Livsmedel - Små blå på flaska



Mina vänner i Seniorbloggen vid Sörmlands museum skickade en fin bild på en flaska-när jag inte kunde närvara vid träffen.... Flaskan är inlämnad av Ekroth, det är en glasflaska med en kork. Flaskan är tillverkad runt 1924 och är ifrån Limmareds glasbruk i Tranemo-Västergötland. Limmareds glasbruk är det Sveriges äldsta glasbruk som fortfarande är i bruk. Det startade redan 1740 och fram till 1955 hade man manuell tillverkning. Idag sköts allt per automatik.

Ifrån Limmareds glasbruk kommer tex många medicinflaskor (de var först och störst med den tillverkningen) och sen Absolutflaskan!!! Idag är man runt 540 anställda så det är ett stort glasbruk. Runt Tranemo och i hela Västergötland finns det stora skogar. Skogar som förmodligen var fyllda med bär och säkert mycket blåbär. Blåbär som alltid kallats skvallerbär eftersom både mun och tänder fick färg av bären...

Det är lätt att föreställa sig hur mina förfäder från trakten begav sig ut och plockade bären. Barnen fick vara delaktiga i att plocka bären, fattigdomen var stor och allt som naturen gav tog man hand om. Förmodligen kokade de både blåbärs saft och sylt. Säkerligen använde de både flaskor och burkar ifrån Limmareds glasbruk-år efter år!! Tanken att slänga en flaska som var hel och användbar-den fanns inte!

I min barndom plockade vi också blåbär och kokade saft-inte för att fattigdomen krävde det utan för att ett glas med hemkokt blåbärssaft och nybakade bullar i bersån var så otroligt gott! Att tillsammans med mormor och mina syskon få njuta av de bären vi plockat -ja det var riktig lyx!!


Livsmedel - Dryck för energiska?


Vanliga motionärer ska inte dricka sportdrycker i samband med träningen. Sockertillförseln avbryter fettförbränningen och kan förstöra hela träningspasset.

Varningen kommer från fysiologiprofessorn Bengt Saltin (!), en av landets främsta experter på träning. Han tycker det är bättre att dricka vatten och efteråt ersätta den energi man behöver med ett mål mat. Representanter för den starkt expanderande marknaden för sport- och energidrycker håller förstås inte med.

Allt fler svenska män och kvinnor tränar och motionerar regelbundet – och konsumerar sportdrycker. Det springs, skidas och cyklas för nöjes och motionens skull i en omfattning som ingen kunde förutspå för ett par decennier sedan. De stora evenemangen, typ Vasaloppet och Vätternrundan, slår nya deltagarrekord. Huruvida detta enbart är till gagn för den så kallade folkhälsan är väl inte helt klarlagt, skaderisker finns förvisso.

Att alla dessa motionärer lockar företag i olika branscher förvånar inte. Främst handlar det om allt bättre (?) och dyrare utrustning. Men även livsmedelssektorn ser nya möjligheter att tjäna pengar. Fjärran är den tid då skidsporten främst utövades av skogshuggare som hade fläskpannkaka på morgonmenyn. Och Gunde Svahns reklam för havregrynsgröt betraktas nog numera mest med nostalgiska blickar. Däremot står sig Vasaloppets klassiska blåbärssoppa även om deltagarna säkerligen också klämmer en och annan sportdryck. För under själva tävlingen tycker till och med professor Saltin att den kan ge välbehövlig extra energi.


Livsmedel - Socker


Har just stoppat i mig massor av bananskivor omgivna av söt yoghurt, men nu får det räcka!  Med en sådan här konsumtion skulle jag snart vara värre än Gustav Vasa, en riktig godisgris. Vid hans hov förbrukades cirka 200 kg socker per år. Historien förtäljer förstås inte vem som åt mest, han, hustrun eller barnen.

Från början var socker bara för förmöget folk men på 1800-talet fick allt fler råd att njuta av det, då gärna tillsammans med den bästa av alla jordiska drycker. Min gamle morfar drack kaffe på fat genom en sockerbit. Han surplade så vällustigt att ingen kunde tvivla på att det smakade gott!

Sockertoppen, likt den på bilden, finns inte längre i vanliga livsmedelsbutiker. Vi behöver inte använda kniv eller yxa för att få något sött till kaffet utan kan köpa strö eller bit i behändiga påsar och paket.

Förr fick vi i oss en hel del socker genom hemlagde godsaker som saft och chokladbollar, men i dag handlar det mest om industrisockrat. 1980 drack vi i genomsnitt 30 liter läsk och 9 kg godis per person och år. 2009 var mängderna 86 liter respektive 17 kg!


Livsmedel - Det man behöver för att överleva


Människan lever inte av bröd allena. Så står det någonstans i bibeln, Nya Testamentet tror jag. Det behövs lite annat också. Det var en tid här i Sverige då bröd och gröt var det som serverades till frukost, lunch och middag. Någon gång serverades det en salt sill eller strömming till denna lukulliska meny. Den saltade fisken var så etter salt att den kunde brytas i bitar. Det var inte så konstigt att det dracks öl, massor av öl, både för att släcka törsten och skölja ner det man åt. Som straff kunde en fånge dömas till ”vatten och bröd”. Var det ett långt straff kom fången ut tandlös, p.g.a. skörbjugg. Var det ett längre straff kom fången inte ut. Det här var på den tiden då det inte fanns gym och TV på anstalterna.

Tiderna har ändrats. Nu äter vi en massa nyttigt som inte fanns förr, men vi äter också en massa onyttigt. Allt fler blir överviktiga. På den tiden då jag fjällvandrade blev jag bekant med en person med ett midjemått som var större än hans längd. Han trodde sig ha hittat något som gjorde honom lång och smal. Det var vispgrädde. Hans gräddklick till äppelpajen var mycket större än pajbiten.

Vispad grädde och gräddvispar. En gång var vispen en bukett av avbarkat björkris. Ballongvispen kom som en efterträdare. En tillkrökt ståltråd med en spiralfjäder, fjädern hade en viss förmåga att ramla av. Vispmaskiner som drogs runt med vev kom senare och nu elektriska vispar, det skall väl egentligen heta food processor. Varianten av gräddvisp på bilden finns i Samlingen Eskilstuna- hemmet. Då jag aldrig provat något liknande så vet jag inget om den, men nog skulle man väl kunna få ihop en liten gräddtopp till pajen.


Livsmedel - Hantering i total förvandling


Livsmedelshanteringen har under min levnad undergått en i det närmaste total förvandling. I min barndom var det vanligt att exempelvis kött- och fläskprodukter konserverades i glasburkar med tättslutande gummiring mellan burk och lock. Det var en omständlig procedur där man använde något som kallades konserveringsapparat. Det var en plåtburk med lock som rymde cirka 15 liter. Till burken hörde en insats bestående av en cirkulär platta och ett centralt placerat handtag. Glasburkar försedda med lock och gummiring och en spännbygel i plåt ovanpå placerades på insatsen varefter vatten fylldes på. Alltsammans fick sedan koka en bra stund för att livsmedlen skulle steriliseras. Även frukt, exempelvis päron, kunde också konserveras. Att det var en effektiv konserveringsmetod visar det föremål jag valde i samlingarna. Det är en burk med konserverade gråpäron från 1960, mer än 50 år sedan konserveringen alltså och jag tror de fortfarande är ätbara.

Men päron kunde göras hållbara på annat sätt också. Lingon innehåller ju ett naturligt konserveringsmedel i form av bensoesyra. Om päronen kokades i lingonsaft så blev de mycket hållbara och dessutom vackert röda. Jag har själv provat och de är jättegoda.

Jag minns att Mor min konserverade revbenspjäll, köttbullar, sylta, leverpastej, och mycket annat. Syltan blev lite konstig för fettet flöt upp till ytan i burken vid konserveringen och det där vita täcket tyckte jag inte om. Ibland pös det in luft i burkarna och då var innehållet förstört.

Saltning var en annan metod att göra livsmedel hållbara. I en så kallad fläsktina lades exempelvis sidfläsk, grisfötter och läggar varefter en mycket stark koksaltsaltlösning hälldes på så att fläsket täcktes helt. Fläsket blev ju bittersalt så innan det kunde stekas så måste det vattnas ur. Det salta sidfläsket kunde också kallrökas i ett så kallat pörte. Det står faktiskt fortfarande kvar i Axala by.

Vår tids frysboxar och frysskåp gör ju livsmedelshanteringen väsentligt mycket enklare än den var i min barndom!



Livsmedel - Ägg för liv och föda


Äggkoppar ur samlingen Eskilstunahemmet är i de livfulla färgerna gult, grönt och rött och har tandade kanter som anspelar på äggskal. För mig symboliserar det något gott.

Hos däggdjur sker fosterutvecklingen inuti kroppen. Det mognande ägget slungas ut från äggstocken, fäster i livmodern efter befruktning och utvecklas till unge. Så är det inte hos fåglar. De värper större, färdiga ägg med hårt skal.  Det befruktade ägget innehåller all den näring embryot behöver. Tillväxten sker sålunda inuti ägget men utanför kroppen. 

Vi människor nyttjar fåglars obefruktade ägg som livsmedel och får utsökta nyttigheter från både vitan och gulan. Jag har alltid varit förtjust i ägg, men fick i barndomshemmet inte äta dem så ofta annat än via olika maträtter.  Om jag hjälpte till i ladugården kunde jag som ersättningen ibland få några och sedan själv bestämma om de skulle ätas kokta eller stekta.

När jag var tillsyningsman på fågelberget Stora Karlsö blev äggkonsumtionen desto större, den liknade närmast frosseri. Daglig äggtäkt i de stora trutkolonierna under maj månad blev en fantastisk resurs. Trutägg visade sig vara mycket mustigare än vanliga hönsägg och en bra ingrediens i härliga pannkakor och sockerkakor.

På samma vis har skärgårdsbefolkning drygat ut sin kost – utan att göra skada. Plockar man något ägg från varje bo så kompenserar fåglarna genom att värpa fler. Olika sjöfågelarter har varierande häckningstid och säsongen för äggtäkt kunde bli lång.

Den som idag funderar på att skatta fågelbon bör se till att införskaffa vederbörliga tillstånd. Och det är nog inte så lätt att utverka om syftet bara är att äta ägg.


RSS 2.0