Kärlek: är all kärlek bra kärlek?

 

 

All kärlek är bra kärlek! Det slår Miljöpartiet de gröna fast på en ”vit dekal med gräsgrön illustration med blommor, djur och människor”. Klistermärket finns på omslaget till en grön godisklubba. Ett exempel på hur ett politiskt parti i en valrörelse förenat en populistisk onyttighet med ett tänkvärt budskap.

 

Jag tror att godisklubbans budskap varit ett led i en politik avsedd att vidga vyerna, att visa att kärleken är universell och mångtydig och inte reserverad för den heterosexuella majoriteten.

 

Apropå mångtydighet. Jag tycker att kärleken till livet är central i sammanhanget. Grunden för goda, kärleksfulla och empatiska relationer är att självkänslan är så pass stark att man vågar och orkar se framåt.  Att man har ett aktivt engagemang för såväl närstående som för samhällsutvecklingen. Jag tror också att kärleksrelationer till naturen eller olika kulturyttringar är av betydelse. Om det sedan gäller kärlek till furuskog, fossil, favoritartist eller visst fotbollslag spelar mindre roll.

 

Slutligen en kritisk kommentar till budskapet. Min första reaktion var att Miljöpartiet är ”ute och cyklar”. Sedan år 2000 har över 200 kvinnor i Sverige mördats av en man som offret har eller har haft en relation till. Det som oftast startade med kärlek har med tiden lett till ett destruktivt förhållande med förödande konsekvenser. Att kalla detta för bra kärlek kan ingen mena. De insatser som samhället gör för att bekämpa det omfattande s.k. relationsvåldet är mycket angelägna men dessvärre klart otillräckliga.

 

Kärleken är den enda kraft som förmår att förvandla en fiende till en vän." Martin Luther King

 


Kärlek: Grädde till kaffet

 

Ett av mina häftigaste musikminnen härstammar från en publiknande lokal på Malmö Centralstation år 1974. Där spelade, under ett enormt jubel från publiken, det skånska folkmusik- och proggbandet ”Grus i dojjan” under ledning av Christer ”Krutte” Hedberg den  klassiska låten ”Kaffe utan grädde”. Cigarrettröken blandad med ölångor låg tät i lokalen, som bruket var på den tiden. Spelglädjen låg på topp och jag har förstått att många alltjämt minns ”trycket” denna närmast magiska afton.

 

   Texten till låten är i och för sig ganska töntig. Den skrevs och sjöngs in första gången på 78-varvare redan år 1938 av Gösta Jonsson – på uppdrag av Mjölkcentralen (nuvarande Arla). Eftersom den ansågs innehålla reklam blev det bannlysning av Radiotjänst!

 

    Många musikgrupper har därefter tagit upp den på sin repertoar, och en del kan avnjutas på Youtube.  För flera generationer, bland annat min, är den dock alltjämt ”Grus i dojjans” signatur. Bandet lever än, även om ”Krutte” sett sin besättning ändras många gånger genom åren. Refrängen lyder sålunda (om nu någon glömt texten…)

 

 Kaffe utan grädde

Är som kärlek utan kyssar

Och kärlek utan kyssar

Är väl ingen kärlek, säg!

 

Personligen häller jag  hellre litet mjölk i kaffet. Därav bör dock inga som helst slutsatser dras om mitt kärleksliv.

 


Kärlek: I brev för eftervärlden

 

 

Loveletters in the sand… Pat Boones stora hitlåt från 1957 ringer i öronen. Jag var tonåring och njöt av dess härliga romantik, flyktig som en våg.

 

   Vill man att budskapen till den älskade ska bevaras länge måste man skriva riktiga brev, på papper och med bra bläckpenna. Så gjorde Karl Johan Nilsson, född 1916, som lämnat över sin och sin älskades korrespondens, plus dagböcker och minnessaker, till museet. Allt förvarades då i två fyllda resväskor. En var grön med röda hörn och syns på bilden. Mer om samlingen och om Karl Johans uppväxt på Åkerö finns på Sörmlands museums hemsida

 

Karl Johan och Ruth blir ett par sommaren 1940, men det dröjer fem år innan de kan gifta sig. Under den tiden hinner de utbyta många vackra ord i brev efter brev. Så här skriver Ruth i ett av dem. Man anar kärlek och längtan.

 

Imorgon ska Mamma och Pappa cykla till E-tuna så då blir vi ensamma här. Tänk om du kunde komma hit då, och vi finge vara ensamma en stund.”

 

Också idag skickar vi små hälsningar till varandra, särskilt på Alla hjärtans dag, Valentindagen, nu mest i form av e-post och sms. Men själva kärleksbrevet har anor från 200-talet. Den kristne Valentin i Rom förföljdes för sin tro, kastades i fängelse och led så småningom martyrdöden. Innan dess lyckades han smuggla ut skrivna budskap till sin älskade, fångvaktarens dotter. Jag kan inte bekräfta riktigheten i det här, men vad gör det… Inte heller kärlek är alltid sann. 

 


Kärlek: hjärta som symbol

 

På temat kärlek berättade Gudrun Anselm från Sörmlands museum historier om den kristne prästen Valentin. Han levde i Rom på 200-talet och avrättades av det katolska väldet.  En underlig anknytning till begreppet kärlek kan man tyckaDet besynnerliga fortsätter. Sedan slutet av 400-talet, den 14 februari, firar den katolska kyrkan minnet av ett helgon med samma namn.  Enligt Gudrun finns det flera Valentinus och historierna om dem varierar från tid till annan med olika uttolkare av gamla skrifter. Så hur allt egentligen hänger ihop är osäkert. 

 

Alla hjärtans dag anses ha sitt ursprung i just Valentin-traditionen.  I Sverige har den inte uppmärksammats nämnvärt förrän i början av 1960-talet, då efter amerikansk influens.  NK-varuhuset slog på trumman för att människor särskilt den dagen skulle tänka på varandra. Och det med hjärtat – enligt NK symboliserat med hjärtformat gelégodis!  En storsäljare också idag!

 

Vad är bakgrunden till dessa kulturyttringar? Jag ser det så här. Då människor började leva sida vid sida, då samhällen kom till, behövdes normer.  Det blev nödvändigt att skapa fromma tankemönster genom kärleksbudskap för att tränga undan det onda. Religion blev ”vapnet” för kärlek.  Likväl – vi människor utsätter varandra för hårda påfrestningar och det vänliga kan inte alltid upprätthållas.  Vi måste ständigt påminnas om goda samlevnadsregler.

 

I hjärtat föds kärlek som påverkar hjärnan till handling. Det är inte konstigt att vi håller oss med hjärtsymboler i det vardagliga livet. Stolen på bilden har ett utskuret hjärta i ryggstödet. I mitt föräldrahem fanns liknande stolar. I julgranen har vi hjärtformade prydnader och på väggen hänger ett åretrunthjärta. Vårt eget, inne i kroppen, ser inte ut som symbolen, men det är en annan historia.

 

Kanske är det mänsklighetens grymmaste paradox att vi mördar i religioners namn. Helgonet kan omvandlas till drake! Kärleken har efter några tusen år ännu inte vunnit sin slutliga seger. Frågan är om den någonsin gör det.

 


Kärlek: Kärlek, kärlek himmelska låga

 

Så sjöng Kerstin Dellert när kungen gifte sig med Silvia. Nog kan det vara en låga, men som det står i en rad längre ner i visan så rimmar låga på plåga. Kärlek är nog en känsla som funnits i alla tider. Ibland har denna känsla bytt objekt. Från den nya cykeln till flickan som sitter i skolbänken framför. Detta skall enligt wikipedia inte vara kärlek utan förälskelse. Kärleken är evig det är bara objektet som ändras. Det kan bli strul när kärleken ändras.

 

Den kärlek som Platon predikade om är absolut inte något som stämmer in på det som följer.

 

På Olympen bytte man partner allt som oftast. Afrodite som var gift med smidesguden Hefaistos bytte ut honom vid vissa tillfällen mot krigsguden Ares. När Hefaistos kom underfund med sakernas tillstånd smidde han en praktsäng till Afrodite. Vid Ares nästa besök i sängen slog den ihop och fängslade de älskande. Olle Adolphsson har gjort en visa på detta tema och Lars Molin har använt det i en pjäs där en potatishandlare ville få sin dotter bortgift. Sängarna på bilden är icke hopfällbara men mycket smala, kanske inte helt fel vid vissa tillfällen.

 

Att inte ta emot erbjuden kärlek kan ha tråkiga följder, lika så kan det bli om man tar emot det erbjudna. Potifars hustru, kallad Potimor, ville locka Josef till sin paulun. Josef tackade nej och hamnade i fängelse. Enligt Bellman visade Josef stor otacksamhet och gränslös dumhet.

 

Till kärlek hör det kyssar i massor, Catullus skrev att Lesbia skulle ge honom ”Tusen och sedan åter hundra”. Edmond Rostand har i sitt drama Cyrano Bergerac skrivit ” En kyss en kyss – vad är han. Vårt stumma bifall på en stum begäran”. Rostands lilla rad är mycket snällare än Åke Arenhills travesti. ”En man, en man – vad är han. Det dumma svaret på en dum begäran”. Arenhills travesti är kränkande. Utan män hade det inte funnits några rödstrumpor. Vi är oersättliga, vi är så att säga kärlekens förutsättning.

 

Kärlek är viktigt, här i Sverige bör man hålla sig till en men ibland behövs en hel eller delar av en Army of Lovers.

 


Kärlek: en riktig klenod

Denna vecka är det Alla hjärtans dag. Seniorbloggarna passar på och skriver på temat Kärlek!
 

 

Vid vårt senaste möte berättade Gudrun Anselm från muséet för oss om Vallentindagen och dess historia. Den har gamla anor men har börjat firas hos oss i ganska sen tid. Temat för vår blogg bestämdes naturligtvis till Kärlek. Jag valde en brudkrona i museets samlingar. Den visade sig vara en klenod.

 

Brudkronan, som förvarades i ett kassaskåp i förrådet, är tillverkad 1693 av konsthantverkaren, guldsmeden och rådmannen Henning Petri som under åren 1657 till sin död 1702 var verksam som silversmed i Nyköping. Han utförde särdeles vackra arbeten i silver. Hans alster finns representerade med ljusstakar i Nyköping, flera pjäser i Kung Gustavs samlingar, fat i Nordiska muséet, brudkrona i Statens historiska museum och altarkärl i Allhelgona kyrka i Nyköping.

 

Brudkronan är tillverkad i förgyllt silver med cirkelrund basring och en fantastiskt vacker dekor vilket framgår av bilden ovan. Särskilt intressant för mig som bor i Björnlunda är att brudkronan gått i arv inom en familj i Björnlunda på kvinnosidan i flera generationer tills den år 1987 kom i museets ägo. Eftersom jag är bekant med denna familj ringde jag upp min vän Carl-Henrik Andersson och fick en trevlig pratstund kring den vackra brudkronan. Naturligtvis bars den av Carl-Henriks fru Lilian när de gifte sig i december 1954.

 

Utan att på något vis vilja jämföra mig med Henning Petri så har jag faktiskt också tillverkat en brudkrona. Den är cirkelrund och gjord i silver med åtta vertikala små ”stolpar/stammar” som upptill är försedda med kvadratiska, snirkliga, trädliknande överdelar. Diametern är 11 cm och höjden 6.5 cm. Jag gjorde den av 5 mm breda band från silverplåt med tjockleken 1 mm. Delarna tillverkade jag själv och bad sedan min vän, skolkamraten, jazzmusikern och silversmeden Rolf Ekelund, att montera ihop bitarna. Jag gjorde den 1964 till min fru Ingegerds och mitt bröllop den 16 maj i Åsele kyrka. Därefter har både min svägerska och min syster burit kronan vid deras bröllop.

 


RSS 2.0