Livet är en fest - Eller?


Livet är en fest !!!!
Eller.
Är livet en fest ????

Den stora frågan?? Mestadels är det nog det, trots allt. Festligt att få leva sitt liv. Det är inte alla gånger som man innerst inne vill, men man lever. Är någotlunda frisk, har tak över huvudet och lever i ett land utan krig.
Det finns ju mycket man skulle vilja ha, pengar bland annat, men man får ingenting ta med sej när man går, som det står i visan, så det är bättre låta livet vara en fest, här och nu.

Det är klart, tar jag på mej dessa gröna tygskor och går på dans då blir livet en fest. Dansa är något som jag tycker mycket om.

Åter till ovan nämnda skor som är av tyg (siden). De har sidenband och liten rosett fram. Fodrade med linne och vitt skinn. Identiskt lika, smala, lädersulor med tvärt skuren tå, ingen häl. Det låter väl alldeles förfärligt obekvämt för fötterna. Hur i all sin dar ska man kunna dansa i dylika tortyrredskap, det kanske inte var meningen heller då de tillverkades i Paris år 1823 till Hennes Majestät Drottningen av Sverige. Skorna är skänkta av Fröken Gertrud Thorman från Strängnäs, hennes mor var kammarfru hos änkedrottning Desideria (efter Kung Karl  XIV Johan).

Själv dansar jag vidare och tycker livet är en fest så länge det varar.


Livet är en fest - med hatten på


Det föremål jag valde i samlingarna var en cylinderhatt. Visst är den hatten förknippad med fest?! Den kallas också ”hög hatt” eller ”stromhatt”. Ursprungligen fanns höga hattar i alla möjliga färger. I dag dominerar dock svart eller i någon mån grått. En hopfällbar typ av cylinderhatt, oftast sidenbeklädd, kallas chapeau-claque. Cylinderhatten användes framförallt under 1800-talet och tidigt 1900-tal till alla möjliga typer av städad klädsel men bärs numera framför allt till frack och jackett.

Den här hatten har ägts av Edvard Pettersson i Nyköping. Axel Johansson i Nyköping förmedlade gåvan till museet 1967. Själv förknippar jag cylinderhatten med trollkonstnärer. När jag som liten grabb på en cirkusföreställning såg en trollkarl hiva upp en vit kanin ur en cylinderhatt då var det fest. På den tiden var det tillåtet att visa stora vilda djur också på cirkus. Indiska elefanter kunde man få se och till och med vilda tigrar i en stålbur. Schimpanser och brunbjörnar fanns också på cirkusen.

Jag hade nog en ganska festlig barndom. Jag minns att jag på en fest i granngården blev ombedd att sjunga för gästerna. Min kära mor hade lärt mig några visor, bland andra ”Trolleboschottis”. När jag sjungit gick hatten runt (en vanlig och inte en cylinderhatt) och plötsligen hade jag tjänat 5 kronor och 5 öre. Det var mycket pengar för en liten åttaårig pilt. Men när jag kom hem från skolan en dag och berättade för kära mor att prästen hade varit på besök hos oss i småskolan och att jag sjungit trolleboschottis för honom då var det alls inte lika populärt!

Jag har sedan fortsatt att sjunga genom åren. Jag brukar tota ihop någon visa vid festliga tillfällen såsom födelsedagskalas, bröllop och andra fester. Det har blivit bra många under årens lopp.


Livet är en fest - i broderat siden


Scarlet O´Hara, hjältinnan i ”Borta med vinden”, sydde en klänning av sina sammetsgardiner. Påhittigt, visst, men här kommer en bättre idé.

Det ljusgröna sidentyget på bilden vävdes 1770, broderades med ett vackert kinesiskt mönster och användes som bordsduk.

Så kom 1840-talet. Tyget blev till en krinolin, en maskeraddräkt!  Kanske bars den av Mina Lewenhaupt, gift med Carl Jedvard Bonde. De hade säkert underbara kalas på sitt Ericsberg utanför Katrineholm.

Tiden gick och en dag sprättades klänningen isär. Den fd kjolen fick på nytt pryda ett bord. Nu var det 1950-tal och platsen Catrineborg i Flen.

Historien är inte slut än … Sedan Nordiska museets textilverkstad granskat det unika broderiarbetet förvandlades det, återigen, till ett plagg för fest! Om dess ägarinna Cecilia af Klercker tog det på sig vet jag inte, men här finns faktiskt några ingrodda fläckar…

Dags att leta efter gamla dukar? Man kan bli vacker i korsstygn, langett och franska knutar!


Livet är en fest - Flaggan i topp


När festliga tillfällen i familjelivet ska firas tar den svenske villa- eller sommarstugeägaren fram sin blågula flagga och hissar den i topp på den vita stången. Samma procedur gäller, åtminstone för den traditionsbundne, vid de 17 allmänna flaggdagar almanackan pekar ut – alltifrån nyårsdagen via kungens födelsedag och Nobeldagen till juldagen. Varför vi den 6 november på detta sätt ska ihågkomma vad som hände i dimman vid Lützen är och förblir dock en gåta.

Redan som scout fick jag lära mig att proportionerna på den svenska flaggan är 10 (höjden) till 16 (bredden) och att fälten ska ha proportionerna 4:2:4 respektive 5:2:9. Detta hör möjligen till avdelningen värdelöst vetande, som följt med genom livet.

Flagghissandet är en konst i sig. Vid vissa publika festevenemang vill man briljera genom att göra ett litet paket av flaggan, som löses ut med ett ryck när den når toppen. En fortfarande god vän till mig råkade emellertid vid Regementets dag ut för fadäsen att paketet inte alls ville lösa ut sig. Så det blev att hala ned det igen, alltmedan musikkåren spelade Carolus Rex. Då var livet inte någon fest.


Livet är en fest - med nya kläder


Hela livet måste vara en enda fest. Jag sökte på Google efter ”Livet är en fest” och då fick jag 6 270 000 träffar. Det är inte bara Nationalteatern som har haft festen.

Fest är när något som är festligt och värt att fira. Inte ens en fakir kan påstå att det är festligt med tandvärk eller spikmatta. Fest är det när det är vår, andra årstider kan också innehålla festligheter men jag är speciellt fäst vid vårfest.

Fru Edhager från Oxelösund skaffade sig denna dräkt 1950. Jag skulle bli förvånad om det inte var till en vårlig fest. Hela dräkten verkar vårlig. 1950 var den tid då våren skulle firas med nya kläder, ny tjej och ett nytt ställe att fira på. Den lilla staden Ängelholm kunde enbart visa upp nya kläder. Tjejerna tittade inte efter en fjunig fjortonåring. Något nytt ställe att fira fester på hade inte kommit till sedan 1880. Men det var vår och tjejerna var vackra i sina nya vårdräkter. Livet var ändå en fest.


RSS 2.0