Märkt: "Kainsmärket gjorde honom till en MÄRKT man"



Bilden visar Gustav Vasas bibel, tryckt 1541 i Uppsala. Tyvärr saknas det vackra titelbladet – men den som har tillgång till Bra böckers lexikon del 2 ASJ – BIK (sid 306) kan studera detta förnämliga tryck. I den nya bibelöversättningen står följande:

Kain sade till sin broder Abel: ”Kom med ut på fälten”. Där överföll han sin bror Abel och dödade honom.

Herren måste straffa honom! ”Förbannad skall du vara. Rastlös och rotlös skall du vara på jorden.” Men Kain sade till Herren: ”Mitt straff är för tungt att bära. Vem som helst som möter mig kan döda mig”.

Och Herren satte ett tecken på Kain, för att han inte skulle bli dräpt av vem som helst som mötte honom. Hämtat ur Första Moseboken 4: 8 – 15 i valda delar.

Kainsmärket gjorde honom till en MÄRKT man.

Detta Kainsmärke var alltså ett skydd för Kains eget liv. Men det kom att uppfattas annorlunda bland annat i den rabbinska traditionen. Där är det ett kännemärke för brottslingar – särskilt brodermördare.

I bibeln står inte vad märket anbringades. Men i Pelle Holms Bevingade ord citeras skalden Tegnérs mjältsjukan och där finns en plats angiven, väl synlig. ”Du himlabarn! Hos dig det enda sanna. Är Kainsmärket inbränt på din panna”.


Märkt: "Född med silversked i mun?"



Bildens silversked är en s k belöningssked. Den har ägts av P Pettersson i Skeppsta. Den är kontrollstämplad och har årsbokstav K3, d v s tillverkad 1816 i Norrköping. På skaftets baksida är inristat ”Arbetaren är sin Lön värd 1837”.

Skeden har anknytning till Skeppsta järnbruk vid Gnesta. Det är inte troligt att denne P Pettersson var född med silversked i munnen utan troligen tvärtom och han blev väl inte förmögen av skeden.

Hur värdefull en sådan sked var på 1800-talet är obekant men av Antikrundans experter har vi fått lära oss att märkning och inskriptioner på silverföremål drar ner auktionsvärdet.

Hur värderar vi märkning av hemtextilier?

Om man tittar in i ett linneskåp i ett gammalt hem finner man ofta travar med handdukar, servetter och bordsdukar med prydligt broderade monogram. Blivande brudar lade ner sin själ i att märka sitt linneförråd med ofta ganska snirkliga monogram.

I riktigt förmögna hem kan man se att servetter och örngott har försetts med några siffror i anslutning till monogrammet. Om det står t ex 96 betyder det att det finns åtta dussin av just den servetten.

Idag ser vi linnemärkningen som förspilld kvinnokraft. Finns det idag någon brud som känner sig manad att märka linnehanddukar? Nej, det blir frottéhanddukar i läckra färger som läggs in i linneskåpet.  Däremot tycks vackert märkta linneföremål vara eftertraktade vid auktioner och på loppismarknader.


Märkt: "För kärleks skull"



Visst känns det underbart att då och då få en ros av sin käre make, men hur skulle det vara att föräras en medalj? För lång och trogen tjänst? Nej tack!

  Annat var det på 1700-talet. Då var det mode att uppmärksamma viktiga tilldragelser, både offentliga och privata. Och inte skulle väl J L Odhelius ha låtit göra en kärleksmedalj om den inte skänkte glädje?

  Vid den här tiden, 1798, var Johan Lorenz en berömd läkare. Han arbetade vid Serafimerlasarettet i Stockholm och hans specialitet var att behandla patienter som led av gråstarr. Starroperationer ansågs mycket riskabla, men genom förnyad arbetsteknik kunde han hjälpa allt fler.

  Också doktorns två äktenskap blev lyckade, även om det första slutade i tragedi. Därom vittnar just medaljen gjord i silver av gravören Carl Enhörning.

  På framsidan syns J L Odhelius själv tillsammans med de kvinnor han älskade. Texten är vacker . ”Oövervinnelig, såsom döden, är kärleken”.

  Baksidan berättar att hustrun Elis. Mar. Bjurman dog tidigt, efter 2 år, 4 månader och 17 dagar, bara 26 år gammal. Några år senare vigdes Johan Lorenz och Brita Chr. Wåhlin. Medaljen gjordes då de varit samman i 25 år. Här finns också orden ”Minne av kärt äktenskap”. De är mer beständiga än rosor.


Märkt: "Ringmärkning och att märkas"



En märkt märkare märkte ingenting. Denna märkvärda märkesman var inte märkbart märkvärdig. Märka, märkte, märkt, märke, märken o.s.v. det är märkligt hur många varianter man kan få ihop som börjar med märk.

En person kan vara märkvärdig eller göra sig märkvärdig, en sak kan enbart vara märkvärdig. Det är absolut märkbart att dagarna har blivit kortare nu efter midsommaren. Det märks speciellt de kvällar då man skall äta kräftor eller surströmming.

Sommarens ljusa grillning efterträds av kräftlyktornas sken. Märkt kan man bli på många sätt. Man kan vara bemärkt eller man kan hänga bringan full av märken.

De som är i samma generation som jag har tagit simmärken i alla valörer, dessutom skulle det ju tas skolidrottsmärken och en massa andra märken. Varje ungdom hade en märkessköld för att visa kamrater vilken framstående idrottsman man var eller kunde bli.

Hängde man upp farsgubbens skyttemedalj i silver bland alla märken var alla kompisar slagna, farfars fars Svärdsmedalj vanprydde inte heller skölden.

En sista typ av märke och märkning är ringmärkning. Det behövs inte vara en ornitolog som ringmärker fåglar. Stig Grybe rapporterade en gång om vita örnar som flög efter Vaxholmsbåtarna, men det var nog ingen ornitolog som trodde på honom.

Ringmärkt kan man bli i en boxningsring och det är inte trevligt. Trevligare är det då att bli ringmärkt för kärleks skull. Förlovningsringar och vigselringar kan vara tecken på att de hamnat på fingret som märken för kärleks skull.

Ringen på bilden är ett sådant tecken. Johan Bernhard Carlsson bar en gång denna ring. Han gifte sig med sin Cecilia 1921. Eftersom deras ekonomi inte tillät att ringen var av guld så fick det bli en ring av gulmetall överdragen av gulddouble. Gulddoublén slets snart ut men ringen fyllde sin funktion som ett tecken på kärlek ända tills Johan dog 1953.


Märkt: "Uppsatta utan att märkas"

 

I Raspens samlingar från Eskilstunahemmet finns självfallet en märkessköld av sammet och trä, fylld med diverse emblem i allehanda metaller och färger. Sådana var vanliga bland pojkar och yngre män under decennierna i mitten av 1900-talet.

    Men visst ligger det något motsägelsefullt i att förvärvade eller tilldelade märken förvaras på detta undanhållna sätt. (Jag har svårt att tänka mig att en Rotary- eller Odd Fellowmedlem sätter upp sina märken på en sköld!). 

  Det hörs ju redan på ordet att märken ska bäras och märkas för omgivningen. De kan signalera att innehavaren presterat något, kanske simmat 200 meter (simborgarmärket) eller skidat uppför Åreskutan (toppmärke).  De kan också tala om att här kommer någon som är medlem i ett visst politiskt parti eller är anställd på Volvo BM. Andra märken berättar att vederbörande deltog i 1951 års scoutjamboree i Österrike eller marscherade i ledet vid 1 maj-demonstrationen 1975. Fint är förstås att äga ett guldförgyllt märke som hedersmedlem i Rydbo IF eller någon pensionärsförening. För snart sagt varje prestation, tillfälle eller begivenhet står Sporrongs och andra företag beredda att prägla en ett metallmärke.

    Problemet var förstås att många av oss skulle ha sett ut som julgranar eller pensionerade ryska generaler om vi tagit på oss alla våra märken på en gång. Så det fick bli en sköld, uppsatt på väggen i pojkrummet. Min egen sköld är sedan länge försvunnen, men i en undangömd plastpåse ligger alltjämt bland annat en förgylld nål från Folket i Bilds frimärksklubb, bronsmärket från KFUM:s landsinsamling 1945, minnesnålen från Svenska skidspelen i Falun 1956 och simhopparmärket i järn (dykning från 3 meterssvikten 1948).

   Varför jag sparat dem vet jag faktiskt inte. Men nu kom de ju till användning.


RSS 2.0