Magi: "Låt dig förtrollas av magin"



Magi ett ord med flera betydelser, som till exempel svartkonst, trolldom, förhäxning, betagenhet, trollkraft och förtjusning med mera.

Mitt val för ämnet föll på en ask med texten ”Tankeläsning. Intressant spel i alla sällskaper”. Tankeläsning är ju magiskt.

Detta spel härrör sig från 1880-talet, bara det är magiskt. Beskrivning av hur det spelas syns tydligt på bilderna. Läs och lär. Låt dig förtrollas av magin.




Magi: "Som förgjort"



Den här tvättvaggan är en halvcirkelformad träkonstruktion, delvis metallklädd, som står stadigt på fyra ben.

En avrundad lös pendel med ribbor av trä hänger i vaggans sidor som gör det möjligt att bearbeta tvättgodset på ett rationellt (?) sätt om man iakttar uppmaningen på framsidan! Det var en finess att ha en sådan mojäng i hushållet på 1890-talet.

Ja, nutidens tvättmaskiner måste nog sägas vara något rationellare – utom på en punkt och det skall jag utveckla. I dessa luckförsedda maskiner kan man stoppa in plagg efter plagg. Jag ger mig först då luckan knappt går att stänga.

Om man så fyller på tvättmedel och ställer in rätt temperatur och inte glömmer att öppna vattentillförselkranen - då är det bara att trycka på en knapp och gå ifrån en timma eller mer.

När man sedan kommer åter och skall tömma tvätt-trumman så brukar de flesta plaggen återfinnas centrifugerade och rätt torra. Utom ett par av en sort man har på fötterna. Det finns bara en blå strumpa fast man vet att man lagt i paret!

Det är som förgjort – det är obegripligt, det är häxeri – ja, det är som MAGI!


Magi: "Sikta mot stjärnorna"



Det är något magiskt över det som man ser men inte förstår. Joe Labero kallar själv sina shower för magiska. Men den som bevistat några av hans föreställningar blir inte längre förvånad när damer sågas itu eller duvor försvinner. Däremot häpnar man nog om tricket skulle misslyckas. Det skulle aldrig riktiga häxor eller trollkarlar göra…

    För den i optikens grunder någorlunda bevandrade är det inte så märkvärdigt att man ser långt med en tubkikare. Indianerna i vår barndoms böcker kunde däremot inte förstå hur det gick till, utan kallade instrumentet för ”tittalångtbortröret”. Kanske var det magi för dem att på långa avstånd kunna betrakta den vite fienden som om denne befanns sig alldeles intill? Ungefär som dagens ornitologer från ett fågeltorn med kikarhjälp kan se långt ner i gapet på en havsörn en bra bit ut över havet. De tar det för självklart, utan att reflektera över hur det går till. Magiskt, i betydelsen övernaturligt, är det inte. Däremot kan naturupplevelsen kännas magisk.

   De riktigt bamsiga kikarna finns förstås hos astronomerna. De har förmånen att i bokstavlig mening kunna kika mot stjärnorna för att utröna universum. Måhända hittar de där också den mystiska kraft som kallas magi. För någonstans måste den väl ändå finnas?


Magi: "En doppåse mot onda makter"



Dopdräkten hade förr en mycket viktig funktion. Den skulle skydda barnet mot trolldom och elände.

Kristina Jonsdotter föddes 1786 i Harbo, Björnlunda socken. Vid sitt dop var hon klädd i den påse som syns på bilden. Det vackra plagget har sedan använts i många generationer innan den skänktes till Sörmlands museum 2001. Helt fräsch är den naturligtvis inte. Tvåhundratjugofyra år har satt sina spår.

  Doppåsens ovansida är klädd med siden. Här finns kulörta band, en rosett, applikationer och knypplad spets i tråd och metall. De röda detaljerna ska, enligt folktron, ge barnet rödblommiga kinder och god hälsa.

  Nertill på baksidan av doppåsen finns en synål instucken, nu ganska rostig. Den ansågs motverka onda krafter, sjukdom och olycka. Man kunde också stoppa ner ett bibelcitat eller psalmboksblad för att den lilla skulle få lätt att läsa och skriva. Ett mynt höll fattigdomen borta.

  Också andra ting blev magiska på dopdagen . En nyfödd som tog i ett verktyg blev en bra hantverkare, en brödbit garanterade mat.

  Under medeltiden var dopet en allvarsam rit. Barnet sänktes ner tre gånger i en stor dopfunt och sveptes så in i ett stort vitt tygstycke. Under den lutherska tiden nöjde man sig med att väta huvudet. Nu blev dopkärlen grundare och ”svepet” mindre. Dess tygkanter möttes i ryggen och knöts ihop med band. Senare sydde man ihop fotändan och en del av öppningen. Det blev en påse. Till den hörde ofta en liten mössa.

  Ett dop i dag är mer lättsamt än förr. Barnet, i dopklänning eller kostym, har sällan en synål nära kroppen och ingen tänker väl på framtida svårigheter. Nej, stämningen är i stället varm och kärleksfull. Det gör inget om prästen stakar sig, något som förr kunde orsaka stamning!


Magi: "Ett födelsekalas jag aldrig glömmer"



När jag såg det här bordet i föremålsarkivet kom jag ihåg en magisk händelse som inträffade för cirka 65 år sedan.

En kamrat fyllde år och det skulle firas med tårtkalas i hennes hem. Vi var några flickor inbjudna. När tårtan var uppäten skulle vi hitta på något roligt att göra och då kom förslaget att vi skulle trolla med ett så kallat trollbord som fanns i kamratens hem.

Ett trollbord måste vara utformat på ett speciellt sätt. Det skall vara ett pelarbord med rund skiva och ha tre fötter. Ungefär som det på bilden. Bordet får inte ha några spikar eller skruvar, det skall vara hopfogat med träskruvar och/eller pluggar.

Hela tillställningen börjar med att alla deltagare sitter runt bordet och lägger händerna på bordsskivan. Varje hand ska nudda grannhanden, det blir alltså en ring av händer. Syftet är att bordet ska bli varmt av händerna. Alla sitter tysta och väntar. När bordet antas ha blivit tillräckligt uppvärmt börjar hela föreställningen.

Någon frågar: ”Var har bordet sin ja-fot?”. Och nu kommer det magiska. Bordet lyfter en fot.för ett kort ögonblick. Sedan följer frågorna var nej- respektive räknefoten är. Bordet svarar snällt.

Nu börjar frågandet. Gissa vad en samling flickor i de första tonåren frågar. ”Jo, blir jag gift?”. Svar blir ja eller nej. De flesta ville ha ett jakande svar. Räknefoten talade om hur många barn vi skulle få. Den lyftes ett antal gånger eller kanske inte alls. Så här fortsatte seansen. Var och en ställde en mängd frågor, mer eller mindre kusliga.

Mamman till födelsedagsbarnet förmanade oss att vi inte fick uppmana bordet att dansa. Vi var inte lydiga. Givetvis ville vi se hur ett bord kan dansa. Uppmaningen var: ”Bord dansa”. Det ruskiga var att bordet började skutta omkring. Det lyfte fötterna allt eftersom och började förflytta sig i rummet. Vi blev väldigt upphetsade och tjoade vilt. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag fick ståpäls och håret riktigt reste sig.

Hur kan något sådant hända? Det är någon av deltagarna som hjälper bordet att lyfta fötterna?

Det var en omöjlighet eftersom vi alla vid frågandet inte höll händerna kvar på bordsskivan utan en liten bit ovanför bordsskivan, men fortfarande så att händerna nuddade varandra. När bordet dansade hade vi svårt att hänga med i virvlarna.

Den som inte varit med om en sådan här företeelse anser att det hela är en bluff. Men jag har upplevt detta och är helt övertygad om att det inte var någon som manipulerade bordet. Vad är det som sker egentligen? Jag roade mig att leta på nätet och fann faktisk flera liknande berättelser.

Jag är i varje fall efter egen uppfattning en fullt normal människa med fötterna på jorden och jag tror inte på andar och har aldrig besökt någon spågumma. Kan det hela förklaras vetenskapligt?

Blev det så som bordet svarade på mina frågor? Tyvärr kommer jag inte ihåg alla frågor och inte heller vilka svar jag fick. Men det var ett födelsekalas som jag aldrig glömmer.


Magi: "Magisk, magnetisk magi"



En magus kan också, enligt en ordbok, kallas trollpräst. En magus kan också kallas mager men kan ändå vara ganska fet. Alltsammans började för kanske hundratusen år sedan.

De Tre Vise Männen benämnes i Matteusevangeliet för magai. Detta har översatts till att de var kungar men magai betyder stjärnskådare, astrologer skulle vi kalla dem för. Magai var också en titel på en typ av präster inom Sarathustra-religionen. Magai finns också i Indien och är även här en stjärntydande präst.

Sådana här figurer var något suspekt, redan på Jeremias tid fanns det synpunkter på deras verksamhet. Våra trollkarlar med spö, hög hatt och vita kaniner eller svävande damer är trevligare. Det behöver inte finnas någon trollkarl med för att det ska finnas stunder som är fyllda av magisk magi.

Att i augusti eller början av september en mörk kväll vandra ut till havet och sätta sig ner i den varma sanden. Månen lyser från en klar himmel. I vattnet som är nästa helt lugnt lyser en mångata. De små böljorna som kommer in till strandkanten med ett ljud som nästan låter som en suck. Då är det magiskt och en stund fylld av magi. Trevligt sällskap gör inte stunden mindre magisk.

En annan form av magi är att se spöken och andra trevligheter, det är ett annat sätt att lura sitt eget förstånd. Med selbågen på bilden skulle man kunna se varelser som inte fanns. De gamla påstod att det var så. Bästa sättet var att titta genom de öglor där tömmarna gick igenom.

Min farfarsfar var soldat och dessutom körde han postdiligens på ledig tid när han inte försvarade kung och fosterland. Gubben var utrustad med posthorn, sabel och pistol, det hade skett ett par rån på Hallandsåsen så vapnen kanske behövdes. En sen eftermiddag kom han från Laholm och skulle över åsen med diligensen.

Normalt sprang hästarna, men den här gången orkade de knappt flytta vagnen. Gubben stannade och klev av, han förstod att det var något oknytt i farten. Han visste att man genom att titta genom selbågen kunde se saker som inte fanns. Han får se två jättelika svarta hundar sittande bak på vagnen. Genom att läsa upp något slags abra kadabra skrämmer han hundarna på flykt och kan fortsätta färden med glatt springande hästar.

Jag kollade noga genom selbågen på bilden, men inte såg jag något ovanligt.

Kraften har kanske försvunnit från den, den har blivit gammal och trött och har sin försörjning fixad genom museet. Det var tur att jag inte såg något för jag kan inte den där ramsan och då hade jag kanske fått otyget med mig hem.


RSS 2.0