Medeltid: Hierarkiskt samhälle

 
Medeltiden räknas i Sverige från mitten av 1000-talet fram till Gustav Vasas framträdande omkring 1520. I det medeltida Sverige fanns en tydlig hierarki mellan fattiga och rika. Varje människa hade sin givna plats i samhället. Men precis som idag fanns social omvårdnad och ett samhälleligt skyddsnät. Det var husbonden som i första hand ansvarade för sin arbetskraft. Men det fanns också inrättningar som hade till uppgift att sörja för de fattiga.
 
 
Under sent 1100-tal och tidigt 1200-tal bildades tiggarordnar som Franciskaner och Dominikaner i Europa. Ganska snart spreds de till Sverige. I Nyköping byggdes ett Franciskanerkonvent i slutet av 1200-talet enligt det mönster som Franciskus av Assisi i Italien dragit upp. Franciskanerbrödernas uppgift var att missionera och hjälpa de mindre bemedlade i samhället. Själva skulle de leva i fattigdom utan egna ägodelar och enbart förlita sig på sina medmänniskors godhet. Den katolska kyrkan hade ett starkt grepp om människorna. Föreställningen om livet efter döden, med himmel och helvete, var stark. För att inte hamna i helvetet skulle man vara så god som möjligt och be om syndernas förlåtelse. Skärselden var den plats där alla själar skulle renas innan de kunde fortsätta till himmelriket. Man kunde köpa sig en snabbare väg genom att ge gåvor som vaxljus, dukar och till och med gårdar till konventet. Bröderna fick dock kritik för detta eftersom det var emot tiggarordens grundprinciper om att leva i fattigdom.
 
 
Vid vårt senaste möte med seniorbloggarna fick vi en föreläsning om de nyligen genomförda utgrävningarna av området där Franciskanerkonventet varit beläget. Det var Katarina Blix Lundqvist från Sörmlands Museum som visade bland annat fynd som gjorts på platsen belägen kring Nyköpingsåns nedre lopp. Man har hittat marlekor (runda lerstenar), skor, smycken, tallrikar, barkbåtar, mm. För egen del valde jag en spiskrok som påträffats vid undersökningarna. Tänk att en sådan spiskrok som jag använder varenda dag när jag eldar i vedspisen användes redan på 1200-talet.
 
 

Medeltid: mala säd med hjälp av vattenkraft

 

 

Vårt dagliga bröd giv oss idag                                                                                                                         

 

Bröd har under lång tid av vår historia varit stapelvara i vår kost och det var först med potatisen under 1700-talet som ett enskilt livmedel fick motsvarande betydelse. Att mala säd till brödet för hand var givetvis både tids- och kraftödande.

 

Medeltidsmänniskor gjorde banbrytande uppfinningar. Inte minst utvecklades hjälpmedel inom jordbruket. Att mala säd hade varit ett rent hantverk under vår tidiga jordbruksepok, men under medeltiden utvecklades konstruktioner för malandet och som kraftkälla användes forsande vatten.  Vid utgrävningar 2011 av Åkroken i Nyköping hittades ett kugghjul (bilden) som tros ha använts till att driva en kvarn eller eventuellt en masugn. På en av museets informationstavlor om stadens medeltid uppsatta längs ån kan man vid Storhuskvarn se bilder på och läsa om detta.

 

Man kan imponeras av dåtida innovationer och förmågan att utveckla teknik som effektiviserade arbetet. Det fanns knappast någon ingenjörsutbildning på den tiden! Även på andra håll i landet från samma tid finns rester av vattendrivna kvarnkonstruktioner. Den första som beskrivits är den så kallade skvaltkvarnen. Det var en förhållandevis enkel konstruktion.  Vatten strömmade in i ett vågrätt placerat skovenhjul och i navet satt en vertikal axel kopplad till en kvarnsten som roterade med axeln och malde mot en fastsittande sten. Rationalisering på 1800-talet drev fram en vidareutveckling - hjulkvarnen - som var tekniskt mer komplicerad. Vattenhjulet är stående och driver en horisontell axel med ett stort kugghjul som medger att koppla in fler malande stenpar.

 

Kvarnen vid Torpesta i Ludgo är en sådan konstruktion och den renoverades under 1970-talet. Där kan idag hela kvarnverket beskådas. I mitt sommarboende är jag granne med kvarnen.   

 

 

 


Medeltid: Det fanns spikar…

 

 

Dessa metallspikar - en hästskosömliknande samt några till av olika sort - hittades vid arkeologisk utgrävning i kvarteret Rådhuset i Nyköping år 1964.

Utgrävningarna av kvarteret Rådhuset kom att omfatta tidsperioden 1100-tal till 1600-tal. I vilken fas och därmed tidsperiod som dessa spikar hör framgår inte av dokumentationen.

Det kan däremot vara intressant att fundera över spiken som fästelement.

 

Spiken och skruven som funktion för att sammanfoga material har använts i flera tusen år. De tillhör några av de äldsta tekniska uppfinningarna. Spiken var enklare att tillverka än skruven och har därför använts mest. Ordet spik finns i fornnordiskan och betyder spetsig. Spik kallas även nagel och med det menas en metallstav som är spetsig i ena ändan och platt i den andra. Tränagel är ett gammalt sätt att foga samman trädelar. Tränagel kallas ofta dymling och användes före metallspikens tillkomst för att foga samman trädelar inom båt- och husbyggnation. I Skandinavien användes vanligen ca 30 mm grova grangrenar som täljdes med kniv, så de blev tjockare på mitten. Längden var i storleksordningen 20 till 30 cm. Dymlingen görs ofta oval och slås i med den långa sidan i stockarnas fiberriktning, därför att om dymlingen sväller, så ska inte stockarna den sitter i spräckas. Det framgår inte om man förutom metallspik även hittade trädymlingar vid utgrävningarna. De spikar vi ser på bilden var handsmidda och vi kan ana att skallen har varit upphöjd.

 

Under senare århundraden har en mängd varianter av spik utvecklats för olika specialändamål:

Hästskosöm, fanns ju redan bland ovanstående fynd och är en spik med särskild form, som slås in underifrån hästskon och genom hästens hov samt ut genom hoven, där den böjs och klipps av med en hovtång.

Ankarspik är en spik med räfflor för att försvåra ofrivillig utdragning i längdriktningen.

Dyckert är spik med liten skalle, som huvudsakligen fäster genom friktion. Används ofta i snickerier eftersom den knappt syns.

Nubb är en liten kvadratisk spik med platt skalle, som bl a används vid möbelarbeten.

Pappspik är en större variant av nubb, men med runt tvärsnitt och större platt skalle, som används för att fästa tillexempel takpapp.

Förutom dessa exempel finns bleckspik, furuspik, kamspik, klippspik, timmerspik och trådspik samt dessutom ytterligare fem till tio varianter. En lite ovanlig spik är märlan som är böjd som ett U och avsedd att fästa exempelvis tråd.

 

Spiken har idag nästan övergetts till förmån för skruven – antagligen på grund av skruvdragarens frammarsch. På senare tid har dock spikpistolen gett spiken en renässans i många sammanhang.

 

Framtidens arkeologer kommer kanske att fundera över olika mönster i användandet av spik respektive skruv som de finner i de olika kulturlagren från vår tid. En sak som blir svårare att finna spår efter blir den moderna limningstekniken, som utvecklas snabbt för sammanfogning.

 

 

 


Medeltid - Franciskanerklostret

 
 

Ett fragment av en skål, glaserad på insidan med ett vackert blommönster ristat i vitleran tilldrog sig min uppmärksamhet när vi fick ta del av utgrävningsmaterial från medeltiden. Skålen hade hittats 1961 då man frilade klostrets mittparti.

 

Franciskus av Assisi föddes 1181eller -82, dog 1226 och helgonförklarades 1228. Han hade levt ett normalt liv till 1208 då han fick en uppenbarelse och började sina vandringspredikningar i yttersta fattigdom. Redan före sin död hade han 5 000 lärjungar som levde efter mottot: ”De skulle ge bort allt de ägde till fattiga och leva av sina händers arbete och i nödfall av allmosor”.

 

De var inte munkar som bodde inneslutna i ett kloster utan s k gråbröder som rörde sig fritt i staden. Klädseln var grå med ett vitt rep om midjan med tre knutar vilka representerade tre löften; lydnad, fattigdom och kyskhet. Franciskanerorden grundades 1210 och var katolska kyrkans största orden.

 

Till Sverige kom den under Magnus Ladulås tid omkring 1250-talet. Det byggdes kloster i ett 20-tal städer och orter. Klostret i Nyköping, byggt 1280, låg där nu Folkhögskolan ligger. Tidigare var detta flickskola och kvarteret heter Flickskolan och är mellan Behmbrogatan, Ö Trädgårdsgatan och Folkungavägen. Franciskanermunkarna var först med att ha skolundervisning. Det var vid platsen för nuvarande Nikolaikyrkan, och de var också först med sjuk- och hälsovård. Munkarna införde klockringning i Nyköpings kyrkor, morgon och kväll, ”pro pace” d v s för freden. När Gustav Vasa genom reformationen drog in klostren togs också klockringningen bort, men hans barnbarn Gustav II Adolf återinförde den och nu ringer fortfarande kyrkklockorna.

 

Klostret fick inte äga fast egendom, och om de fick något så var de tvungna att sälja det inom ett år. På 1400-talet fick de Äng vid Arnö, senare hela Arnö, de fick Äng vid Fjälla, Laggarbo (Labro), Hofra i Helgona, Bastäng i S:t Nicolai och Oppeby i Råby.  Hus byggdes för sjukvården och kallades Helgehandshus, kanske inne på klostrets mark. Helgeands hus betyder för den helige anden och var för de sjuka och även fattiga resande. Hospital var från början för endast en sjukdom, spetälskan. Munkarna hade dammar för fiskodling där nu Östra Promenaden är och ner mot ån.

 

Västerås Riksdag beslöt 1527 att inskränka munkarnas tiggarresor till en sommar- och en vinterresa. Det var början till nedläggningen av klostret och vid reformationen försvann de tillgångar som munkarna hade. Stadens folk började bygga på marken, klostermaterial användes vid reparationer av Nyköpings Hus. Nu kan vi endast se en markering på Behmbrogatan där en del av klostret har varit. Man kan också via golvet i Folkhögskolans paviljong komma ner i en liten del av klostret. En modell finns på Nyköpings Hus där man kan se klosterkyrkan, vilken var den första av de tre kyrkorna i staden. Vid utgrävningarna har hittats två altarskivor. Den ena finns i Franciskuskapellet vid Rosenkälla och den andra i katolska kyrkan S:t Anna på Högbrunnsområdet. En gravstenshäll finns bevarad på Nyköpings Hus. Den föreställer ”fru Ingebork”. I Muséets samlingar finns också smidda beslag, verktyg, lås, hästskor och mycket annat.

 

Fakta till denna sammanställning är hämtat från ett projektarbete som gjorts av Christel Eriksson 1977. Den finns tillgänglig på Å-huset, Sörmlands museums Arkiv och Bibliotek. Dessutom finns alla arkeologiska rapporter från utgrävningarna 1891, 1924-25, 1934, 1961, 1973 och de senaste i september i år då man tog upp ett schakt alldeles intill Å-husets entré och fann en kraftig mur. Den tros härstamma från 1500-talet eller tidigare.

 

 

Medeltid: Medeltidens handtag

 

 

Medeltidens handtag - ett praktiskt hjälpmedel och ett magiskt redskap i kampen för tillvaron i och efter livet.


Evangelisten Mattéus skriver i sitt sjätte kapitel, verserna 19-20 i Nya testamentets Bergspredikan:
Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla, utan samlen eder skatter i himmelen där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.

 

Om medeltidens nyköpingsbor levt efter evangelisten Mattéus motto hade utgrävningarna i det gamla stadsområdet , på den norra och västra sidan om Nyköpingsån mellan Nicolai kyrka, kvarteret Stallbacken och kvarteret Nyköpings bruk, inte kunnat berätta särskilt mycket om hur vardagslivet tedde sig i det medeltida Nyköping. Kristendomen infördes redan i mitten på tusentalet till Sverige och markerar med sitt intåg inledningen på medeltiden. Lyckligtvis så har de arkeologiska undersökningarna som gjorts i området resulterat i att dagens nyköpingsbor kan få en ganska god inblick i och kunskap om sina förfäders liv och leverne, nu senast presenterat i boken ”Ett Aros blir en köping, arkeologi i Åkroken och Nyköping” där resultaten från de arkeologiska undersökningarna i kvarteret Åkroken under åren 2010 och 2011 redovisas. Uppenbarligen var Nyköpingsborna inte bibeln bokstavstrogen utan tillämpade i stället slit - och slängmetoden.

 

Bildens handtag är ett fynd från en undersökning 1964 i kvarteret Rådhuset. Handtaget beskriver en klassisk form och är försett med en krok som sannolikt var till för att spannet, som handtaget har tillhört, skulle kunna hängas över en eld eller för att hämta upp vatten ur en djup brunn som krävde att spannet sänktes ned med ett rep. En praktisk detalj som underlättande hjälpmedel.


Även om Nyköpingsborna inte tolkade sin bibel bokstavligen kunde man finna tröst i religionen.
Kristendomen gav löfte om ett bättre liv efter döden än det liv i livet som för de flesta medeltidsmänniskor bestod av hårt arbete och fattigdom. Ett handtag, ett fint stöd och hopp i vardagen som ofta präglades av svält, sjukdomar och krig. Man kunde sätta sin tilltro till gud eller ett särskilt helgon under mellantiden mellan födelse och död. Om man ville att något alldeles särskilt och magiskt skulle hända kunde man säga "Hokus, pokus, filiokus", ord som var laddade med kraft och hämtade från de latinska ord prästen läste vid nattvarden men som man inte förstod och inte vågade säga likadant. En praktisk ramsa som underlättande hjälpmedel.

 

Mellantiden är också benämningen på medeltiden, tiden mellan antiken och renässansen. Perioden har beskrivits som mörk, en period av kulturell nedgång, men har i senare forskning omvärderats. Den har oförskyllt hamnat i skuggan av de mer glansfulla epokerna antiken och dess pånyttfödelse, renässansen. Medeltiden var inte bara en transportsträcka utan står på egna ben i historien vilket inte minst utgrävningarna i Nyköping har bekräftat.

 

Medeltiden i Sverige varade fram till riksdagen i Västerås 1527 då Gustav Vasa införde reformationen. Predikningarna skulle nu hållas på svenska och prästen som tidigare läst Hoc est corpus (hokus pokus) fick nu läsa ”detta är min lekamen”. Filiokus som man lagt till i syfte att få ramsan ännu starkare är hämtat från kyrkans trosbekännelse ”filioque” och betyder ”och av sonen”.


Hokos pokus filokus får idag tjäna som trollformler för allsköns önskemål och längtan till något som kanske kan förändras och förbättras i vår individualistiska tid.

 

 

Medeltid: När glas var dyrbarhet

 

 

Den mörka medeltiden var mörk. När solen gått ner var det mörkt. Endast den öppna elden skänkte lite ljus. Men medeltiden var inte bara mörk. Under senmedeltiden, före stora döden, var det relativt bra. Man hade återupptäckt en del finesser från antiken och man hade fått en del nyheter från öster. Väderkvarn var något nytt, förbättrade vattenhjul, bättre plogar. Det hade blivit bättre materiellt. Men över det hela härskade religion och vantro som förmörkade tillvaron för många. Skärseld och helvete var ständigt närvarande och hade man inte förmögenhet som man kunde ge till kyrka eller kloster och köpa sig fri från skärselden plåga och helvetets fasor så var det hemskt. Men det fanns också plats för en del glädjeämnen då man kunde glömma det som eventuellt skulle drabba en när livet var slut. Lite musik och sång, dans och fest förekom det nog. Bröd, kött och öl som avbrott till den evinnerliga gröten. Var det riktigt fint kunde ölet serveras i glas, men det går att dricka öl ur träkåsa också. Om det finns tillräckligt med öl blir slutresultat detsamma. Glas fanns i Rom under romarrikets dagar och troligtvis fortsattes produktionen under hela tiden. När man gjorde en arkeologisk utgrävning i Kvarteret Rådhuset i Nyköping hittades massor av glasbitar från medeltiden. Bland annat den flaskbotten som jag valt. Vad fanns det i flaskan från början? Som fickflaska är den alldeles för stor. Jag tror inte att det var vin eller sprit i flaskan. Sprit är en senare uppfinning. En sak är säker, det var inte en fattig man som ägde flaskan.

 

 

RSS 2.0