Minne från Nyköpingshus: Gässen vid slottsdammen

 

 

 

Drätselkammaren i Nyköping fick under 1959 ett ovanligt ärende - en ansökan från Biologiska föreningen om medel till inköp av kanadagäss för inplantering i slottsdammen. Ansökan beviljades under viss munterhet men utan prutande. Drivande i föreningen var hamnkapten Eric Åberg och genom hans försorg köptes fyra gässlingar. När Åberg den 27 juni pytsade ut gässlingarna på vallen rusade en av dem direkt ut i dammen och det höll på att ta en ände med förskräckelse. Åberg citeras: änderna som fanns i vattnet greps av panik vid åsynen av främlingen och varningsskriken korsade dammens fridfulla yta. En gräsandhona angrep den villrådiga lilla gåsen som en furie, som om det gällde livet. Hon bet och bankade gåsungen och det var otäckt att stå på land och se denna misshandel. Den stackars ungen dök och gömde sig sedan i vegetation. När de övriga tre gässlingarna också kom i vattnet tog den ilskna gräsandhonan sina egna ungar och knallade över till ån.

 

Kanadagässen blev Nyköpingsbornas gunstlingar och matades flitigt. De blev nästan tama. Grågåsen var vid den här tiden nästan helt borta från landskapet och förhoppningen var att kanadagåsen skulle kunna fylla tomrummet. Efter några år var det uppenbart att så skedde – beståndet fylldes på genom utsättningar på andra håll. Något par häckade i många år i dammen och gässen samlades på vallarna för sommarbete. I takt med att flockarna blev större avtog gässens popularitet hos folket – det blev helt enkelt för mycket gåsbajs på gräsmattorna.

 

Nu har de vitkindade gässen övertagit scenen och varje år förekommer insändare i vilka personer ondgör sig över gässens närvaro. Kommunen tvingas numera att skyddsjaga ett antal fåglar i syfte att skrämma bort dem. Det kan tydligen bli för mycket av det goda.

 

 

Minne från Nyköpingshus: Oförglömliga skolavslutningar

 
 

Att jag själv en gång skulle få uppleva atmosfären kring en av svensk historias största händelse – Nyköpings Gästabud – fanns inte ens i min vildaste fantasi. Men ödet hade annat bestämt.

 

En flytt från natursköna Hammarstrand, med den historiska anknytningen till Magnus Huss - Vildhussen – som 1796 tömde en sjö, tystade en fors i Indalsälven och ödelade en dalgång ända ner till havet, till fagra Sörmland och Oxelösund/Nyköping blev ett nytt kapitel i mitt journalistliv.

 

Det första mötet med Nyköpingshus och Vallarna glömmer jag aldrig. En fantastisk skolavslutning med tusentals skolbarn och föräldrar i gröngräset, färggranna ballonger, flaggor, vimplar och en stämning som bara måste upplevas. I dag är skolavslutningarna och firandet av nationaldagen synonymt med Vallarna. En tradition som är viktig för Nyköping att föra vidare.

 

Den här dagen var också speciell då äldsta sonen Ulf fick komma fram och ta emot priset som bästa sjätteklassare i Nyköping i trafikkunskap. 16 år senare fick vi glädjas åt att barnbarnet Isak Ansell fått äran att framföra elevernas högtidstal på Kunskapsskolans examensdag.

 

När vi sedan med ryggarna mot de gamla slottsmurarna satt och njöt av medhavd matsäck och drack ur plastmuggar kom tankarna. Hur såg det ut när här festades som värst på helstekt gris och lamm, dracks mjöd ur hertig Karls vackra bägare, tillverkade av glasmästaren Peter Keller i slutet av 1500-talet, tornerspel och fest och glam? I museets samlingar finns en mängd olika glasföremål att beskåda.

 

Som tur är kan vi tack vare det spännande och uppskattade historiska spelet Nyköpings Gästabud, få en inblick i vad som hände på Nyköpingshus vid det beryktade mötet år 1317 mellan Kung Birger och hans bröder hertigarna Erik och Valdemar. Det var en verklig upplevelse när jag första gången gick och njöt av det fascinerande skådespelet.

 

Inte minst har Hertig Karls marknad, renässansmarknaden sedan drygt 20 år tillbaka, bidragit till att ge oss en inblick i Nyköpingshus historia. Det kulinariska får vi uppleva genom krögaren Erik på Slottets uppdukningar under valven i slottet. Undrar hur det kändes att greppa tag i köttbenen, bröder och bägarna den gången det bar sig!

 

 

Minne från Nyköpingshus: Många traditioner kring Nyköpingshus

 

 

När man som jag är uppväxt i Nyköping, så finns givetvis många kopplingar till Nyköpingshus. Många aktiviteter vid Nyköpingshus har också långa traditioner.

 

Även om vi bodde relativt ”långt” från Nyköpingshus, så hände det att vi åkte skridskor på Slottsdammen. Det gör man fortfarande och har dessutom gjort så sedan lång tid tillbaka. Det var till och med så att skridskobanan på slottsdammen blev först i Nyköping med offentlig elektrisk belysning i slutet av 1800-talet.

Skridskobanan sköttes på den tiden av Nyköpings gymnastikförening och den 29 november 1895 väckte bryggeridirektören Otto Lindeberg förslag i drätselkammaren om ” att till skridskobanan skulle få ledas kraft för anordnande av elektriskt ljus någon eller några dagar i veckan”. Redan några månader senare fanns elektriskt ljus på plats vid skridskobanan. Man gjorde dock en inskränkning i tiden som belysningen fick vara tänd. När det var fullmåne skulle inget elektriskt ljus vara tänt. Det elektriska ljuset bidrog ” i icke ringa mån till höjandet av intresset för skridskosporten” enligt gymnastikföreningen.

 

Ett annat minne är att vi vid något tillfälle under skoltiden fick hjälpa till med att gräva ut en del av området mellan slottet och ån. Jag minns att vi bland annat hittade glasskärvor av de gamla karaktäristiskt gröna glasen, som idag kan köpas nytillverkade.

 

Det minne som etsat sig fast mest är ändå skolavslutningarna eftersom stadens skolor då liksom nu hade skolavslutning på vallarna framför slottet. Bilden ovan är ett gammalt fotografi från min första skolavslutning år 1953. Jag har ett minne av att det bland annat sjöngs ” Den blomstertid nu kommer” och att det delades ut betyg. Sommarlovet hägrade, så koncentrationen på innehållet i avslutningsceremonien var troligen inte så hög.

 

Även våra egna barn hade senare sina första skolavslutningar på slottsvallarna och dagens skolbarn har också sina avslutningar där – så många traditioner kring Nyköpingshus lever vidare.

 

 

Minne från Nyköpingshus: På Vallarna

 

 

En klassisk bild i museets samlingar – Svandammen med Kungstornet på Nyköpingshus i bakgrunden.  Som boende i Nyköping sedan över 40 år tillbaka är jag väl bekant med denna kulturmiljöklenod. Inte utan stolthet visar jag upp slottet för mina gäster och ofta drar jag fram ett antal anekdoter ur minnesbanken med anknytning därtill.

 

När staden hade bestämt sig för att fira 800 år i nådens år 1987, då hände det saker inte bara i hamnkvarteren. Jubileet kulminerade den 6 juni, Sveriges Nationaldag. Kungaparet gästade Nyköping, åkte häst och vagn, Ja, hela stan var på benen för att få en skymt av de då drygt 40 år gamla celebriteterna. Kungen höll tal på Nyköpingshus bl a med allvarsord om vikten av att bekämpa främlingsfientlighet och rasism. Allt var frid och fröjd ända till Länsstyrelsen i efterhand upptäckte att kommunen utan tillstånd grävt ner ett dussin fundament till flaggstänger i vallarna. Ingrepp i fornlämning får man inte göra hur som helst. Lagregleringen innehåller en hel del paragrafer, som den som tänker gräva ska rätta sig efter.

 

De illegala flaggstängerna kom att bli ett flerårigt ärende på Länsstyrelsen. Länsantikvarien och kommunens företrädare var på kollisionskurs. Riksantikvarieämbetet kopplades in. Vid ett tillfälle hade man ordnat ”syn på platsen”. På en klassisk bild i SN syns minst ett dussin tjänstemän och några politiker involverade i en animerad diskussion om flaggstängernas öde. Utgången var given med tanke på den strikta lagstiftningen. Kommunen fick vackert ta bort flertalet fundament och återställa marken. Kvar blev ett fåtal flaggstänger. Något rättsligt efterspel blev det inte.

 

Skolavslutningar vid Nyköpingshus deltog jag i åtskilliga gånger. Fyra barn födda mellan 1971 och 1983 gav många högtidliga besökstillfällen. Det var festligt och en stämning, som är svår att beskriva. Klump i halsen och fukt i ögonvrårna vill jag minnas. Man blev, som min mor uttryckte sig på bred västgötska, ”riktigt rörder”.

 

 I slutet av 90-talet deltog jag ett år i nationaldagsfirandet. Landshövding Holmberg höll ett inspirerande tal, som jag (informatören) hade jobbat en hel del med. Problemet denna 6 juni var att det var småregnigt, snålblåst och ett fåtal plusgrader. Barnkören, från en av kommunens tätorter, rev av hela repertoaren. Stipendieutdelningen var omständlig. Och landshövdingens tal hade definitivt vunnit på att vara minst fem minuter kortare. När evenemanget äntligen var över var publiken helt genomfrusen. Ack ja, vad fick man inte genomlida i tjänsten!

 

 

Minne från Nyköpingshus: Mitt egna minne

 

 

Många skolbarn har nog som första minne ett besök på Nyköpingshus. I min lilla landsortsskola var det en stor dag när vi skulle åka till Nyköping. Jag blev sjuk och kunde inte följa med. P g a det så dröjde det till vuxen ålder innan jag gick dit, trots att jag bodde bara några mil därifrån. Andra må ha ungdomsminnen därifrån med bus på vallarna o s v.

 

Vad har jag då för minne? Jo en härlig bröllopsfest för vår dotter i Drottningkällaren och det var hon som var kvällens drottning. Dock inte med en så här praktfull krona. Familjen var redan bildad med två underbara döttrar, tre och fem år. Flickorna var brudnäbb och mycket blyga i kyrkan då de skulle gå först upp för kyrkgången med alla släktingar och vänner runt omkring som tittade. Allt gick bra och festen hölls under högtidliga former i Nyköpingshus. T o m kung Birger kom på besök och många tal hölls. Det var en fest att minnas. Till saken hör att det blev två bröllop denna sommar då vår son också gifte sig en månad senare. Vilken sommar och ”så praktiskt att som mor bara behöva köpa en klänning till bröllopen”, eller hur?

 

Den här brudkronan är från 1693 och är gjord av Henning Petri. Märkt E(=1693) och HP(=Henning Petri). En mycket praktfull krona i förgyllt silver, 25 mm hög, med mycket detaljer. Den har använts på kvinnosidan i flera generationer och gått i arv inom en familj i Björnlunda. Den har också varit församlingskrona i Björnlunda.

 

Henning Petri var guldsmed i Nyköping och mästare från 1657. Han fick troligen sin utbildning i Tyskland skriver uppslagsboken. Henning Petri hette Petters eller Pettersson tidigare. Han dog 1703 och hans änka hade rätt att fortsätta yrket efter makens död, men finns bara omnämnd till 1705. Henning Petri ansågs som förebild för efterkommande guldsmeder och han var mycket produktiv under sin levnad. Hans silverarbeten var i barockstil av tysk typ med ornament och invecklade allegorin på sina kannor och presenterfat. Allegorin hade ofta en dold innebörd om något svårframställt. Allt enligt uppslagsboken. Jag har försökt med egna efterforskningar i kyrkoböckerna att hitta honom och hans familj, men böckerna finns tyvärr inte för Nyköping så tidigt som 1703. 

 

Som med all forskning är det inte att få fakta utan att hitta det själv som ger den där AHA-upplevelsen eller ”It´s not the having, it´s the getting” som katten Gustaf sa om musfångsten.

 

 

Minne från Nyköpingshus: Barnbarnens skolavslutning

 

Nyköpingshus har en lång och dramatisk historia. Belägringar, gästabud, ett praktfullt slott, en förödande brand och fattighus har satt sina spår på platsen. Det vi ser idag av Nyköpingshus är till största delen medeltida lämningar. Trots att slottet både byggts till och byggts om under varje sekel sedan dess är det de medeltida murarna som bäst stått emot både belägringar och brand. De nu så intagande och trivsamma vallarna kring det gamla slottet utnyttjas ofta för olika arrangemang.

 

När det blev bestämt att veckans tema för seniorbloggen skulle vara ”Minnen från Nyköpingshus/Vallarna” tänkte jag genast på mina barnbarn. De går från 6:e klass i grundskolan på  en trivsam privatskola i Nyköping, och vid ett flertal tillfällen har vi farföräldrar blivit inbjudna till skolavslutningar som försiggår på vallarna vid Nyköpingshus. Det är mycket trevliga tillställningar och det brukar dessutom alltid vara vackert väder vid dessa tillfällen. Fikakorgen är förstås med. Eleverna står för såväl programpresentation som uppträdanden av olika slag. Även lärarkåren har bjudit oss på spexig och trivsam underhållning. Utdelning av betyg och premier brukar ta en god stund men hela programmet brukar bli avklarat på en dryg timme.

 

Under några år kring 1980 förlade Länsstyrelsen, min gamla arbetsplats, sina julgransplundringar på Nyköpingshus. Det var traditionella arrangemang med fika och utdelning av gottepåsar och vid några tillfällen agerade jag jultomte och delade ut julklappar till barnen. Det var en trevlig syssla. Jag har frågat mina barn och de minns dessa tillfällen med glädje.

 

 
 
 
 

Minne från Nyköpingshus: Nyköpingshus i mitt liv

 Besök av Gustav VI Adolf i maj 1957. Vallarnapå Nuköpingshus.


1953 började jag i första klass på Västra småskolan i Nyköping. Redan året därpå fick vi flytta till den nybyggda skolan, numera Gripenskolan, på Högbrunnområdet. Årskurserna 1 och 2 fick sina klassrum i den låga enplansbyggnaden medan de högre årskurserna placerades i den flera våningar höga byggnaden.

 

Årskurs 3 innebar inte endast byte av skolbyggnad utan också byte av klasslärare, från småskollärare till folkskollärare. Vår klass fick en manlig lärare.

 

Antingen var det i årskurs 3 eller 4 som Gustav VI Adolf styrde sin Eriksgata till bland annat Nyköping, vilket måste ha varit året 1957. Kungen skulle uppvaktas på Nyköpingshus av Nyköpings skolklasser varav en var min. Vi fick ställa upp oss längs med den västra vallen i prydliga formationer och med läraren i främsta ledet representerandes klassen..

 

Kungen anländer och börjar sin rundvandring bland uppvaktningen. Han närmar sig min klass, stannar till och tar vår klasslärare i handen och hälsar. Om de utbytte några hälsningsfraser minns jag inte men minnet har bitit sig fast. Än idag kan jag se scenen framför mig. Var tog vår klasslärare som vi kände honom vägen?, Han blev en helt annan person, stram och underdånigt bugande inför överheten. Märkligt minns jag att jag tyckte som 10-11-åring och tycker än idag. Varför den respekten och underkastelsen funderade jag över.
Efter årskurs 4 lämnade jag folkskolan med den frågan hängandes kvar till nästa skola, Högre Allmänna Läroverket och realskolan.

 

Nästa minne från Nyköpingshus härrör från just realskoletiden.

 

Skolan anordnade skoldanser, så kallade skutt, i gästabudssalen på Nyköpingshus. Det hände ett par gånger per termin och lärarna var engagerade som ordningsvakter för att hålla koll på sina elever även på fritiden. Lärarna var övervakarna och hade respekten, inte på grund av sin överhet, utan på grund av de förtjänat den. Tillställningarna var beskedliga, slutade ganska tidigt och har inte lämnat några bestående minnen efter sig mer än att det var spännnade att gå dit på lördagskvällen och få dansa med någon attraktiv kille. Och så var det ju en fantastisk medeltida miljö att få vistas i.

 

I färskt minne har jag uppsättningen av Nyköpings gästabud på borggården för ett par somrar sedan. Brödrakampen om överheten i riket och respektlösheten inför människoliv manifesterat i fångenskapen i kungstornet, det kungstorn som så starkt präglar Nyköpings siluett med sin vackra, vita, strama och respektingivande arkitektur.

 

 

RSS 2.0