Mål - småkryp i mikroskåp



Som barn var jag mycket intresserad av djur och natur. För att komma småfåglarna närmare in på livet fångade jag ibland sådana med hjälp av en vanlig skokartong, en pinne och ett snöre. Jag gillrade upp en uppochnedvänd skokartong några meter utanför köksfönstret med hjälp av en ca 15 cm lång pinne. Jag knöt ett smalt snöre om pinnen och drog snöret till fönstret. Under kartongen la jag lite godis för småfåglar t ex havregryn eller fläskssvål. Efter en stunds väntan vid fönstret brukade talgoxarna infinna sig och ta för sig av godsakerna. Med ett litet ryck i snöret drog jag bort pinnen och skokartongen föll ned över fågeln. Genom att försiktigt föra skokartongen över dess lock på marken kunde jag stänga in fågeln i kartongen. Svårigheten var sedan att fånga fågeln med handen inne i kartongen. Ibland rymde fågeln. Var jag ute var det ju inga problem, då flög den ju bara iväg. Men var jag inomhus var det värre. Om fågeln rymde i köket var det väldigt stökigt och besvärligt att åter fånga in den. Risken var ju också att jag skulle få hjälp av katten. Bäst var då att öppna alla fönster och släppa ut fågeln.

Vid den lilla Axsjön, som låg några hundra meter från hemmet, var jag ofta för att meta eller titta på småkryp. Det var gott om sådana i strandkanten och jag samlade dem i burkar och studerade. Det var husmaskar, trollsländelarver, ryggsimmare, snäckor, plattmaskar och diverse hinn- och hoppkräftor. De pyttesmå illröda kvalstren var kul. Men problemet var att de mest intressanta djuren var så små. Jag fick visserligen ett förstoringsglas med inbyggd belysning en gång av min bror i julklapp men det var ändå svårt att se allt smått. Såsmåningom fick jag tack vare min kära mors ivriga propagerande möjlighet att studera vid Enskilda Läroverket i Katrineholm och senare på Mörby gymnasium och Stockholms Högskola. Vid mina studier i limnologi (läran om sötvatten) i Uppsala fick jag rikliga möjligheter att titta på småkryp i mikroskåp och då tyckte jag att jag gått i MÅL!

Mikroskåpet på bilden ovan finns i samlingen från Kabi-Fermenta i Strängnäs. Där tillverkades läkemedlet penicillin på 1970-talet. Penicillintillverkningen förorsakade stora miljöproblem i samband med kvittblivningen av en avfallsprodukt. Genom min anställning som miljövårdare på Länsstyrelsen i Nyköping var jag under flera år mycket engagerad i verksamheten där.


Mål - ett annat mål



Eftersom ett av mina mål har varit att aldrig göra för mycket är denna soffa en bra illustration. Tänk er att efter ett stadigt mål kunna sträcka ut sig i sin fulla längd på soffan, då har man uppnått ett annat mål efter det stadiga målet. Det heter ju att målet inte är huvudsaken utan resan dit. Jag tror inte riktigt på det.

Tänk er en maratonlöpare i 30 gradig värme och uppförsbacke. På en sådan resa är nog målet huvudsaken. Det kan ju annars bli som för japanen, Shizo Kanaguri, som skulle springa maraton vid Olympiska Spelen 1912 i Stockholm. Han kom inte i mål förrän omkring 1965. Han gjorde resan till sin huvudsak och stannade och fikade med en familj och kom inte fram till stadion innan man hade stängt grindarna. Han flögs många år senare till Stockholm för att han skulle få gå i mål. Om tiden från start till målgång togs måste hans tid platsa i Guinness rekord bok.

Målet med denna skrift var inte att beskriva en maratonlöpares vedermödor utan berätta lite om soffan som utgör målet före-målet. Carl Malmsten är formgivare och soffan ingår i en serie som kallades Haga. Soffan köptes 1932 och namnet var nog aktuellt då p.g.a. ett nygift par som flyttade in på Haga. På Haga användes nog inte soffan som bäddsoffa, om den fanns där, trots att det är en sådan. Om soffan kan följande nämnas att den är klädd i grön brokad. Brokad är väl ett kungligt tyg?


Mål - Ett mål betyder så mycket


Nils ”Dubbel-Nisse” Nilsson bildade tillsammans med Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson och Lars-Erik Lundvall (märkligt nog utan smeknamn!) på 1950-talet den legendariska så kallade ungdomskedjan i ishockeylandslaget Tre Kronor. De blev bland annat världsmästare 1957 och 1962.

Sannolikt inspirerad av Sven ”Tumba” Johanssons kommersiella framgångar med ishockeyutrustning (minns Spaps-hjälmen!) så lanserade Dubbel-Nisse den Matchklubba som skribenten greppat på bilden. En rejäl träpåk med rakt blad som skulle lindas med svart isoleringsband. Tekniskt var den  föga utvecklad jämfört med dagens mycket dyrbara klubbor i fibermaterial och med hookade (böjda) blad.

Med en liknande påk gjorde 1953 jag mitt livs viktigaste, dvs enda, ishockeymål. Det skedde i en match mellan läroverken i Linköping och Norrköping. Av ett mycket speciellt skäl gick den till denna turnerings historia.

Resultatet blev nämligen oavgjort 1-1. Inte ens tre förlängningar à 2x5 minuter kunde skilja lagen åt. Därför följde så kallad straffläggning, precis som i dagens elitseriematcher. Det krävdes sammanlagt 30 straffar innan våra motståndare, helt orättvist förstås, stod som segrare. Så många straffar har aldrig lagts i en skolmatch sedan dess, sannolikt inte heller i någon annan match. Och det är ändå nästan 60 år sedan…

Om jag hade lyckats peta in ett mål till hade vi inte gått till ishockeyhistorien.


Mål - som gick till ishockeyhistorien


Lennart Hylands klassiska referat ”Den glider in i mål”, har gjort det svenska VM-guldet i Colorado Springs 1962 oförglömligt. Tre Kronor ledde med 4–3 när Kanada tog ut målvakten och Nils Nilsson kunde fastställa slutresultatet 5–3 med ett långskott i tom bur. Det var för övrigt första gången Sverige besegrade ett kanadensiskt landslag.

Visst minns jag radioreferatet, Hylands extas och den utdragna vokalbetoningen på bokstaven å. Rösten går upp i falsett och man börjar undra om han blivit helt tokig. Jag minns också att det var Nisse Nilsson Leksands IF, med smeknamnet ”Dubbel-Nisse”, som gjorde målet. Det var naturligtvis bra men det hade varit ännu bättre om min favorit Sven Tumba stått för prestationen.

I museets samlingar fann jag VM-hjälmen i plast. Den tillverkades av JOFA i Malung och blev en stor försäljningsframgång. Till detta bidrog att ”Dubbel-Nisse” fanns med som dekal på hjälmarna och hade provision på försäljningen.

Ser man på YouTube-klippet från matchen 1962 var det inte många spelare som bar hjälm. Komplett vansinne att inte bära hjälm i hockey tycker vi i dag. Då var det mesigt att skydda sig mot hjärnskakningar.

Hur som helst var det en fantastisk laginsats. Många så kallade vinnarskallar drog åt samma håll och var ytterst målinriktade. De gick i mål, fick guldmedaljer och en hejdundrande segermåltid.


Mål - Kalopsens lov



Gjutjärngrytan väcker tankar på gemensamma middagar och många mål mat. Minns ni söndagssteken med ättiksgurka eller kokt höns med ris och curry.  Bland det godaste var, och är, ändå kalopsen. Rätten lär ha fått sitt namn efter engelska ordet collops, som betyder köttskivor. Märgpipan, bringan eller högreven ska ju skäras i mindre bitar innan den bryns i grytan.

Här handlar det om rejäl husmanskost, i dag termen för bra traditionella rätter. Förr betydde ordet husman både krigare, inhyseshjon och bonde med rätt att bruka annans jord. Han åt enkel och billig mat.

Bäst blir kalopsen om den lagas i stora mängder på en gång, gärna i god tid före måltiden så att löken, kryddpepparkornen och lagerbladen verkligen ger smak. Vill du ha den skånsk? Sätt till morötter mot slutet av koktiden.

Grytan på bilden lämpar sig mycket bra för kalopstillagning - och servering. Formen är vackert oval och handtagen sköna att greppa. Kärlet, tillverkat av Husquarna, kommer från museets samling Eskilstunahemmet och rymmer cirka 4 liter.

Äldre tiders kärl i gjutjärn var betydligt större och gav rejäla armmuskler då de flyttades över elden eller på vedspisen. Men vem hade då som mål att styrketräna!

 


Mål - Äktenskap?



Kan man ha som mål i livet att ingå äktenskap? Javisst, är kanske det självklara svaret för många, men motiv och bevekelsegrunder har säkert skiftat över tid. I våra dagar är äktenskapet fortfarande en samhällsinstitution med högt symbolvärde, men nu för tiden handlar det om att två oberoende vanligtvis jämlika människor oavsett kön finner varandra och vill slå sig ihop. Och det kan ske utan att parterna för den skull burit på någon genomtänkt plan.

Äktenskap tycks genom tiderna i vissa fall ha varit en angeläget för att kunna överföra makt och egendom inom familjer till nästa generation – inte minst inom bondesamhället. Idag är det närmast otänkbart att föräldrar skulle ha en ekonomisk målsättning för sina ungdomar och försöka påverka partnerval. Nej, den som vill uppnå trygghet eller höja sin status får agera på egen handel. Undrar om kronprinsessan Victoria hade en målsättning att bli gift!

Målstyrt eller inte, inget är så starkt förknippat med giftermål och bröllop som vigselringen. Den binder samman och förenar och är ett tecken på ömsesidigt löfte tänkt att vara för evigt.  Traditionen att bära vigselring har sitt ursprung från romartiden och symbolen verkar odödlig.  Ända sedan 1500-talet har vi traditionen att den ska bäras på vänster hands ringfinger.

I Nyköping hade guldsmeden Carl Henrik Forsman butik på V. Storgatan 2 under 1920-talet. Skylten på bilden har suttit på fasaden in till affären.

Äktenskap i alla dess former kan ha såväl kyrklig som samhällelig anknytning och må vara grundat på kärlek, affärer eller annan orsak.  En sak är jag i alla fall helt säker på, jag planerade aldrig att gifta mig. Det råkade bara komma en oemotståndlig Nyköpingsflicka i min väg och henne gav jag en vigselring. Vem som haft störst utbyte av vårt förhållande har vi aldrig klarlagt.


Mål - I plåtlåda



Veckans tema är MÅL.
Valde matlåda i aluminium från Eskilstunahemmet som objekt. Varför??

För i en dylik har det förekommit månget MÅL mat. Personligen har jag inte använt mig av en sådan. När jag jobbade, gick jag till personalmatsalen eller hade en sallad eller soppa med som lunch. Middag åt jag på kvällen efter jobbet.

Matlådor var nog mera till för grovjobbare, som många gånger åt ett stadigt MÅL mat redan på förmiddagarna, för att orka med det tunga jobbet. Min man hade matlåda med sig ibland, men han tyckte inte det blev så gott att äta den mat som kanske stått i ett värmeskåp flera timmar. Kan förstå honom. Mat som kunde förekomma i matlådan var väl mest potatis, sås och någon form av kött eller korv. Makaroner och korv kanske. Fläsk och bruna bönor. Pannkaka. Mest så kallad husmanskost. Som tur är har den kosten moderniserats, tycker jag. Med mera grönsaker och sallader. Att ha grönsaker och sallad i matlådan stående i värmeskåp, nej tack.
Kanske att jag generaliserar, men nog var det mest män som hade matlåda med sig till jobbet, de hade ju lite vana från det militära och den då förekommande snuskburken.
Dagens MÅLtid kan ofta värmas i microvågsugnen och därmed blir smaken på maten betydligt mycket godare. För ett Mål mat under en arbetsdag måste vi alla ha.


RSS 2.0