Kvinnligt - med ett ordnat hem?



Vilket ord och så mycket det kan omfatta!! Vad jag anser kvinnligt kanske någon annan inte alls tycker är kvinnligt.

 

I Sörmlands Museums förråd står ett stort vackert dockskåp. Det har tillhört Julia von Mecklenburg. Dockskåpet har flera våningsplan och det är glasdörrar som skyddar alla små detaljer i skåpet. Skåpet är så fint, precis ett sånt som jag som vuxen alltid drömt om! Inte för att leka med utan för att njuta av det otroliga arbete som är nerlagt på alla små detaljer. Både inredning, kläder och dockor är ju så välgjorda.

 

Från början var dockskåpen till för vuxna- de var studiemodeller för hur de själva skulle skapa sitt hem. Under 1800-talet började man producera dockskåp för barn - självklart till de familjer som hade det bra ekonomiskt ställt. Tanken var att flickorna skulle leka med sitt dockskåp i ett lärande syfte - det var ett redskap för hur en flicka skulle kunna utvecklas till en god husmor!!! Kanske var det så att dockskåpen fick kvinnorna att drömma om hur de skulle inreda sina framtida hem? Länge var det ju kvinnan i familjen som bestämde vilka gardiner mm som skulle hänga i deras hem....

 

Men idag när vi ser på alla inredningsprogram på TV, eller läser om inredning i magasinen - så är det ofta män som snickrar och bygger sitt hem? Så kanske har det kvinnliga i att planera och forma sitt hem blivit manligt??? Min dröm om ett stort gammalt dockskåp den lever än - en dag ska jag ha ett och fint ska det vara med många välsnickrade möbler och fina gardiner....

 

Den kvinnliga drömmen vill jag allt ha kvar....

 


Kvinnligt - Ett sy- och toalettskrin

Inte är det speciellt kvinnligt att sy, tänk på alla skräddare de var ju män. Den kvinnliga varianten kallades för sömmerska. En gubbe som var en berömd pärlstickare i Stockholm är inte känd för detta utan för att han även målade, Albertus Pictor är han känd som. Syjuntan är kvinnlig, män är portförbjudna på dessa tillställningar.

 

Syskrinet på bilden är ett föremål som man kan hitta på Raspen. Det är något av en juvel i samlingarna. Från början tillhörde det drottning Sofia, gift med Oscar II. Drottning Sofia gav sedan bort skrinet till sin sondotter Sofia och när hon gifte sig med en Fleetwood hamnade skrinet i Sörmland och hamnade 1961 på Sörmlands Museum. Men det är inte en juvel för att det har ägts av en drottning och en grevinna Af Wisborg. Det juvelaktiga kommer från han som gjorde skrinet.

 

Tillverkare är Alphonse Giroux. Giroux var en fransk mångsysslare. Studerade måleri Jaques-Louis David. Var ansvarig för restaurationen av Notre Dame, efter de skador som kyrkan fått under revolutionerna. Utbildade sig till finsnickare, ebenist, och som sådan gjorde han skrinet till drottning Sofia. Som om inte det räckte med det här tillverkade han den första massproducerade kameran. Han var kompis med Daguerre som var den förste fotografen. Skrinet är en juvel studera hur otroligt välgjort det är.

 


Kvinnligt - En behaglig fläkt

 

Solfjädern är en symbol för kvinnlighet och grace, så visst känns det konstigt att koppla bildens handfläkt till Frankrikes diktator Napoleon Bonaparte (1769-1812). Men han har faktiskt ägt den! Beviset är informationen på skylten i den svarta trälådan.

 

  Napoleon var förvisad till ön S:t Helena efter nederlaget vid Waterloo 1815. En dag kom den engelske kapten Hemmans på besök. Han såg de  bruna fjädrarna, sammanhållna med ett flätat skaft, ligga på en soffa och bad att få dem som en souvenir.   

 

  Så gick åren… En dag hittas samma solfjäder, smutsig, insektsbiten, en smula möglig och omärkt i Sörmlands museums föremålsarkiv. Märkligt och fantastiskt! Inget vet hur den kommit hit!

 

  Solfjädrar har använts allt sedan de första människorna vid ekvatorn behövde fläkta sig eller vifta bort irriterande insekter. De har också gjort nytta vid religiösa och kungliga ceremonier. Från början var materialet blad från olika växter eller fjädrar från exempelvis påfågel och struts, men senare också papper, pergament eller siden. Stommarna gjordes av ben eller trä.

 

  Den veckade solfjädern som kan fällas ut och in lär ha kommit till Europa från Kina och Japan och blev särskilt populär i 1700-talets trånga, varma balsalar. Den var en viktig accessoar i den kvinnliga klädseln men tillhörde också den tidens ordlösa konversation. Man kan undra om Napoleon kunde ”solfjädersspråket”, om han vid kaptenens besök dolde en gäspning bakom solfjädern för att säga: Gå din väg, du tråkar ut mig.

 


Kvinnligt - Kvinnor och män

”Va’ ska en ha karlar te’ om di inte ska tvätta tak”? Så sa vår grannfru Helga lite urskuldande när mina föräldrar överraskande kom och hälsade på. Reinhold, Helgas make, stod på en stol och skrubbade kökstaket med en panelborste. Detta hände under tidigt 1940-tal och Helgas uttryck har allt sedan dess varit ett bevingat ord i vår familj. Då var begreppet jämställdhet mellan kvinnor och män inte uppfunnet. Men det finns fortfarande mycket att göra!

 

Som tur är så har tiderna förändrats åtminstone till en del. Det är ganska trevligt att nu som pensionär ha möjlighet att göra små jämförelser om hur förhållandet mellan könen utvecklats. I min föräldrageneration gällde patriarkatet. För att inte tala om hur det var på farfars tid! Då var det vanligt att man på landet vilade middag mitt på dagen. Efter att karlarna ätit middag klockan tolv så gick de och lade sig och vilade fram till klockan ett. Men kvinnorna skulle ju ta hand om disken så de blev utan middagsvila.

 

Hur är det då i vår egen generation? Är förhållandena mellan könen jämställda?  Nej, det vill jag absolut inte påstå. Kvinnorna tar fortfarande ett betydligt större ansvar för familjens vardagsliv än vad vi män gör.  Men i våra barns generation har förhållandena förändrats en hel del. Min hustru och jag har begåvats med två välartade barn. Männen i de förhållandena tar faktiskt ett mycket stort ansvar för vardagsfamiljen. Karlarna är i mina ögon beundransvärda för deras engagemang. Så nog har vi i Sverige kommit en bit på väg.

 

På tal om kvinnligt så läste jag i en tidningsartikel om varför män och kvinnor knäpper sina blusar/skjortor åt olika håll. Männen har knapphålen till vänster medan kvinnorna har dem till höger. Orsaken till detta är urgammal och lär vara att det var sed att kvinnorna vid kyrkobesök satt till vänster om kyrkgången och männen till höger. Det hände att kvinnorna fick amma sina barn under gudstjänsterna. De fick då knäppa upp sina blusar. För att inte männen, som satt på den andra sidan mittgången skulle kunna se kvinnobröst så fick kvinnorna ha sina knapphål på höger sida och knapparna till vänster. Detta sägs vara ett skäl till att kvinnor har motsatt knäppning på sina blusar än vad männen har.

 

Det föremål som valdes ut åt mig vid förra mötet är ett förkläde i rödblommigt bomullstyg som skänkts av Vingåkers hembygdsförening.

 

 


Kvinnligt - Är alla karlar kantiga?

Denna trevliga fåtölj med tillhörande fotpall designades 1961 av Kerstin Hörlin-Holmqvist för NK:s verkstäder i Nyköping. Den tillhörde Triva-serien och fick namnet Paradiset – Liten Eva.

 

   Av medföljande beskrivning framgår att stommen är gjord av formgjuten plast. Hörlin-Holmqvists möbler i skumgummi och plast sägs ha revolutionerat tillverkningen av möbler under 1950-talet.  Därom visste jag tidigare intet. Materialen var billiga och lätta att forma, och många stoppade möbler fick därmed ny design. Nåja, NK:s möbler låg väl inte direkt i lågprisklassen…

 

    Denna kvinnliga formgivare, som förvisso arbetade med mjukare former, tillskrivs följande något feministiska yttrande: ”Det är mest karlar som ritar möbler och så blir det kantigt också.”

 

   Kanske är vissa formgivande karlar något kantiga. Men inte alla. Världsberömda kolleger som svensken Bruno Mathsson (fåtöljen Eva!) och dansken Arne Jacobsen (Myran och Ägget) passar definitivt inte in på den beskrivningen.

 


RSS 2.0