvar av kaoset, våldet och det hat de möttes av. Många trodde inte att de skulle få se sina familjer igen, utan att de skulle dö där och då. Andra undrade hur många begravningar de skulle gå på när det hela var över. Att några skulle dö kändes som oundvikligt.”


Kantigt - med tre sidor


”Det var så roligt jag måste skratta – det kom en trekantig gubbe in.” Melodin biter sig fast. Kanske hade även hans hatt tre sidor, som i en annan visa.

Samma form finns också på askfatet från museets samling Eskilstunahemmet, i härligt blå metall och med en liten rund fot i varje hörn. Den är från 1950-talet och lär knappast finnas i handeln nu när rökarna blir färre.

Men det finns fler trekanter, till exempel triangeln, slaginstrumentet som skapades redan för flera hundra år sedan. Den är vanligtvis liksidig men öppen i ett av hörnen. Dess stora förtjänst är att det låter fint redan första gången man slår an metallen med pinnen, triangelstålet.

Lika berömd är den gamla trehörningen från Pythagoras sats. Den berättar om sambandet mellan sidorna i en rätvinklig triangel: Summan av kvadraterna på kateterna (sidorna som möts i den 90-gradiga vinkeln) är lika med kvadraten på hypotenusan (den längsta sidan). Är det någon formel man lärt sig i skolan så är det väl just den! Och nog är det fantastiskt. Den grekiska filosofen och matematikern Pythagoras levde omkring 580- 500 före Kristus. Hans arbete finns med i vår svenska skolundervisning, i dag - i en helt annan tid!


RSS 2.0