Korgar: Gammal konst och också en konst att bli av med en friare

Att binda eller att fläta korgar, väskor och andra föremål är en uråldrig konst. Korgflätning är äldre än både krukmakeri och vävning. Man har hittat föremål som är minst 13000 år gamla. Många av föremålen sitter fast i lera, man har kanske flätat en korg och smetat korgen med lera och då fått ett vattentätt kärl. Om korgkrukan står nära eld kan den härdas. Korgkrukan har nu blivit en variant av den för några år sedan så populära romerska lergryta. Korgen på bilden är en fiskkorg. Under tiden som man är ute på isen och rycker abborre, lake eller strömming kan man sitta på korgen. Jag har sett en gubbe uppe i fjällvärden som hade en liknande men han hade satt en sele på den och bar den som ryggsäck. Som han själv sa så var den perfekt, det var bara att ta av den och sätta sig om man blev trött. Gubbar i fjällvärden blir inte trötta men där finns det så mycket fint att se på att man ibland måste stanna till och sätta sig ner. Fjällbrud, Isranunkel och Fjällvallmo är sköna att se på och inte blir det sämre om man sitter bra.

 

Korgar har använts till mycket. Till ved, att plocka bär i, som unikabox och samla ihop inaktuella tidningar i. Korgar behöver inte vara fysiska saker. Hur många tilltänkta friare är det som fått korgen före, under eller efter frieriet?

 


Korgar: Syskrin för broderi

 

En flätad korg med sidenvaddering, så underbar! Den klassificeras som syskrin och visst kan man, för sin inre syn, se den fylld med nålar, tråd och garner, saxar, sybågar och fingerborgar. Någon påbörjad duk eller kudde får knappast plats. Korgen är bara cirka 26 cm lång och 18 cm bred.

 

  Ett sådant här föremål och innehåll har ibland symboliserat förtryck. Förr skulle kvinnor hållas undan viktiga samhällsfrågor, om vilka männen visste bäst. ” Bliv vid din bågsöm, dina band, Stick av ditt mönster emot rutan Och tro, mitt barn, att folk och land Med Guds hjälp styras oss förutan!” skrev Anna Maria Lenngren lite ironiskt i dikten Några ord till min kära dotter…  från 1794.

 

   I dag är kvinnans ställning en annan och lusten att handarbeta växer hela tiden. Det finns förresten en särskild broderiakademi, i Bohuslän. Den startades för 19 år sedan av textilkonstnärinnan Elsa Agelii, som varit lärare och professor vid HDK, Högskolan för design och konstverk i Göteborg.  Täcklebo Broderiakademi är en ideell förening med cirka 1000 medlemmar.

 

  I pressen och på nätet skrivs allt mer om langett, stjälkstygn och kedjesöm och många, inte minst män, läser engelskspråkiga tidskrifter om cross stitch, korsstygn. Dags att skaffa en större sykorg?

 


Korgar: För surhöns

Vid senaste bloggmötet fick vi en mycket trevlig information i ämnet korgar av Helena Åberg på museet. Konsten att fläta korgar är urgammal och hantverket lär ha förekommit redan i förhistorisk tid. Den är belagd redan från yngre stenåldern. Tekniskt skiljer man på flätade och bundna korgar där de flätade är gjorda av granrötter, näver och käppar av en, hassel, pil och viden samt spån av tall, gran och asp medan de bundna korgarna gjordes i fibermaterial såsom halm som lades i spiralmönster och syddes samman exempelvis med rottrådar.

 

Helena berättade att korgen på bilden ovan kan ha använts för att transportera ligghöns mellan olika gårdar. Korgen kommer från Österåkers Missionsförsamling. Ligghöns var värdefulla förr. De var ju en viktig del av den småskaliga hönsproduktionen. Halva korgen har ett fast flätat tak och andra halvan utgörs av ett lock som kan öppnas och stängas. Jag blev genast intresserad för jag minns vad min far tyckte om ligghöns. Han var hönsfarmare på 1940-talet och ägnade sig åt produktion av kycklingar. Han byggde till och med ett alldeles eget hus för äggkläckningsmaskinen – det så kallade kläckrummet – av gammalt rivningsvirke från en närliggande torpstuga. Med maskinen tog han fram omkring 250 små kycklingar per vecka. En del såldes som daggamla kycklingar till en kostnad av en krona per styck och en del som åtta veckors hönkycklingar som han fick 10 kr för per styck.

 

Ligghöns tyckte han inte om. De kallades för surhöns eftersom de inte värpte särskilt bra och var ett hinder i produktionen. Om någon höna visade tendens till att vilja ruva då stoppade han hönan i en jutesäck och hängde upp den på en spik på väggen i hönshuset. Där fick hon vara några dagar utan mat och vatten tills lusten att ruva hade gått över. Jag tyckte det var djurplågeri men pappa var stenhård. Efter den behandlingen upphörde lusten att ruva.

 


Korgar: För småskaligt fiske

I denna drygt hundra år gamla och halvmetern höga fiskekorg torde Birger Borg ha samlat sina fångster från vattnen kring Brandholmen. Man kan anta att han själv, eller möjligen fadern som också bedrev fiske, har tillverkat den. En flätad korg av kluvna vidjor, ett plant bakstycke med två ståndare och tvärslå som handtag. En rak ståndare bildar ett tredje ben. Underdelen är förstärkt med det trevliga materialet plywood och metalltråd.

 

   På Birger Borgs tid var merparten av yrkesfisket småskaligt och fjärran från den stordrift som bedrivs i våra dagar. En full korg var kanske tillräcklig för att mätta familjen och därtill  dra in tillräckligt med kontanter för livets nödtorft. Fiskare har nog aldrig tillhört de ekonomiskt välsituerade, trots det hårda slit som yrket kräver.

 

     I dag nöjer vi fiskkonsumenter oss för övrigt inte med vad som naturligt finns i havet och insjöarna. Stora odlingar förser dagligvaruhandelns fiskavdelningar med diverse efterfrågade arter.

 

   Detta föresvävade nog aldrig Birger Borg när han fyllde sin fiskekorg.

 

 

 


Korgar – tidigt bruksföremål

Bloggruppens möte inleddes med ämnet korgar. En del var bundna med rötter, andra flätade men alla var tillverkade för hand. Korgen har mångtusenårigt ursprung i Afrika, berättade Helene Åberg som förevisade museets samlingar. När hon tog fram sin egen försedd med axelband, införskaffad i Etiopien, föll mina tankar på Awashdalen i samma land.  Arkeologiska utgrävningar med mängder av fyndhar gett dalen status som varande den moderna människans vagga. Numera dock med stark konkurrens av senare funna genetiska spår från Blombosgrottan i Sydafrika.

 

Hur som, det var korgen i sig som fick mig att tänka påde första stegen i människans kultur. Korgens eller för den delen väskans stora betydelse för nomadiserande folkgrupper i Afrika var att kunna ta med sig större mängd vegetabilier, frukter, rötter, nötter och insekter än vad som kunde bäras med bara händerna. Om detta berättade också kännaren av människans utveckling, Lasse Berg, i ett engagerat föredrag i Nyköping den 7 mars i år. Bortsett från stenverktyg, pilar och spjut kan korgen ses som ett av de tidigaste bruksföremål människan tillverkat.

 

Ända in i vår tid har man i hemslöjd tillverkat ett otal olika typer av korgar för varierande ändamål. Mamma hade en flätad för tvättkläder, ungefär en meter lång, halmetern bred och lika hög. Nyttan var mångsidig. Till julen fylldes den med julklappar!

 

Mina föräldrar hade också en bärkont med axelband, ett fyrkantigt flätverk att bäras på ryggen. När jag tänker tillbaka på den kan jag känna släktskapet med bushfolken i Afrika. Vi plockade lingon, fyllde konten och bar hem.  Och fortfarande är den med på svamprundor.

 

Det är förunderligt att korgen kan vara en av de viktigaste uppfinningarna i människans historia! Inte undra på att väskor alltjämt har så stor betydelse – jag upplever det ständigt med en väskgalen fru.

 


RSS 2.0