Mat: Mat med finess kräver linneservett

 

 

Den här hårt slitna linneservetten kommer från Rockelsta vid Båvens strand i det vackra Sörmland. Enligt beskrivningen är det en långservett av linnedamast. På bilden ser vi inte de unika motiven ”Kung Davids kröning” och ”Susanna i badet”. Damast är en vävteknik som än i dag räknas till de absolut elegantaste vävnaderna. Linneservetten har tillhört släkten von Rosén och lär ursprungligen ha kommit från irländskan Huldine Beamish, mor till Mary von Rosén. Den högkyrkliga Mary var gift med Erik von Rosén, ägare till Rockelsta, etnograf, forskningsresande och under 1930- och 1940-talet känd som aktiv svensk nazist.  Mary var även äldre syster till Carin Göring, gift med en viss ökänd nazi-Hermann.  Nog om detta!

 

Mitt förhållande till mat är något ambivalent. Å ena sidan alltför stort intag, ibland gränsande till missbruk. Å andra sidan ett genuint intresse för vällagad mat baserad på fina råvaror. Som matglad medburgare uppskattar jag god mat i hemmiljö och på restaurang. Sällskapet, lokalen, dukningen, miljödetaljer m m. är viktiga i sammanhanget. Och sist men inte minst den service som bjuds av en kunnig och engagerad personal. Regelbundna besök på rekorderliga restauranger har under många år berikat  mitt upplevelsekonto. Ofta är det inramningen, som gjort måltiden extra minnesvärd.

 

Vad vill jag då helst ha på tallriken?  När jag får välja kommer fisk och skaldjur samt viltkött högt på listan. Till vardags gärna en grönsakstallrik, en soppa eller en pastarätt. Jag äter det mesta men har ett begränsat köttintag.  Ett restaurangbesök med strömmingsflundra och potatispuré kan ge högre välbefinnande än en exklusiv  avsmakningsmeny.  Det beror som sagt var på situationen. Efter måltiden vill jag gärna kunna torka av munnen med en linneservett…  det är en avslutning som hör till goda måltider!

 

 

Mat: Ett grötfat och mat som inte är vad det verkar vara...

 

 

 

 

Ibland brukar jag ”googla” på det aktuella temat. Jag provade och söka på ”mat” och fick 128 miljoner träffar på 0.33 sekunder. Mat är i sanning ett omskrivet och populärt begrepp!

 

Det föremål jag valde i muséets samlingar är ett grötfat uthugget med yxa och stämjärn ur en björkstam. Fatet, som har spruckit men lagats med ett par järnklämmor, är skänkt av Lina Lagerbielke i Lästringe. Det känns nästan högtidligt att vidröra ett så gammalt och väl använt föremål. Tänk så många munnar det mättat!

 

Wikipedia skriver under rubriken mat om livsmedlens fysiologi, produktion, distribution, konsumtion och berör även den vetenskapliga och politiska aspekten på vår föda. Man berör även matfusket för livsmedel har genom tiderna manipulerats med avsikt att vilseföra köparen. Orsaken har bland annat varit att dölja undermåliga råvaror eller en till exempel på grund av ålder eller felaktig lagring otjänlig slutprodukt.

 

Ett känt, tragiskt fall av livsmedelsfusk inträffade 1981 i Spanien. 402 människor dog och omkring

20 000 människor förgiftades av ”olivolja”, som visade sig vara industriell rapsolja. Oljan, som importerats från Frankrike, var färgad med anilin för att visa att denna olja inte var avsedd för humankonsumtion. Den märktes emellertid om och såldes som olivolja för matlagning.

 

I dagens livsmedelsindustri finns en tydlig trend att nedtona den industriella produktionen och ge illusion av gammalt handverk i exklusiva småserier. Modern skinka tillverkas sällan av en hel skinkbit. I stället fogas mindre köttbitar samman med bindväv och ges en rund form. Balsamvinäger är normalt en mycket dyrbar produkt av flera års produktion och lagring men vanlig billig vinäger kan fräschas upp med ojäst druvmust, sockerkulör samt konserveringsmedel och konsistensgivare och säljas som ”balsamvinäger” i livsmedelshandeln. Vaniljglass innehåller ofta ingen vanilj utan får sin smak från vanillin som bland annat utvinns ur granvirke. Kycklingfiléer får tillsats av vatten för att lura kunderna och i stället för att röka fisk eller kött tillsätts rökarom! Fiffel och båg!

 

 
 

Mat: Nostalgins egen flaska

 

 

En gammal vanlig plåttermos väcker känslor. Vi minns glädjen över en lyckad skogsutflykt, en skolresa eller gemensamt arbete på åkern. Nästan alla har ett förhållande till flaskan med dubbla väggar, glas på insidan och kork i halsen, särskilt som den sällan höll värmen. Glaset sprack för ofta och korken for iväg…

 

Också det här föremålet märkt Austrotherm Registrierte Schutzmarke har varit med om en hel del. Det är tillverkat 1920 och användes av familjen Segelberg som hade sommarhus på Vivesta, strax utanför Oxelösund.

 

Min egen gamla termos var också där, åtminstone en gång för 30 år sedan då Nyköpings Segelsällskap arrangerade JVM-kval på Örsbaken och äldsta grabben deltog. Han hade själv inte tid för varken termos eller matpaket men vi mammor på sekretariatet, stationerat i restaurangen, hade laddat upp med choklad och kaffe så att tävlande och funktionärer skulle få något varmt i sig efter målgång.

 

Syftet med termostekniken är att bevara en viss temperatur på t ex kaffet genom god isolering. Och saften kan hållas sval. Själva termosflaskan togs fram för 110 år sedan. Då visste ingen att den en dag skulle fyllas med syre och väte för att driva motorerna på NASA:s raketer och på det viset föra astronauterna  Neil Armstrong och Buzz Aldrin till månen.

 

 

Mat: Kokboksförfattare lever på att få andra att äta

 

 

Från att ha varit en livsnödvändighet för att överleva från dag till dag har mat och matlagning växt till en kult. Ett antal sekter har vuxit upp med bokstavs- kombinationer som påminner om diverse sjukdomar, LCHF, GI, 5-2. Det sista påminner mest om ett fotbollsresultat. Slår man på TV:n så bakar Jenny, Olle kokar, Svennis steker och Lisa och Sluggo proväter. Det skall långkokas och bakas med surdeg som om det skulle vara en nyhet. Surdegen är lika gammal som det första jästa brödet. När våra förfäder blev tvungna att slakta den gamla baggen så var han så seg och föråldrad att långkok var en nödvändighet om man inte skulle svälta ihjäl innan man tuggat sig igenom smaken av kofta. Vågen på bilden användes tidigare till att väga råvaror och ingredienser till det som skulle lagas. Nu skall de olika sakerna som ingår i en måltid vägas. Potatisen får väga 100 gram och kycklingfilén 125. Måltidsdrycken skall vara ljummet vatten. Gör du allt för djupa inandningar när du luktar på det färdiglagade kan det hända att det slinker med någon extra kalori och då får du inte äta hela potatisen. Jag såg på TV att vi nu skulle börja äta larver och gräshoppor. För mitt inre öga såg jag framtidens seniorboende. Brukarna sitter uppradade på ena sidan av ett bord, översköterskan är på andra sidan bordet med en skål innehållande friterade gräshoppor. Med en pincett matar hon brukare efter brukare med en gräshoppa. Hon är precis som en fågelmamma.

 

Man har lust att citera Cicero när man hör och ser hur detta ämne behandlas och misshandlas. Efter som jag är född i Skåne så instämmer jag i det skånska uttrycket om mat. ”De ska va möd mad o go mad o mad i rättan tid o man ska ha madaro”. Översatt till svenska blir det, ”det skall vara mycket mat och god mat och mat i rätt tid och man skall ha matro”.

 

Det där som Cicero sade hade inte ett dugg med mat att göra men jag tyckte att det passade in i vår mat- och bantningshysteri. ”O tempora! O mores! O tider o seder”.

 

 

Mat: Utflyktens höjdpunkt

 

En mjölkfylld vichyvattensflaska, tillverkad i Surte, med låsbar porslinskapsyl var en vanlig  följeslagare under 1940-talets skol- och scoututflykter. Plastflaskor fanns ännu inte i marknaden, och termosar med glasinnanmäte var riskabla att transportera varm mjölkchoklad i. Många av oss 30-talister har dystra minnen av förstörda ryggsäckar och kläder med anknytning till en kraschad termos.

 

Utflyktens höjdpunkt var inte sällan just matrasten. Då skulle tjocka limpmackor med prickig korv eller ost tillsammans med mjölken ge oss energi att fortsätta dagens bravader. Eventuellt kompletterade med ett äpple eller en apelsin. Några bilförsedda curlingföräldrar med matlådor fanns definitivt inte i närheten. Här gällde i stället egen förflyttning med apostlahästarna eller cykel. Ett scoutgäng jag tillhörde hade svårt att vänta med matrasten – så det var inte ovanligt att denna förlades till början av utflykten. Inte konstigt att vi kände oss trötta mot slutet av dagen.

 

Den fiffiga vichyflaskan togs naturligtvis hem för återanvändning kommande helg. Numera är den ersatt av så kallad petflaska av plast. Tyvärr ligger ett inte obetydligt antal av dem kvar i terrängen när innehållet druckits upp.

 

 

RSS 2.0