Krig och fred – frivilliginsats för Finland 1941

“SLM 33690 1 - Medalj,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/320498.
 
 
Bildens minnesmedalj, ett s.k. frivilligkors, utdelades av republikens president Kekkonen 1957 till bl a de svenskar som medverkade i 1941 -1945 års krig (finska fortsättningskriget). I museet finns medaljen som en del i dokumentationen från sergeant Paul Sjöström.
 

Vid Sovjetunionens angrepp på Finland i november 1939 inleddes det s.k. vinterkriget. I detta krig involverades ca 8000 frivilliga svenskar – Finlands sak blev vår! Sverige lämnade omfattande hjälp med stridsflygplan och allehanda krigsmateriel. I fredsavtalet i mars 1940 tvingade Sovjetunionen det besegrade Finland till betydande eftergifter. I uppgörelsen ingick bl a ett tvångsarrende av halvön Hangö vars läge vid Finska viken blev en strategisk plats för en flottbas.

 

År 1941 startade det s.k. fortsättningskriget där Finland involverades i ett anfallskrig mot Sovjetunionen på Nazitysklands sida. Även här organiserades en svensk frivilligbataljon efter det att regeringen lämnat tillåtelse för personal att vistas utom riket för krigstjänst i Finland. I bataljonen skrevs totalt 811 man in. Totalt stupade 26 man och ett 80-tal sårades.

 

Paul Sjöström ingick 1941 i den svenska frivilligbataljon som var stationerad vid fronten på halvön Hangö. Hans dagboksanteckningar är mycket intressanta. Fram tonar bilden av en ung man, som tar värvning vid Svea Livgarde 1939. Han är under utbildning och platsar inte när han söker anställning vid frivilligkåren till vinterkriget. År 1941 är han klar med volontärskolan. Antas i frivilligbataljonen och kommer till fronten på Hangöhalvön. Sjöström såras efter 10 dagar av granatsplitter och återkommer till fronten två månader senare efter smärtsam operation i höger underarm. I början av december avslutas den svenska frivilliginsatsen efter det att den sovjetiska krigsledningen utrymt flottbasen. Paul Sjöströms anteckningar speglar väl krigets hemskheter från skyttegravsperspektiv. Kyla, gyttja, långtråkig tristess och rädslan för fiendens förfärliga granateld!

 

Citat: ”Jag har sett en makaber bild av krigets ansikte. Sårade från holmarna. Avskjutna ben, blodiga ansikten, kroppar förvridna i förfärliga ställningar.”

----------------------------------------------

En radikal uppgörelse med den nationella/nationalistiska historieskrivningen om Finland under andra världskriget är antologin ”Finland’s Holocaust. Silences of history” (Palgrave Macmillan 2013), redigerad av Simo Muir och Hana Worthen. I tio artiklar skrivna av nio forskare, de flesta från Finland, analyseras och ifrågasätts nationella myter och tidigare historikers tendens att inte bara förklara utan också rättfärdiga de beslut Finlands regering tog under krigets svåra år.

 

”Varom det inte är hälsosamt att tiga, därom måste vi tala”.

 

Citerat efter Svante Lundgren, docent i judaistik vid Åbo akademi och Lunds universitet. Under strecket i Svenska Dagbladet den 24 januari 2014.

 

 

 

Krig och fred - Militärpolis och ransoneringskuponger

 “SLM P04-21 - Militära anläggningar,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/408081.

 

 

Något som jag i dag ångrar är att jag inte tog till mig allt det som hände oss personligen under andra världskriget. Att inte ha tecknat ner de många gånger dramatiska berättelser och händelser som min pappa Alf var med om som fältpolis. Han var en av de första som utbildades i början av 1940-talet och som sådan åkte tusentals mil med SJ på tågen mellan Stockholm och övre Norrland.

 

Han berättade för mamma när han kom hem på korta permissioner om allt han varit med om. Stökiga resor där det hörde till vardagen att ta hand om mer eller mindre besvärliga militärer. Men han beklagade sig aldrig vad jag kan komma ihåg. Jag minns dock lite vagt hur han vid ett tillfälle berättade om en hemsk olycka i närheten av Haparanda där många värnpliktiga förolyckades under en minröjning. Tror att han tog det hela med jämnmod och var säkert också glad för att slippa vara ute i fält, bevaka gränsen eller ligga i beredskap i månader på okänd ort. Utbildningen till fältpolis skedde på hemlig plats i Dalarna men var hörde jag aldrig och det torde väl vara preskriberat förmodar jag.

 

Hittade nyligen i handlingar efter honom signaturmelodin som fältpolisskolan hade och så här lät sista versen:

På tåg vi fasa sprida
bland militärer vida
och barska minen ställes ut.
Nu nunan ska bli solig,
varenda man så rolig,
att munterhet ej mer tar slut.
Och därför, kamrater i detta glada gäng,
var med och sjung i vår refräng:

 

För oss barn och även för mamma var det en högtidsdag de gånger han kom på permis. Då vankades det godis av något slag och jag minns särskilt de hårda, men goda kronans chokladkakor som vi fick. Han hade sparat av sin ranson för att kunna bjuda sina ungar på något gott.

 

 

“SLM 31092 - Ransoneringskort,” Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/312099

 

 

Mamma såg då alltid till att det fanns något extra gott på matbordet. En av familjens goda vänner, som hade en lantgård några mil utanför Östersund, ”stack” till oss både kött, ägg, smör och ost som var guld värt med tanke på rådande ransonering. För att inte tala om julen då hon hade egensaltat och ugnsbakat i vedspisen världens godaste julskinka. Det var tuffa tider och jag minns hur mamma satt vid köksbordet och sorterade en massa lappar - ransoneringskuponger - och hur hon och några väninnor hade något som de kallade syjunta och förutom att de sydde eller stickade bytte kuponger med varandra. Pappa brukade också ha med sig lite kuponger som han bytt till sig på något vis – vet inte hur - men de mottogs med stor tacksamhet av mamma.

 

I drygt 10 år, från 1940 och fram till 1951 var det ju ransonering i olika tidsintervaller på massor av varor som till exempel kaffe, te, kakao, kött, ägg, socker, sirap, grädde, kryddor, mjöl och bröd, matfett, ost, tobaksvaror, skor, textilvaror tvätt- och rengöringsmedel, soda, ljus, risgryn, havregryn, makaroner, potatismjöl, ärter, bönor och salt.

 

I dagens överflöd är det svårt att tänka sig hur det i realiteten såg ut i många svenska hem under krigsåren. Men trots detta fanns det värme och medkänsla för alla dem som lyckades ta sig till Sverige som flyktingar. Över 185 000 flyktingar från i huvudsak Finland, Norge, Danmark och de baltiska länderna såg sin räddning i Sverige – en situation som upprepas igen men då från andra länder.

 

Varför denna ondska som gör livet så fruktansvärt svårt att leva för så många på Moder Jord?

 

 

 

Krig och fred i Förenta Nationernas tjänst

 
 
“SLM 36881 - Basker,” Sörmlands museum,
 
 
Oxelösundsbon Olle Brennius har burit fotots blå FN-basker med emblemet under ett FN-uppdrag i Suez/Gasa 1956-1957 som deltagare i Sveriges första utlandsstyrka som bildades i samband med medlingen i den dåvarande Palestina konflikten. Emblemet utgörs av en världskarta med utgångspunkt vid nordpolen omgiven av olivkvistar vilka symboliserar fred och operationen var FN:s första fredsbevarande.
 
Idag högtidlighåller FN 15-årsdagen av antagandet av resolution 1325 - om kvinnor, fred och säkerhet. Det var första gången som medlemsstaterna agerade för att inlemma ett genusperspektiv i alla delar av fredsarbetet. I att förebygga konflikter, hantera och lösa dem samt att bygga upp samhällen efter krig. Antagandet var ett genombrott för tanken på att ett genusperspektiv i organisationens fredsarbete ger resultat. Resolutionen betonar således inte bara de väpnade konflikternas effekt på kvinnor och barn utan lägger också stor vikt vid kvinnors deltagande i fredsarbetet.
 
I Sveriges nationella handlingsplan för resolutionen - Sverige och 1325 - står t ex att ”kvinnor i konfliktområden ska delta fullt ut och på lika villkor som män på alla nivåer i institutioner för konfliktförebyggande insatser, krishantering, fredsbyggande, humanitära insatser och andra insatser under och efter avslutade krig och konflikter. Nationella och lokala initiativ ska stödjas för att ge kvinnor mer makt vid dessa insatser. Skyddet för kvinnor och flickor i samband med konflikter ska stärkas genom insatser som vilar på kvinnors egen analys av sitt skyddsbehov, vilket ökar säkerheten och skapar möjligheter för deltagande, utan att begränsa kvinnors och flickors rörelsefrihet. Fler kvinnor ska delta i internationella freds- och säkerhetsfrämjande insatser inom ramen för FN, Europeiska unionen (EU), och andra samarbeten som Sverige driver med regionala organisationer.”
 
15 års forskning sedan FN:s resolutionen antogs visar att när kvinnor deltar som fredsförhandlare ökar förutsättningarna för varaktig fred. Idag nästan 60 år sedan Olle Brennius deltog i Palestinakonflikten och 15 år sedan FN:s medlemsstater antog resolution 1325 pågår fortfarande konflikten. Har någon kvinna deltagit konflikthanteringen? 1980-1990 fick kvinnor tillgång till samtliga yrkesgrupper inom den svenska försvarsmakten.
 
 
 
 

Krig och fred - Luftbevakning

“SLM P09-1175 - Militär organisation,” Sörmlands museum,
http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/415818.

 

Ett mycket aktuellt ämne bestämdes vid vår senaste träff. För ett år sedan skrev jag om Finska fortsättningskriget och Paul Sjöströms samling. I den finns en bild på en luftbevakningslotta. Bildtexten lyder: ”Tornsvalan” Anna Lena Sjöström, född Markusson. Hon var luftbevakningslotta under kriget, de kallades tornsvalor. 1940-talets första hälft.

 

Bilden är från Finland men runt hela Sveriges kust och gränsland mot Norge och Finland byggdes också luftbevakningen upp. De var våra ögon mot fienden. Det fanns torn, eller höga byggnader som utnyttjades, med ca 5 km mellanrum för att täcka upp luftrummet. Bilden är en sommarbild men vintern kunde vara svår med mycket snö och kallt tio meter upp i luften. När radarn kom fick man en viss avlastning. Men om den slogs ut skulle tornen kunna bemannas och användas som optisk bevakning.

 

 

Luftbevakarna i Trosa skärgård 1945
 
Kalla krigets dagar gjorde att den optiska bevakningen fanns kvar så sent som på 1980-90-talen om jag minns rätt. Själv fick jag flyget i blodet då min far blev luftbevakare under kriget och i min barndom berättade han mycket om den tiden. Han stod på bevakning i Trosa skärgård och senare på Tistad slottstak. Eftersom jag växte upp bara tre kilometer från F11 (numera Skavsta) så såg vi mycket flyg och studerade flygplanskort. Jag gick med i lottakåren i Jönåker, fick utbildning i Norrköping och tjänstgjorde sen som flyglotta under 20-talet år. Det fanns pengar till försvaret, så vi hade veckoövningar och ibland helger.

 

Jag minns en vintervecka på Ånga luftbevakningsstation då vi hade så dåligt väder att inga flygplan var synliga. Vi fick rapportera in motorbuller och bestämma om det var propellerplan eller jetplan. Vi fördrev tiden i baracken med snöskottning och vedhuggning. Så fick vi idén att rensa upp efter krigsåren i baracken, beställde ut målarfärg och snyggade till invändigt. Till vad nytta för nu är den riven. Uniformen är återlämnad och bara en massa roliga minnen finns kvar.

 

 

 

Krig och fred: Kalla kriget var verklighet på F11 i Nyköping

“SLM P07-2062 - Militära anläggningar,”Sörmlands museum, http://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/410628
 
 

Efter andra världskrigets slut 1945 fortsatte ett så kallat kallt krig fram till 1990 då Berlinmuren föll. Skarpa motsättningar fanns, framför allt mellan USA och Sovjetunionen, utan att ett konventionellt krig bröt ut. Perioden kännetecknades omkring 1950 av terrorbalans och kapprustning. Sverige låg i ett utsatt geografiskt läge och byggde successivt upp ett starkt flygvapen.

 

För det svenska flygvapnet var det kalla kriget en reell verklighet. I hemlighet bedrevs signalspaning och annan spaning mot andra sidan av Östersjön. Från F11 flögs bland annat en specialanpassad S31Spitfire av piloten Ingemar Wängström långt in över Sovjetiskt område. I en bok om händelsen beskrivs förloppet och hur han blev jagad av Sovjetiskt jaktflyg, men lyckades undkomma.

 

Spaning bedrevs kontinuerligt mot den östra sidan av Östersjön med bland annat SAAB S18 från F11. I olika berättelser beskrivs att man höll noggrann uppsikt mot flygfält på den östra sidan. Man kunde från hög höjd se dammolnen från de sovjetiska jaktplanen när de startade från flygplatser utan hårdgjorda banor. När detta skedde var det dags att dra sig tillbaka.

 

Den 13 juni 1952 försvann flygvapnets Tp79 Hugin (DC-3) öster om Gotska Sandön. Planet startade från Bromma och var med 8 mans besättning ute på ett signalspaningsuppdrag för att kartlägga sovjetiskt luftvärn. Klockan 11.23 mottog signalisten på F2 i Hägernäs ett kort meddelande från navigatören och signalisten Gösta Blad från F11. Meddelandet dog snabbt ut och positionen gick inte att fastställa.

 

Ett stort räddningspådrag sattes igång med bland annat Tp47 Catalinaplan. Några dagar senare blev även ett av Catalinaplanen nedskjutna av sovjetiska jaktplan på internationellt vatten vid Gotska Sandön. Catalinan hade fem mans besättning. Dessbättre kunde samtliga räddas av det västtyska fraktfartyget Munsterland.

 

Först den 10 juni 2003 hittades DC-3:an av ett privat företag som hade letat i tre år. Planet låg på 125 meters djup, 55 km öster om Fårö på internationellt vatten men i den svenska ekonomiska zonen. Natten mellan 18 och 19 mars 2004 lyftes DC-3:an upp på ubåtsräddningsfartyget HMS Beloss däck.

 

Vrakdelar och annat material från DC-3.an finns sedan 13 maj 2009 på Flygvapenmuseet i Malmslätt som en påminnelse om den verklighet som rådde under 1950-talet.

 

 

 

RSS 2.0