Manligt - Byggbranschen

Gick runt i Sörmlands museums stora förråd och funderade runt ordet manligt! Vad tänker jag på, vilka värderingar har ordet manligt för mig??

 

Det är lätt att inse att jag är påverkad av samhällets värderingar och normer... I museets magasin såg jag detta lilla hus - visst är det manligt att bygga hus och snickra!! Detta lilla hus är en modell av de hus som byggdes när de anställda på NK:s verkstäder behövde bättre bostäder i början av 1900-talet.

 

På 1800-talet var det ofta kvinnorna som stod för murbrukstillverkningen. Den som hade hand om tillredningen av bruk kallades åltmor eller lavmor. Många kvinnor arbetade som sk. mursnäcka - alltså en kvinnlig byggnadsarbetare. I juli 1888 strejkade många kvinnor i Stockholm för högre timlön. Istället för 14 öre i timmen ville man ha mer..... Efter 3 dagar gick arbetsgivarna med på 18 öre per timme.... Vid 1900 talets början tog männen över denna syssla och blev då kalkbas!

 

År 2010 var ca 10% av eleverna på Byggnadsutbildningen kvinnor. Av dessa 10 % så fick ungefär 0,7% arbete inom det yrke de är utbildade till...... Eftersom jag inte alls är insatt i den sk byggbranschen så var det helt nya siffror för mig och mycket upprörande! Har vi inte kommit längre i vårt sätt att se på människors likavärde ...... Idag har ju den tekniska utvecklingen kommit så mycket längre än på 1800-talet och självklart borde det finnas många kvinnor som vill och kan arbeta inom byggnadssektorn!

 


Manligt ? – snusgubbes stimulantia i vacker förpackning

 

När bloggänget träffades på försommaren hade jag inte tillfälle att delta. Kamraterna enades om att skriva om något manligt. Det föremål som utvaldes som lämpligt attribut var bildens vackra snusdosa. Masurbjörk med gångjärn delvis av mässing, formad som en bok, ristad och dekorerad. Fin som snus!

 

Hade jag varit närvarande på mötet hade jag sannolikt valt något annat föremål. Varför då då ?

 

Jag tycker inte om snus och kan inte fatta att det i vissa kretsar anses manligt att nyttja denna tobaksprodukt. För mig förknippas snus med barndomens gubbar, som inte kunde sköta sitt lössnusande. De la in stora illaluktande prillor som inte höll sig under läppen utan flöt ut över tänder och spred sig till mungiporna. Äckligt!

 

Efter att ha arbetat med alkohol- och tobaksförebyggande arbete tror jag mig veta att snuset inte är någon hälsoprodukt. De positiva stimulanseffekterna för brukaren har en baksida med allvarliga medicinska risker. Detta bagatelliseras av tobaksindustrin som ständigt försöker locka nya köpare med nya smaker och förföriska förpackningar. Folkhälsominister Larsson försöker hålla emot. Hon pytsar ut stora summor till förebyggande insatser från stat och kommun.  Men hon har det inte lätt. Förutom den kapitalstarka tobakslobbyn har hon som motståndare en regeringskollega – handelsminister Björling - som fightas med EU i akt och mening att bereda mark för svensk snusexport.  

 

Nutida portionssnusare ska inte jämföras med min barndoms snusgubbar. Men jag tycker fortfarande att lukten är oangenäm och att intag och utslussning inte alltid tilltalar min estetiska ådra. Bland ungdomar är det mest killar som snusar. Det är illa! De tjejer som lockats att ta till sig hankönets tobaksstimulantia röker i regel cigaretter. Det är än värre! Hälsoeffekterna på lång sikt är skrämmande. Det fåtal unga kvinnor som snusar utsätter sig också för betydande risker.

 

Att bruka tobaksprodukter är varken manligt eller kvinnligt!

 


Manligt - Tjejerna tar över

 

Just som jag på temat ”Manligt” ska börja skriva om ovanstående till hemvärnsuniform hörande grågröna vadmalsmössa med skärm och mjukt innefoder läser jag följande rubrik i ortstidningens (SN) lördagsbilaga:

 

”Killarnas keps blir tjejernas i sommar”.

 

   Av texten framgår att ”kepsen blir den hetaste accessoaren (!) i outfiten för tjejer om man vill vara kaxig och cool”. Men för att vara ”rätt” duger det inte med vilken keps som helst. Färgstark med snygg logga går bra. Stuket kan vara en mix av ”streeet-trucker-basket”. Och  den sålunda utvalda kepsen  bör kombineras med ett par svarta skinnbyxor, ett enkelt linne i neutral färg och en jeansjacka. Vill man köra en lite finare stil kan man till exempel välja en Emil-keps…

 

   Där föll alltså ytterligare en manlig bastion. Vi gamla gubbar i keps, som ständigt blir omkörda av unga, tuffa BMW-bilister med bakvända golf-kepsar, får hitta på någon annan markör för vår senioritet. Den gamla hederliga bandy-kepsen är ju sedan länge ersatt med hjälmar i hårdplast. Bäst är nog att uppträda barhuvad, även om det blir litet kyligt på flinten. Då är man ju också cool – på ett sätt som ytterst få tjejer kan ta över.

 


Manligt - Garage och bilkörning


 

För mig är det skrämmande med parkeringshus i flera våningar eller mindre garage med smala portar, men få män, stora som små, delar denna olust. Tvärtom. En leksak, liknande den från Fisher-Price med färgglada detaljer och handdriven hiss, stod högst upp på mina grabbars julklappsönskelista på 70-talet och på nätet finns idag tusentals hemsidor och bloggar om garage, skrivna av nu vuxna pojkar. Det vimlar av kommentarer och bilder kring takvinklar, ventilation, höjder, bredder och klurig teknik,  arbetsmetoder och material.

 

  Det finns mycket manlig kunskap inom den här genren, men vad gäller i konsten att framföra själva fordonet, upprinnelsen till alla garagefunderingar?  Svevia har gjort en undersökning. Här ett citat: Totalt tycker 27 procent av befolkningen att kvinnor är de bästa bilförarna. 16 procent av männen tycker det och 37 procent av kvinnorna. Många tillfrågade anser att båda könen kör lika bra. En del bilister, ofta karlar, har särskilt hög tilltro till den egna körförmågan, hela 37 procent anser sig vara mycket skickliga.

 

  Trots detta, en dag tvingas vi alla att släppa ratten för gott. Bilen byter ägare, garaget står tomt. Vi kan bara gilla läget och möta det med manligt mod!

 


Manligt - Fjun och polisonger

 

”Äsch! Inte har du någe skägg, inte! Om du torkar dej i ansikte’ med en grov handduk så ska du si att det går bort”! Så sa min mor en gång i min tidiga ungdom när jag stod över ett handfat vid köksbordet och höll på att raka mig. Visst är väl skägg något manligt men Mammas kommentar torde inte ha stärkt min manlighet. Fast jag rakade mig i alla fall jag och fortsatte med det under många årtionden.

 

Kring 1970 blev det populärt med polisonger på karlarna. Jag anlade sådana och lät dem växa ganska vilt. Snart nog hade de växt runt hela hakan och då fick även mustaschen växa. Så under mer än 20 år så levde jag sedan ett ganska igenväxt liv. Särskilt på vintrarna var det skönt för då slapp man frysa om hakan. Men år 1994 blev jag erbjuden huvudrollen i ett av våra bygdespel vid Hembygdsgården i Björnlunda. Jag skulle spela rollen som Kommerserådet Johan Adolf Welander (1757-1804) på godset Elghammar i ett bygdespel skrivet av vår högt värderade kyrkvaktmästare Göte Karlsson. Det handlade om att Welander skänkte en skola till Björnlunda-barnen och den stod klar redan 1827 och den är fortfarande i drift. Då blev jag tvungen att raka av mig skägget. Det finns en målning av Welander i hans gamla skola i Björnlunda och han har där inget skägg. Sedan dess har jag i stort sett varit renrakad.

 

På tal om skägg så förekom det under november månad 1963 några TV-program som gick under det folkliga namnet ”Skäggen”. Det var sex herrar med skägg nämligen Åke Söderqvist, Yngve Gamlin, Beppe Wolgers, Lasse O’Månsson, Jan-Öjvind Swan och Edvard Matz. Producent var Karl Haskel. Programmen sändes i fyra avsnitt och var säkert för den tiden mycket vågade. Programmens respektlösa och anarkistiska stil med runda ord och rapningar i rutan gjorde att det utbröt en enorm tittarstorm som pågick i flera veckor. Tillmälen som Smaklöst!, Okulturellt!, Skandal!, Lymlar!, och Idioter! haglade i insändarna.

 

Det föremål som valdes åt mig vid senaste mötet var en förpackning med rakvatten från Sunlight AB i Nyköping.

 


Manligt - Är brudgum fortfarande manligt?



Frågan är berättigad. I samkönade äktenskap kan man fråga sig vem är det som är brudgum.

 

Västen på bilden är i alla fall en brudgumsväst. Den kommer från Selaön. Västen är broderad med ullgarn och silke på stramalj och sedan är den fodrad med bomullstyg. För att vara riktigt manlig har den en ficka för fickuret. Den är försedd med fem knappar, fyra är av svart metall den översta är av vit pärlemor. Den vita knappen var det något slags id-kort? Har ni sett han med den broderade västen som har en stor vit knapp högst upp. En troligare tanke är att han blivit av med metallknappen som skulle ha suttit där under bröllopsvalsen. Eftersom den översta knappen doldes av en slips eller scarfs så sydde man dit första bästa knapp som var till hands.

 

 


Manligt - Är rationella klädval manligt?




Kostymer och kavajer är manliga klädesplagg med lång kontinuitet, de har över tid inte genomgått några dramatiska förändringar. Åtminstone det lite mer välklädda snittet håller sig stabilt. Varför är det så? Vill vi karlar slippa krångliga beslut och tidsödande åthävor kring den utstyrsel vi ska ta på oss?  Kanske – vi brukar gilla det enkla, rationella och vill klä oss som på rutin.

 

Om nu kostymen bestått i hundra år så lär halsprydnaden ha sin historia i Europa ända sedan mitten av 1600-talet. Den får väl ses som ett manligt uttryck för en smula flärd. Till en början var det kravatt som gällde, men denna  manshalsduk blev i slutet av 1800-talet allt mer slipslik. På 1920-talet kom så den moderna slipsen med knut och än idag är det är bara färger och dekor som varierar. Och självklart får den inte förändras!  

 

Min skollärare var uppenbarligt förtjust i slips och kavaj och var alltid mycket välklädd i skolan. Han sa en gång till oss att slipssamling var en passion. Hans dyrgripar var inte så ofta av siden utan av andra tyger men med allehanda mönster.

 

Många använder kostym eller kavaj med slips i sitt arbete. Ibland kallas de slipsnissar, särskilt inom ett manschettyrke, då med nedlåtande underton.  Själv har jag sällan haft slips på jobbet, utom vid festligheter eller högtider av något slag. Däremot har jag burit kavaj under kontorsarbetet och framförallt när jag varit ute på föredrag eller andra sammankomster. Praktiskt klädval gäller för mig. Helst ska kläderna ligga framlagda på morgonen - bara att hoppa i.  

 

Slipsen på bilden finns i museets arkiv och är av thaisiden. Den är diagonalrandig i färgerna grått, mörkblått, rött och vitt.

 

 


RSS 2.0