Krumelur - Dirigent på försäkringskassan


Den här kaffemuggen av vitt porslin hittade jag bland stämplar, räknemaskiner och skyltar i föremålsarkivets samling från Försäkringskassan. Dekoren beskrivs med orden ”Glad dirigent, rödhårig iförd frack”.  Det visade sig att samma krumelur fanns i samlingen som litografi nr 186/360 signerad av konstnären Pentti 1986.

Sannolikt har någon personalvårdande instans på dåvarande Försäkringskassan i Nyköping velat skapa god stämning vid personalens fikastunder genom detta val av muggar. Så gjorde man på den tiden, när de anställda fick gå på kurser för att utveckla sig själva och skolades att kalla besökande allmänhet för kunder. Dirigenten angav så att säga tonen.

Sådant skulle nog behövas även i dag, när Försäkringskassan, i viss konkurrens med Migrationsverket, är en av landets mest kritikutsatta myndigheter. Efter sammanslagningen år 2005 mellan salig Riksförsäkringsverket och de allmänna länsförsäkringskassorna ansvarar Försäkringskassan för en stor del av de offentliga trygghetssystemens bidrag och ersättningar. 2008 hade man 12 500 anställda och betalade ut 449 miljarder!

Det är nog ingen lätt uppgift att dirigera en sådan orkester, inte ens för den som är rödhårig.


Krumelur - krumelurpiller


Krumelur kan liknas med: utsirad, snirkel, originell person.

Pippi Långstrump plockar fram tre krumelurpiller och äter dem i mörker och säger "fina lilla krumelur jag vill inte bliva stur" ja då blir man aldrig stor. Har inte hittat krumelurpiller så det är nog därför jag blivit så stor.....
Pippi var ju en krumelur, hela hon. En härlig liten krumelur.

På bilden ovan ser Ni en skolplansch , föreställande örat i genomskärning. Där finns det krumelurer vill
jag påstå. I ytterörat som består av det synliga örat, öronmusslan och den yttre hörselgången. Där är det utsirat och snirkligt. Går vi längre in i örat och träffar på trumhinnan, städet, stigbygeln, balansorganet och snäckan då blir det än värre. Många olika krumelurer.

Planschen kommer från Västra skolan Nyköping och är en gåva från år 2005. Materialet är papp med träram som hänger i snöre och har en låsanordning av metall. Storlek : 760 x 1220 mm.


Krumelur - Krum-e-lur


När jag såg det krumma oxhornet i samlingarna föll tanken direkt på hornsignaler i samband med jakt. Jo, jag har faktiskt jagat till toner från jakthorn, fast då var det tillverkat av plåt.  Numera är det bara att acceptera att vi jägare kommunicerar via komradio.

Spel eller signalering med djurhorn kan spåras ända till bondekulturens ursprung. Mjukare toner blåstes för att locka till sig hemdjur och hiskeliga ljud för att skrämma rovdjur. I jakthistorien kan man finna berättelser om t.ex. vargjakt. En man spårar och med olika signaler i sitt djurhorn blåser denne till övriga deltagare för upplysning ifall vargen buktar eller drar långt iväg.

Hornet på bilden från samlingarna har haft en annan funktion men anknyter likväl till jakt,  det är nämligen ett kruthorn. Det ihåliga nötkreaturshornet var uppenbarligen lämpligt att förvara och bära med sig krutet i. I den öppna grövre delen pressades en tillsnidad träbit fast som botten. Ett hål gjordes i spetsen vilket sen stängdes med en tillverkad propp.  Den drogs ur när krutet skulle fyllas på i vapnet. Vanligen var en läderrem fäst i kruthornet för att bäras över axeln. Propp och rem saknas till det här hornet, som har tillhört August Trolle-Löwen och förvarats på Gärdesta gård.

/Gästbloggare Alf Lettesjö


Krumelur - dekorativa krumelurer


Det föremål jag valde efter mycket letande i samlingarna var en selbåge i trä från norra Sverige. Den kan väl kallas för krumelur!?! Den är skänkt av Erland Dahm i Nyköping och har en rikt snidad dekor. Här finns två djurhuvuden – lejon – som omger en oval figur (ansiktsmask) och omges av bladrankor vid ändarna. Den är målad i brungrönt, gult, rött och vitt. På baksidan finns lejonens manar samt bakhuvudet på en människa. Det rör sig alltså om en del av en hästsele.

Sele definieras av Wikipedia som en gemensam benämning på remtyg med tillbehör som är avsedda för hästens användning som dragare. Hästselen förekommer i olika typer: bog- eller loksele och bröst- eller bringsele. Vid den förra överförs kraften genom två på bogbladens främre rand vilande sidostycken, lokor, vid den senare genom en över bringan liggande rem, bröstrem eller brösta.

Jag minns selen som min far hade till sin häst ”Dala” när jag var liten. Det var en bogsele utan krumelurer. När jag blev äldre fick jag själv sela på hästen när jag skulle ut i skogen för att köra timmer. Det var ett tungt men roligt arbete och far min gav mig lektioner i hur man skulle göra för att göra jobbet så lätt som möjligt. Efter en dags arbete minns jag att jag en gång var så trött så att jag inte orkade gå hem. Istället tänkte jag rida på hästen hem till lagårdsbacken. Men Dala var väldigt bred om ryggen så jag fick sitta med benen rakt ut från hästryggen och knipa ihop för att hälla mig kvar. När hästen kom till ladugårdsdörren stannade hon inte utan gick helt resolut in i ladugården. Att hon hade en ryttare på ryggen brydde hon sig inte om. Ladugårdsdörren var låg och jag ramlade baklänges ned bakom hästen. En sådan nesa!


Krumelur - för eget vin


Mina föräldrar plockade slånbär och gjorde vin. I halsen på en brun damejeanne, en stor jäsflaska av glas, satt jäsröret som en vindlande krumelur likt den på bilden. Fyllt med vatten blev det till ett lås som hindrade luft från att komma in i processen. Och kolsyran som bildades försvann med ett kluckande ljud. Detta lät så tryggt att det blivit ett barndomsminne.

Också en person kan kallas krumelur, i betydelsen udda och lite egen. Kanske bibelns Noak var en sådan. Han planterade mycket vin på marken och köpte sig buteljer – i alla fall enligt Carl Michael Bellman och Fredmans sång nr 35. Vad han gjorde där emellan får vi inte veta, men naturligtvis måste han bereda sitt dryckjom så att det blev gott.

Gubben Noak behövde inte konsultera ”Vinboken – handbok i hemberedning av vin”, som min far och mor gjorde. Boken trycktes i massor av upplagor och fanns i många hem under 1930-40-50-talen. Författaren civilingenjören Harry Edelman i Göteborg var en slags guru. Hans recept kunde, enligt en annons från 1935, ge bra vin för 30 öre buteljen. 40 år senare i trettiosjätte utgåvan var kostnaden 75. Var Harry en konstig prick? Möjligtvis för nykterister.


Krumelur - Inte bara & och @


Bäste Ingvar Kamprad, här har du en värdig efterträdare till hyllan Billy. Eftersom att jag vet att du är smålänning och håller hårt om börsen så får du tipset gratis. Skåpsängen Agaton innehåller allt som Billy har och dessutom har den en inbyggd dubbelsäng. Allt kan packas i fyra kartonger och det behövs bara en handbok på 26 sidor för svenskt bruk. Om man slår ihop Europas tio vanligaste språk kan man få en handledningsskrift på 249 sidor. Skåpsängen Agaton innehåller allt för det lilla hemmet. Dubbelsäng, skåp med två flyttbara hyllor, dörrar på både fram och baksida. Lister och fyllning målade grönmarmorerade allt övrigt målat med mahognybetsfärg. En av hyllorna har uttag för upphängning av skedar. På nedre hyllan går det att ställa in en stående helflaska och i medicinfacket finns det plats för två spetsglas och en ask Alvedon. Agaton togs i bruk 20 september 1893 varför det inte finns något giltigt patent, det är fritt fram att ändra på utförandet och döpa om det inför lanseringen.

Skåpsängen på bilden har faktiskt allt det som jag har skrivit om. Innan ni köper en Agaton måste ni vara medvetna om faran med att komma ner i sängen på fel håll. Om ni gör det och reser er hastigt kommer ni att slå i huvudet i hyllan. Hjärnskakningar och svimning blir följden. Händer detta flera gånger efter varandra en morgon är risken stor att man kan bli döpt till Jojon eftersom man har åkt upp och ner.

Jag tror att det var en krumelur som byggde sängen.


RSS 2.0