Modedräkt 1900: Då var det tredelad kostym även för statare

Denna vecka bloggar både Seniorbloggen och Youthhood från utställningen Modedräkt 1900, som Sörmlands museum visar på Nynäs slott. Läs mer om utställningen!


Jag är årsbarn med avskaffandet av statsystemet inom den svenska jordbruksnäringen.

Fritz Ljungman – bildens stående, stilige kostymman, som fotograferats tillsammans med blivande hustrun Maria och en kamrat, var en del av detta system. I Sörmlands Museums samlingar läser jag om de ständiga flyttningarna från gård till gård. År 1917 bodde familjen på Yxtaholms gods utanför Flen. Familjen flyttade 1924 till Björksunds gods vid Sörmlandskusten. Fritz beskrivs som klen och liten till växten. Det hårda kroppsarbetet slet ned hans kropp och medförde sjukpensionering 1943. Sannolikt var det en fortsatt hård tillvaro med ständiga ekonomiska bekymmer. Jag skulle definitivt inte velat vara i Fritz kläder!

Sommarens utställning – Modedräkt 1900 – på Nynäs slott speglar på ett intressant sätt den betydelse som finkläder hade även för mindre bemedlade. Bilden andas ju inte direkt fattigdom. Nej, det var viktigt att visa upp att man trots allt hade råd att klä sig väl och ge ett propert intryck även i övrigt t ex vad gäller frisyr. Jag kommer osökt att tänka på Bo Widerbergs film ”Ådalen 31”. Här har filmaren lagt mycken möda i att få fram det tidstypiska. En del är kostymeringen med de demonstrerande arbetarnas finkläder. Nu var det länge sen jag såg filmen. Men jag glömmer aldrig denna svenska massaker och det blod som spred sig över nystrukna vitskjortor och mörka kostymer.

I den egna minnesbanken finns många klädminnen. Som son till en skräddare var det självklart att bära måttsydda kostymer. År 1964 hade jag en tredelad glencheck som satt som en smäck! Min kostymera tog dock ett abrupt slut under det sena 60-talet. Då gällde det att på alla sätt markera att man inte ingick i slipsnissarnas skara. Gärna slitna plagg och definitivt inte kostym och slips. Med åren har denna motvilja avtagit något. Men att som Fritz satsa en betydande del av den disponibla inkomsten på en storståtlig kostym ingår inte i mina planer. Varken Tiger eller Armani kan räkna med Antonsson som framtida kund.


Modedräkt 1900: Marimekko från 1915?

Denna vecka bloggar både Seniorbloggen och Youthhood från utställningen Modedräkt 1900, som Sörmlands museum visar på Nynäs slott. Läs mer om utställningen!


Den här fredags förmiddagen lämnade vi Sörmlands museums magasin och åkte till Nynäs slott. Där framme möttes vi av både strålande väder och en fin utställning MODEDRÄKT 1900. Hanna Palmes kläder och accessoarer visades där - ett urval för Hanna hade ett stort mode intresse och hennes garderob var stor.

Hanna, född von Born, var född i Finland och levde mellan 1861-1959, hon var Olof Palmes farmor. 1899 köpte Hanna och hennes man Ånga gård i Svärta, Nyköping. Där tog Hanna ansvaret för det stora jordbruket. Förutom jordbruket hade Hanna ett stort intresse av sk kvinnosaksfrågor och var med och startade Svenska Dräktreformföreningen 1886, där Ellen Key var ordförande.

Hanna var en kvinna som var gränsöverskridande o ändå kunde bevara sitt intresse för kläder. Jag fastnade lite extra för den fina Cape-liknande jackan av bomull. Fint invävda sammetsprickar och med ett foder av svart siden, vadderad. Den knäpptes med 9 knappar och hyske och hake. Kantad med en 70 mm bred strutsfjädersliknande frans. Så fin - den är tillverkad 1915 och tänk den ser lite modern ut än idag...... i mina ögon lite Marimekko!!

Det väcks en heldel tankar när jag besöker utställningen - så mycket vackra kläder! Man kan se att även de som inte hade det så bra ekonomiskt satte en "ära" i att klä upp sig i vackra välsydda kläder när de tex var på kalas eller i kyrkan. Onekligen går mina tankar till den kavaj min mormor sydde på 1920-talets början och som fortfarande finns i min garderob - lika fin än och med ett tyg och hantverk som snart har levt 100 år och fortfarande är helt intakt - tänker på vilken kvalitet och med vilken möda min mormor sydde sin kavaj. Den hänger där bredvid mina andra kläder och det är lätt att se att dagens kvalite inte alltid är så god - kanske är det dags att gå tillbaka och ha en kavaj, men av en bra kvalite som håller.... Kanske är det vår jords framtid att vi åter börjar tänka på hur vi använder moder jords resurser??? Hur som helst så gav utställningen både kunskap och lust att förnya garderoben!!


Modedräkt 1900: Det sista plagget för turnyren?

Denna vecka bloggar både Seniorbloggen och Youthhood från utställningen Modedräkt 1900, som Sörmlands museum visar på Nynäs slott. Läs mer om utställningen!


På 1870-80-talet bar många kvinnor en särskild ställning under kjolen för att få en yppig bak. Denna så kallade turnyr var av exempelvis bambu, korg, trä eller valfiskben och utvecklades från krinolinen, vars ringar togs bort efterhand. Framsidan på kjolen skulle vara platt, men ryggslutet draperades för att framträda ordentligt.

Hanna Palme, godsägarinna på Ånga, följde alltid det senaste i klädväg och anammade naturligtvis också den här detaljen. Hennes kamkofta syddes med vidd över stussen för att passa det nya modet. Vid den här tiden kallades plagget också morgondräkt, men det skulle inte användas över ett nattlinne utan i stället skydda den vanliga klänningen när man åt frukost. Materialet är tunt gult bomullstyg med brunt tryck i slingor och akantusblad.

Nog borde Hanna tyckt om sin kofta? Hon vurmade ju för ledig klädsel, trots egen korsettering, och arbetade aktivt inom Svenska dräktreformföreningen. Den bildades 1886 med Ellen Key som ordförande och dess syfte var att ta fram sunda och praktiska kvinnoplagg. Verksamheten upphörde 1903 och då var det definitivt ute med turnyr.


Modedräkt 1900: Kjolupphållare

Denna vecka bloggar både Seniorbloggen och Youthhood från utställningen Modedräkt 1900, som Sörmlands museum visar på Nynäs slott. Läs mer om utställningen!


Medan mannens kläder varit mer eller mindre oförändrade under de senaste 150 åren har kvinnans ändrats totalt flera gånger. För mannen har antalet knappar i kavajen skiftat från en till sex, vidden på byxbenen har gått från kjolliknande till stuprörssmalt.

Ibland har ändringar i kvinnornas mode berott på att man velat dölja eller framhäva något. Krinolinen skall ha uppfunnits av kejsarinna Eugénie för att dölja hennes graviditet. Det var någon som hade en platt stuss och det var troligtvis orsaken till att stora turnyren uppfanns. Under lång tid skulle kjolarna vara hellånga. Ibland var kjolarna vida men kunde också vara så smala att man talade om den enbenta kvinnan. Hellång kjol var ett elände i trappor och inte var det bra att promenera på smutsiga gator heller. Det var därför var det någon som uppfann kjolupphållaren.

Kjolupphållaren består av en klämma som fästs i kjolens nedre kant. Klämman på kjoluppehållaren på bilden är gjord av mässing, skulle det vara riktigt fint kunde klämman vara av silver eller guld. För att inte skada kjolens nederkant var klämman ofta försedd med tassar av läder eller sammet. En tunn rem eller ett silkessnöre sitter fast i klämman och fästs uppe vid midjan. När kjolen behöver lyftas drar man i snöret. Dagens yngre kvinnor och flickor behöver ingen kjolupphållare. Kjolkanten sitter så högt att det är omöjligt att snubbla på den i trappan. Om man skall smutsa ner kjolen med gatans smuts måste man nog vara akrobat eller onykter. En del kjolar är nu så korta att man får se efter om det är en kjol eller ett brett bälte.


Modedräkt 1900: Något för dagens börsmäklare?

Denna vecka bloggar både Seniorbloggen och Youthhood från utställningen Modedräkt 1900, som Sörmlands museum visar på Nynäs slott. Läs mer om utställningen!



Strumphållare för män fästade strax under knäna ses väl numera som ett närmast komiskt inslag i den maskulina klädseln. Men på propra herrar i vuxen ålder kring förra sekelskiftet  var de både självklara och praktiska, åtminstone i festligare sammanhang. Nedhasade, tunna strumpor utan resår till stor eller liten högtidsdräkt fick inte förekomma. Och åtminstone fram till 1950-talet använde många kontorsarbetande herrar sådana strumphållare till den obligatoriska kostymen.

Tekniska landvinningar inom strumpindustrin har nu i stort sett gjort dem onödiga.  Som markörer från en tid när stil värdesattes mer än i dag förtjänar de emellertid mycket väl sin plats på den intressanta Nynäs-utställningen.

Å andra sidan kanske strumphållare åter blir mode bland unga 30-åriga börsmäklare. På samma sätt som de redan anammat att bära hängslen!


Modedräkt 1900: Människan bakom kläderna

Denna vecka bloggar både Seniorbloggen och Youthhood från utställningen Modedräkt 1900, som Sörmlands museum visar på Nynäs slott. Läs mer om utställningen!



Gruppen seniorbloggare åker till Nynäs slott för att titta på sommarens utställning om klädmode. Jag känner mig fundersam inför ämnet som vi också ska blogga kring, men att träffa kamraterna och museipersonalen Josefine Svensson och Sylvia Fargo är alltid inspirerande och trevligt.

Anna Hedström Wester tar emot vid slottet. Hon berättar - med i mitt tycke stor kunskap och stark inlevelse - om kläderna från tiden runt sekelskiftet 1900. Det handlar om brytningstid och övergång mot moderna tider. Det är när vi träder in i rummet med Hanna Palmes klänningar och blusar som jag får en kick. Annas entusiasm över personen som burit dem väcker intresse och sätter igång min fantasi.

Hanna Palme var född och uppväxt i överklassen, i ett mansdominerat samhällsliv, men visade sig tidigt vara en viljestark, gränsöverskridande och radikal kvinna. Som godsägarinna kunde hon driva jordbruket och leda arbetet på egendomen Ånga med stor framgång, något som bara en man enligt dåvarande normer var skickad för. Hanna kämpade även för en friare kvinnlig klädedräkt. I radikala kretsar ansågs långkjolar och korsetterad, getingsmal midja vara en symbol för ofrihet. Kvinnor borde bära ledigare klädsel. När jag betraktar de tio klänningarna i utställningen känns hennes tankar något motsägelsefulla, hon såg själv ut att ha varit åtsnörd. Levde inte fru Palme som hon lärde i just klädfrågan?

Mitt hjärta klappar extra inför en karismatisk intellektuell kvinna som samtidigt bejakar sin feminina skönhet. Till den fulländade attraktionen hör att personen ifråga visar respekt för människor i sin omgivning oavsett samhällsklass eller härkomst. Jag fick i vart fall känslan av att Hanna Palme kunde ha besuttit dessa egenskaper, som i mitt tycke kan skapa magi.

Skulle min uppfattning om Hanna Palme inte överensstämma med annan historisk verklighet skyller jag åtminstone till hälften på guiden Anna och för övrigt på min fria fantasi.


RSS 2.0