Ljus: "Bläster"



Just nu är det helmörkt för mig, har kört fast totalt på veckans tema som är ”Ljus”. Hade tankar om eld som ju ger både ljus och värme, liksom även solen gör.

Solen är svår att påverka. Elden kan man styra ibland. Tankarna gick att om man använder en blåsbälg blir lågan större och därmed även ljuset. Släcka gör man dels genom kvävning eller vattenstråle.

Fick syn på en stor blåsbälg, som jag fick veta också kallas bläster. Bläster = en anordning för inpressning av luft eller syre i en metallurgisk ugn för att påskynda förbränning.


Astrid Hjelm

Ljus: "Minns i november den ljuva september"



I Första Moseboken står Gud sade: “Ljus, bli till”. Och ljuset blev till. Så står det i den nya bibelöversättningen. Tidigare hette det “Varde ljus”. Det låter på något sätt högtidligare.

Så här års undrar man om han lyckades helt. Var är solen? Endast mörka moln på himlen och gatlyktorna tänds tidigt på eftermiddagen. Finns det något vi längtar så mycket efter under den här årstiden som solen? Det påstås att vi behöver minst en kvart om dagen av ljus och då helst solljus.

När jag såg samlingen av tvättmedelspaket i museisamlingarna tänkte jag på hur privilegierad jag är som ser solljus dygnet runt från mitt fönster. Jag ser en stor, gul sol med en “svans” på och över alltihop står det Sunlight med blå bokstäver. Skylten sitter på taket till den stora, grå fabriksbyggnaden. På kvällen ser man skylten på långt håll. Ja, man får glädja sig åt det lilla!

Från den här fabriken spreds “ljus” i form av tvättmedlet Surf som gjorde tvätten bländande vit. Surf innehöll blå, gröna och röda kraftkorn som enligt reklamen förstärkte effekten. Oj, vad många skämt dem kornen ledde till. Till exempel när televisionen 1969 skulle anställa politiker från moderaterna, folkpartiet, centern och socialdemokraterna. Då fick dem öknamnet “Bröderna Surf”. Sen är frågan om TVn blev så mycket bättre.

Nu är fabriken nedlagd men ljus kan man få därifrån i form av solarieljus! Och vad brun man blir och man har “chans” att få cancer på köpet. Och det oavsett om det är den riktiga solen eller solariet som åstadkommer hudfärgen.


Harriet Peterson


Ljus: "I upplysningens tjänst"



Inte visste jag att den heter episkop. Alltså den apparat som folkbildande föredragshållare och pedagogiskt inriktade geografilärare använde för att visa sina ”ljusbilder” för ett förmodat kunskapstörstande auditorium. När kart- och planschförrådet inte räckte till, och den svarta tavlan befanns otillräcklig, kunde de klämma in en illustrerad lärobok på en fjädrande platta och projicera den förstorade bilden på en vit duk eller ett uppspänt lakan.

     Mycken kunskap har förmedlats på det sättet. Vissa begräsningar hade dock metoden. En var att lampan i episkopet alstrade så stark värme att det ganska snart började lukta bränt i lokalen. En annan att skärpan i bilderna stundom sjönk betänkligt genom förstoringen, till men för inlärandet.

    I min gymnasievärld hette apparaten balloptikon, vilket visar sig vara en patenterad version av episkop tillverkat från 1911 av företaget Bausch & Lomb Optical Company. Ett varumärke som blev ett begrepp alltså, ungefär som Vespa.

    Det fanns också skioptikon-apparater i vilka man kunde visa genomskinliga bilder. Allt detta ersattes emellertid i början av 1950-talet av overheadapparaten, som bland annat hade fördelen att man kunde rita på bilderna under tiden som de användes. Först i användarskaran var militärerna, men snart var OH-projektorn ett måste i varje föredragande sammanhang, antingen det gällde skolundervisning, kursredogörelser eller företagspresentationer. De som tröttnade skapade talesättet ”if you cannot use your head, use your overhead”.

    I dag har datorn tagit över visningen av bilder och diagram för en större publik. Inget tycks kunna äga rum utan en proffsig Power Point-presentation. Medan episkop/balloptikon/skioptikon står i arkiv och förråd och samlar nostalgiskt damm.


Bosse Tolander


Ljus: "Varde ljus"



Rubriken är lånad ur Bibeln 1:a Mos. 1: kapitlet vers 5-6. Men vad i all världen har det med en gammal bikupa att göra?

Förklaring följer efter en längre inledning som inte har ett dugg med ljus att göra men väl något om bikupor. Min farfar var en intresserad amatörbiodlare. På vintern när det inte fanns nektar fick bina sockerlag. På sommaren flög de omkring som yra höns och letade efter blommor, hittade de ingen blomma kunde det gå bra att sticka ett litet barn.

Ibland svärmade de, då fick farfar rota runt i svärmen för att leta upp drottningen eller visen som det heter. Det var hon som fått kupan att svärma. När hon var funnen gick hon en sorglig död till mötes och nu kunde de andra bina återföras till sin gamla kupa. Det hände också ibland att hela svärmen flög iväg så långt att man inte kunde hitta dem. Om det fanns en tom kupa kunde svärmen få bosätta sig där och då fick drottningen leva.

Fram mot hösten skattades bikuporna på all honung som de flitiga bina samlat ihop under våren och sommaren. Om man vet hur lite honungsämnen ett bi kan frakta hem på en flygtur blir man imponerad av deras arbete och energi.

Honungskakorna som samlats in skulle nu slungas. Slungan kan man kalla för en handdriven centrifug. För att honungen skulle komma ut från honungskakan var man tvungen att först skrapa bort förslutningen på cellerna som var gjord av bivax. Detta bivax samlades i en skål så att resthonungen kunde rinna av. För barnen var det godis att stoppa en bit av vaxet i munnen och suga i sig honungen. Sött och gott var det men det fanns ett visst problem med det. Om man råkade svälja ner lite halvsmält vax reagerade magen på det mest otroliga sätt. Det tog dagar innan den hade återhämtat sig.

Nu hade man alltså honung i slungan och i kannor och burkar. Bivaxet hade man samlat i en skål, ja inte det som ungarna hade lyckats svälja. Nu närmar vi oss ljuset, vi kan se ljuset i tunneln så att säga.

När vi var katoliker här i landet så fick det inte finnas andra ljus på altaret än vaxljus. Vaxljus görs av bivax och när de brinner luktar det varm honung om dem. Det fanns inte så många biodlare här i norden på den katolska tiden, så det var ont om vax och det som fanns var dyrt. Påvarna var emellertid ganska pragmatiska, så i brist på vaxljus kunde det få gå med talgljus eller tranlampor i allra yttersta fall dög även en pärtsticka.

Som ni ser så kan ljus och bikupor ha vissa anknytningspunkter och tack vare invånarna i kuporna så Varde Ljus.


Egon Toft


Ljus: "Allt ljus på mig"



Glorian på ikonen skimrar i den svaga belysningen. Bilden av Maria – Gudsmodern med Jesusbarnet på armen är en ikon av sällan skådad lyskraft genom den stora glorian av silver.

Ett dyrbart material som täcker hela ikonen, men då med sirlig ornamentering. En gåva genom ett testamente upprättat av kyrkoherde Axel Haerberger, Strängnäs, en av många ryska ikoner i en stor samling beskriven på museets hemsida av fil. dr. Ulf Abel.

Den första tanken som slog mig är en smula hädisk. Här avbildas en Madonna med ett starkt ljusskimmer kring huvudet – på ett sätt som gör att menighetens blickar omedelbart dras till denna ikon. Det råder inget tvivel om till vem deras tillbedjan skall riktas. Kulten av Jungfru Maria – Madonnan – förandligas och stegras i ljuset i glorian omkring huvudet på henne. Hon som är Guds moder. Den heliga Madonnan.

Men stopp där!  MADONNA – Louise Ciccone – hon är ju också en ikon, en stilikon som tillbeds av många så världslig hon är. Och ett eget litet barn, en pojke, har hon skaffat fram på konstgjord väg, nåja adoption! Likheten blir ännu mer slående då världsturnén med MADONNA drar igång och instruktionen lämnas till medarbetarna inför hennes entré på scenen. Instruktionen lyder: ALLT LJUS PÅ MIG


Om ”ljus” i Notboken till Bibel 2000, uppslagsdelen – ”Ljus”:

”Ljuset är en av de vanligaste symbolerna i religionshistorien och nämns också ofta i bibeln. I GT förknippas ordet ljus i synnerhet med Gud. […] Symbolen används på liknande sätt i NT, men får också nya kristna betydelser. Den tillämpas på Kristus eller budskapet om honom”.

”Gloria” – ett glänsande sken eller en ljusring kring en persons huvud, helgonsken, strålglans. Glorian är en symbol för helighet i den kristna konsten.


Olle Hallberg


RSS 2.0